strobe lights and blown speakers

Under ett tag när nittiotalet var som mest spännande, som Johan så vackert uttryckte det i ett SMS häromdagen....
....Då var Brett Anderson det vackraste jag visste. Trodde nästan att jag blivit bög där ett tag, men så var det ju inte.
Så vad vill jag säga med det här då?.

Ingenting egentligen, ungefär som allt annat som sägs i det här forumet.

Vill bara bikta mig och säga att den enda kille som jag har varit kär i var just Brett Anderson.
Romansen var kort och intensiv, men visst stal han mitt hjärta.

Kan inte sätta fingret på om det var den där kalle-anka sången till tuggummipopen på "Coming up" eller deras svulstiga överproducerade försök till musikalisk overkill på "Dog Man Star".

Men jag dedikerar min Fredagslista till Brett Anderson.
Min stora hjälte på 90-talet. Svart är snyggt. precis som Lillasysters kakel.

SUEDE i urval

Still life
2 of us
heroine
this hollywood life
the asphalt world
lazy
so yong
animal nitrate
we are the pigs
saturday night


Och så en uppmaning: Jag menar allvar med Clownfobin. Sluta kleta ner era bloggar med de där förbannade clown-asen. Usch, jag kan inte ens tänka på dom. Och så öppnar man marys blogg och ser den där jävla DET med.
Lägg ner direkt. Har du inget med Atticus istället, please.