strobe lights and blown speakers

Texten lyste som nysnö mot den svarta tröjan.

"There´s no soul like a northern soul...."

Det var så mörkt i lokalen så att jag fick hålla andan, gå riktigt nära och nästan böja mig en aning för att se vad som stod skrivet. TNSA var egentligen ingen klubb som vi känner dem.

TNSA var inget tillhåll för pottklippta Ian Brown hippies med för stora gitarrer som gjorde sitt livs revolution genom att sjunga sprit är gott och roligt till en gitarrslinga av ackorden C-F-G.

TNSA betydde blod, svett och tårar och en enda liten chans att bli en weekender och helt enkelt glömma sitt jobb på industrierna runt Manchester och dansa sig totalt medvetslös till den bästa soulmusiken som världen skapat. '

TNSA var en gammal nedlagd kemikaliefabrik, utan fönster men som varje kväll fylldes av galet hängivna fanatiker av dansant, obskyr och svängig musik.

TNSA stod för "The Northern Soul Appendix" och ägdes av den excentriske irländaren Dave Mc Cullock.
Dave krävde inget inträde. Däremot uppmanades alla gäster att  köpa en andel i hans skivbolag och stora livsverk "Muttblock". Dave talade ofta om sin stora vision och om hur han skulle finkamma de stora Soulstäderna i väst på kvalitativa och bortglömda vinylskatter. Varenda hårt inarbetad pund som skänktes av kidsen gick åt till att finansiera Mc Cullocks amerikaresor. I Detroit och Chicago hittade han den själen som han vigt hela sitt liv, sin vision åt. TNSA var för honom som Studio 54 var för Andy Warhol och de suspekta personer som rörde sig kring honom. Det var en plats som både gav honom näring och samtidigt sakta banade vägen för den oundvikliga undergången. 

Mc Cullock gav sin själ för den goda saken att hitta musik med själ. 

Den stora Northern soul samlingen som han drömde om att en dag ge ut, den ultimata dubbelskivan med en över 30 år lång era fantastisk musikalisk flyktsoda för arbetarklassens hjältar, den skiva som skulle sätta såväl TNSA som Muttblock recordings på kartan......den skivan blev aldrig färdig. 

Polisen stängde TNSA och skattmasarna gick så hårt fram så att Mc Cullock tvingades i Exil. Mc Cullock har inte lämnat några spår efter sig. Inga hyllningar, inga fans. Få känner till honom, och jag tvivlar ibland på att historien är sann. Men oavsett så kommer jag alltid att minnas den där texten på tröjan, och hur jävla coolt det där stället verkade vara.

"There´s no soul like a northern soul....."

The Northern soul appendix.

För exakt tio år sedan var Northern soul musik lika hett som Moet Chandon sprutat på blondin i Båstad. 
Samlingar och klubbar ploppade upp som svampar i marken. Varje sommar kommer det där tillbaka.
Om Mc Cullock lever, eller om han överhuvudtaget har existerat så skulle han vara stolt över att höra Goldmines senaste release "Northern soul; Rare as Hen´s teeth" En skiva som är konstruerad precis som Mc Cullock hade tänkt sig.

Det handlar om de där guldkornen, de där singlarna som byter ägare för 5000 pund och som för första gången finns samlade på en snygg och inbjudande samling.

Mc Cullock ville aldrig skärma sig och sin musik från omvärlden. Istället missionerade han med syftet att lyfta fram guldkornen och göra dem tillgängliga för den stora massan. Han utförde helt enkelt grovjobbet och med karta och kompass samlade han ihop en totalupplevelse som skulle fungera i första hand som inkörsport för de som hört begreppet, men aldrig förstått vad det handlade om. Den skulle även innehålla så pass udda releaser så att även den mest inbitne "Northern Soul räven" skulle få valuta för sina pengar.

Goldmine har gett ut den skiva som Mc Cullock ägnade hela sitt liv åt att samla ihop material till.

Om han finns någonstans så är han förmodligen stolt, eller riktigt förbannad.

Ska du äga en skiva den här sommaren tycker jag att det borde bli "Rare as hen´s teeth".

Den mest kompletta och bästa Norhern Soul samling som världen har skådat.