SVARTVIT VÄG MOT UNDERGÅNGEN
Svartvit väg mot undergången
Anton Corbijns gryniga debutfilm om den plågade Joy Division-sångaren Ian Curtis har fått ett strålande mottagande i Cannes. Och Curtis forna bandkollega, New Order-sångaren Bernard Sumner, tycker att filmen gör historien full rättvisa.
Den 18 maj 1980 hittades sångaren Ian Curtis död, bara 23 år gammal. Med utgångspunkt i änkan Deborah Curtis bok "Touching from a Distance" skildrar Anton Corbijn Ian Curtis plågsamma väg mot självmordet: prestationsångesten, de ständiga epilepsianfallen och kärlekskrisen när han förälskade sig i den belgiska journalisten Annick Honoré.
Efter Curtis död bytte bandet namn till New Order och Bernard Sumner blev sångare. Sumner har flugit in till Cannes för att hjälpa Corbijn med lanseringen. För den före detta Joy Division-medlemmen var det smärtsamt att gräva upp det gamla traumat. Det dröjde tre månader innan den timide popstjärnan från Salford utanför Manchester orkade läsa manuset.
- Filmen fångar alla personer på ett förvånansvärt träffande sätt, den är verklighetstrogen och speglar allas synvinkel på ett rättvist sätt. Även om det också är plågsamt att gräva upp det förflutna, säger Bernard Sumner på en solig terrass ovanpå Jimmyz Casino i Cannes.
Han är en grånande popstjärna med snygga designerglasögon, beige chinosbyxor och trivselvikt.
- "Control" hjälpte mig också att förstå Debbies situation, då för tiden mindes jag henne som en missnöjd och gnatig fru, säger Sumner som härbärgerade Ian Curtis hemma hos sig under sångarens sista tid i livet.
Bernard Sumner har inget till övers för dödskulten inom rockvärlden och dess mytologisering av de unga som dör för tidigt: Kurt Cobain, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin.
- Jag känner bara avsmak. Självmord är en hemsk våldshandling: inte bara mot dig själv utan också mot folk som älskar dig. Vi var arga på Ian - men filmen förklarar varför han inte orkade leva längre.
- Men det är lätt att sitta här i Cannes med fria drinkar, partyn och middagar, så jag dömer ingen, eftersom jag inte är i deras situation. Men det är mycket sorgligt.
Artikel om Cannes filmfestival i DN KULTUR, 25/5-2007
Jag längtar efter den här filmen.....tror jag.
Alla som skiter fullständigt i vem Ian var eller som tycker att Joy Division var ett värdelöst skräpband kommer garanterat ändå att finna den här filmen sevärd. Jag längtar, och snart är ju hösten här så då blir det legitimt att sitta inne och kolla på movie igen.
Såg förresten en film igår, Desperation av Stephen King.
Den var väl....över medel får jag ändå säga, bitvis riktigt bra. Tyvärr har ju Stephen Kings filmer en tendens att "Spåra ur", och ofta blir upplösningen ganska löjlig, som DET t.ex. Men om man blundar för det så var den sevärd.
På tal om Stephen King filmer som spårar ur med dåliga slut så kom jag att tänka på en av de bästa han gjort - Langoljärerna. Den är riktigt, riktigt bra, tills de där fula data-monstren kommer och käkar upp tiden. Måste bara skaffa alla de bra gamla King-filmerna som man såg när vi var mindre, och återupptäcka lite. Bra skit det där.
Nu är det lunch.
Får bli en Mc Donalds idag.
Anton Corbijns gryniga debutfilm om den plågade Joy Division-sångaren Ian Curtis har fått ett strålande mottagande i Cannes. Och Curtis forna bandkollega, New Order-sångaren Bernard Sumner, tycker att filmen gör historien full rättvisa.
Den 18 maj 1980 hittades sångaren Ian Curtis död, bara 23 år gammal. Med utgångspunkt i änkan Deborah Curtis bok "Touching from a Distance" skildrar Anton Corbijn Ian Curtis plågsamma väg mot självmordet: prestationsångesten, de ständiga epilepsianfallen och kärlekskrisen när han förälskade sig i den belgiska journalisten Annick Honoré.
Efter Curtis död bytte bandet namn till New Order och Bernard Sumner blev sångare. Sumner har flugit in till Cannes för att hjälpa Corbijn med lanseringen. För den före detta Joy Division-medlemmen var det smärtsamt att gräva upp det gamla traumat. Det dröjde tre månader innan den timide popstjärnan från Salford utanför Manchester orkade läsa manuset.
- Filmen fångar alla personer på ett förvånansvärt träffande sätt, den är verklighetstrogen och speglar allas synvinkel på ett rättvist sätt. Även om det också är plågsamt att gräva upp det förflutna, säger Bernard Sumner på en solig terrass ovanpå Jimmyz Casino i Cannes.
Han är en grånande popstjärna med snygga designerglasögon, beige chinosbyxor och trivselvikt.
- "Control" hjälpte mig också att förstå Debbies situation, då för tiden mindes jag henne som en missnöjd och gnatig fru, säger Sumner som härbärgerade Ian Curtis hemma hos sig under sångarens sista tid i livet.
Bernard Sumner har inget till övers för dödskulten inom rockvärlden och dess mytologisering av de unga som dör för tidigt: Kurt Cobain, Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin.
- Jag känner bara avsmak. Självmord är en hemsk våldshandling: inte bara mot dig själv utan också mot folk som älskar dig. Vi var arga på Ian - men filmen förklarar varför han inte orkade leva längre.
- Men det är lätt att sitta här i Cannes med fria drinkar, partyn och middagar, så jag dömer ingen, eftersom jag inte är i deras situation. Men det är mycket sorgligt.
Artikel om Cannes filmfestival i DN KULTUR, 25/5-2007
Jag längtar efter den här filmen.....tror jag.
Alla som skiter fullständigt i vem Ian var eller som tycker att Joy Division var ett värdelöst skräpband kommer garanterat ändå att finna den här filmen sevärd. Jag längtar, och snart är ju hösten här så då blir det legitimt att sitta inne och kolla på movie igen.
Såg förresten en film igår, Desperation av Stephen King.
Den var väl....över medel får jag ändå säga, bitvis riktigt bra. Tyvärr har ju Stephen Kings filmer en tendens att "Spåra ur", och ofta blir upplösningen ganska löjlig, som DET t.ex. Men om man blundar för det så var den sevärd.
På tal om Stephen King filmer som spårar ur med dåliga slut så kom jag att tänka på en av de bästa han gjort - Langoljärerna. Den är riktigt, riktigt bra, tills de där fula data-monstren kommer och käkar upp tiden. Måste bara skaffa alla de bra gamla King-filmerna som man såg när vi var mindre, och återupptäcka lite. Bra skit det där.
Nu är det lunch.
Får bli en Mc Donalds idag.
Kommentarer
Trackback
