Är hela samhället infekterat av Moe-Wannabes?
Jag sitter och fnissar för mig själv.
Det är helgen som har satt sig i hjärnan. Den här helgen som ska va så bra och där man ska få va sig själv för en liten stund och kunna kasta alla titlar och vapen och bara ägna sig åt...eh sitt hem och sina vänner.
Jag har gjort det igen.....beställt lite skivor...fniss, fniss.
Sen kom jag på en sak. Jag satt och tittade på det där kortet på Moe Tucker i Velvet underground som var med för några inlägg sedan. Det är någon som hon är lik tänkte jag. Och så slog det mig att det måste vara Lisbeth Palme. Lite i alla fall. Eller så är det någon annan. Är det inte någon hög åklagare eller informatör hos polisen som alltid figurerar när det är något stort och viktigt mord t.ex. Anna Lindh. Är det inte en kvinna där som också är grymt lik Moe Tucker. Är hela samhället infekterat av Moe-Wannabes?
Lisbeth says; stop pickin´on me you retarded blogg-fucker.
Om jag tittar ut så ser det ut att bli ett riktigt ruskväder i helgen, precis som vi ville ha det alltså.
Kära bloggvänner och IRL vänner och ovänner. Tänk på att Songkran egentligen är en helig högtid. Spela inte musik där det flörtas med djävulen, t.ex. AC/DC eller Robert Wells (!). Spela Thai-musik och ta det lugnt. Nu ska vi fira att hösten börjar. Ikväll klockan 00:00 kan ni ägna oss en tanke, då de är full rulle på Färdigtorpet och vi skålar i varsitt glas fickljummen Captain Morgan.
For those about to rock............(puff)........we salute you!
For those about to rock......................(puff).............we salute you!
For those about to rock...............faaa.......(puff)............weeeeee......sa-luuuuuuut........juuuuuuuu.
The magic numbers, Niklas "den som bor här" Cederlöf, Captain Morgan, Reese Witherspoon, Moe Tucker och Lou Reed
Säger trevlig helg och på återseende!
Det är helgen som har satt sig i hjärnan. Den här helgen som ska va så bra och där man ska få va sig själv för en liten stund och kunna kasta alla titlar och vapen och bara ägna sig åt...eh sitt hem och sina vänner.
Jag har gjort det igen.....beställt lite skivor...fniss, fniss.
Sen kom jag på en sak. Jag satt och tittade på det där kortet på Moe Tucker i Velvet underground som var med för några inlägg sedan. Det är någon som hon är lik tänkte jag. Och så slog det mig att det måste vara Lisbeth Palme. Lite i alla fall. Eller så är det någon annan. Är det inte någon hög åklagare eller informatör hos polisen som alltid figurerar när det är något stort och viktigt mord t.ex. Anna Lindh. Är det inte en kvinna där som också är grymt lik Moe Tucker. Är hela samhället infekterat av Moe-Wannabes?
Lisbeth says; stop pickin´on me you retarded blogg-fucker.Om jag tittar ut så ser det ut att bli ett riktigt ruskväder i helgen, precis som vi ville ha det alltså.
Kära bloggvänner och IRL vänner och ovänner. Tänk på att Songkran egentligen är en helig högtid. Spela inte musik där det flörtas med djävulen, t.ex. AC/DC eller Robert Wells (!). Spela Thai-musik och ta det lugnt. Nu ska vi fira att hösten börjar. Ikväll klockan 00:00 kan ni ägna oss en tanke, då de är full rulle på Färdigtorpet och vi skålar i varsitt glas fickljummen Captain Morgan.
For those about to rock............(puff)........we salute you!
For those about to rock......................(puff).............we salute you!
For those about to rock...............faaa.......(puff)............weeeeee......sa-luuuuuuut........juuuuuuuu.
The magic numbers, Niklas "den som bor här" Cederlöf, Captain Morgan, Reese Witherspoon, Moe Tucker och Lou Reed
Säger trevlig helg och på återseende!
Fredagsgung med bas som bas var menat att låta.
Den där basen fortsätter att plåga min hjärna. Jag har upptäckt att det är basen som gör hela det här bandet och alla deras låtar. Så jävla svängigt och skönt. Det är en förlösande känsla när basen börjar plocka i början, runt en minut in på låten och så drar den softa sången igång.
Den ekar fortfarande i mitt huvud och jag kör den om och om igen.
Fredagsgung med bas som bas var menat att låta.
Lite entusiasm om jag får be, du ska till paradiset snoriz!
I ögruppen amerikanska jungfruöarna ligger en ö som heter St. Maarten.
Strax utanför kusten på den nord-västra sidan ligger en liten, liten ö som heter Pinel Island.
Man tar sig dit med en liten, liten båt och på ön finns det ingenting. Ingenting förutom 28-gradigt azurblått vatten och massor av palmer. Det finns även en liten kiosk där man kan köpa sig en iskall Red stripe och så har dom färsk hummer som man pekar på och som de tillagar över öppen eld medan du väntar. Det är så långgrunt så att du i princip kan gå till St. Barthalemy om du skulle vilja.
Som det känns när man är på Pinel Island. Så måste det kännas i himlen. Det är så nära paradiset på jorden man kan komma, om man nu går igång på fina sandstränder, sol och bad vill säga.
Om drygt fyra månader kommer du sätta ner dina fötter på Pinel Island Snoriz.
Jag börjar förvänta mig lite entusiasm snart. Du ska luffa omkring i världens vackraste hav och se platser som du inte trodde fanns i dina vildaste drömmar......och allt jag hör är.....
......jo det blir väl skoj.
Du ska hoppa, skutta och bli alldeles till dig när du tänker på det. Lite entusiasm om jag får be, du ska snart till paradiset snoriz! Vi ska ha så skoj så att de får bända tillbaka käkarna med en kofot för att få bort leendet på våra sönderbrända ansikten.
Fyra månader! - och därimellan KENT.
Pinel island. St. maarten, Västindien.
Strax utanför kusten på den nord-västra sidan ligger en liten, liten ö som heter Pinel Island.
Man tar sig dit med en liten, liten båt och på ön finns det ingenting. Ingenting förutom 28-gradigt azurblått vatten och massor av palmer. Det finns även en liten kiosk där man kan köpa sig en iskall Red stripe och så har dom färsk hummer som man pekar på och som de tillagar över öppen eld medan du väntar. Det är så långgrunt så att du i princip kan gå till St. Barthalemy om du skulle vilja.
Som det känns när man är på Pinel Island. Så måste det kännas i himlen. Det är så nära paradiset på jorden man kan komma, om man nu går igång på fina sandstränder, sol och bad vill säga.
Om drygt fyra månader kommer du sätta ner dina fötter på Pinel Island Snoriz.
Jag börjar förvänta mig lite entusiasm snart. Du ska luffa omkring i världens vackraste hav och se platser som du inte trodde fanns i dina vildaste drömmar......och allt jag hör är.....
......jo det blir väl skoj.
Du ska hoppa, skutta och bli alldeles till dig när du tänker på det. Lite entusiasm om jag får be, du ska snart till paradiset snoriz! Vi ska ha så skoj så att de får bända tillbaka käkarna med en kofot för att få bort leendet på våra sönderbrända ansikten.
Fyra månader! - och därimellan KENT.
Pinel island. St. maarten, Västindien.
Jag drömde förresten om att jag fick nödlanda med ett flygplan i natt. Jag lyfte från Kalmar flygplats. Det var ett litet propellerplan och A.M. var med mig, som alltid nu för tiden. Strax efter start stannade motorerna och vi gled ner på en åker och gick oskadda ut ur planet. Det var traumatiskt. Jag drömmer ofta att det blir fel på flygplan som jag åker med precis efter starten. Det blir alltid krashlandning. Fast man dör aldrig. Någon har sagt att man inte kan drömma om sin egen död. Är det så?
Nu är det lunch strax.
Ska till Resia och betala och så är jag sugen på Kebabbens tallrik med stark sås.
Nu är det lunch strax.
Ska till Resia och betala och så är jag sugen på Kebabbens tallrik med stark sås.
Kanske är det över, men över är inte ett ord som du känner till....
God morgon kära bloggvärld.
Den där förbannade basslingan i början av Magic numbers "This is a song" har förföljt mig hela kvällen, natten och morgonen. Jag vet inte varför jag fick den på hjärnan.
Dum, de dum di dum di, de dum di dum di dum de de, dum di de dum di dum di dum de de de dum di du dum di dum di eu....... brr,brrr,brr,brr (virveltrumma)
Den där förbannade basslingan i början av Magic numbers "This is a song" har förföljt mig hela kvällen, natten och morgonen. Jag vet inte varför jag fick den på hjärnan.
Dum, de dum di dum di, de dum di dum di dum de de, dum di de dum di dum di dum de de de dum di du dum di dum di eu....... brr,brrr,brr,brr (virveltrumma)
.....I don´t wanna tell her, no i don´t want to tell her i lie awake in the dark, lost in the beat of my heart. Well baby look over your shoulder you´re not alone in this love. I don´t wanna tell her, no don´t want to tell her that i´ve been thinking of you, lost in the things that you do. Maybe it´s over, but over is not a word that you know.
Texten säger också ruskigt mycket om saker och ting just nu. Men jag måste se till att tvätta bort den där basslingan. Det är jobbigt att ha saker på hjärnan som stör övrig tankeverksamhet. För visst fan är det över, det måste det vara om sunt förnuft får råda. Men jag tror det är precis som i den där sången att du egentligen inte vet vad ordet över betyder.
I går handlade vi på oss massa mat och annat gott. Ikväll ska vi göra en gammal favorit i repris som alltid stod på menyn då vi skulle över till Öland och ta igen oss på de gamla höstloven på högstadiet. En hemlagad köttfärspizza, och tro mig om man har smakat den så har man varit i himlen och tillbaka. Om forna Ölandsresare sitter och läser kan jag se framför mig hur ni dreglar på era tangentbord.
Vi tog även en sväng förbi Systembolaget, denna sista symbol för Sovjetunionens inflytande på sverige. Vi stod och övervägde noga och det blev bland annat bag-in-box, Varm och kall och så köpte Martin en romflaska som inte såg ett dugg god ut, men som enligt honom var en "klassiker". Jag var tvungen att kontra med det godaste jag vet i spritväg:
Captain Morgan från Jamaica. Det är det godaste jag vet i spritväg. Kan drickas rent, eller med Cola. Det går bra vilket som. Du får ändå den där söta goda eftersmaken av punschpralin.
229 kr för 700 ml på Systembolaget.
I går handlade vi på oss massa mat och annat gott. Ikväll ska vi göra en gammal favorit i repris som alltid stod på menyn då vi skulle över till Öland och ta igen oss på de gamla höstloven på högstadiet. En hemlagad köttfärspizza, och tro mig om man har smakat den så har man varit i himlen och tillbaka. Om forna Ölandsresare sitter och läser kan jag se framför mig hur ni dreglar på era tangentbord.
Vi tog även en sväng förbi Systembolaget, denna sista symbol för Sovjetunionens inflytande på sverige. Vi stod och övervägde noga och det blev bland annat bag-in-box, Varm och kall och så köpte Martin en romflaska som inte såg ett dugg god ut, men som enligt honom var en "klassiker". Jag var tvungen att kontra med det godaste jag vet i spritväg:
Captain Morgan från Jamaica. Det är det godaste jag vet i spritväg. Kan drickas rent, eller med Cola. Det går bra vilket som. Du får ändå den där söta goda eftersmaken av punschpralin.
229 kr för 700 ml på Systembolaget.
Men vad fan håller jag på med. Här gör jag spritreklam på ett forum där minderårig fritt kan surfa in och bli så läskade så att de bums springer ner till sin lokala alkis och ber honom köpa ut en hela av det där "kaptensdrickat som Cederlöf talade så gott om på sin blogg". Jag borde skämmas. Glöm det jag sa och tänk på att man inte ska dricka sprit överhuvudtaget egentligen. Man blir nämligen snurrig i bollen och kräks om man får i sig för mycket.
Här görs Captain Morgan.
Jamaica.
Här görs Captain Morgan.
Jamaica.
Det ploppade upp en massa skivor och annat skräp.
Äntligen har även den här gråa torsdagen kommit till ett slut.
I alla fall den delen som man tvingas tillbringa på jobbet.
Nu ska jag strax träffa Martin och så ska vi åka och handla på oss massa gott dricka och käk som kan vara bra att ha när man ska fira Songkran hela helgen. Vi får inte under några omständigheter ha någon kontakt med omvärlden nämligen, det ingår liksom i dealen, själva Songkran-paketet.
Och i morgon är det fredag. Sommarens sista dag enligt almanackan.
