strobe lights and blown speakers

Söndag kväll, Helgen V.29

Ett stillsamt regn faller över mitt lilla hus, och klädhögen som förblir oupplockad vittnar om den turbulenta helgen.

Jag har inte sovit i min säng på hela helgen. I Fredags sov jag sittandes i soffan medan valmenyn till "Hells angels on wheels" skrålade på full volym. I morse vaknade jag fullt påklädd på stengolvet, utan kudde eller täcke. Och tyvärr ingen aning om hur jag kom dit, eller när.

Martin och jag hade poolparty i Fredags, trevligt som vanligt fast utan någon särskild värme. Hela Lördagen gick ju åt till att fylla min kompis Daniel som ska gifta sig om två veckor. Det blev dock givetvis jag som blev fullast i kommunen, och lyckades ställa till det igen.

När jag vaknar så har jag missade samtal och meddelanden på mobilsvaret. Jag ringer upp och hör någon med utländsk brytning som tackar för kaffet och frågar om vi ska fika. Jag har även missat samtal från en tjej som undrar när hon ska komma till Öland. Tjejen minns jag, hon jobbade i baren och jag förklarade min kärlek till henne och bjöd henne på förfest i Björkviken. Däremot utlänningen, där är det helt svart.

Sen börjar ångesten. Lillasyster, på väg hem från Göteborg ringer och undrar vem fan det är som ringer och påstår sig känna mig och som tydligen har skjutsat hem mig inatt. Han vill fika med henne och jag har tydligen sagt att jag har en söt lillasyster som vill ha en pojkvän.

Jag letar lite i min telefon och hittar ett nummer sparat som "Nennet" och hittar även en handskriven lapp med ett utländskt telefonnr och ett namn på golvet under köksbordet. Sen hittar jag en bild som jag har tagit runt halv tre tiden i natt med min telefon. Bilden föreställer två män och en skåpbil vid Hydromacken som ligger ganska nära mitt hus. Den ena av dom är den person som jag har gett lillasysters telefonnummer och som ringer och vill fika. Han har nämligen skickat bilder till hennes mobil idag.

Och allt det här är svart. Det sista jag minns är att jag sitter och pratar med den där otroligt söta tjejen i baren och jag tror att stället har stängt, eller är på gång att stänga. Sen är det ett stort hål.

Men det är uppenbart att de här människorna varit hemma hos mig sent i natt.

Ibland känns det som om man är med i en enda lång David Lynch film.

Söndag blodig söndag.

Turbulent och ambivalent.

"Yes to dance beneath the diamond sky, with one hand wavin´free..."