strobe lights and blown speakers

Slånstigen 7, Hallonberget kl 15:06 Fredag eftermiddag

Efter timmar av ett av sig själv tilldömt straff isolerad i en sykammare har slutligen Ella kommit till insikt.
Eller i alla fall kommit ut därifrån. Det betyder således icke att det råder fred, lugn och rå över villorna
i Hallonberget. Tvärtom så är det nu den stora kampen börjar, vilket Arthur är mer än väl medveten om.

Ella har snöat in på ett spår som hennes isolerade hjärna har spunnit vidare på. Hon är övertygad om att allt bottnar i att Ella är stor och Arthur är liten. Arthur själv har ingen aning. Ella går på och låter sig inte tystas ner. Hon tror att Arthur har en sjuk fascination för stort kontra litet och har så många exempel i sin argumenation så att till och med den annars så talföre Arthur drabbas av plötslig tunghäfta.

Bland annat så kommer den där Kinaresan på tal. När Arthur ville fånga möjligheten att uppleva ett stort land med små människor innan det var försent. Eller som när Ellas son som är en storvuxen karl råkade bli lite för full och fick stanna över natten. Då slet Arthur livet ur sig bara för att få in den stora klumpen i den minsta lilla kammaren i deras hus. Ella kokade inom sig och höll bokstavligen på att tappa förståndet.

Arthur hade verkligen inget att säga till sitt försvar. Han insåg hur innerligt korkat det hade varit att bara sitta och lyssna på den där förbannade moraklockan och tro att hon bara satt där inne i sin kammare och rullade tummarna. Nä, det hela hade ju uppenbarligen varit en skenmanöver för att vinna tid och skaffa sig ett rejält övertag gentemot Arthur som nu fick sitta där som en fåntratt och inte kunna försvara sig.

Kommer du ihåg midsommar 1968 fortsatte Ella......I den minsta lanthandel som du kunde hitta i hela jävla Bohuslän köpte du den största jubileumsburken med sill som du överhuvudtaget kunde hitta. Eller den där gången då du sa att jag kunde ta den största tårtbiten för att du ville ha den minsta. Eller den där förbannade semestern i gamla stugan då toaletten gick sönder och du skulle åka och skaffa delar dagen efter.....

...Fy fan dig Arthur, om jag tänkt på det då så skulle jag inte varit här idag. Du åkte iväg, det var en lördag minns du?
Du hittade en VVS-affär och så skyllde du på att du inte visste vilken dimension det skulle vara på rörbiten. Så du tog en stor och en liten med löfte om att kunna byta....minns du. En stor och en liten, vilken jävla ynklig undanflykt för att få ge utlopp för sina sjuka fantasier.

Ella kände att hon snart var tvungen att gå ut ur huset innan det blev försent och hon inte längre skulle vara kapabel att svara för sina egna handlingar. För ett ögonblick tänkte hon rycka det första som kom i hennes väg och kasta det mot hans huvud, men hon bet sig i läppen i sista sekunden.

- Ut härifrån ett tag, din skitgris. Såsfläcksgubbe!!!!

Arthur reste sig lydigt och gick utan att säga ett ord ut i hallen och plockade fram hundkopplen.

Vad som än händer i en eventuell bodelning så är i alla fall hundarna mina tänkte Arthur när de två lyckliga djuren kom farandes eftersom de hade hört det rasslande ljudet när han plockade fram kopplet.

Han slog dövörat till när Ella fortsatte sitt tjat och trädde det lilla kopplet på den lilla hunden och det stora kopplet
på den stora hunden. Han gick utan att säga hej, och väl utanför kände han sig äntligen fri.

Ensam med sina två hundar.