strobe lights and blown speakers

Det är lättare att lämna än att bli kvarlämnad.

Fråga platsen där allt började. Jag var där igår på en snabbvisit.
En roadtrip, en verklighetsflykt under strikt kontroll och med fingrarna i ett krampaktigt grepp kring den gulnade biljetten tillbaka.

När vi har talat ett tag i den där lägenheten där tiden stått stilla sedan 50-talet så stannar hon plötsligt upp och påpekar att hennes brorson bor i ett hus inte alls långt ifrån lägenheten. Han har även en son den där brorsonen. Men både brorsonen och hans son har fullt upp med sina egna saker så att de aldrig hinner höra av sig.

Jag smuttar på kaffet och tittar ut över det ödsliga förbannade höstmörkret.

Den där sonen hon talar om är jag. Och trots att jag har suttit där en halvtimme så har hon inte en aning om vem jag är. Hon kanske tror att jag är nån slags barmhärtig samarit som drar omkring i Oktober och fikar i lägenheter där tiden står stilla.

Jag sätter mig i bilen och kör ut, rakt in i helvetet.....det där mörka som kallas Oktober, som blir värre i November och som sedan blir bättre så fort det kommer lite snö som ger ljus och lite julkänsla.

Jag gillar verkligen hösten på dagarna och så länge det är ljust.

Det är mörkret som gör mig nervös. Jag kan bli tokig på det här höstmörkret.

När jag närmar mig avfarten så släpper den där stenen från mitt hjärta. Jag kör upp i korsningen och siktar så småningom det älskade färdigtorpet.

Hemma.

Jag slänger på Skebokvarnsvägen 209 med Thåström och tappar upp ett varmt bad. Jag tänder ljus och lägger mig ner och njuter av Thåströms fantastiska röst. Hans huvud är fullt av tingeling och han blir lätt nostalgisk av ingenting. Det var dom som var The haters för en dag. Jag somnar nästan och tänker på två saker. Hon som har en brorson som har en son som aldrig har tid att hälsa på. Den där sonen som skyr höstmörkret och som aldrig orkar hälsa på.

Jag tänker på A och på allt vi kunde varit.

Fan, Fan, Fan det skulle varit vi sjunger Thåström och det varma vattnet bubblar. Utanför är det becksvart och hundratals kaniner leker tafatt på färdigtorpets enorma gräsytor.

Jag tänker att det bästa som finns är att inte göra nånting.

Borta bra men hemma bäst.