En tungrodd apparat sätts i rörelse och han styr så gott han kan.
Strax väster om Flen blir en glödhet infästning lika mjuk som hans brorsons förtvinade arm, varpå monstret till maskin börjar att fara från sida till sida och till slut går det inte att hålla liv i showen längre. Han slår i huvudet ordentligt och blir fastklämd inne i monstrets mage. Han är en liten flicka som heter Julia, och de förbipasserande är planeten mars dagarna före ett celebert besök från NASA. Han blundar och lyssnar.
Samtidigt lämnar ett containerfartyg fullt med bananer sin hamn i Long Beach. En överviktig fripassagerare räknar sjölejon och tuggar tobak till tonerna av kinesernas morgontjatter och kollektiva däcksvabbning. Kaptenen som är känd för sitt ohyggliga morgonhumör väljer att inte tala med någon före lunch just den här dagen. Han blir tilltalad både en och två gånger, men svarar endast med axelryckningar, minspel och blinkningar. Sju distans senare går larmet och en kvinna faller handlöst nere vid lastluckorna. Hon har fått spelet, och de bär ut henne i solen och ger henne tabletter för att väcka henne tillbaka till verkligheten. Alla kineser bidrar med vad de kan hitta i bröstfickorna på de minst två storlekar för stora vita rockarna. De ser ut som ett gäng däcksvabbande doktorer med allehanda piller som de matar den urflippade kvinnan med. En mot huvudvärk, två mot ledvärk, och så en kur mot förstoppning. Kaptenen är ursinnig och tänker på sin brorsons förtvinade arm.
I en tredje del av jorden går en pojke in i en affär, driven dels av impuls men kanske främst av intentionen att störta åtminstone sin familj och om det slår väl ut en mindre regering i tredje världen. Han köper åtta frimärken i fyra olika kulörer och två olika valörer. Han räknar dem flera gånger och utsätter en äldre kvinna för en lång väntan med oviss utgång. De skiljs som bästa ovänner och utan att blinka är det första brevet på väg.
I Long Beach håller man en stillsam sjömansbegravning för kvinnan som fick spelet.
