strobe lights and blown speakers

Slånstigen 7, Hallonberget kl 18:21 Fredag kväll

Arthur gick sin promenad och försökte samla kraft, styrka men framförallt mod nog att konfrontera henne. Dessvärre så började tiden bli knapp. Det började skymma och hela Hallonberget blev plötsligt en mycket kallar och mörkare plats att utspela en slutstrid på. Arthur hade gömt en flaska överbliven julsnaps i ett buskage tre kvarter bort i det fall att han behövde sig en stärkande knuff någon gång. Till Ella hade han sagt att han hällt ut den. Hon skulle ändå ha hällt ut den, så det spelar ju egentligen ingen roll.

Arthur tog ett par rejäla klunkar och kände i alla fall att värmen kom tillbaka en smula.

Med värmen kommer modet predikade Arthur för sig själv och lät båda hundarna få ströva fritt och ta god tid på sig. Han ville verkligen inte hem. Inga vapen i världen kunde hjälpa honom och utanför huset tömde han slutet av flaskan.

Först en liten klunk och sen en stor.

Han slöt ögonen och öppnade försiktigt dörren.

När han kom in så ropade han flera gånger hennes namn, men det enda som hördes var den där förbannade moraklockan som förrådde honom i den förra striden tidigare på förmiddagen.

På köksbordet låg det ett par nycklar, en papperslapp och en hög med obetalda räkningar.

Han tog upp lappen och läste det korta meddelandet som hon hade lämnat.

En tår föll utan förvarning och smetade ut bläcket så att ordet "fläskfetto" blev en enda blå prick.

Han skrynklade ihop lappen och kastade den mot den stora hunden som ryckte till och fick den lilla hunden att ta betäckning.

Han gick ut i köket och ryckte upp kylskåpsdörren så att den helt enkelt lossnade från sin infästning och marmeladburkar och saftflaskor krossades och förvandlade hela golvet till ett slagfält av kladdiga sörjor och glassplitter.

Längst därinne fanns det en ölburk.

Han slet tag i den och kände genast att den var tom.

Trots att den inte var öppnad?

Han kände på ännu en, och en till......varenda en av de 18 burkarna som var kvar sen i påsk var helt jävla tömda på sitt innehåll. Nog för att Ella var en riktig häxa, men såna här trollkonster hade hon aldrig tidigare visat prov på.

Han vände på burken och hittade förklaringen till hennes svarta magi.

På något sätt hade hon med all sin list fått igång hans borrmaskin när han var ute med hundarna. I botten på varenda burk så var det ett hål borrat. Sen hade hon försiktigt pyst öppningen så lite så att det inte syntes, men ändå tillräckligt för att få ölen att strömma ut genom bottenhålet. Efter att ritualen var färdig så hade häxan bemödat sig med att ställa tillbaka de tomma burkarna i kylskåpet.

Arthur slog knytnäven rakt in i högen av tomma burkar och skrek som en gris.

Han drog tag i kylskåpet och välte omkull det med krafter som han inte trodde att en människa kunde uppbringa.

Han kände en isande känsla som om något gick sönder i huvudet och det var nästan som om någon hade hällt ett varmt spann med vatten över huvudet.

Han satte sig försiktigt ner på golvet och tog stöd mot en trasig syltburk som borrade sig in i handen. Arthur var dock redan förlamad och kände ingenting. Det varma översköljde honom och han reflekterade inte ens över att han inte längre såg någonting.

I obduktionsprotokollet stod det att döden inträffade någon gång mellan 17:00 och 19:00.