strobe lights and blown speakers

Ända sen jag föddes har jag varit livrädd.

Livrädd för att missa något fantastiskt. Allt vi avstår ifrån för att välja något annat. Känslan blev farligt påtaglig i helgen då jag närvarade vid en väns bröllop. Många val får inte så värst stora konsekvenser, det handlar om att välja att se KENT framför Nine Inch Nails, eller att gå på en fest och sedan höra att den andra blev så mycket roligare. Vardagsval som egentligen inte spelar någon som helst roll. De flesta försöker förstärka bilden av att de lyckats fånga det fantastiska genom att överdrivet omge sig av attribut såsom bilar, hus, skräp och prylar för att signalera att de har ett otroligt skarpt och utvecklat sinne för att hitta det fantastiska. Att göra rätt val.

Jag ser att dom är lika rädda som jag. När ett stort val är gjort, och ett stort steg är påbörjat, det är då den stora lögnen börjar. Det är då de livrädda börjar att sälja in sitt val för alla i sin omgivning och framförallt för sig själv. Omgivningen ser snabbt om det uppstår sprickor i den perfekta fasaden. För lögnarna själva som sitter på insidan av huset är det svårare. De ser oftast inte sprickorna förrän huset rasar.

Vi bor i Sverige.

Sverige är ett obetydligt litet sagoland där det går isbjörnar på gatorna och där alla åker Volvo. Sannolikheten att den stora kärleken bor i just vårt land, att den människan som är mest fantastisk för dig skulle bo i just vårt sagoland kanske egentligen är ganska liten. Ännu mindre är den väl att personen skulle bo i din egna stad eller by.
Jag tänker på min egna farfar som dog utan att ha varit utanför den lilla byn där han föddes. Gifte sig med en kvinna som kom från samma ort. Tänk om man missar en massa fantastiska människor och tillfällen bara för att man är upptagen med att ljuga och laga alla sprickor i sin fasad. Upptagen med människor som är näst intill perfekta. Upptagna med att ljuga.

Min rädsla blev påtaglig i helgen, på den där bröllopsfesten. Jag träffade en människa som verkligen var fantastisk. Hon var verkligen fantastisk med stort F. Hon var för övrigt väldigt upptagen. Upptagen med att ta hand om sin man, sina barn, sina attribut och att ljuga. Fast de kanske är världens lyckligaste. Men tänk om det är hon och jag som är perfekta tillsammans. Tänk om hon gjort fel val i all sin rädsla och ligger vaken om nätterna och lyssnar på ljudet när ännu en spricka uppstår utanför väggarna.

Jag gjorde ett val som jag trodde var fantastiskt. Hur gick det?

En dag stod jag där ensam och livrädd. Räddare än någonsin förut. Lämnad och inte saknad.

Jag har tänkt på henne sen i Lördags. Tänk om hon har gjort ett felaktigt val.

Ser vi verkligen allt fantastiskt?

Är det konstigt att man blir livrädd.....