strobe lights and blown speakers

Jannika.

Så heter hon. Hon på Tidningsstatistik som alltid ringer och frågar om allt mellan himmel och jord, och som till och med frågar vad jag gör. Hon sitter ute vid Globen. Jag tror Aftonbladet ligger strax intill. I dag har hon inte ringt. Jag undrar vad som har hänt. Kanske semester. Varje gång jag har lagt på så längtar jag till Stockholm.

Och så när jag hör Eldkvarns fantastiska "Fulla för kärlekens skull"

"Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett, ja ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
och min bror sitter bredvid mig som en vilsen Don Quixote, med gitarren tätt intill sig, alltid redo för ett skott
vi är på väg till Nydal, vi är på väg till Stockholm stad, vi ska bli fulla för kärlekens skull
vi har vingar av guld, och vi ramlar omkull och vi är fulla för kärlekens skull"

En vilsen don-ki-shot?

Undrar om Jannika lyssnar på Eldkvarn. Nä det gör väl inga tjejer. Bara medelålders slashasar som lever i det förflutna, hopplösa nostalgiker och fyllskallar. Plura rimmar på Gura, och Gura rimmar på sura. Sura Baja Johnny.

Tradition. Ett trevligt ord. Som påsk, jul, nyår.

När vi var små skapade vi alltid tradition av allting. Om vi hade gjort något mer än en gång så blev det tradition. Vi hade en massa traditioner ett tag. Jag älskar traditioner eftersom jag är så nostalgisk.

Därför känns det inte bra att hon inte har hört av sig idag.

Har hon inte ringt i morgon så hittar jag på en anledning, t.ex. något underlag som inte har kommit eller nåt....

Och så till sist.....Jag saknar Aminah Gullegos Kärnebo. Ibland saknar jag dig så det gör ont.