strobe lights and blown speakers

De flesta av mina tidigare inlägg har till största delen haft passion som gemensam nämnare. Passion till musik, film, livet själv, flygplan, bearnaisesås, you name it. Människor som väljer att inte passa in den vedertagna föreställningen om hur idealmänniskan ska se ut, bete sig och vara får oftast trubbel och kommer alltid bli betraktade som galna idioter som inte förstår tjusningen med att bo hela livet med en fru som man hatar och ungar som inte är ens egna i ett område man egentligen inte har råd att bo i, och som gör att man måste jobba mer än vad man egentligen vill. Priset vi betalar för att passa in är högt. Vi betalar med våra drömmar. De vi ger upp för att passa in och bli en av dom.

Det är dom som är hjältarna och de andra som är följarna. De går sin egen väg och skiter konsekvent i vad andra säger. Jag önskar att jag kunde göra detsamma, men ännu har jag inte styrkan tyvärr. Men vem vet. När min passion för något blir tillräckligt stark så kommer den kanske att övervinna de där spärrarna och börja slåss på allvar mot det av andra förutbestämda normer, lagar och värderingar om hur Homo "fucking" sapiens bör vara.

Som tur är snubblar man över passionerade galningar som den här bensinmannen ganska ofta ändå. Och jag blir lika glad varje gång. Desto mer jag tänker på det så började min resa mot Kutens bensin för två veckor sedan innan jag visste om att fenomenet existerade. Det var då Bro-Elvis uppträdde. Sen kom Martin hem med bilderna. Och på hemsidan finns en stor snygg bild på Bro-Elvis i sin röda outfit. Tillbaka där vi började. Tack för att ni var där och gav mig förhoppningar om ännu ett ställe som jag "måste besöka". Det är en resa jag ser fram emot.






I dag är det alltså trettio år sedan Elvis Presley dog i sitt hem i Memphis, Tennesse. Huruvida det var gud som skapade honom lär vi väl aldrig få reda på. En sak som är säker är i alla fall att det lär vara drag hos Kuten i kväll.

Varenda gatlampa i Memphis lär slockna i kväll, har jag hört....:-)