Uppmärksamma hjärnor ser att det har ploppat upp lite skivor och annat skräp till höger på den här sidan, nedanför inläggstitlarna och länkar. Dessa är inte bara till för att smycka ut sidan, utan det är meningen att ni ska springa och hämta papper och penna och bocka av de som ni har. De skivor och filmer som inte finns måste snarast inhandlas och lyssnas sönder och samman. Annars vet jag inte var det här ska sluta.
Så sätt igång.
Jag kommer fylla på med mera. Tog bara de nödvändigaste så att vi klarar natten.
Undrar vad som har hänt med lillasyster förresten.....inte ett livstecken på hela dagen. Har Telenor slagit ihjäl henne och gjort mobiltelefonkretar av hennes kranium. mmm.
Hör jag inte av henne på en timma får jag ringa hennes gruppchef, om hon har någon sån.
Det brukar dom ha på såna där kundtjänster. Gruppchefer och gruppchefernas chefer och så deras chefer.
Spindlar i det hierarkiska nätet.
Jag vill ha din gruppchefs nummer.
Och ett livstecken......
är det för mycket begärt så här inpå Songkran?
I alla fall den delen som man tvingas tillbringa på jobbet.
Nu ska jag strax träffa Martin och så ska vi åka och handla på oss massa gott dricka och käk som kan vara bra att ha när man ska fira Songkran hela helgen. Vi får inte under några omständigheter ha någon kontakt med omvärlden nämligen, det ingår liksom i dealen, själva Songkran-paketet.
Och i morgon är det fredag. Sommarens sista dag enligt almanackan.
Uppmärksamma hjärnor ser att det har ploppat upp lite skivor och annat skräp till höger på den här sidan, nedanför inläggstitlarna och länkar. Dessa är inte bara till för att smycka ut sidan, utan det är meningen att ni ska springa och hämta papper och penna och bocka av de som ni har. De skivor och filmer som inte finns måste snarast inhandlas och lyssnas sönder och samman. Annars vet jag inte var det här ska sluta.
Så sätt igång.
Jag kommer fylla på med mera. Tog bara de nödvändigaste så att vi klarar natten.
Undrar vad som har hänt med lillasyster förresten.....inte ett livstecken på hela dagen. Har Telenor slagit ihjäl henne och gjort mobiltelefonkretar av hennes kranium. mmm.
Hör jag inte av henne på en timma får jag ringa hennes gruppchef, om hon har någon sån.
Det brukar dom ha på såna där kundtjänster. Gruppchefer och gruppchefernas chefer och så deras chefer.
Spindlar i det hierarkiska nätet.
Jag vill ha din gruppchefs nummer.
Och ett livstecken......
är det för mycket begärt så här inpå Songkran?
Som en barnslig jävla snorunge
Ibland beter jag mig som en barnslig jävla snorunge.
När jag inte får som jag vill och måste skapa uppmärksamhet.
I går var jag på middag med A.M. Hon som enligt sig själv önskar att hon hade träffat mig för ett år sedan. Hon får inte som hon vill, och därmed får inte jag som jag vill heller. Då blir jag fem år gammal och börjar sukta efter uppmärksamhet.
Som igår då jag först blekte håret så att det nästan var vitt, och sedan placerade ut tre streck med mörkbrun färg. Jag ser ut som en medlem i Bader-Meinhof ligan. Som en skunk. Så kan man fan inte hålla på när man arbetar med "pengar" och är så gammal som jag är.
Min chefs kommentar idag:
Innebär det att jag snart tar över eftersom jag underförstått ska passa på för att snart kommer jag bli uppkallad om jag gör det igen. Jag tror att han var lite avundsjuk med. Avundsjuk för att det fortfarande finns den sorten som inte gör allt rätt.
Jag har börjat att lyssna på Lisa Ekdahl igen.
Det är ett riktigt, riktigt dåligt tecken. På nätterna dessutom, när jag inte kan sova.
A.M.
Låt oss fastslå att det här var vårt sista möte. Jag vill inte gå sönder igen.
Förvirrad gick jag runt, runt på gräsmattan och grusgången och nynnade
på Lisa Ekdahls "Öppna upp ditt fönster". Jag kände mig som en skunk både
inuti och utanpå.
När jag inte får som jag vill och måste skapa uppmärksamhet.
I går var jag på middag med A.M. Hon som enligt sig själv önskar att hon hade träffat mig för ett år sedan. Hon får inte som hon vill, och därmed får inte jag som jag vill heller. Då blir jag fem år gammal och börjar sukta efter uppmärksamhet.
Som igår då jag först blekte håret så att det nästan var vitt, och sedan placerade ut tre streck med mörkbrun färg. Jag ser ut som en medlem i Bader-Meinhof ligan. Som en skunk. Så kan man fan inte hålla på när man arbetar med "pengar" och är så gammal som jag är.
Min chefs kommentar idag:
"Hade jag gjort sådär och kommit till jobbet så hade jag blivit uppkallad, fått två månadslöner och en uppmaning att säga upp mig. Så passa på medan du kan"
Innebär det att jag snart tar över eftersom jag underförstått ska passa på för att snart kommer jag bli uppkallad om jag gör det igen. Jag tror att han var lite avundsjuk med. Avundsjuk för att det fortfarande finns den sorten som inte gör allt rätt.
Jag har börjat att lyssna på Lisa Ekdahl igen.
Det är ett riktigt, riktigt dåligt tecken. På nätterna dessutom, när jag inte kan sova.
A.M.
Låt oss fastslå att det här var vårt sista möte. Jag vill inte gå sönder igen.
Förvirrad gick jag runt, runt på gräsmattan och grusgången och nynnade
på Lisa Ekdahls "Öppna upp ditt fönster". Jag kände mig som en skunk både
inuti och utanpå.
Jag skulle bli mycket glad om ni vill fira Songkran med mig på lördag
God morgon kära galaxfarare.
För exakt tjugosju dagar sedan noterade jag ett ganska otäckt mönster.
Fullmånen inföll på en tisdag. Tredje dagen i den singalesiska rötmånaden Apippi. Jag slog på en skiva, och i samma stund som Ian Curtis sjöng "Don´t walk away, in silence..." så såg jag min granne smyga ut i tystnad på väg mot brevlådan, och hans fru stack ut huvudet och undrade vart han tog vägen.
Tecknen hopade sig och jag förstod att det var något stort på gång.
Det var samma eftermiddag som jag kom till insikt att hösten officiellt börjar på lördag. Fredag natt kl 00:00 är det alltså Höstinvigning och planeterna står i linje ända från Ulam till Batur.
Det här kräver att vi firar Songkran för att visa vördnad inför hösten och för att ta farväl av sommaren.
Songkran är en traditionell thailändsk nyårsfest som firas den 13 april. Familjer och vänner samlas för att fira genom att besöka tempel och stänka vatten på Buddha-statyer. Nu för tiden genomdränker man varandra med vatten med t.ex. gigantiska vattenpistoler. En och annan öl har de även lärt sig att dricka under Songkran tack vare västerlänningarnas inblandning i den kulturella asiatiska smältdegeln som vi alla känner som Thailand.
Songkran betyder "röra på sig" eller "byta plats", eftersom det är dagen som solen ändrar position i Zodiaken. Vattnet är till för att tvätta bort all otur.
Så nu kära vänner inbjuder jag er till en svensk variant av Sonkran. Vi kommer att fira från fredag eftermiddag 17:00 till söndag morgon för att fira in hösten. Fortsättningsvis kommer det här vara en tradition, en festlighet som varar i två dagar på Färdigtorpet och som infaller den första helgen i september, alternativt sista i Augusti beroende på vilken som infaller närmast den 1:a september.
Höjdpunkter i festprogrammet är bland annat när vi tänder på den stora ris och skräphögen på lördag förmiddag, och därtill intager erforderliga alkoholhaltiga drycker. Vi kommer även ringa upp Arja-Li på en knastrig linje direkt från en telefonkiosk i norra Thailand. Till traditionen hör även att alla badar på fredag natt i det 15 gradiga vattnet och delar en flaska Songkran-vin för att fira att hösten har kommit. Skogspromenaden lördag eftermiddag med efterföljande Songkran-soppa och Tjäders Gammeldansk bör heller inte missas.
Kom som ni är, och gå som ni var....
Färdigtorpet, kl. 17:00.
I WANT YOU FOR THE SONGKRAN ARMY!
För exakt tjugosju dagar sedan noterade jag ett ganska otäckt mönster.
Fullmånen inföll på en tisdag. Tredje dagen i den singalesiska rötmånaden Apippi. Jag slog på en skiva, och i samma stund som Ian Curtis sjöng "Don´t walk away, in silence..." så såg jag min granne smyga ut i tystnad på väg mot brevlådan, och hans fru stack ut huvudet och undrade vart han tog vägen.
Tecknen hopade sig och jag förstod att det var något stort på gång.
Det var samma eftermiddag som jag kom till insikt att hösten officiellt börjar på lördag. Fredag natt kl 00:00 är det alltså Höstinvigning och planeterna står i linje ända från Ulam till Batur.
Det här kräver att vi firar Songkran för att visa vördnad inför hösten och för att ta farväl av sommaren.
Songkran är en traditionell thailändsk nyårsfest som firas den 13 april. Familjer och vänner samlas för att fira genom att besöka tempel och stänka vatten på Buddha-statyer. Nu för tiden genomdränker man varandra med vatten med t.ex. gigantiska vattenpistoler. En och annan öl har de även lärt sig att dricka under Songkran tack vare västerlänningarnas inblandning i den kulturella asiatiska smältdegeln som vi alla känner som Thailand.
Songkran betyder "röra på sig" eller "byta plats", eftersom det är dagen som solen ändrar position i Zodiaken. Vattnet är till för att tvätta bort all otur.
Så nu kära vänner inbjuder jag er till en svensk variant av Sonkran. Vi kommer att fira från fredag eftermiddag 17:00 till söndag morgon för att fira in hösten. Fortsättningsvis kommer det här vara en tradition, en festlighet som varar i två dagar på Färdigtorpet och som infaller den första helgen i september, alternativt sista i Augusti beroende på vilken som infaller närmast den 1:a september.
Höjdpunkter i festprogrammet är bland annat när vi tänder på den stora ris och skräphögen på lördag förmiddag, och därtill intager erforderliga alkoholhaltiga drycker. Vi kommer även ringa upp Arja-Li på en knastrig linje direkt från en telefonkiosk i norra Thailand. Till traditionen hör även att alla badar på fredag natt i det 15 gradiga vattnet och delar en flaska Songkran-vin för att fira att hösten har kommit. Skogspromenaden lördag eftermiddag med efterföljande Songkran-soppa och Tjäders Gammeldansk bör heller inte missas.
Kom som ni är, och gå som ni var....
Färdigtorpet, kl. 17:00.
I WANT YOU FOR THE SONGKRAN ARMY!
Växthuseffekten slår hårt mot Sverige
God morgon.
Solen skiner och himlen är klarblå. 11 grader.
Vädret är ungefär som det brukar vara i slutet av September.
På radion pratar dom om att det kan komma snö i helgen, visserligen så långt upp i Sverige man bara kan komma, men det är ändå ungefär en månad för tidigt. Det är fortfarande 4 dagar kvar av Augusti som är en sommarmånad. Växthuseffekten slår hårt mot Sverige. Vi svettas snart ihjäl.
Värmen startade för första gången igår på Färdigtorpet, och det började knacka och knäppa i väggar och tak.
I helgen hoppas vi dock att det blir ett riktigt höstväder.
Kl 17:00 börjar nämligen experimentet.
Jag måste vara utvilad tills dess. I natt har jag vaknat flera gånger med samma tanke i huvudet.
De hade inte behövt berätta.
Nu kanske jag aldrig mer kommer kunna sova.
"Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig alltid redo för ett skott"
Solen skiner och himlen är klarblå. 11 grader.
Vädret är ungefär som det brukar vara i slutet av September.
På radion pratar dom om att det kan komma snö i helgen, visserligen så långt upp i Sverige man bara kan komma, men det är ändå ungefär en månad för tidigt. Det är fortfarande 4 dagar kvar av Augusti som är en sommarmånad. Växthuseffekten slår hårt mot Sverige. Vi svettas snart ihjäl.
Värmen startade för första gången igår på Färdigtorpet, och det började knacka och knäppa i väggar och tak.
I helgen hoppas vi dock att det blir ett riktigt höstväder.
Kl 17:00 börjar nämligen experimentet.
Jag måste vara utvilad tills dess. I natt har jag vaknat flera gånger med samma tanke i huvudet.
De hade inte behövt berätta.
Nu kanske jag aldrig mer kommer kunna sova.
