strobe lights and blown speakers

Lördag förmiddag i den stad jag föddes

(där ljög jag så att tungan trillade ur munnen och blev till blå-korn,
ni vet sånt där gödsel som gamla kärringar slänger på gräsmattan)

Vi vaknade inne i stan och var tvungna att åka buss.

Det var ingen höjdare. Buss suger rejält konstaterade vi när busschauffören slängde i trean och körde oss rakt in i helvetet. Som tur så kom vi ut i friska luften igen och kunde ta Tellusvägen till himlen. I mitten av galaxen hade en villa ordnat med tivoli. Det var sandlådor och gungställningar om vart annat. Men vi fick inte leka. Skulle ju snart äta.



Ja, gå du....det är inget farligt. Kraften är med oss hela vägen hem. Den är stark i vår familj, kraften.

För att lätta upp stämningen drog vi igång en låt.

Kanske för att fira att 4 och en halv minuts helvete i en buss var över, men mest för att skynda på färden.

Och visst lyste planeterna extra kring oss den här lördagförmiddagen i den staden där jag föddes
(nu gjorde jag det igen)

Vi sjöng:

"No excuse to be so callous, dress yourself in bleeding madras...
  charm your way across the khyber pass...
  Stay awake to break the habit...sing in praise of Jackson Crowter...
  watch your step along the arch of glass...."

Och solen sken och planeterna glödde.