Kentfansens vägar äro outgrundliga
Det är höjden av exakthet. Det är den tid som det tar för mig att inse att Jocke Berg äntligen har haft fel. För första gången sedan deras debut så kommer det en uppföljare där jag inte direkt lyssnar en gång och sedan sätter mig lugnt tillrätta i favoritfotöljen, pustar ut och frambringar ett förlösande "de har gjort en bättre skiva igen".
Fast det säger å andra sidan inte så värst mycket. Att gå ut och säga att det givetvis är det bästa vi har gjort efter en skiva som "Du och jag döden" är verkligen att tigga om stryk. Eller att bygga upp förväntningar som är omöjliga att leva upp till.
Det finns enskilda spår på Tillbaka till samtiden som slår allt annat de tidigare har gjort. Överlag så gillar jag skarpt deras mer elektroniska sound och texterna är som vanligt ljusår mer intelligenta än allt annat som släpps i sverige tillsammans just nu.
Vad som är anmärkningsvärt är att jag inte tycker att de är ett dugg lyckligare än vad de var på förra skivan, utan att det finns en hög dos nedstämdhet och uppgivenhet som hänger som ett svart moln från inledande mästerverket "Elefanter" till den otroligt vackra "Ensammast i sverige" som knyter ihop säcken. Kent är antingen hopp eller förtvivlan. Aldrig något därimellan. Hopp som i "Cowboys" eller "mannen i den vita hatten". Förtvivlan som i "Chans" eller "Berg & Dalvana". På Tillbaka till samtiden är det bara förtvivlan.
Kentfansens vägar äro outgrundliga. Det är därför svårt att se vilken väg det här kommer att ta. Att bandet förändras är ju inget nytt då de har ändrat sig mer eller mindre varje gång de har släppt ett nytt album. Mognadsprocessen fortsätter och jag är övertygad om att det här är långt ifrån slutet på förädlingen av Eskilstunas svarta guld.
Det kanske är som med Isola, att skivan behöver mogna och att jag om ett halvår kommer att omvärdera min åsikt angående skivan. Men tills dess får jag njuta av Columbus, Generation ex, Elefanter och Berlin och lyckligt konstatera att:
Det är givetvis det näst bästa som de har gjort.
Mja, jag tycker nog att till och med Vapen&Ammunition slår den här. Den var med omedelbar och självklar när man drog igenom den första gången. Men det är ju bara grader av perfektionism, för även det sämsta Kent gjort slår rätt mycket. Det är precis som du säger, det finns spår här på som är det klart mest lysande de gjort - första låten är helt galet bra på alla sätt och vis. Sen har vi låtar som "Våga vara rädd" som jag nästan ryser av obehag när jag hör för att melodin och allting bara är fel.
En mycket bra skiva, men långt från mästerverk.
Ja, det finns en hel del sömnpiller som sagt var. Men jag tror att iaf för mig så kommer den här skivan att växa in. Det är inte kärlek vid första ögonkastet som V & A, men jävlar vad den växer lyssning för lyssning.
Sen är det ju precis som du säger bara grader av perfektionism när allt kommer omkring...:-)
Hej jag är riktigt kentfan sedan Hagnesta hill och tycker att de har svikit sina fans. Du verkar bara gilla de nya skivorna och pratar bara alltid om Du och jag döden ellr den här då. Har du hört Hagnesta hill eller vet du att de har släppt många fantastiskt bra skivor innan dess. Jag tycker att man ska lyssna på allt och ge dom en chans live innan man kan bara säga att en viss skiva är bra. Annars skriver du bra. kram sara.
Hallo! Lyssnade igenom plattan tre gånger inatt (för första gången). Det låter helt ok i mina öron. Jag efterlyste ett mer djärvare Kent efter att hört singeln Ingenting. Jag tycker att jag har fått det med albumet i sin helhet. Många av låtarna är synthiga som tusan. Helt min grej. Har på känn att det här är en grower, och då har jag ännu inte kollat överdrivet mycket i texthäftet efter J. Bergs texter - för vem vill ha en platta som sätter sig direkt?! Härligt och djärvt av Kent. @Sara: Vad menar du med att de svikit sina fans - har Kent några förpliktelser mot just fansen?
Tjena Olle! Härligt att skivan är här till slut. Jag trodde nog inte att jag skulle gilla Synthsoundet så mycket som jag gör. Jag tycker att kent + synthar är en mkt bra kombination. Det finns riktiga pärlor på den här. Rätt ord du säger; Härligt och djärvt. Ser fram emot livespelningar nu.
