strobe lights and blown speakers

Han har flyttat in för gott nu.

För ett par veckor sedan satt det en liten gnagare på min kaffebänk och tuggade på en svart plastbit. Jag försökte att fånga honom, men han var snabbare och gömde sig under sängen för att senare springa rakt upp på väggen och försvinna genom ett hål upp till vinden.

Förra gången vi tittade på Twin Peaks på färdigtorpet så hörde vi mystiska skrapande ljud uppifrån den "gamla" delen av huset. Jag kollade efter men hittade ingenting.

I går hände det igen. Jag låg i tv-soffan då det satte igång en jävla aktivitet och ljuden verkade komma ifrån tvättstugan som även fungerar som torrförråd med t.ex. mjöl, pasta, etc.

Jag smög mig fram och slet upp dörren. Förutom små svarta pluttar som med största sannolikhet var "baby-mice" så fanns det inte ett spår av den som orsakat de där skrapande skräckfilmsljuden. Efter att ha upprepat överaskningsmomentet ett tiotal gånger så gav jag upp. En timme senare skulle jag in till tvättstugan och hämta en glödlampa. Som en projektil kom skogsmusen farandes från ena hörnet och sprang över golvet för att sedan hoppa upp och försvinna bakom mjölet och sockret.

Jag slet bort alla varor från hyllan och så satt han där och skakade. En liten, liten rackare med två tomma svarta pepparkorn till ögon som bedjande försökte få mig att gå därifrån. Han försökte ta ett skutt, men kom ingenstans eftersom jag hade trängt in honom i ett hörn. Då såg jag att han försökte pressa sig igenom en springa som inte kan ha varit större än någon millimeter. Och han höll faktiskt precis på att lyckas, då jag tog tag i spetsen på hans svans och höll upp honom mellan tummen och pekfingret.

Han sprattlade och pep och för ett litet ögonblick trodde jag att han skulle åla sig upp och bita mig så att blodet sprutade. Han var dock för trött och alldeles livrädd och bara hängde där i väntan på att jag skulle kasta honom allt vad jag kunde i stengolvet så att blodet sprutade.

Men det skar i mitt hjärta och jag satte försiktigt ner honom på golvet. Han satt stilla ett par sekunder och sedan började de minimala benen att röra sig och han sprang snabbt i skydd under tvättmaskinen.

Jag släckte och gick ut.

När jag skulle sova så hörde jag det där skrapande ljudet igen.

Jag slog handen i väggen en gång, och gnagaren fattade galoppen.

Ska vi bo tillsamans mus och människa så måste vi respektera varandra och inte böka omkring mitt i nätterna.

Jag hoppas att att gnagaren åtminstone är lite tacksam och låter bli att gnaga på inredning och elkablar som tack för att jag skonade hans liv.