strobe lights and blown speakers

Så börjar det närma sig igen.....

,,,det oundvikliga slutet på ännu en vecka och den sköna långa helgen som vi har framför oss.

Jag blev så lycklig vid eftermiddagsfikat. En av mina kvinnliga äldre kollegor som är i 60 års åldern satte sig vid fikat och jag var inne i ett samtal om gamla serier som släpps på box så att man får möjlighet att se dom igen.

Så säger hon:

- Det är två som jag verkligen skulle vilja ha. Den ena är Dallas och den andra är en serie som måste ha gått i slutet av 80-talet, möjligen tidigt 90-tal och som hette Twin Peaks.

Jag satte kaffet i halsen och berättade att vi håller på att se den och att jag fullkomligt älskar serien och allt som David Lynch har gjort.

- Kan jag kanske låna boxen när ni är färdiga då?, säger hon.

Hon berättar att hon blev fast från första stund och satt klistrad framför tv:n varje kväll det var dags för ett nytt avsnitt. När det var två avsnitt kvar hade de bokat en resa till Frankrike och hon skulle missa slutet. För att gardera sig lämnade hon videoband hos tre olika familjer och bad alla att spela in avsnitten.

Sånt här kan göra mig vansinnigt glad. Att det finns äldre som inte är så trångsynta och som kan se någonting med öppna ögon och inte konsekvent sätta sig emot allt som inte är som det "ska vara". Hon kanske kan hänga på, vi är ju bara på nummer 2 än så länge....

I går reflekterade Jannika över att Federal Bureau Investigation special agent Dale Cooper kan glädjas över de väldigt små sakerna i livet. T.ex. en kopp kaffe, eller en fantastiskt god körsbärspaj. Jag har tänkt på hennes funderingar hela dagen och när jag satt i all ensamhet på Mc Donalds anspråkslösa uteservering på lunchen så stressade jag inte iväg, utan verkligen njöt av att sitta själv och få en stund med mitt kaffe. Ett kaffe som för övrigt är mycket gott. Det ska faktiskt Mc Donalds ha cred för.

Jag såg det till och med som ett privilegium att få sitta och vara ensam.

Ensam och se glädjen i den rykande koppen med kaffe.

Nu är det helg och jag drar iväg till björkviken. Kul att jobba över till 19:30 en fredag, men nu väntar en stor whiskey på Strömmingstigen 3. Björkviken here we come.

.....Och även i kväll kommer två människor lyssna på samma låt och viska så tyst, så tyst så att ingen hör!