strobe lights and blown speakers

När jag var liten bodde jag i ett samhälle som påminner om det där stället i Smala Sussie som jag inte kommer på vad det heter just nu. Hursomhelst så ägde jag en Ford Granada på den tiden, som när den fungerade var en alldeles utmärkt bil som inte drog mer än tre liter milen om man inte plågade den för mycket.

När jag och Lillasyster åkte till Jönköping för ett par helger sen började vi prata om den här tiden när jag körde omkring i den där gamla Forden. På den tiden lyssnade jag på Slayer och åkte skateboard hela kvällarna. Något som jag kan sakna idag, att få ge sig iväg mot den där kanten vid stationen och sätta en perfekt 360 kickflip. Kicken var oslagbar.

Hursomhelst så brukade jag och en kille som kallades Loyzon dra iväg till Emmaus (second hand) och köpa kläder. Gubbskjortor, gamla kepsar och manchesterbyxor var hårdvaluta. Vi hade Hardcore stilen men ändå föraktade i alla fall jag alla de där töntarna som trodde att det gick att lira hårdrock i shorts. Deras kantiga försök till musik fick mig mest att vilja spy.

Det roligaste som fanns var att skapa jordbävning uppe på storgatan.

Idén uppfanns då jag fick ett stort hål i min ljuddämpare. Om man åkte på femman i runt 50 km i timmen så var det bara ett dovt, dovt basljud som kom ifrån bilen. Om man sen växlade ner och tryckte gasen i botten så utstötte bilen ett avgrundsljud utan dess like som lätt kunde slå sönder ett skyltfönster.

En dag snodde vi en stor docka med långt hår som vi satte fast på taket till forden. Sedan tejpade vi för munnen med silvertejp och drog iväg till början av storgatan.

Forden kom snabbt upp till 50 km i timmen och femmans växel höll tillbaka avgrundskrafterna som bodde i den där bilen. På taket satt dockan med förtejpad mun och stirrande ögon med sitt blonda hår fladdrandes i vinden.

I mitten av storgatan ligger ett slags centrum, det vill säga en affär och ett apotek.

Precis när vi kommer över backkrönet och siktar centrum skriker Loyzon;

Nu Cederlöf, Skicka tvåan för helvete, skicka tvåan......

Jag gör som han säger och trycker plattan i mattan och jordbävningen är ett faktum.

Ett öronbedövande ljud ekar mellan husen och folk rycker till och tar betäckning.

Folk skriker och pekar åt oss och dockan stirrar med sina klotögon.

Jag kan ännu inte förstå vilket fruktansvärt ljud den där vita bilen kunde frambringa då ljuddämparen var sönder. Nöjet att skrämma vettet ur folk vid centrum avtog då jag lagade hålet.

Men min gamla Ford och jag har många roliga minnen och äventyr tillsammans.






Inte min gamla pärla, utan någon annan lycklig.....hoppas de har ett centrum där de kan skrämma
skiten ur lokalbefolkningen.