Jag har drömt om att se "The Boss" hela mitt vuxna musikliv
Jag sitter just nu på firman och lånar mammas nya dator.
Anledningen är att jag var i närheten hos Daniel och Karin och har ätit gott och tittat på bilder från deras bröllop (det som jag var toastmaster på). De berättade något som gjorde mig både glad, förvirrad och nästan lite nedstämd.
Den där upptagna tjejen som jag berättade om och som var helt otroligt fantastisk. Hon som det "klickade" direkt med och som jag tänkte på en vecka efter festen, men som dock var väldigt upptagen. Hon hade pratat med Karin strax efteråt och känt precis samma sak för mig. Så jävla typiskt. Jag vet inte om jag ska bli glad eller nedstämd. Det bästa vore om hon hade tyckt att jag var en idiot. Hon är ju inte bara "upptagen", utan jävligt upptagen.
Suck. Jag tror inte att jag kan glömma henne. Inte nu i alla fall.
Johan messar och ber mig om att hjälpa till att försöka få biljetter på lördag.
- Biljetter till vadå?
Springsteen i Köpenhamn!
- Vad fan säger du pojk, spelar Springsteen i Köpenhamn, med E-street band?
- Jäpp.
Jag har faktiskt drömt om att få se "The boss" hela mitt vuxna musikliv. Kalla mig gubbrockare, men jag sticker inte under stol med att Springsteen står högt i kurs hemma hos mig. Ett tag i våras lyssnade jag på "The Rising" varje dag i en månad. Jag skulle skära av min tumme för att få se honom live någon gång.
Jag hänger på, för fan. Vi ska få tag i biljetter. Klart vi ska pricka av Springsteen på listan.
Två dagar efter KENT i Lund dessutom. Måndagen efter den helgen lär de få ge mig lugnande på jobbet.
Någon gång under morgondagen kommer jag att beskriva ett experiment som kommer att pågå på Färdigtorpet hela helgen. Det är en del människor involverade och det kommer bli fantastiskt. Jag återkommer under morgondagen.
Nu ska jag hem och sova i min allt för stora men ack så sköna Wonderland-säng.
Natti, Natti....
