strobe lights and blown speakers

Det är kväll.

Jag sitter och tänker tillbaka på min dag.

En dag som alla andra. Började med att jag skrev ett blogginlägg om att morgonen var precis som alla andra. I dag hade jag tänkt ta tag i saker och undersöka varför det alltid är tomt i min brevlåda. Varför kommer det ingenting trots att jag har en massa ärenden ute hos myndigheter överallt. Varför känns det som om hela min värld är en stor jäsande bulldeg i vilken jag ligger och sprattlar och ingenting händer någonsin.

Nu ska vi se........vi tar det från början:

Det började med att jag skulle åka ut till den lokala bilhandlaren och hora lite och böna och be om han kan tänka sig och köpa min bil till ett fruktansvärt underpris. På vägen dit åkte jag förbi Mc Donalds för att jag tänkte luncha på firman. När jag kom fram till firman var det stängt och inte en själ i närheten. Jag glömde att alla är på mässan redan. Jaha, så då åkte jag bort och ställde mig på en parkering och slängde i mig den sunkiga burgarmenyn.

Så begav jag mig bort till bilhandlaren och tågade in genom den nya fina entrén. Därinne satt det en yngling som snabbt lät mig veta att min vanliga kontakt minsann var ledig idag, och att jag skulle komma tillbaka i morgon. Men han påpekade även att jag inte skulle ha några som helst förhoppningar om att han skulle vilja köpa min bil. Nähä.

På eftermiddagen tänkte jag ringa lite samtal och kolla runt i fall det möjligen var någon någonstans som vet hur det går med alla dom där ärendena som är väldigt viktiga för mig och som tynger min hjärna i onödan.

Först var det förhandsbeskedet på bygglov som jag sökte för min tomt i början av April. Det sista jag hörde var att beslut skulle fattas för två veckor sedan. Mannen som handlägger ärendet var på tjänsteärende och återkommer på måndag. Jaha.

Sen ringde jag inskrivningsmyndigheten för att kolla om de möjligen skulle kunna tänka sig att få sina jävla arslen ur den berömda vagnen och ge mig lagfart på mitt hus så att jag inte behöver känna att jag betalar hela och äger halva. En lagfart som jag för övrigt sökte i mitten av Juni. Min handläggare var på kurs och återkommer på tisdag nästa vecka. 

Ett sista samtal gick till skatteverket för att höra om de möjligen räknades kunna skicka ut min FA-skattsedel innan Fredag p.ga. att det skulle underlätta för mig. Det skulle jag inte räkna med. De var nämligen överbelastade.

Jag ger fan upp. 

Hela livet går ut på att kastas mellan myndigheter och satans instanser som sitter där och stämplar alla papper och bara drar ut på lidandet.

Ingen skickar längre brev. Det kommer knappt räkningar längre.

Ingen ringer längre hem.

Jag har visserligen sagt upp hemtelefonen, men ändå.....

Om alla kunde göra klart vad de ska, så att jag kan få mina jävla papper och ta kontrollen på mitt liv igen.

Jag är på väg ner igen. Det märks eftersom man söker upp mannen i svart allt oftare.

Atmosphere. Sist i spelaren i kväll. Först på i morgon. Det är regeln, utan undantag.