strobe lights and blown speakers

Jag fick hem ett par skivor häromdagen. En del nytt och en del gammalt. På sätt och vis känns det meningslöst att köpa en skiva som Death cab for cuties "Plans" när man har alla låtar utom 2 på lagligt inhandlade mp3-spår. Men jag är fortfarande för gammal, mossig och hopplöst förälskad i "The real thing", en riktig skiva man kan ta på, ett texthäfte man kan bläddra i. Därför gjorde jag slag i saken och realiserade några av mina tidigare inköpta mp3-skivor.

Jag vet så väl att det är fördjävligt av Florence Valentin att inte bara låta sig inspireras, utan helt enkelt stjäla hela låtar rakt av från The Clash. Det kommer de aldrig undan med. Men alla vet, och jag kan inte låta bli att gilla en del av det. Som städmusik funkar skivan väldigt bra.

Television personalities "My dark places" är så sjukt bra att man blir mörkrädd. Jag har lyssnat alldeles för lite på TTP förstår jag nu. Men sent ska syndaren vakna.

Jag knep även ett ex. av samlingen Labrador 100 där det finns en hel del guldkorn som det där skivbolaget har ploppat ur sig under åren. Kents verkligen har jag inte ägt på 5-6 år. Den försvann i samband med en flytt och sen dess har jag inte brytt mig om att skaffa den igen. Men det var ett kärt återseende. Det jag inte gillar med skivan är det där konstiga ljudet. Låter fördjävligt, nästan outhärdligt. Fast låtarna är det absolut inget fel på. Väldigt 1996.

Jag har en sån där måndagsångest som plågar mig. Det är nämligen dags att klippa gräset igen.
Trogna bloggläsare vet ju att det är en process som börjar idag efter jobbet och om jag har tur är jag färdig framåt mitten på veckan. Suck.

Det tar på krafterna att bo på Färdigtorpet.