strobe lights and blown speakers

Var det någon som såg Transformers?

Robotfilmen som gick alldeles nyss. Jag såg den inte trots att det enda som vi roade oss med på rasterna i mellanstadiet var att leka Transformers och slåss om vem som skulle få vara "Optimus Prime". Jag är måttligt road av sådana filmer, men däremot är jag road av förvandling. Eller snarare fascinerad och lätt skrämd av den förvandling som många av de som gick i ens klass eller grannklasser onekligen har genomgått.

Jag har en teori, som jag har väldigt starka belägg för då jag har forskat i saken och lagt ett flertal tydliga observationer bakom mig, som alla mer eller mindre lutar mot samma skrämmande slutsats;

EN DAG VAKNAR KLASSENS PRINSESSA UPP OCH TITTAR SIG I SPEGELN......

....HON HAR BLIVIT "WHITE TRASH" OCH ACCEPTERAR DET!

Okej, förlåt mig för att jag använder ett så pass starkt ord som white trash, jag vet att det avser personer med mycket låg utbildning och mycket låg social status och att det ibland försvenskat används för att beskriva människor med icke-invandrar bakgrund, men som bor i invandrartäta områden. Så menar jag inte riktigt. Det er det skabbiga utseendet och den dåliga hållningen jag vill åt.

Jag minns dom så väl. De där tjejerna som skulle ha platsat i vilken Collegefilm som helst och som sprang omkring som på rosa moln och verkade äga hela världen. De var fantastiskt skinande och strålade lycka och framgång och blev dragna i pulka varv efter varv runt skolhuset av de som inte riktigt var sådär skinande och vackra. De som drog var deras små slavar i den lilla facistiska stat till subsamhälle som började när klockorna ringde in på morgonen.

De regerade under hela sin skolgång och pekade med elaka fingrar på de som fick följa med och de som skulle frysas ut. De var så vackra så att klockorna gick bakklänges ett tag när åttiotalet var som mest spännande.

Jag träffar en del av dom idag, och förlåt mig men ni ser helt enkelt för jävliga ut.

Om jag inte visste att ni bodde med era tre barn med olika pappor i ett radhusområde i Kristineberg så skulle jag tro att ni bodde i en husvagn, en "trailer-park". Allt det vackra har på ett tiotal år förvandlats till en grå uppsyn, dålig hy och hållning och ekonomiska problem och förlorade drömmar. Jag träffade dig för inte så länge sen, och du rökte på en cigarett och ditt ansikte var grått och dina ögon rödsprängda. Ditt hår var tovigt och alldeles livlöst. Råttfärgat och kluvna hårtoppar. Bredvid dig låg en unge och skrek i en begagnad barnvagn. Du gungade instinktivt och vi talade slentrianmässigt om vad vi hade gjort under de här åren. Ännu en konstig sak. Helt plötsligt har man så jävla mycket gemensamt med dom som avfärdade allt man höll på med som "konstigt" för inte så länge sen. När började du acceptera att alla inte ville blir dragna i pulka runt skolgården? När fick jag en förstaklassbiljett i din chartrade pulka?

En gång skulle jag kunna skurit av min högra hand för att få vara med dig, ja till och med för att du en enda gång ens skulle ha sett åt mitt håll. Så vacker och ouppnåbar var du en gång i tiden, trots att jag innerst inne hatade den där ytliga bubblan till liv som du påvisade. Trots det skulle jag ha gjort vad som helst för dig.

Idag skulle jag inte ens låta dig bo i mitt garage om du betalade i natura. Inte en chans. Att en människa kan förfalla så mycket på så relativt kort tid, och dessutom verka acceptera det. De måste ju någonstans ha de där gyllene åren i baktanke, när livet verkligen var en gyllene pulkatur runt skolgården.

Slutsats;

Alla de som var snygga och äckligt ouppnåbara när man gick i skolan. Det är dom som är dom stora förlorarna och som går omkring som risiga vrak i träningsbyxor med en barnvagn och röker. Jag kan peka ut dom allihop idag och det stämmer. Det lovar jag.

Vad som är ännu roligare och som verkligen sätter krydda på min teori. Det är att de som var de riktigt fula tjejerna, de som fick dra den där pulkan runt, runt. Det är de som är de riktiga kalaspinglorna idag. Det är precis som att de tog tag i sina liv och bestämde sig för att visa de där pulkaåkerskorna att det krävs en underdog för att bli något.
Varv efter varv gick de och tänkte att; en dag så är det jag som sitter i pulkan och du som drar Barbie.

Jag träffade två i helgen. Två såna där som var riktigt nertryckta och klassade som fula tjejer när vi gick i skolan. Av en händelse var vi på samma bröllop. Och teorin bekräftades ännu en gång. De hade blivit så vackra så att det gjorde ont att titta på dom, och förde sig på ett sätt som man annars bara ser i Hollywood. Jag kände faktiskt inte ens igen dom. Fastän jag hade gått i samma klass med en av dom i tre år.

Jag blev så glad. Och stolt. Dom fula och nertryckta vann till sist. Nu är det dom som håller i trådarna.

Och de kommer aldrig mera att behöva dra någon satans pulka någonstans.

Jag undrar vad det kostar att bli dragen ett par varv runt Kristineberg av en sån där f.d. prinsessa idag.

Priset är nog högt.

Jag får sälja några av mina "konstiga" skivor.






Ja just det, det är ju du......jo jag kommer ihåg dig. Du hade en vit klänning med svarta prickar på sist vi sågs.