strobe lights and blown speakers

I dag har jag svårt att koncentrera mig.

Sprutan gick bra. Jag var först ut och den glada sjuksystern babblade på om allt mellan himmel och jord och om maten i västindien och att hon såg att jag hade varit där förut och att hon då inte behövde predika om vad man ska göra och inte göra och så (PUCK) sticker hon in nålen i armen utan förvarning, liksom smyger på mig bakifrån.

Det hela var över innan jag förstod att det hade börjat. Snoriz höll dock på att trilla av stolen när hon stack mig.

Sen kom jag på att det var tisdag och då började min mage kurra som basgången i en Sisters of Mercy låt.

Tisdag betyder smörstekt Strömmingfilé med potatismos och senapssås på favoritkrogen. Den är värd att dö för så god är den. Jag sitter här och räknar minuterna, sekunderna och ser den där frasiga ytan som jag snart ska få sätta tänderna i.




Inte riktigt som Leif Mannerströms, men det är jävlar inte långt ifrån....

Det är inte bara IKEA som har kommit till den här stan, utan faktiskt även en rejäl höjning av standarden på ett fåtal lunchställen. Fast det gäller 2-3 ställen. Resten envisas fortfarande med att langa ut grillspett, klyftpotatis och tsatziki och ingen protesterar.

Men i den undangömda källaren finns en av sveriges bästa fiskrestauranger.

Dit ska jag snart springa.