"Och jag sätter mig i bilen och röker en cigarett
Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt
Och min bror sitter brevid mig som en vilsen Don Qjuijote
Med gitarren tätt intill sig alltid redo för ett skott"
Jag har drömt om att se "The Boss" hela mitt vuxna musikliv
Jag sitter just nu på firman och lånar mammas nya dator.
Anledningen är att jag var i närheten hos Daniel och Karin och har ätit gott och tittat på bilder från deras bröllop (det som jag var toastmaster på). De berättade något som gjorde mig både glad, förvirrad och nästan lite nedstämd.
Den där upptagna tjejen som jag berättade om och som var helt otroligt fantastisk. Hon som det "klickade" direkt med och som jag tänkte på en vecka efter festen, men som dock var väldigt upptagen. Hon hade pratat med Karin strax efteråt och känt precis samma sak för mig. Så jävla typiskt. Jag vet inte om jag ska bli glad eller nedstämd. Det bästa vore om hon hade tyckt att jag var en idiot. Hon är ju inte bara "upptagen", utan jävligt upptagen.
Suck. Jag tror inte att jag kan glömma henne. Inte nu i alla fall.
Johan messar och ber mig om att hjälpa till att försöka få biljetter på lördag.
- Biljetter till vadå?
Springsteen i Köpenhamn!
- Vad fan säger du pojk, spelar Springsteen i Köpenhamn, med E-street band?
- Jäpp.
Jag har faktiskt drömt om att få se "The boss" hela mitt vuxna musikliv. Kalla mig gubbrockare, men jag sticker inte under stol med att Springsteen står högt i kurs hemma hos mig. Ett tag i våras lyssnade jag på "The Rising" varje dag i en månad. Jag skulle skära av min tumme för att få se honom live någon gång.
Jag hänger på, för fan. Vi ska få tag i biljetter. Klart vi ska pricka av Springsteen på listan.
Två dagar efter KENT i Lund dessutom. Måndagen efter den helgen lär de få ge mig lugnande på jobbet.
Någon gång under morgondagen kommer jag att beskriva ett experiment som kommer att pågå på Färdigtorpet hela helgen. Det är en del människor involverade och det kommer bli fantastiskt. Jag återkommer under morgondagen.
Nu ska jag hem och sova i min allt för stora men ack så sköna Wonderland-säng.
Natti, Natti....
Vad kostar det att åka i din chartrade pulka idag?
Var det någon som såg Transformers?
Robotfilmen som gick alldeles nyss. Jag såg den inte trots att det enda som vi roade oss med på rasterna i mellanstadiet var att leka Transformers och slåss om vem som skulle få vara "Optimus Prime". Jag är måttligt road av sådana filmer, men däremot är jag road av förvandling. Eller snarare fascinerad och lätt skrämd av den förvandling som många av de som gick i ens klass eller grannklasser onekligen har genomgått.
Jag har en teori, som jag har väldigt starka belägg för då jag har forskat i saken och lagt ett flertal tydliga observationer bakom mig, som alla mer eller mindre lutar mot samma skrämmande slutsats;
EN DAG VAKNAR KLASSENS PRINSESSA UPP OCH TITTAR SIG I SPEGELN......
....HON HAR BLIVIT "WHITE TRASH" OCH ACCEPTERAR DET!
Okej, förlåt mig för att jag använder ett så pass starkt ord som white trash, jag vet att det avser personer med mycket låg utbildning och mycket låg social status och att det ibland försvenskat används för att beskriva människor med icke-invandrar bakgrund, men som bor i invandrartäta områden. Så menar jag inte riktigt. Det er det skabbiga utseendet och den dåliga hållningen jag vill åt.
Jag minns dom så väl. De där tjejerna som skulle ha platsat i vilken Collegefilm som helst och som sprang omkring som på rosa moln och verkade äga hela världen. De var fantastiskt skinande och strålade lycka och framgång och blev dragna i pulka varv efter varv runt skolhuset av de som inte riktigt var sådär skinande och vackra. De som drog var deras små slavar i den lilla facistiska stat till subsamhälle som började när klockorna ringde in på morgonen.
De regerade under hela sin skolgång och pekade med elaka fingrar på de som fick följa med och de som skulle frysas ut. De var så vackra så att klockorna gick bakklänges ett tag när åttiotalet var som mest spännande.
Jag träffar en del av dom idag, och förlåt mig men ni ser helt enkelt för jävliga ut.
Om jag inte visste att ni bodde med era tre barn med olika pappor i ett radhusområde i Kristineberg så skulle jag tro att ni bodde i en husvagn, en "trailer-park". Allt det vackra har på ett tiotal år förvandlats till en grå uppsyn, dålig hy och hållning och ekonomiska problem och förlorade drömmar. Jag träffade dig för inte så länge sen, och du rökte på en cigarett och ditt ansikte var grått och dina ögon rödsprängda. Ditt hår var tovigt och alldeles livlöst. Råttfärgat och kluvna hårtoppar. Bredvid dig låg en unge och skrek i en begagnad barnvagn. Du gungade instinktivt och vi talade slentrianmässigt om vad vi hade gjort under de här åren. Ännu en konstig sak. Helt plötsligt har man så jävla mycket gemensamt med dom som avfärdade allt man höll på med som "konstigt" för inte så länge sen. När började du acceptera att alla inte ville blir dragna i pulka runt skolgården? När fick jag en förstaklassbiljett i din chartrade pulka?
En gång skulle jag kunna skurit av min högra hand för att få vara med dig, ja till och med för att du en enda gång ens skulle ha sett åt mitt håll. Så vacker och ouppnåbar var du en gång i tiden, trots att jag innerst inne hatade den där ytliga bubblan till liv som du påvisade. Trots det skulle jag ha gjort vad som helst för dig.
Idag skulle jag inte ens låta dig bo i mitt garage om du betalade i natura. Inte en chans. Att en människa kan förfalla så mycket på så relativt kort tid, och dessutom verka acceptera det. De måste ju någonstans ha de där gyllene åren i baktanke, när livet verkligen var en gyllene pulkatur runt skolgården.
Slutsats;
Alla de som var snygga och äckligt ouppnåbara när man gick i skolan. Det är dom som är dom stora förlorarna och som går omkring som risiga vrak i träningsbyxor med en barnvagn och röker. Jag kan peka ut dom allihop idag och det stämmer. Det lovar jag.
Vad som är ännu roligare och som verkligen sätter krydda på min teori. Det är att de som var de riktigt fula tjejerna, de som fick dra den där pulkan runt, runt. Det är de som är de riktiga kalaspinglorna idag. Det är precis som att de tog tag i sina liv och bestämde sig för att visa de där pulkaåkerskorna att det krävs en underdog för att bli något.
Varv efter varv gick de och tänkte att; en dag så är det jag som sitter i pulkan och du som drar Barbie.
Jag träffade två i helgen. Två såna där som var riktigt nertryckta och klassade som fula tjejer när vi gick i skolan. Av en händelse var vi på samma bröllop. Och teorin bekräftades ännu en gång. De hade blivit så vackra så att det gjorde ont att titta på dom, och förde sig på ett sätt som man annars bara ser i Hollywood. Jag kände faktiskt inte ens igen dom. Fastän jag hade gått i samma klass med en av dom i tre år.
Jag blev så glad. Och stolt. Dom fula och nertryckta vann till sist. Nu är det dom som håller i trådarna.
Och de kommer aldrig mera att behöva dra någon satans pulka någonstans.
Jag undrar vad det kostar att bli dragen ett par varv runt Kristineberg av en sån där f.d. prinsessa idag.
Priset är nog högt.
Jag får sälja några av mina "konstiga" skivor.
Ja just det, det är ju du......jo jag kommer ihåg dig. Du hade en vit klänning med svarta prickar på sist vi sågs.
Robotfilmen som gick alldeles nyss. Jag såg den inte trots att det enda som vi roade oss med på rasterna i mellanstadiet var att leka Transformers och slåss om vem som skulle få vara "Optimus Prime". Jag är måttligt road av sådana filmer, men däremot är jag road av förvandling. Eller snarare fascinerad och lätt skrämd av den förvandling som många av de som gick i ens klass eller grannklasser onekligen har genomgått.
Jag har en teori, som jag har väldigt starka belägg för då jag har forskat i saken och lagt ett flertal tydliga observationer bakom mig, som alla mer eller mindre lutar mot samma skrämmande slutsats;
EN DAG VAKNAR KLASSENS PRINSESSA UPP OCH TITTAR SIG I SPEGELN......
....HON HAR BLIVIT "WHITE TRASH" OCH ACCEPTERAR DET!
Okej, förlåt mig för att jag använder ett så pass starkt ord som white trash, jag vet att det avser personer med mycket låg utbildning och mycket låg social status och att det ibland försvenskat används för att beskriva människor med icke-invandrar bakgrund, men som bor i invandrartäta områden. Så menar jag inte riktigt. Det er det skabbiga utseendet och den dåliga hållningen jag vill åt.
Jag minns dom så väl. De där tjejerna som skulle ha platsat i vilken Collegefilm som helst och som sprang omkring som på rosa moln och verkade äga hela världen. De var fantastiskt skinande och strålade lycka och framgång och blev dragna i pulka varv efter varv runt skolhuset av de som inte riktigt var sådär skinande och vackra. De som drog var deras små slavar i den lilla facistiska stat till subsamhälle som började när klockorna ringde in på morgonen.
De regerade under hela sin skolgång och pekade med elaka fingrar på de som fick följa med och de som skulle frysas ut. De var så vackra så att klockorna gick bakklänges ett tag när åttiotalet var som mest spännande.
Jag träffar en del av dom idag, och förlåt mig men ni ser helt enkelt för jävliga ut.
Om jag inte visste att ni bodde med era tre barn med olika pappor i ett radhusområde i Kristineberg så skulle jag tro att ni bodde i en husvagn, en "trailer-park". Allt det vackra har på ett tiotal år förvandlats till en grå uppsyn, dålig hy och hållning och ekonomiska problem och förlorade drömmar. Jag träffade dig för inte så länge sen, och du rökte på en cigarett och ditt ansikte var grått och dina ögon rödsprängda. Ditt hår var tovigt och alldeles livlöst. Råttfärgat och kluvna hårtoppar. Bredvid dig låg en unge och skrek i en begagnad barnvagn. Du gungade instinktivt och vi talade slentrianmässigt om vad vi hade gjort under de här åren. Ännu en konstig sak. Helt plötsligt har man så jävla mycket gemensamt med dom som avfärdade allt man höll på med som "konstigt" för inte så länge sen. När började du acceptera att alla inte ville blir dragna i pulka runt skolgården? När fick jag en förstaklassbiljett i din chartrade pulka?
En gång skulle jag kunna skurit av min högra hand för att få vara med dig, ja till och med för att du en enda gång ens skulle ha sett åt mitt håll. Så vacker och ouppnåbar var du en gång i tiden, trots att jag innerst inne hatade den där ytliga bubblan till liv som du påvisade. Trots det skulle jag ha gjort vad som helst för dig.
Idag skulle jag inte ens låta dig bo i mitt garage om du betalade i natura. Inte en chans. Att en människa kan förfalla så mycket på så relativt kort tid, och dessutom verka acceptera det. De måste ju någonstans ha de där gyllene åren i baktanke, när livet verkligen var en gyllene pulkatur runt skolgården.
Slutsats;
Alla de som var snygga och äckligt ouppnåbara när man gick i skolan. Det är dom som är dom stora förlorarna och som går omkring som risiga vrak i träningsbyxor med en barnvagn och röker. Jag kan peka ut dom allihop idag och det stämmer. Det lovar jag.
Vad som är ännu roligare och som verkligen sätter krydda på min teori. Det är att de som var de riktigt fula tjejerna, de som fick dra den där pulkan runt, runt. Det är de som är de riktiga kalaspinglorna idag. Det är precis som att de tog tag i sina liv och bestämde sig för att visa de där pulkaåkerskorna att det krävs en underdog för att bli något.
Varv efter varv gick de och tänkte att; en dag så är det jag som sitter i pulkan och du som drar Barbie.
Jag träffade två i helgen. Två såna där som var riktigt nertryckta och klassade som fula tjejer när vi gick i skolan. Av en händelse var vi på samma bröllop. Och teorin bekräftades ännu en gång. De hade blivit så vackra så att det gjorde ont att titta på dom, och förde sig på ett sätt som man annars bara ser i Hollywood. Jag kände faktiskt inte ens igen dom. Fastän jag hade gått i samma klass med en av dom i tre år.
Jag blev så glad. Och stolt. Dom fula och nertryckta vann till sist. Nu är det dom som håller i trådarna.
