strobe lights and blown speakers

Nu vet jag var jag bodde.

I mitt tidigare liv alltså, och vad jag gjorde och hur jag såg ut. Jag drömde nämligen att jag levde för länge sen vid en stor gård omgiven av stora öppna fält med sporadiskt utplacerade jätteträd. Om man kollade långt bort över fälten så såg man havet. Vattnet såg kallt ut och miljön var som hämtad ur en Stephen King film. Det måste ha varit Maine på hösten. Det centrala i drömmen var dock inte miljön, utan alla hästar. jag var omgiven av hästar i olika storlekar. Jag tror att det var mina hästar.

Det är något romantiskt vackert över hästar. Och om jag tänker efter så har jag haft den här dolda passionen för hästar i hela mitt liv. Den första låten som jag hörde, och fastnade för med Belle & Sebastian var "Judy and the dream of horses". Alldeles strax släpper Band of Horses sin nya skiva, ett av mina moderna älsklingsband. När jag såg videon till ingenting med kent blev jag fascinerad över de snygga effekterna med hästen i början.

Sen har jag alltid sagt att det är något aristokratiskt vackert över att äga ett par hästar. Kanske ha ett litet polosportlag. Ännu ett tecken....och de snyggaste märkeskläderna är givetvis inte några töntiga JL eller Tiger, utan Ralph Lauren Polo Sport. Hästen spökar där igen.

Atticus finns ju. Familjens häst. Synd bara att jag skulle upptäcka min passion för hästar precis när Snoriz har tecknat hamburgeravtal med Scan. Jag hann aldrig rida honom, men jag kanske får käka upp honom.

Twin Peaks gänget vet det ännu inte, men alldeles strax kommer en vacker vit häst att introduceras i serien.

Jag har även besökt en hästmässa i ett svagt ögonblick en gång i tiden.

I somras hamnade jag och Snoriz på hästhoppning när vi var ute på roadtrip på Öland.

Det är bara att inse att det snart inte är annat att göra än att köpa en häst.

Fast jag skulle vilja ha en enhörning.