strobe lights and blown speakers

Sen kväll, ingen snö ännu.

Jag lägger mig ner och väntar på att en komet ska slå ner i huset innan färgen ens har hunnit torka.
Den kommer aldrig och jag tar ett glas vatten istället. Jag tar fram den gamla akustiska och lägger mig på golvet och plinkar på de splirrans nya strängarna. De första timmarna låter den nästan elektrisk när man har strängat om den. Det är ett förlösande och behagligt ljud som man måste ta vara på innnan den blir trött och sliten igen.

Jag höll på att köra på en tjej idag. Hon bara stod där mitt i vägen och såg bortkommen ut. Först tänkte jag att hon måste ha rymt från något mentalsjukhus och i samma stund slog de mig att alla sådana för länge sedan är nedlagda. Hade jag ändrat låt på stereon så hade jag kanske blickat ner för bråkdelen av en sekund, och då hade jag klippt henne rakt av så att hon hade fått sitt livs resa.

Nu hann jag att väja och i backspegeln såg jag henne stå kvar där mitt i vägen och flyttade sig bara en aning ut mot mitten för att lämna fri väg åt bilarna som kom efter mig. Det var för övrigt sista gången som jag lyssnade på ingenting singeln just på grund av att den inte betyder någonting för mig längre. För ett ögonblick där trodde jag att de hade gjort en svängig och helt OK låt. Men hela kvällen när jag målade så lyssnade jag på låtar som "M", "Ansgar & Evelyn" och "Mannen i den vita hatten" och insåg att KENT fan måste skärpa sig lite på resten av albumet i fall att det ska vara något att ha. Kanske var det sista gången på länge på grund av att jag har lyssnat på den oavbrutet sen den släpptes. Nu lägger jag ner det där. Det är ingenting mellan oss längre.

Jag var alltid den som sa; allt kommer att ordna sig, allt löser sig alltid, glöm aldrig det.

Jag sa det för att jag trodde att det var sant och för att jag någonstans djupt därinne visste att det var sant.

När jag låg där på golvet och plinkade på gitarren med det svagt elektriska ljudet så slog det mig plötsligt att du aldrig sa det till mig. Du sa aldrig att allt skulle lösa sig eller att saker och ting skulle ordna sig. Du hade aldrig någon större plan och du hade aldrig någon mening eller långsiktigt lösning som på något vis kunde ingjuta hopp, tro och mod i saker som vi gjorde. När något var svårt eller gick fel så var det alltid jag som fick vända och vrida så att jag till sist kunde hitta en möjlig utväg från en till synes hopplös situation. Deus ex machina.

Under hela den här långa resan sa du aldrig en enda gång att saker och ting skulle lösa sig, allt kommer att ordna sig. Jag förstår det så här i efterhand och jag borde ha tänkt på det långt innan saker och ting gick överstyr.

Anledningen till att du aldrig berättade för mig om någon större plan där allting skulle ordna sig....

......Anledningen var helt enkelt att jag aldrig har varit inkluderad i någon sådan plan.

När jag var upptagen med att förstärka muren på norra sidan så att inte fienderna skulle komma in, så hade du fullt upp med att gräva en tunnel på den södra sidan. En tunnel stor nog åt en person. En tunnel som var byggd för att rasa så fort den första människan krälat sig igenom.