Och de kommer aldrig mera att behöva dra någon satans pulka någonstans.
Jag undrar vad det kostar att bli dragen ett par varv runt Kristineberg av en sån där f.d. prinsessa idag.
Priset är nog högt.
Jag får sälja några av mina "konstiga" skivor.
Ja just det, det är ju du......jo jag kommer ihåg dig. Du hade en vit klänning med svarta prickar på sist vi sågs.
Dejting-test; Vem passar du bäst ihop med.
Dagens lunchtest.
Ett så kallat dejting-test. I samarbete med polishögskolan och radio dalarna.
Fyll i frågorna och se vem i The velvet underground som du passar bäst ihop med.
1) Att knarka är ungefär detsamma som att...
a) sova
b) handla
c) knarka
2) New York är...
a) dimmigt
b) löjligt stort
c) ett stenkast härifrån
3) Vi har det bra...
a) som kan sluta när vi vill
b) som kan gå på vatten
c) vi här bak i bilen
4) Vi kommer aldrig att bli...
a) bättre
b) sämre
c) en sån som du
5) Sex är...
a) roten till allt ont
b) när en fest går överstyr
c) han och hon och Andy Warhol, och därimellan Lou Reed och hon den där Nico.
6) Knark är...
a) ljuv musik
b) slut
c) knark
Summera dina svar och se vilken bokstav du har flest av.
Flest A
Du passar bäst med Lou Reed. Ni verkar ha samma intressen och kan tänka sig att både sitta hemma och ha en lugn hemmakväll med chips och dip. Dessutom är ni ju båda sjukt förtjusta i att spela teater och att besöka den lokala matmarknaden en söndagkväll.
Flest B
Du passar bäst med John Cale. Ni är båda positivt inställda till livet och gillar att gå på konstutställning tillsammans. Det är ett plus att era föräldrar röstar på samma parti. Oavsett om ni käkar kex och ost i parken, eller om ni bara tar en tur på landet så kommer ni garanterat att dela många sköna skratt tillsammans.
Flest C
Du passar bäst ihop med Sterling morrison. Ni passar bra eftersom ni båda är jordnära och ganska kalla personer. Ni är stora realister och det ni ser är det som pågår. Sterling gillar lugn och ro och med honom kommer du garanterat inte behöva gå på några partyn eller åka på jobbiga resor.
Om det blir lika:
Skulle det mot förmodan bli lika, så finns det ingen utslagsfråga. Då passar ni helt enkelt bäst ihop med Moe Tucker. Hon är snäll, saknar taktkänsla och bor på landet. Ni är båda barnsligt förtjusta i citrusfrukter och gillar gnagare och andra smådjur, t.ex. igelkottar. Det är ingen nackdel att ingen av er har körkort. Ni kommer ändå aldrig att lämna gården.
Gör nu testet och kila sedan ner till den lokala kineskrogen och käka lite lunch.
Själv fick jag nyss reda på att jag passar bäst ihop med John Cale.
Där ser man!
Ett så kallat dejting-test. I samarbete med polishögskolan och radio dalarna.
Fyll i frågorna och se vem i The velvet underground som du passar bäst ihop med.
1) Att knarka är ungefär detsamma som att...
a) sova
b) handla
c) knarka
2) New York är...
a) dimmigt
b) löjligt stort
c) ett stenkast härifrån
3) Vi har det bra...
a) som kan sluta när vi vill
b) som kan gå på vatten
c) vi här bak i bilen
4) Vi kommer aldrig att bli...
a) bättre
b) sämre
c) en sån som du
5) Sex är...
a) roten till allt ont
b) när en fest går överstyr
c) han och hon och Andy Warhol, och därimellan Lou Reed och hon den där Nico.
6) Knark är...
a) ljuv musik
b) slut
c) knark
Summera dina svar och se vilken bokstav du har flest av.
Flest A
Du passar bäst med Lou Reed. Ni verkar ha samma intressen och kan tänka sig att både sitta hemma och ha en lugn hemmakväll med chips och dip. Dessutom är ni ju båda sjukt förtjusta i att spela teater och att besöka den lokala matmarknaden en söndagkväll.
Flest B
Du passar bäst med John Cale. Ni är båda positivt inställda till livet och gillar att gå på konstutställning tillsammans. Det är ett plus att era föräldrar röstar på samma parti. Oavsett om ni käkar kex och ost i parken, eller om ni bara tar en tur på landet så kommer ni garanterat att dela många sköna skratt tillsammans.
Flest C
Du passar bäst ihop med Sterling morrison. Ni passar bra eftersom ni båda är jordnära och ganska kalla personer. Ni är stora realister och det ni ser är det som pågår. Sterling gillar lugn och ro och med honom kommer du garanterat inte behöva gå på några partyn eller åka på jobbiga resor.
Om det blir lika:
Skulle det mot förmodan bli lika, så finns det ingen utslagsfråga. Då passar ni helt enkelt bäst ihop med Moe Tucker. Hon är snäll, saknar taktkänsla och bor på landet. Ni är båda barnsligt förtjusta i citrusfrukter och gillar gnagare och andra smådjur, t.ex. igelkottar. Det är ingen nackdel att ingen av er har körkort. Ni kommer ändå aldrig att lämna gården.
Gör nu testet och kila sedan ner till den lokala kineskrogen och käka lite lunch.
Själv fick jag nyss reda på att jag passar bäst ihop med John Cale.
Där ser man!
Björnkvartetten består av gangsters och gentlemen
God morgon!
I dag när jag gick till bilen var det 6 grader. Jag gick förbi poolen och kollade vad badankan hade att säga om läget. Det var 15 grader i vattnet. I helgen blir det eventuellt ett sista dopp, sen är det dags att sluta hoppas på att det ska komma någon sommar tillbaka. Det är September på lördag. Då stänger poolen och utemöblerna magasineras.
Jag läste klart "Touching from a distance", boken om Ian Curtis och Joy Division igår. Nu vill jag att filmen ska börja visas så att alla kids kan börja tälta utanför biostaden för att få biljetter. Nä, tyvärr lär den väl klassas som "ej kommersiellt gångbar" och bara visas i "The big three" - Malmö, Göteborg och Stockholm.
Jag började på en ny bok, Gangsters av Klas Östergren. Jag minns att jag gillade "Gentlemen" och det ska bli skoj att se vad som har hänt sedan sist. Klas Östergren stal ju dessutom namnet till jazzbandet av Luleås Gorky´s Zygotic Mynci, The Bear Quartet. Eller var det tvärtom?
I kväll funderar jag på att göra köttbullar. Köttbullar med riktig gräddsås, kokt potatis, morötter och rårörda lingon. Jag är så sugen på köttbullar så att jag håller på att gå sönder. Köttbullar är det bästa som finns och slår vilken oxfilé som helst. Jag ska rulla, rulla, rulla. Och njuta av det runda smörstekta guldet.
I dag när jag gick till bilen var det 6 grader. Jag gick förbi poolen och kollade vad badankan hade att säga om läget. Det var 15 grader i vattnet. I helgen blir det eventuellt ett sista dopp, sen är det dags att sluta hoppas på att det ska komma någon sommar tillbaka. Det är September på lördag. Då stänger poolen och utemöblerna magasineras.
Jag läste klart "Touching from a distance", boken om Ian Curtis och Joy Division igår. Nu vill jag att filmen ska börja visas så att alla kids kan börja tälta utanför biostaden för att få biljetter. Nä, tyvärr lär den väl klassas som "ej kommersiellt gångbar" och bara visas i "The big three" - Malmö, Göteborg och Stockholm.
Jag började på en ny bok, Gangsters av Klas Östergren. Jag minns att jag gillade "Gentlemen" och det ska bli skoj att se vad som har hänt sedan sist. Klas Östergren stal ju dessutom namnet till jazzbandet av Luleås Gorky´s Zygotic Mynci, The Bear Quartet. Eller var det tvärtom?
I kväll funderar jag på att göra köttbullar. Köttbullar med riktig gräddsås, kokt potatis, morötter och rårörda lingon. Jag är så sugen på köttbullar så att jag håller på att gå sönder. Köttbullar är det bästa som finns och slår vilken oxfilé som helst. Jag ska rulla, rulla, rulla. Och njuta av det runda smörstekta guldet.
"Senare på kvällen skulle Bear Quartet lira. Det var en känd grupp bland de invigda, de som var djupa och verkligen ville sjunka ner i jazzen och sitta med slutna ögon och stilla vaggande huvuden, röka en cigarret och dricka lite rödvin och så. Bear Quartet var kända för att själva vara ganska djupa killar, i alla fall i intervjuerna i Orkester Journalen. De hade alla lirat bop och dixie och kunde hela registret. Nu spelade de lite avant-gardestiskt. Det innebar att man fick spela längre solon för det mesta. Hur som helst, det stod en ovedersäglig air av mystik kring männen som spelade i Bear Quartet."
Ur Gentlemen, Klas Östergren
Ur Gentlemen, Klas Östergren
Katten har nio liv. Jag nöjer mig med nio skivor!
....Det kom ett litet brev. Ett paket utan vita snören. Det var från den stora musikfabriken i skogen.
En för tidig julklapp till mig själv.
Jag fick hem ett par skivor häromdagen. En del nytt och en del gammalt. På sätt och vis känns det meningslöst att köpa en skiva som Death cab for cuties "Plans" när man har alla låtar utom 2 på lagligt inhandlade mp3-spår. Men jag är fortfarande för gammal, mossig och hopplöst förälskad i "The real thing", en riktig skiva man kan ta på, ett texthäfte man kan bläddra i. Därför gjorde jag slag i saken och realiserade några av mina tidigare inköpta mp3-skivor.
Jag vet så väl att det är fördjävligt av Florence Valentin att inte bara låta sig inspireras, utan helt enkelt stjäla hela låtar rakt av från The Clash. Det kommer de aldrig undan med. Men alla vet, och jag kan inte låta bli att gilla en del av det. Som städmusik funkar skivan väldigt bra.
Television personalities "My dark places" är så sjukt bra att man blir mörkrädd. Jag har lyssnat alldeles för lite på TTP förstår jag nu. Men sent ska syndaren vakna.
Jag knep även ett ex. av samlingen Labrador 100 där det finns en hel del guldkorn som det där skivbolaget har ploppat ur sig under åren. Kents verkligen har jag inte ägt på 5-6 år. Den försvann i samband med en flytt och sen dess har jag inte brytt mig om att skaffa den igen. Men det var ett kärt återseende. Det jag inte gillar med skivan är det där konstiga ljudet. Låter fördjävligt, nästan outhärdligt. Fast låtarna är det absolut inget fel på. Väldigt 1996.
Jag har en sån där måndagsångest som plågar mig. Det är nämligen dags att klippa gräset igen.
Trogna bloggläsare vet ju att det är en process som börjar idag efter jobbet och om jag har tur är jag färdig framåt mitten på veckan. Suck.
Det tar på krafterna att bo på Färdigtorpet.
Min bäste kusins bröllop...
Här är lite bilder från bröllopet i Lördags då min kusin blev gift.
Det var uppehåll, lite sol och mycket blåsigt.
Det var det sista bröllopet för den här säsongen, om det inte blir någon som snabbt får för sig att göra slag i saken.
Nu är det lunchdags igen. Jag åker nog till firman en sväng och ser om det finns några
original som kan ge mig ett par goda skratt. De är ju så många de där firman-originalen.
Frukost the way god wanted it to be!
God morgon!
Måndag igen, och jag är på ett strålande humör.
Så kommer man till jobbet och möts av människor som har fått sina drömmar krossade. Jag smyger iväg och hämtar en kopp kaffe. Extra stor kopp och extra starkt som vanligt. Sedan börjar jag bena ut vad det är som har hänt i helgen. Mycket handlar som tur är om materialism så dom behöver jag inte ägna tid åt att tycka synd om. Det är någon bil som har gått sönder och någon som har beställt en ny soffa som de behöver vänta på i sex veckor till på grund av missfärgning. Värdsliga problem helt enkelt, som Karlsson på taket uttryckte sig.
Någon var helt förkrossad eftersom de nya akvariefiskarna snurrade runt och dog en efter en. Utav åtta inhandlade så sent som förra lördagen återstod det nu endast två stycken, varav en redan hade blivit lite hängig.
Sen var det en som hade fått sitt hjärta och drömmar krossade. En tjej hade gråtit hela helgen, och inte ätit sedan fredag kväll. Med rödsprängda ögon satt hon och försökte komma ihåg sitt lösenord för inloggning till platsen där alla våra pengar cirkulerar (...as the money goes round; lying in my bed, nothing left to say as i listen to the band they said that it could be the two of us). Om chefen hade varit här så hade han sagt åt henne att gå hem och lägga sig. Nu är han på möte idag, så då tog jag den rollen och BEFALLDE henne att plocka ihop och ta några dagar ledigt (...jag tog din roll när du blev sjuk, en roll som kräver hårdare hud). Hon hade blivit lämnad och inget betydde längre någonting. Jag tycker att det där känns bekant.
