You are my sister (Antony & the Johnsons och Boy George)
Det är höst ute.
Regnet smattrar mot rutorna, vinden skriker så att blodet fryser när man blickar ut över det förbannade mörkret.
Som tur är finns det ljus och värme i form av tidernas sprödaste och vackraste duett.
Med sina två mycket speciella röster framför Antony Hegarty och Boy George den mycket gripande historien "You are my sister. Deras historia tillsammans börjar i england redan när Antony i tioårsåldern såg Boy George uppträda och då blev hans stora förebild. Först i New York kunde Antony i vuxen ålder förverkliga sig själv och kliva ur känslan av utanförskap som under hela hans uppväxt blev en stor börda att bära. Med självaste Lou Reed som skyddsängel var det ingen som längre behövde ifrågasätta "Den sjungande tunnan", ett smeknamn som han en gång kallats kanske mest i ett infall av avund och beundran.
De som går sin egen väg är de som beundras bör.
Speciellt en "sjungande tunna" med handväska som med stor inlevelse ger sin kärleksförklaring till sin syster som i det här fallet med största sannolikhet är just Boy George som han blygt sneglar mot bakom den svarta flygeln.
För mig handlar den om MIN syster.
Inte Boy George.
Men vacker är den.
Regnet smattrar mot rutorna, vinden skriker så att blodet fryser när man blickar ut över det förbannade mörkret.
Som tur är finns det ljus och värme i form av tidernas sprödaste och vackraste duett.
Med sina två mycket speciella röster framför Antony Hegarty och Boy George den mycket gripande historien "You are my sister. Deras historia tillsammans börjar i england redan när Antony i tioårsåldern såg Boy George uppträda och då blev hans stora förebild. Först i New York kunde Antony i vuxen ålder förverkliga sig själv och kliva ur känslan av utanförskap som under hela hans uppväxt blev en stor börda att bära. Med självaste Lou Reed som skyddsängel var det ingen som längre behövde ifrågasätta "Den sjungande tunnan", ett smeknamn som han en gång kallats kanske mest i ett infall av avund och beundran.
De som går sin egen väg är de som beundras bör.
Speciellt en "sjungande tunna" med handväska som med stor inlevelse ger sin kärleksförklaring till sin syster som i det här fallet med största sannolikhet är just Boy George som han blygt sneglar mot bakom den svarta flygeln.
För mig handlar den om MIN syster.
Inte Boy George.
Men vacker är den.
"We felt so differently then, So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories, But there's nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know
You are my sister, And I love you
May all of your dreams come true
I want this for you, They're gonna come true"
Kommentarer
Postat av: Olle
Fint skrivet om underbar låt. Ballader är underskattat och Boy George är stor.
Trackback
