Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Det verkade så glamoröst. Stora beslut och företagsnedläggningar hit och dit. Sälj, köp, investera. Kör över dina anställda och berika dig själv. Det är det stora budskapet. Hollywoods glamorifiering av kapitalismen var som en förlösande kampsång som manade oss till att söka och bli en del av ett liv på en så kallad pinne.
La dolce vita.
Så nu sitter jag här och dricker kallt kaffe istället för den där Cristal-champagnen som skulle vara så bra och tillgänglig. Jag har inte ens någon sekreterare som jag kan skrika åt och säga;
- Ring upp någon, vem som helst. För att sedan vråla; Du är avskedad!
Fast ansvar och beslut finns ju. Men de är inte sådär glamorösa som de framställs i de där filmerna. Periodisera 100 miljoner hit och betala moms 20 miljoner. Det är stora summor och stora konsekvenser om jag inte sköter mitt jobb. Men de där i filmerna jobbar ju aldrig. De sitter på en restaurang och käkar hummer och så frågar någon
- Direktörn, hur ska vi göra med det där lilla bolaget i Rwanda där 100 barnarbetare arbetar.
- Lägg ner skiten ska man svara då. Slicka sig om munnen, smutta på Cristal och lägga av ett asgarv som sprider sig kring bordet.
Verkligheten är att sitta och stämpla papper, arkivera, boka om, skriva rapporter, granska, ändra, rapportera.
Lika glamoröst som att lägga asfalt.
I dag har vi dock varit iväg på något som skulle kunna ingjuta lite Hollywood-känsla i det verkliga ekonomlivet.
Vi är på väg att köpa ett litet företag som minst sagt försökte försköna sitt goda resultat och sina möjligheter. Generellt gäller det för alla såna där småskojar-firmor på väg "upp" att de tror att "fantasi" och "drömmar" är något som de kan ta betalt för. Vi försökte gång på gång förklara att om det var sådant vi var ute efter så ringer vi Disneyland. De är proffs på fantasi. Vi är proffs på att läsa en balansräkning och att inte bli lurade av snorungar som försöker försköna sitt företag.
Det slutade med att "de skulle tänka på saken" och gick molokna upp till sina rum och googlade "balansräkning".
Hollywoodkänslan var total. Mina tio minuter Hollywoodekonom.
När vi kom ut Cabbade vi ner och rullade ut på HIGHWAY 22 (E22:an).
Triumfen var ett faktum. Mot hollywood.
Vind i håret och vår sikt var klar.
Då började det ösregna. Elcabben var trasig. Våra kläder blev snabbt kalla och våta.
Vi rullade in på en parkering och hissade upp taket.
Hollywoodkänslan varade i exakt 17 minuter och 37 sekunder.
Nu är jag tillbaka på kontoret.
Den sista timmen idag ska jag skriva ut etiketter till pärmar och bära ner dom i arkivet.
Som sagt var.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Två ekonomer med fungerande elcab
Det verkade så glamoröst. Stora beslut och företagsnedläggningar hit och dit. Sälj, köp, investera. Kör över dina anställda och berika dig själv. Det är det stora budskapet. Hollywoods glamorifiering av kapitalismen var som en förlösande kampsång som manade oss till att söka och bli en del av ett liv på en så kallad pinne.
La dolce vita.
Så nu sitter jag här och dricker kallt kaffe istället för den där Cristal-champagnen som skulle vara så bra och tillgänglig. Jag har inte ens någon sekreterare som jag kan skrika åt och säga;
- Ring upp någon, vem som helst. För att sedan vråla; Du är avskedad!
Fast ansvar och beslut finns ju. Men de är inte sådär glamorösa som de framställs i de där filmerna. Periodisera 100 miljoner hit och betala moms 20 miljoner. Det är stora summor och stora konsekvenser om jag inte sköter mitt jobb. Men de där i filmerna jobbar ju aldrig. De sitter på en restaurang och käkar hummer och så frågar någon
- Direktörn, hur ska vi göra med det där lilla bolaget i Rwanda där 100 barnarbetare arbetar.
- Lägg ner skiten ska man svara då. Slicka sig om munnen, smutta på Cristal och lägga av ett asgarv som sprider sig kring bordet.
Verkligheten är att sitta och stämpla papper, arkivera, boka om, skriva rapporter, granska, ändra, rapportera.
Lika glamoröst som att lägga asfalt.
I dag har vi dock varit iväg på något som skulle kunna ingjuta lite Hollywood-känsla i det verkliga ekonomlivet.
Vi är på väg att köpa ett litet företag som minst sagt försökte försköna sitt goda resultat och sina möjligheter. Generellt gäller det för alla såna där småskojar-firmor på väg "upp" att de tror att "fantasi" och "drömmar" är något som de kan ta betalt för. Vi försökte gång på gång förklara att om det var sådant vi var ute efter så ringer vi Disneyland. De är proffs på fantasi. Vi är proffs på att läsa en balansräkning och att inte bli lurade av snorungar som försöker försköna sitt företag.
Det slutade med att "de skulle tänka på saken" och gick molokna upp till sina rum och googlade "balansräkning".
Hollywoodkänslan var total. Mina tio minuter Hollywoodekonom.
När vi kom ut Cabbade vi ner och rullade ut på HIGHWAY 22 (E22:an).
Triumfen var ett faktum. Mot hollywood.
Vind i håret och vår sikt var klar.
Då började det ösregna. Elcabben var trasig. Våra kläder blev snabbt kalla och våta.
Vi rullade in på en parkering och hissade upp taket.
Hollywoodkänslan varade i exakt 17 minuter och 37 sekunder.
Nu är jag tillbaka på kontoret.
Den sista timmen idag ska jag skriva ut etiketter till pärmar och bära ner dom i arkivet.
Som sagt var.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Två ekonomer med fungerande elcab
Kommentarer
Trackback
