strobe lights and blown speakers

Stars and stripes @ vintergatan


I helgen kollade jag och Snoriz på världens bästa film "Apocalypse Now".

Fast...är den så bra egentligen?

Vi såg den med lite mer kritiska ögon och insåg att den egentligen är ganska....seg.

Det händer ju inte så jävla mycket förutom att Martin Sheen mumlar massa poetisk mumbo jumbo när de tar sig uppför den där floden för att hitta galningen Kurtz. Dessutom så var det redux versionen som är ytterliggare en timme lång.

Det är ofta mörkt. Annars så är det dimma eller skarpt motljus. Mycket snubbar och mycket snack.

Snoriz var så förbannad så att hon inte kunde sova. För att jag hade lurat henne att se "världens bästa film".

Apocalypse now - redux.

Jag somnade från och till och vaknade emellanåt för att styra upp saker och ting.

- Har de surfat ännu......, har de spelat musik från helikoptrarna, har de kommit fram till Kurtz?

- Ja, det har hänt och det var skittråkigt.

Va fan?

Sist jag kollade var det världens bästa film.

Måste vara vädret.

Sen somnade jag om. Jag sover mig igenom kvällarna. Tror jag lider av någon slags omvänd sömnlöshet. Har jag verkligen så mycket ackumulerad sömnbrist som briserar när våren gör sig påmind.  Igår skulle jag och Björn kolla på O brother, where art thou?. Jag somnade som om jag fått en slägga i huvudet och kunde precis maka mig hem till sängen för att toksova ända till morgonen. Cohenbröderna, Coppola.....inte ens Lynch kan hålla mig vaken längre.

Jag är en obotlig sömntuta.