Så måndagen börjar väl...sådär. Men jag är i alla fall stabil och kommer att leverera full effekt framåt 11-tiden.
Jag äter inte frukost längre sen hon flyttade. Inte för att det var bekvämt när hon gjorde den åt mig, utan för att jag inte har tid eller ork eller lust. Frukostätning kräver att man ständigt måste uppdatera ett basförråd av diverse livsmedel såsom; fil, färskt bröd, ägg, juice och så vidare. Det är jobbigt och tar en jävla massa tid och tankeverksamhet. Dessutom är det tråkigt att sitta för sig själv och äta.
Däremot så kan jag ibland unna mig en frukost de-luxe. Som den i lördags med Snoriz och Emelie inne i stan.
Tonfiskbaguette, Kanel-Latte och Ananasjuice.
Frukost, the way god wanted it to be!
Måndag igen, och jag är på ett strålande humör.
Så kommer man till jobbet och möts av människor som har fått sina drömmar krossade. Jag smyger iväg och hämtar en kopp kaffe. Extra stor kopp och extra starkt som vanligt. Sedan börjar jag bena ut vad det är som har hänt i helgen. Mycket handlar som tur är om materialism så dom behöver jag inte ägna tid åt att tycka synd om. Det är någon bil som har gått sönder och någon som har beställt en ny soffa som de behöver vänta på i sex veckor till på grund av missfärgning. Värdsliga problem helt enkelt, som Karlsson på taket uttryckte sig.
Någon var helt förkrossad eftersom de nya akvariefiskarna snurrade runt och dog en efter en. Utav åtta inhandlade så sent som förra lördagen återstod det nu endast två stycken, varav en redan hade blivit lite hängig.
Sen var det en som hade fått sitt hjärta och drömmar krossade. En tjej hade gråtit hela helgen, och inte ätit sedan fredag kväll. Med rödsprängda ögon satt hon och försökte komma ihåg sitt lösenord för inloggning till platsen där alla våra pengar cirkulerar (...as the money goes round; lying in my bed, nothing left to say as i listen to the band they said that it could be the two of us). Om chefen hade varit här så hade han sagt åt henne att gå hem och lägga sig. Nu är han på möte idag, så då tog jag den rollen och BEFALLDE henne att plocka ihop och ta några dagar ledigt (...jag tog din roll när du blev sjuk, en roll som kräver hårdare hud). Hon hade blivit lämnad och inget betydde längre någonting. Jag tycker att det där känns bekant.
Så måndagen börjar väl...sådär. Men jag är i alla fall stabil och kommer att leverera full effekt framåt 11-tiden.
Jag äter inte frukost längre sen hon flyttade. Inte för att det var bekvämt när hon gjorde den åt mig, utan för att jag inte har tid eller ork eller lust. Frukostätning kräver att man ständigt måste uppdatera ett basförråd av diverse livsmedel såsom; fil, färskt bröd, ägg, juice och så vidare. Det är jobbigt och tar en jävla massa tid och tankeverksamhet. Dessutom är det tråkigt att sitta för sig själv och äta.
Däremot så kan jag ibland unna mig en frukost de-luxe. Som den i lördags med Snoriz och Emelie inne i stan.
Tonfiskbaguette, Kanel-Latte och Ananasjuice.
Frukost, the way god wanted it to be!
Sol och regn och sommarens sista Pappa blå
Söndag eftermiddag.
Sol och regn i Björkviken.
Jag hamnade här efter bröllopet i lördags. Idag har varit en riktig slappdag. Jag har spelat tennis med lillasyster och ätit vad som förmodligen kommer att bli känt som "sommarens sista Pappa Blå".
Vi har även legat och slappat i soffan och kollat på "Vuxna människor"
Kvällen kommer att fortlöpa i samma lugna sköna takt.
Sen ska jag hem och koppla in lurarna i huvudet och lyssna på The television personalities.
Resan är förresten till 98% spikad nu.........den vid min födelsedag i Januari alltså.
Vi kommer hamna precis där vi vill.
Även om Snoriz tycker att det egentligen är för långt att åka till Stockholm.
Men jag ska lura henne. Hon kommer inte veta var det där stället ligger.
Sol och regn i Björkviken.
Jag hamnade här efter bröllopet i lördags. Idag har varit en riktig slappdag. Jag har spelat tennis med lillasyster och ätit vad som förmodligen kommer att bli känt som "sommarens sista Pappa Blå".
Vi har även legat och slappat i soffan och kollat på "Vuxna människor"
Kvällen kommer att fortlöpa i samma lugna sköna takt.
Sen ska jag hem och koppla in lurarna i huvudet och lyssna på The television personalities.
Resan är förresten till 98% spikad nu.........den vid min födelsedag i Januari alltså.
Vi kommer hamna precis där vi vill.
Även om Snoriz tycker att det egentligen är för långt att åka till Stockholm.
Men jag ska lura henne. Hon kommer inte veta var det där stället ligger.
Fredagsmys med Blixa och Nick.
Då var det dags igen.
Ännu en vecka att arkivera i den prydliga högen, där de samlas för att slutligen glömmas bort.
I morgon är det bröllop igen. Det är ju alltid roligt. Speciellt när man slipper sjunga, hålla tal och vara toastmaster. Fast det var roligt det med. Men nu kan man bara gå dit och äta och ha det trevligt.
Vad har den här veckan lärt mig?
Ingenting tror jag. Det har varit en passage bara. Från en helg till en annan.
Jakten på flighter fortsätter. Jag vägrar acceptera att man måste flyga runt halva klotet för att ta sig ner till ekvatorn.
Det måste gå att flyga fågelvägen till ett hyffsat billigt pris.
Det blev höst med den här veckan. Även om ryktet om sol och sommarvärme i morgon har florerat i korridorerna så vägrar jag tror på det. Jag har hört den där visan sen i Maj nu.
Här är lite fredagsmys. Blixa Bargeld och Nick Cave i duett "Where the wild roses grow". Jag hoppas alltid att Kylie inte ska dyka upp. Det är så mycket vackrare så här. Blixa är fan kung. Både i Neubaten och med Nick Cave.
Den bästa konserten jag någonsin sett är för övrigt Nick Cave & The bad seeds på roskilde något år som jag inte kommer ihåg. Var det året de hade släppt "No more shall we part". Jag har svårt att tro att något någonsin kommer att slå det. Det var en och en halv magisk timme i livet.
Ännu en vecka att arkivera i den prydliga högen, där de samlas för att slutligen glömmas bort.
I morgon är det bröllop igen. Det är ju alltid roligt. Speciellt när man slipper sjunga, hålla tal och vara toastmaster. Fast det var roligt det med. Men nu kan man bara gå dit och äta och ha det trevligt.
Vad har den här veckan lärt mig?
Ingenting tror jag. Det har varit en passage bara. Från en helg till en annan.
Jakten på flighter fortsätter. Jag vägrar acceptera att man måste flyga runt halva klotet för att ta sig ner till ekvatorn.
Det måste gå att flyga fågelvägen till ett hyffsat billigt pris.
Det blev höst med den här veckan. Även om ryktet om sol och sommarvärme i morgon har florerat i korridorerna så vägrar jag tror på det. Jag har hört den där visan sen i Maj nu.
Här är lite fredagsmys. Blixa Bargeld och Nick Cave i duett "Where the wild roses grow". Jag hoppas alltid att Kylie inte ska dyka upp. Det är så mycket vackrare så här. Blixa är fan kung. Både i Neubaten och med Nick Cave.
Den bästa konserten jag någonsin sett är för övrigt Nick Cave & The bad seeds på roskilde något år som jag inte kommer ihåg. Var det året de hade släppt "No more shall we part". Jag har svårt att tro att något någonsin kommer att slå det. Det var en och en halv magisk timme i livet.
Tilde, Morrissey, Stenbeck, Wilma Bus, Den som bor här säger:
Trevlig Helg och på återseende.
Trevlig Helg och på återseende.
Du stal min barndom ditt vidriga kryp!
Hur känns rubriken....smakar den bra?
Jag tycker den smakar sådär. Låter som om det är någon som har blivit utsatt för något vidrigt och som aldrig går att få tillbaka. Ungefär som den där låten om att "kapitalismen tog min oskuld". Slemmigt men mättande.
Slemmigt men mättande.
Det är ju ett citat från Lejonkungen. Disneys bästa film.
Jag har nog sett lejonkungen flest gånger i den här kommunen. Coolhetsfaktor två kanske, men det är "The shocking truth"
Det här inlägget skulle egentligen inte handla om vare sig lejonkungen eller om hur kapitalismen tog min oskuld. Det var tänkt att handla om rubriker. Rubriker till blogginlägg.
Om man sitter på t.ex. nybloggat.se och kollar vad det är som trillar in så är det ju en hel del. Rubriken blir ju egentligen det enda sättet att fånga nya läsare. Vad det gäller matchningen mellan rubrik och innehåll så är det ju väldigt blandat. Många har lärt sig av skvallerpressen och skjuter ut sliskiga rubriker som oftast anspelar på sex, och så handlar det om absolut ingenting. Det är tråkigt. Jag är nyfiken av naturen och har svårt att hålla mig borta från intressanta rubriker. Men efter nio missar så får man oftast en fullträff och hittar ett intressant inlägg.
Jag själv lägger stor vikt vid rubriken på ett inlägg.
Nästan lika stor tid som jag lägger på innehållet.
Inte för att locka in oskyldiga läsare i felaktiga blogginnehåll, som i det här fallet. Utan för att det ska se snyggt ut. Precis som när det gäller låttitlar, boktitlar och filmtitlar. Det är viktigt. Helheten.
Hurra för snygga bloggtitlar.
Blä för sådana som lurar in oss i förhoppningar om hederligt gammalt ultra-våld, så att vi blir sittandes med långa näsor och ett inlägg om dagens outfit.
Ps. Ni glömmer väl inte Laika, hon som åkte till stjärnornas land
för att bevisa människans dumhet. Ta en skål för Laika ikväll. En GT-skål.
Jag tycker den smakar sådär. Låter som om det är någon som har blivit utsatt för något vidrigt och som aldrig går att få tillbaka. Ungefär som den där låten om att "kapitalismen tog min oskuld". Slemmigt men mättande.
Slemmigt men mättande.
Det är ju ett citat från Lejonkungen. Disneys bästa film.
Jag har nog sett lejonkungen flest gånger i den här kommunen. Coolhetsfaktor två kanske, men det är "The shocking truth"
Det här inlägget skulle egentligen inte handla om vare sig lejonkungen eller om hur kapitalismen tog min oskuld. Det var tänkt att handla om rubriker. Rubriker till blogginlägg.
Om man sitter på t.ex. nybloggat.se och kollar vad det är som trillar in så är det ju en hel del. Rubriken blir ju egentligen det enda sättet att fånga nya läsare. Vad det gäller matchningen mellan rubrik och innehåll så är det ju väldigt blandat. Många har lärt sig av skvallerpressen och skjuter ut sliskiga rubriker som oftast anspelar på sex, och så handlar det om absolut ingenting. Det är tråkigt. Jag är nyfiken av naturen och har svårt att hålla mig borta från intressanta rubriker. Men efter nio missar så får man oftast en fullträff och hittar ett intressant inlägg.
Jag själv lägger stor vikt vid rubriken på ett inlägg.
Nästan lika stor tid som jag lägger på innehållet.
Inte för att locka in oskyldiga läsare i felaktiga blogginnehåll, som i det här fallet. Utan för att det ska se snyggt ut. Precis som när det gäller låttitlar, boktitlar och filmtitlar. Det är viktigt. Helheten.
Hurra för snygga bloggtitlar.
Blä för sådana som lurar in oss i förhoppningar om hederligt gammalt ultra-våld, så att vi blir sittandes med långa näsor och ett inlägg om dagens outfit.
Ps. Ni glömmer väl inte Laika, hon som åkte till stjärnornas land
för att bevisa människans dumhet. Ta en skål för Laika ikväll. En GT-skål.
Du är porrigt kultiverad Tuva, men det är kört mellan oss.
Jag fick nyss ett roligt dejtingtest skickat till mig av en kollega.
Typiskt fredagsmail på ett kontor. Jag tror produktivitetsnivån sjunker med 60% på de svenska arbetsplatserna så fort lukten av helg börjar sprida sig i korridorerna. Efter kl 15:00 en fredagseftermiddag är det nog enbart utskrifter av recept, vintips, surfande efter resor och eventuellt lite bloggande som förekommer.
