strobe lights and blown speakers

Jag vet att du stod där och lyssnade.

Jag var med dig.

Du nickade i samförstånd och vi grät en skvätt för att världen var så orättvis. Vi bestämde oss för att bygga något vackert, kanske för att bevisa att det fortfarande finns något som är större och som är värt att hålla fast vid och försöka bevara.

Som när det där barnet dog. Känslorna slog och sprängde, och jag har alltid trott och vetat var jag har haft dig, det har varit min stora tro och övertygelse. Eller den där bilolyckan när två barnfamiljer dog och en ensam hund irrade omkring och letade förtvivlat efter sin matte och husse som aldrig skulle komma tillbaka. Jag glömmer aldrig den bilden. Det är i ett sådant ögonblick en god människa tänker att hon skulle offrat sig själv för att få rädda de där barnen. Andra ser möjligheter i att profitera på bilderna och artikeln.

I efterhand undrar jag om du är så iskall så att allt det där bara var en del av ditt stora skådespeleri. I den värld där ideal byts ut lika lätt som det är att byta telefonoperatör och där vatten är tjockare än blod.

Är det i den världen du vill leva och uppfostra dina barn?

Det är en sjuk värld och du är en mycket sjuk människa.

Det har varit en svart natt och det kommer bli en svart dag.