Om ett brev med frimärken och längtan efter Åre.

Jag fick ett brev i dag.

Ett riktigt brev med frimärken som har förseglats med saliv som förenas med klisterlösning.
Frimärket föreställde gröna kullar som sluttade brant ner mot ett ilsket rytande och skummande hav. Är det så det ser ut i Skottland tänkte jag, då jag förstod att det var poststämplat i Glasgow.

Jag skummade bara igenom brevet och bestämde mig för att läsa det i lugn och ro i soffan när jag kommer hem.

Jag hann dock förstå av de inledande raderna att saker och ting inte riktigt hade blivit som du tänkt dig. Du hade kommit till någon slags insikt och snabbt tagit beslutet att det var dags att återvända. Hem till det iskalla IKEA-landet igen. Det du sökte fanns inte heller i Skottland, så nu måste du hem och samla energi och kanske besluta dig om något nytt land att genomsöka. För någonstans därute måste det finnas.

Snart brinner skogen av alla färger och i ÅRE är man i full fart med att förbereda sig för ännu en vintersäsong. Det är en fin tid att komma hem till. Snart faller snön över skutan och allt vaknar till liv igen.

Ibland sitter jag och tänker på det perfekta åket. Om man tar kabinen ända upp till toppen en solig klar vårmorgon. Väl däruppe sitter man och blickar ut över den enorma utsikten och njuter av tystnaden. När man känner sig redo tar man fart och väljer "tusenmetern" och håller hög fart. Därefter fortsätter man den fantastiska transportsträckan "svartbergsleden" med den hisnande vyn över 1000 m - platån till vänster. Sedan är det dags för fart igen när man avverkar "Pelikansvängen" som är den roligaste lilla backen i hela liftsystemet. Slutligen är man nere i "stjärnbacken" som man följer hela vägen ner till sjön och till VM 6:an eller Kabinbanan igen om man så önskar.

Fan vad jag längtar. De få veckor man åker skidor kan man leva på resten av året.

Jag är glad att du kommit hem. Jag kommer upp så fort det börjar bli vår däruppe igen.


image374image373image372image371image370


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0