Testet kan göras på följande adress:
www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx
Testet går ut på att du ska svara på ett antal frågor. För varje fråga elimineras en kändis som du alltså inte passar att dejta med. Jag körde igång och innan jag visste ordet av hade Lill-babs försvunnit. Skönt tänkte jag och fortsatte.
Vid tredje frågan skar det som tusen rakblad i hjärtat. Tuva Novotny fick ett stort rött kryss över sig. Men hjärtat, vad gjorde jag för fel? Frågan var om jag tyckte bäst om att på på landet eller i storstan. Det blev landet som spräckte vår dejt. Du kunde ju gått där hemma och snackat som Smala Sussie hela dagarna. Fy fan vad härligt det hade varit. Och söt är du med. Porrigt kultiverad. Men som sagt var. Det är kört mellan oss.
På fjärde frågan åkte Kristina lugn bort. Hur fan kan Tuva åka före Kristina "ZOMBIE" lugn?
Sessan Madde snubblade på mållinjen. Agnes Carlsson några placeringar före henne.
Med spänning svarade jag på sista frågan och väntade på att min perfekta dejt skulle uppenbara sig......
I mitt huvud snurrade skräckbilder och jag funderade på om jag borde manipulerat det där testet. Elena Paparizou var näst bästa dejten. Hon kunde lika gärna åkt ut före Kristina Lugn, enligt mitt tycke.
.........klick.
Tilde De Paula.
Yes!
Äntligen lite flyt i testandet. Min allra mest perfekta dejt är alltså Tilde De Paula. Det tackar jag för. Det får mig nästan att glömma Tuva, även om jag inte kan släppa tanken på att hon går omkring i morgonrock och vattnar blommorna och talar som Smala Sussie.
Typiskt fredagsmail på ett kontor. Jag tror produktivitetsnivån sjunker med 60% på de svenska arbetsplatserna så fort lukten av helg börjar sprida sig i korridorerna. Efter kl 15:00 en fredagseftermiddag är det nog enbart utskrifter av recept, vintips, surfande efter resor och eventuellt lite bloggande som förekommer.
Testet kan göras på följande adress:
www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx
Testet går ut på att du ska svara på ett antal frågor. För varje fråga elimineras en kändis som du alltså inte passar att dejta med. Jag körde igång och innan jag visste ordet av hade Lill-babs försvunnit. Skönt tänkte jag och fortsatte.
Vid tredje frågan skar det som tusen rakblad i hjärtat. Tuva Novotny fick ett stort rött kryss över sig. Men hjärtat, vad gjorde jag för fel? Frågan var om jag tyckte bäst om att på på landet eller i storstan. Det blev landet som spräckte vår dejt. Du kunde ju gått där hemma och snackat som Smala Sussie hela dagarna. Fy fan vad härligt det hade varit. Och söt är du med. Porrigt kultiverad. Men som sagt var. Det är kört mellan oss.
På fjärde frågan åkte Kristina lugn bort. Hur fan kan Tuva åka före Kristina "ZOMBIE" lugn?
Sessan Madde snubblade på mållinjen. Agnes Carlsson några placeringar före henne.
Med spänning svarade jag på sista frågan och väntade på att min perfekta dejt skulle uppenbara sig......
I mitt huvud snurrade skräckbilder och jag funderade på om jag borde manipulerat det där testet. Elena Paparizou var näst bästa dejten. Hon kunde lika gärna åkt ut före Kristina Lugn, enligt mitt tycke.
.........klick.
Tilde De Paula.
Yes!
Äntligen lite flyt i testandet. Min allra mest perfekta dejt är alltså Tilde De Paula. Det tackar jag för. Det får mig nästan att glömma Tuva, även om jag inte kan släppa tanken på att hon går omkring i morgonrock och vattnar blommorna och talar som Smala Sussie.
Hon får väl höra av sig. Jag är ju som sagt var lite upptagen framöver, men om hon ringer.....visst fan släpper jag allt och kommer. Det ska gudarna veta.
Nu är det lunch.
Kebab, Kebab, Kebab, Kebab, Kebab......
Mums.
Nu är det lunch.
Kebab, Kebab, Kebab, Kebab, Kebab......
Mums.
Istället för kyrkan; snusk, våld och skräpkultur!
God morgon.
It´s good to be back. Back at the office.
På vägen in lyssnade jag på P3. Det var ett gäng som satt och pratade om allt mellan himmel och jord, och bland annat nämnde de att motståndet mot filmcensuren nu slutligen håller på att släppa även i vänsterlägret.
Censur i all form är vidrigt. Hur kan någon annan människa agera ingripande gud och från en hög häst sitta och peka på att någon annan människas konst inte är bra och måste redigeras om. Publiken måste vara den som censurerar. Om en film innehåller överdrivet mycket våld, sex eller svordomar så kommer publiken ändå att svika. Och om de gillar det så är det lika fin konst som vilken annan film som helst.
Miljöpartiet och Kristdemokraterna var givetvis fortfarande emot förslaget fortfarande och kommer alltså agera som de sista politiska försvararna av en svensk filmcensur. En fight väl värd att utkämpa i dubbelmoralens namn.
Då kom jag att tänka på en annan fight jag hörde om.
Det var en församling någonstans där de skulle sätta upp en 3G mast i kyrktornet. Jag vet inte varför de skulle ha den där, men jag kan tänka mig att det var den högsta punkten som fanns i närheten. Församlingen sa dock blankt nej med motivet att;
"Då skulle folk sitta hemma och surfa istället för att gå till kyrkan...(?)"
Jag förstår om de inte vill ha en 3G mast i sitt kyrktorn av estetiska skäl, att det kanske inte är så snyggt med en ful mast på en kyrka. Det slog mig i alla fall då jag satt och tittade på programmet. Men sen sitter den där människan och på fullt allvar motiverar sitt nej med att folk sitter hemma och surfar, och dessutom var ju internet enligt honom en källa till pornografi.
Ja det är det visserligen, och där finns även vapen, våld, recept på bomber, knark och massa, massa annat elände.
Precis som i livet. Det som inte finns i livet finns inte på internet. Så fungerar det.
Det klientel som annars besöker den här farbrorns gudstjänster....tanterna.....farbröderna.....kommer de nu att sitta hemma och tokrunka och ladda ner bilder på atombombsexplosioner och skändade lik.
Nä, jag tror inte det.
Och andra potentiella besökare kommer att hitta sin beskärda del av Religion på nätet istället. Se det som en möjlighet. Ni hade aldrig fått dit dom här människorna ändå.
Jag lovar att en modern jesus själv hade klängt i det där tornet och spikat fast masten.
Var inte så jävla naiva och tråkiga jämt, och använd inte censur för att hindra utvecklingen.
Den riktigt stora faran är väl att folk kommer till kyrkan och så tycker de att det blir så tråkigt så att dom langar upp sin mobiltelefon och börjar toksurfa på barnförbjudet material. Och tänker pornografiska tankar.
För ni visste väl att det finns internet i varenda mobiltelefon idag.........inte?
Herregud. Ni behöver verkligen hjälp från ovan om ni ska lyckas att utestänga oss från snusk, våld och skräpkultur.
Undrar vad mitt reklampålägg nedan blir nu.
Blir det "Gud älskar dig" så är det definitivt något fel på filtret.
Det värsta är att jag verkligen tror att gud älskar mig.
Han och jag ska ju sitta i himlen och spela Morrissey för änglarna.
De förtjänar lite bra musik där uppe.
Finns det plats i himlen för mig och Moz tro.?
Självklart. Vi kommer in.
It´s good to be back. Back at the office.
På vägen in lyssnade jag på P3. Det var ett gäng som satt och pratade om allt mellan himmel och jord, och bland annat nämnde de att motståndet mot filmcensuren nu slutligen håller på att släppa även i vänsterlägret.
Censur i all form är vidrigt. Hur kan någon annan människa agera ingripande gud och från en hög häst sitta och peka på att någon annan människas konst inte är bra och måste redigeras om. Publiken måste vara den som censurerar. Om en film innehåller överdrivet mycket våld, sex eller svordomar så kommer publiken ändå att svika. Och om de gillar det så är det lika fin konst som vilken annan film som helst.
Miljöpartiet och Kristdemokraterna var givetvis fortfarande emot förslaget fortfarande och kommer alltså agera som de sista politiska försvararna av en svensk filmcensur. En fight väl värd att utkämpa i dubbelmoralens namn.
Då kom jag att tänka på en annan fight jag hörde om.
Det var en församling någonstans där de skulle sätta upp en 3G mast i kyrktornet. Jag vet inte varför de skulle ha den där, men jag kan tänka mig att det var den högsta punkten som fanns i närheten. Församlingen sa dock blankt nej med motivet att;
"Då skulle folk sitta hemma och surfa istället för att gå till kyrkan...(?)"
Jag förstår om de inte vill ha en 3G mast i sitt kyrktorn av estetiska skäl, att det kanske inte är så snyggt med en ful mast på en kyrka. Det slog mig i alla fall då jag satt och tittade på programmet. Men sen sitter den där människan och på fullt allvar motiverar sitt nej med att folk sitter hemma och surfar, och dessutom var ju internet enligt honom en källa till pornografi.
Ja det är det visserligen, och där finns även vapen, våld, recept på bomber, knark och massa, massa annat elände.
Precis som i livet. Det som inte finns i livet finns inte på internet. Så fungerar det.
Det klientel som annars besöker den här farbrorns gudstjänster....tanterna.....farbröderna.....kommer de nu att sitta hemma och tokrunka och ladda ner bilder på atombombsexplosioner och skändade lik.
Nä, jag tror inte det.
Och andra potentiella besökare kommer att hitta sin beskärda del av Religion på nätet istället. Se det som en möjlighet. Ni hade aldrig fått dit dom här människorna ändå.
Jag lovar att en modern jesus själv hade klängt i det där tornet och spikat fast masten.
Var inte så jävla naiva och tråkiga jämt, och använd inte censur för att hindra utvecklingen.
Den riktigt stora faran är väl att folk kommer till kyrkan och så tycker de att det blir så tråkigt så att dom langar upp sin mobiltelefon och börjar toksurfa på barnförbjudet material. Och tänker pornografiska tankar.
För ni visste väl att det finns internet i varenda mobiltelefon idag.........inte?
Herregud. Ni behöver verkligen hjälp från ovan om ni ska lyckas att utestänga oss från snusk, våld och skräpkultur.
Undrar vad mitt reklampålägg nedan blir nu.
Blir det "Gud älskar dig" så är det definitivt något fel på filtret.
Det värsta är att jag verkligen tror att gud älskar mig.
Han och jag ska ju sitta i himlen och spela Morrissey för änglarna.
De förtjänar lite bra musik där uppe.
Finns det plats i himlen för mig och Moz tro.?
Självklart. Vi kommer in.
Tack för idag, slut för idag.
Tack för idag, Slut för idag.
Var det inte så den där jävla ramsan gick som facisterna i skolan tvingade oss maniskt repetera innan man fick gå hem. Jag ska införa den på den här arbetsplatsen. När jag är kung här, då kommer huvudena rulla och så kommer alla få sjunga tack för idag, slut för idag.
Nu ska jag gå hem och på vägen tänker jag slå sönder min lokala serietidnings-handlares skyltfönster.
Han säljer ju för bövelen Tintin-album. Tintin är ju rasist. Det sa dom på nyheterna igår.
Tintin gjorde narr av den där mannens hemland Kongo.
Dom borde gjort processen kort med Tintin redan på 30-talet när de där böckerna kom. Bränn skiten. Jag har alltid vetat att han och hans äckliga lilla hund var två häxor i belsebubs tjänst. Hunden är för övrigt kritvit. Där har vi det igen. Rasism i dess vidrigaste form.
Gå gärna in på www.hitleresque.blogspot.com för ett roligt och bra inlägg angående ämnet ovan.
På tal om Kongo så fick det mig att minnas en gammal klasskompis, som kallade sig själv för Elvis. Han körde ett standardskämt under hela gymnasiet (!). Det gick ut på att han kom fram till mig och sträckte fram sin hand och sa;
Elvis: Öh Nicke, säg Mongo från Kongo.
Jag: Va?
Elvis: Säg Mongo från Kongo.
Jag: Mongo från kongo.
Elvis: Elvis från Högsby (han kramar handen hårt så det knakar och hånler)
Indiehumor när den är som störst.
Till och med större än att hälla öl i konvolutet på en lp-skiva med The Fall. (die mark e smith die)
Tack för idag och slut för idag.
Jag: Va?
Elvis: Säg Mongo från Kongo.