Ja du Sara, jag har aldrig hävdat att mina åsikter är bättre än andras och är inte fanatiker av just Kent. Jag är fanatiker av bra kvalitativ musik. Jag har följt Kent troget sedan någon gång emellan första skivan och verkligen och sett dom live ungefär 20 gånger enbart av anledningen att det inte har funnits ett band i samma division under de här tio åren. Så jag har så mycket kött på benen så att jag kan påstå att jag vet vad jag talar om och jag har lyssnat varje sekund av bandet till leda, och därför kan jag ändå stå fast vid att de aldrig varit bättre än på Du och jag döden. Men när allt kommer omkring så handlar det om subjektiva tankar. Jag håller inte med om att bandet har svikit någon överhuvudtaget. På vilket sätt då? Svikit genom att göra en mindre kommersiell skiva? Svikit genom att utveckla sig? Precis som Olle skrev så har de inte några förpliktelser mot några fans, när allt kommer omkring så är de bara ett gäng bönder som lirar musik för att de älskar det.
Fansen äger inte kent. Däremot äger kent på nya skivan. Period. Tack för att du tycker att jag skriver bra....och hoppas du har fått biljett till någon av konserterna.
ok...du verkar ju ha koll då..;-) hagnesta hill är bäst och sen de första. Isola gillar jag ej så mkt. du och jag döden är ok. men håller du inte med om att hagnesta hill är bra..vilka låtar alltså, inte en dålig låt. Ska gå i STHLM på fredagen.
Hagnesta Hill är grym....den är en otroligt komplett skiva den med och har en skön stämning. Som sagt var så håller vi på med en jämförelse som är så fin att man behöver laserinstrument. Ibland älskar jag Isola, ibland avskyr jag den. Det är en märklig skiva. Inte helt enkel. Jag ska med på kents fredagsspelning så vi kanske ses....-) Ha det så skoj.
Ensammast i sverige är deras bästa låt hittils. Håller med om att skivan växer och behöver lyssning. Ska snart se dom i GBG....yes!!!!!!
schysst! då ses vi i sthlm. Men ni grabbar visst har kent en skyldighet att ge oss vad vi vill ha. det är ju ändå oss som de lever av. de kan ju inte bara stå och köra sitt race för då r de ju snart ingen kvar som vill lyssna? eller är ja helt ute å cyklar.
Jag kanske också är ute och cyklar, men. Man kan väl inte göra musik bara för att de ska passa andra. Är inte det dessutom ganska omöjligt?
Jag har en teori om att så länge ett band inte tappar sin kärna och grundläggande koncept så kan de göra i princip vad som helst och det blir ändå bra. Ta t.ex. Primal Scream. De har ett helt omgjort sound från skiva till skiva, men du känner ändå igen dom och det är alltid alltid bra om ni frågar mig. Det är som med mat. Har man bra råvaror så är det svårt att misslyckas. Men egentligen så behöver de inte fansen längre. Kent kan leva livet ut på pengar från tidigare skivor, och konserterna kommer alltid att fyllas av tillräckligt mycket folk oavsett vilken inriktning de tar, så länge det fortfarande är bra. Och det är det..:-)
Så hårt Kent-fan är inte jag. Sett dem live och dragit igenom allt de gjort - men jag tycker det mesta innan Hagnesta Hill är rätt tråkigt och det inkluderar stora bitar av Isola, tyvärr. Efter Hagnesta Hill har de växt helt galet bra och blivit precis sådär superkomplexa och vackra som svenska band annars aldrig är. Lager efter lager av ljud is the shit.
Jag tycker definitivt inte att Kent har några skyldigheter att ge fansen vad de vill ha. Om de gamla fansen inte gillar det kommer nya som gör det. Känns rätt förmätet att tro att några som började med att göra vad de kände för inte ska få fortsätta göra det bara för att lyssnarna inte kan med förändring och utveckling.
Det är som att lyssna på Depeche-fans: där finns bara tiden före och efter Songs of Faith and Devotion. Hata eller älska, det är upp till dig. Men bandet är inte skyldig något ett jävla dugg.
Bra Rammstein! Där slog du spiken i kistan. Och visst är det så med alla band, att det är lite "finare" att gilla det äldre framför det nya. Det sticker alltid lite i hardcorefansens ögon att säga att det senaste är det bästa som bandet har gjort. Depeche är ett jävligt bra exempel på just före och efter resonemanget. Måste förresten hem och lyssna på just Songs of faith and devotion ikväll, det var mycket mycket länge sen....:-)
Jag drar hem nu. Det slog mig att det finns få saker som berör och upprör så mycket som kent just nu. Jag var inne och kollade på forumet. Jösses, folk är ju fullkomligt galna...:-) Hej.
Orkar inte med fans som saknar distans, varför investera så förbannat mycket tid i någon annans levebröd?