Jag: Mongo från kongo.
Elvis: Elvis från Högsby (han kramar handen hårt så det knakar och hånler)
Indiehumor när den är som störst.
Till och med större än att hälla öl i konvolutet på en lp-skiva med The Fall. (die mark e smith die)
Tack för idag och slut för idag.
Kommer du att bygga ett vindskydd eller en väderkvarn?
Förändringens vindar blåser i mediasverige.
Utav vår totala tid som vi avsätter till mediakonsumtion prioriterar vi numera internet i större utsträckning än TV.
Några bygger vindskydd, andra bygger väderkvarnar. Det kommer alltid finnas dom som alltid avfärdar allt nytt som dåligt och så finns det pionjärerna som ser möjligheterna långt innan de överhuvudtaget finns. Visionärerna. Stenbeck talade om "det virtuella bruket" innan han åt ihjäl sig. Han såg de där möjligheterna och satsade på mobiltelefoni innan tekniken ens var uppfunnen, och slogs för reklamfinansierad tv långt innan den var tillåten.
Jag gillade honom. Trots att han var det största svinet i svensk affärshistoria så är jag övertygad om att det fanns ett stort hjärta bakom det han gjorde. Framförallt var han en jävel på att bygga väderkvarnar. Mestadels virtuella.
Att anpassa sig till en föränderlig omvärld är viktigt för att man inte snabbt ska fördummas.
I dag hade jag förmånen att sitta med på ett möte där en mediaguru talade sig varm om att vi måste acceptera internets genomslagskraft och på allvar utnyttja dess publiceringskanaler.
Bloggen.
Detta fenomen som för ett tag sedan räknades ut då dinosaurier som Skugge bestämde sig för att sluta.
Den här mannens övertygelse var att bloggen i framtiden kommer att vara företags och politikers viktigaste kanal då det handlar om snabb kommunikation med sin målgrupp.
Många fick för första gången förklarat för sig vad en blogg var och folk skakade på huvudet.
Så kom frågan upp;
Kanske är det till och med någon i huset som bloggar på fritiden och som vi kan knyta till oss. Vi vill utnyttja alla möjligheter som finns. Vet ni om någon eller har ni själva en blogg så säg för all del till.
Jag satt tyst och tittade i golvet. Spelade dum. Som om jag inte riktigt förstod vad han menade.
Efter mötet satt jag och funderade. Tänk om de googlar allas namn och hittar min blogg längst upp. Sen börjar de läsa. Braindead-babyns sång, Döden, drömmar och förlorade husdjur. Christer Pettersson. Svenska Akademien och mannen från Eslöv som tänker pornografiska tankar.
Det blir fan mentalsjukhuset.
Fast sen slog det mig. Min tystnad då frågan om bloggande i huset kom upp är ju egentligen ingen lögn. Jag har inte ljugit. Frågan löd ju; Är det någon i huset som bloggar på fritiden?
Jag bloggar ju uteslutande på arbetstid, så jag går alltså fri.
De får helt enkelt hitta någon annan som kan bygga deras väderkvarnar.
Någon som inte är lätt sinnesrubbad.
Själv tänker jag sitta i mitt vindskydd och blogga om döden, drömmar och förlorade husdjur.
Utav vår totala tid som vi avsätter till mediakonsumtion prioriterar vi numera internet i större utsträckning än TV.
Några bygger vindskydd, andra bygger väderkvarnar. Det kommer alltid finnas dom som alltid avfärdar allt nytt som dåligt och så finns det pionjärerna som ser möjligheterna långt innan de överhuvudtaget finns. Visionärerna. Stenbeck talade om "det virtuella bruket" innan han åt ihjäl sig. Han såg de där möjligheterna och satsade på mobiltelefoni innan tekniken ens var uppfunnen, och slogs för reklamfinansierad tv långt innan den var tillåten.
Jag gillade honom. Trots att han var det största svinet i svensk affärshistoria så är jag övertygad om att det fanns ett stort hjärta bakom det han gjorde. Framförallt var han en jävel på att bygga väderkvarnar. Mestadels virtuella.
Att anpassa sig till en föränderlig omvärld är viktigt för att man inte snabbt ska fördummas.
I dag hade jag förmånen att sitta med på ett möte där en mediaguru talade sig varm om att vi måste acceptera internets genomslagskraft och på allvar utnyttja dess publiceringskanaler.
Bloggen.
Detta fenomen som för ett tag sedan räknades ut då dinosaurier som Skugge bestämde sig för att sluta.
Den här mannens övertygelse var att bloggen i framtiden kommer att vara företags och politikers viktigaste kanal då det handlar om snabb kommunikation med sin målgrupp.
Många fick för första gången förklarat för sig vad en blogg var och folk skakade på huvudet.
Så kom frågan upp;
Kanske är det till och med någon i huset som bloggar på fritiden och som vi kan knyta till oss. Vi vill utnyttja alla möjligheter som finns. Vet ni om någon eller har ni själva en blogg så säg för all del till.
Jag satt tyst och tittade i golvet. Spelade dum. Som om jag inte riktigt förstod vad han menade.
Efter mötet satt jag och funderade. Tänk om de googlar allas namn och hittar min blogg längst upp. Sen börjar de läsa. Braindead-babyns sång, Döden, drömmar och förlorade husdjur. Christer Pettersson. Svenska Akademien och mannen från Eslöv som tänker pornografiska tankar.
Det blir fan mentalsjukhuset.
Fast sen slog det mig. Min tystnad då frågan om bloggande i huset kom upp är ju egentligen ingen lögn. Jag har inte ljugit. Frågan löd ju; Är det någon i huset som bloggar på fritiden?
Jag bloggar ju uteslutande på arbetstid, så jag går alltså fri.
De får helt enkelt hitta någon annan som kan bygga deras väderkvarnar.
Någon som inte är lätt sinnesrubbad.
Själv tänker jag sitta i mitt vindskydd och blogga om döden, drömmar och förlorade husdjur.
"Min dagbok den blev stulen, dom skrattar åt mig nu. Internet gör mig synlig, dom laddar ner mig nu"
Kalla mig, Vapnet.
Kalla mig, Vapnet.
IRL dödar drömmar.
God morgon och God middag.
I dag fick jag ställa alla klockor i huset. Viktigt möte.
I går var jag hos lillasyster och överlämnade den eminenta samlingen Bratmix 5 till henne. Emelie fick även ta del av fyran. I mina ögon är det världens bästa samling vad det gäller ny och gammal alternativ kvalitativ musik. Självklart är det blygsamma jag som står för produktionen.
De satt och hade det mysigt på hennes balkong och drack vin och åt mat. Jag gillar hennes lägenhet. Kanske som allra mest när den är så där kaotiskt ostädad. Det var lite för strukturerat igår. Annat var det i våras när det låg madrasser över hela golvet och man fick kliva över diverse inredning för att komma in i vardagsrummet.
Jag dumpade även två flaskor vitt vin till mammas stora förskräckelse.
- Men ska de inte upp och jobba i morgon? Vad håller dom på med....
Controllermöte idag.
Kostymklädda män som säger Bla, bla, bla, bla, bla.
Jag säger; mmm, mmm, ja, mmm, ska bli.
I tankarna är jag far, far away. Längre bort än vad ögat kan se.
I natt drömde jag inte. Tråkigt.
IRL dödar drömmar.
Lunch!
I dag fick jag ställa alla klockor i huset. Viktigt möte.
I går var jag hos lillasyster och överlämnade den eminenta samlingen Bratmix 5 till henne. Emelie fick även ta del av fyran. I mina ögon är det världens bästa samling vad det gäller ny och gammal alternativ kvalitativ musik. Självklart är det blygsamma jag som står för produktionen.
De satt och hade det mysigt på hennes balkong och drack vin och åt mat. Jag gillar hennes lägenhet. Kanske som allra mest när den är så där kaotiskt ostädad. Det var lite för strukturerat igår. Annat var det i våras när det låg madrasser över hela golvet och man fick kliva över diverse inredning för att komma in i vardagsrummet.
Jag dumpade även två flaskor vitt vin till mammas stora förskräckelse.
- Men ska de inte upp och jobba i morgon? Vad håller dom på med....
Controllermöte idag.
Kostymklädda män som säger Bla, bla, bla, bla, bla.
Jag säger; mmm, mmm, ja, mmm, ska bli.
I tankarna är jag far, far away. Längre bort än vad ögat kan se.
I natt drömde jag inte. Tråkigt.
IRL dödar drömmar.
Lunch!
23:34 (funderingar kring omständiga flighter)
| Utresa tisdag, 1 januari 2008 | |||||||
| Avg. | Ank. | Flight | Från | Till | Flygs av | ||
| 08:10 | 09:25 | BA0811 | Köpenhamn | Heathrow | |||
| 12:00 | 14:55 | AA0105 | Heathrow | John F Kennedy | |||
| 18:05 | 23:25 | DL0931 | John F Kennedy | San Juan | |||
 | Total restid: 20h 15min | ||||||
| |||||||
| Hemresa fredag, 11 januari 2008 | |||||||
| Avg. | Ank. | Flight | Från | Till | Flygs av | ||
| 13:55 | 16:55 | AA1416 | San Juan | John F Kennedy | |||
| 19:30 | 07:40 (+1) | AA0104 | John F Kennedy | Heathrow | |||
| 09:40 (+1) | 12:30 (+1) | AA6533 | Heathrow | Köpenhamn | British Airways | ||
Kapitalism är fortfarande en starkare kraft än alla miljörörelser i världen.
Hur förklarar man annars att det blir billigare att förflytta sig från punkt A-B om man använder sig av tre olika flygbolag och mellanlandar både i London och i New York?
Det mest ekonomiska vore ju att ta ett direktflyg, eller i alla fall skippa en av mellanlandningarna. Fast då skulle biljetten kosta sju gånger så mycket. Och eftersom kapitalismen fortfarande härskar så väljer jag givetvis alternativ ett. Det är rationellt oavsett om världen går under.
Nu ska jag hem och sussi nanna.
Flygbiljetterna är givetvis till min stundande födelsedag om ett halvår ungefär. Hoppas det går att få ihop något, men förhoppningarna är mycket stora. Vi prel.bokar förmodligen i morgon.
Nu kanske det snart är dags att träffa henne igen.
Vi som var i New York igår.
men IRL är bättre. Slår fortfarande både drömmar och internet.
Sov gott.
"There´s a starman waiting in the sky, He´d like to come and meet us but he thinks he´ll blow our minds"
Du har alltid varit speciell.
Dags att åka hem igen.
Dagarna flyger iväg när man har det roligt.
Hem till sitt tomma hus. Jag satt och tänkte på att det snart är jul igen. Då är det dags att plocka fram julsakerna.
Vad kul det ska bli att dricka glögg och julpynta ensam.......suck.
Förbannade ensamhet.
Så skönt och samtidigt så tråkigt.
Hoppas att vi åker till New York i natt igen. Det var en av de bästa semestrar jag haft tills jag vaknade.
Känslan varade hela dagen.
Ibland blir jag varm i hela kroppen när jag ser dig. Ibland spelar det inte någon roll.
Men att du är speciell, det har jag alltid tyckt. Det visste jag den första gången jag såg dig.
KENT at their most beautiful - Ansgar & Evelyn.
Som ett led i den stora nedräkningen. Höstens Livekonserter närmar sig med stormsteg.
Dagarna flyger iväg när man har det roligt.
Hem till sitt tomma hus. Jag satt och tänkte på att det snart är jul igen. Då är det dags att plocka fram julsakerna.
Vad kul det ska bli att dricka glögg och julpynta ensam.......suck.
Förbannade ensamhet.
Så skönt och samtidigt så tråkigt.
Hoppas att vi åker till New York i natt igen. Det var en av de bästa semestrar jag haft tills jag vaknade.
Känslan varade hela dagen.
Ibland blir jag varm i hela kroppen när jag ser dig. Ibland spelar det inte någon roll.
Men att du är speciell, det har jag alltid tyckt. Det visste jag den första gången jag såg dig.
"Jag tog en roll när du blev sjuk / en roll som kräver hårdare hud / min kraftreserv den tar snart slut / som min tro på en ingripande gud / i ditt stora hjärta börjar slagen bli små / och du rör min kind så jag förstår /
att det är bara timmar tills du går"
M, Kent.
att det är bara timmar tills du går"
M, Kent.
KENT at their most beautiful - Ansgar & Evelyn.
Som ett led i den stora nedräkningen. Höstens Livekonserter närmar sig med stormsteg.
Nu drar jag hem.
Tack & förlåt.
Tack & förlåt.
Flashbax sommaren .07
Nu är det över.
Sommaren .07 är slut.
Den började officiellt i Stockholm. Eller snarare i förorten Högdalen som gränsar till Rågsved. Där satt vi en Torsdagkväll och blev berusade på pizzerians fatöl. Bara känslan av att sitta och bli full på en pizzeria i Rågsved var en upplevelse. Såklart skulle vi till Skebokvarnsvägen 209, för att insupa atmosfären av Thåströms barndomskvarter. Efter ett par timmars irrande i förortsnatten lyckades vi hitta trappuppgången. Lyckliga som få kände vi på dörrhandtaget och sjöng "var e vargen" för de sovande hyresgästerna. Vi gick tyvärr fel på vägen hem och hamnade vid Älvsjömässan. Klockan var halv sex när vi till sist kom i säng.
Poolen är ett annat projekt som har en stor plats den här sommaren. Det hann bli två officiella poolpartyn. Det första på en av de där riktigt varma dagarna. Fast vattnet var bara 14 grader. Med facit i hand var det väl inte den bästa sommaren att köpa en pool på, men nu finns den ju.
Högsbydagen blev kanske en av sommarens roligaste helger. Tyvärr var ju vädret skit, men vad gör det när det finns sådana fantastiska uteställen som Simba, och när Mamma Thai anländer till Arlanda och dricker upp all vår öl i kylen. Göte och hans chaufför anslöt ju även efter mycket om och men. Årets enda husvagnssemester.
Midsommar i Björkviken. Enligt många inklusive mig själv den bästa hittils. Massor av folk till Mama & Papas stora förtjusning. Kärlek, komik och tragik i en osedvanligt rörig blandning. Och så Faffster förstås.
Onkel bjöd några helger senare på tidernas mest otroliga poolparty en söndageftermiddag. Fullt påklädd röjde han runt som en galning och skrämde grannarna med Lasse Stefanz. Det var även då den stora kärleken till "Fucking" Karlsson tog fart, till hennes stora förskräckelse.
Det har även varit ett par härliga båtturer, invigning i Dovreviken då Björkviken visade fina folket hur man festar. Och så en av sommarens trevligaste kvällar då Metallica intog Sthlm stadion och dammade av några gamla fartmonster. Affe Hallengren och Götes fest samt den stora kräftskivan känd som "the greates shell-fish party on earth" är två fester som man minns.
Det var även den här sommaren som Donna "Bull-doggen" åkte till hund himlen. Vila i frid.
Nu glömmer vi det här och blickar mot den ljuva stundande hösten.
Hösten som kommer bjuda på Semester, Kent live, ny Kent skiva, massa andra nya skivor, Twin Peaks på Färdigtorpet och massa, massa mer.
Undrar om det finns Höst i Oskarshamn?
Jag drömde om din bardomsvän igår.
Jag vet inte var den kom ifrån.
Inspirationen.
När ni hade åkt hem igår började jag släcka ner hela huset. Jag höll till och med i sladden till den sista lampan inne i "nya rummet". Då tänkte jag, jag ska bara spela lite piano. Jag hämtade en stol, satte mig tillrätta och började klinka. Jag spelar sällan nu för tiden. Det är ostämt och vingligt och har sett sina bättre dagar. Men jag började minnas. Helt plötsligt hade jag spelat igenom hela "The Boatmans Call" med Nick Cave. En mycket förlösande känsla. Det blev en hel del improvisation, men jag tog mig igenom den i alla fall.
Jag vet inte var den kom ifrån.
Jag somnade och drömde om att jag var i New York. Du var med mig.
Jag vaknade så lycklig över att äntligen ha drömt.
Inspirationen.
När ni hade åkt hem igår började jag släcka ner hela huset. Jag höll till och med i sladden till den sista lampan inne i "nya rummet". Då tänkte jag, jag ska bara spela lite piano. Jag hämtade en stol, satte mig tillrätta och började klinka. Jag spelar sällan nu för tiden. Det är ostämt och vingligt och har sett sina bättre dagar. Men jag började minnas. Helt plötsligt hade jag spelat igenom hela "The Boatmans Call" med Nick Cave. En mycket förlösande känsla. Det blev en hel del improvisation, men jag tog mig igenom den i alla fall.
Jag vet inte var den kom ifrån.
Jag somnade och drömde om att jag var i New York. Du var med mig.
Jag vaknade så lycklig över att äntligen ha drömt.
Tacos & The Mary Onettes
Nu är det hemdags igen.
Dagarna springer iväg när man har mycket att göra.
Ikväll blir det Tacos för att fira att lillasyster inte var uppslukad i ett svart hål, vilket jag befarade på morgonen. Och tack gode gud och jesus för att det släpps skivor som "The Mary Onettes" 2007. Och tack för att jag snart ska ha en veckas semester.
På lördag är det bröllop igen. Bröllop utan förpliktelser. Bara att dyka upp, vara trevlig, äta och dricka.
Och kanske, kanske kommer jag att hålla ett litet tal. Måste kika lite vad det är för folk som närvarar först.
Som sagt var. Hem och laga Tacos. Mums filli babba.
Dagarna springer iväg när man har mycket att göra.
Ikväll blir det Tacos för att fira att lillasyster inte var uppslukad i ett svart hål, vilket jag befarade på morgonen. Och tack gode gud och jesus för att det släpps skivor som "The Mary Onettes" 2007. Och tack för att jag snart ska ha en veckas semester.
På lördag är det bröllop igen. Bröllop utan förpliktelser. Bara att dyka upp, vara trevlig, äta och dricka.
Och kanske, kanske kommer jag att hålla ett litet tal. Måste kika lite vad det är för folk som närvarar först.
Som sagt var. Hem och laga Tacos. Mums filli babba.
På tal om ställen att besöka så har jag faktiskt ett av den lite mer morbida arten.
Det ligger ju faktiskt inte lika långt bort som "The blonde giraffe"
Walk in silence / don´t walk away in silence / see the danger / always danger
endless talking / life rebuilding / don´t walk away
your confusion / my illusion / worn like a mask of self-hate / confronts and then dies
don´t walk away
Slutligen måste Jag lägga upp lite av "The Mary Onettes"
Riktigt bra skit.
Saker man måste göra innan man dör
I går läste jag en sån där lista över saker man måste ha gjort innan man dör.
Då och då revideras dom så att alla ska få chansen att kunna göra allt det där man måste hinna med.
Picknick på toppen av södra world trade center tornet är struket sedan ett par år tillbaka. Dricka en kall pilsner med Ingemar Bergman på Fårö ströks för ett par veckor sedan. Snorkla i ett av världens vackraste korallrev utanför Cozumel i Mexico kommer att strykas så fort Orkanen Dean har dragit förbi ikväll.
Oftast handlar det om platser man måste ha besökt. Att ha gått på Copacabana, kisandes mot den väldiga jesus som vaktar över Rio de janeiro ligger oftast i tätposition. Det ska man bara ha gjort. Hawaii, Påskön, Machu pichu, Alaska är andra platser som ofta platsar på de här listorna.
Se Joy Division live i Manchester 1980
Själv har jag bara en liten smått pretantiös grej som jag bara måste göra.
Om man följer U.S 1 så långt söderut man kan komma så når man till sist Key West. Förutom Ernest Hemingways gamla hus och diverse stambarer så kan man hitta ett ställe som heter "The Blonde Giraffe". Kritiker och gottegrisar världen över är eniga; Här serveras världens godaste och krämigaste Key lime pie.
Key lime pie är en fantastiskt välsmakande paj från Florida med krämig konsistens som är mycket beroendeframkallande. Den smälter i munnen och är härligt söt-syrlig i smaken.
Någon gång ska jag sitta under en palm och blicka ut över karibiska havet medan Rosie bär ut den sjunde portionen Key Lime Pie.
En gång var jag ruskigt nära. Vi befann oss ungefär 40 mil ifrån "The Blonde Giraffe". Res-sällskapet tyckte dock att det var lite långt att åka 80 mil för att äta en bit paj.
Påskön och Machu Pichu i all ära, men jag nöjer mig med en bit paj i all enkelhet på "The Blonde Giraffe".
Krämighet upphöjt till 100. Måste upplevas på plats.
Då och då revideras dom så att alla ska få chansen att kunna göra allt det där man måste hinna med.
Picknick på toppen av södra world trade center tornet är struket sedan ett par år tillbaka. Dricka en kall pilsner med Ingemar Bergman på Fårö ströks för ett par veckor sedan. Snorkla i ett av världens vackraste korallrev utanför Cozumel i Mexico kommer att strykas så fort Orkanen Dean har dragit förbi ikväll.
Oftast handlar det om platser man måste ha besökt. Att ha gått på Copacabana, kisandes mot den väldiga jesus som vaktar över Rio de janeiro ligger oftast i tätposition. Det ska man bara ha gjort. Hawaii, Påskön, Machu pichu, Alaska är andra platser som ofta platsar på de här listorna.
Själv har jag bara en liten smått pretantiös grej som jag bara måste göra.
Om man följer U.S 1 så långt söderut man kan komma så når man till sist Key West. Förutom Ernest Hemingways gamla hus och diverse stambarer så kan man hitta ett ställe som heter "The Blonde Giraffe". Kritiker och gottegrisar världen över är eniga; Här serveras världens godaste och krämigaste Key lime pie.
Key lime pie är en fantastiskt välsmakande paj från Florida med krämig konsistens som är mycket beroendeframkallande. Den smälter i munnen och är härligt söt-syrlig i smaken.
Någon gång ska jag sitta under en palm och blicka ut över karibiska havet medan Rosie bär ut den sjunde portionen Key Lime Pie.
En gång var jag ruskigt nära. Vi befann oss ungefär 40 mil ifrån "The Blonde Giraffe". Res-sällskapet tyckte dock att det var lite långt att åka 80 mil för att äta en bit paj.
Påskön och Machu Pichu i all ära, men jag nöjer mig med en bit paj i all enkelhet på "The Blonde Giraffe".
Krämighet upphöjt till 100. Måste upplevas på plats.
Hösten-07 närmar sig med stormsteg
Det är dags.
21:a Augusti och ingen riktig sommar ännu.
i dag känns det verkligen att hösten är på snabbt intågande, och det är bara att ställa in sig på att det är över för den här gången. I går var jag duktig och monterade de sista spotlights i badrummet. Jag planerade även för min make-over av tv-rummet. Det kommer dock att bli ett lite större projekt än vad jag hade tänkt från början. Så jag väntar någon månad till med det.
Kaffe är det bästa som finns på morgonen. Och resten av dagen med, fast helst på morgonen.
Jag är redan på min tredje idag.
Fast det ska vara svart, utan mjölk, grädde eller socker. Latte och alla dess släktingar funkar bra om man sitter på en uteservering i solen, eller i soffan med en god bok.
På jobbet är det dock svart som gäller. Extra starkt och extra stor kopp. Två knapptryckningar åt höger.
Undrar var lillasyster har tagit vägen.
Det känns som om hon är uppslukad av jordens yta....bara en känsla jag fick.
21:a Augusti och ingen riktig sommar ännu.
i dag känns det verkligen att hösten är på snabbt intågande, och det är bara att ställa in sig på att det är över för den här gången. I går var jag duktig och monterade de sista spotlights i badrummet. Jag planerade även för min make-over av tv-rummet. Det kommer dock att bli ett lite större projekt än vad jag hade tänkt från början. Så jag väntar någon månad till med det.
Kaffe är det bästa som finns på morgonen. Och resten av dagen med, fast helst på morgonen.
Jag är redan på min tredje idag.
Fast det ska vara svart, utan mjölk, grädde eller socker. Latte och alla dess släktingar funkar bra om man sitter på en uteservering i solen, eller i soffan med en god bok.
På jobbet är det dock svart som gäller. Extra starkt och extra stor kopp. Två knapptryckningar åt höger.
Undrar var lillasyster har tagit vägen.
Det känns som om hon är uppslukad av jordens yta....bara en känsla jag fick.
Den där Dean är en riktigt elak jävel...
Så här ser det ut i Västindien just nu. Det är den där Dean som härjar runt.
Häromdagen undrade jag faktiskt om det skulle komma en stor snart, eftersom jag plockade undan lite träd som har legat kvar sen vår största "orkan" Gudrun. Tönt-sverige har Töntnamn även på sina stormar. Gudrun. Det kan väl för fan inte en storm heta.
Jag var själv bland annat i Mexico ett par månader efter Wilma och Katrinas framfart. Det såg ut som om någon hade släppt en atombomb över hela ön vi var på. Jag har kort på 10 våningshus som är helt utblåsta och allt som återstår är ett stort betongskelett.
Karibien är helt underbart, men när det blir orkansäsong ska vi vara glada att vi har såna där tönt-stormar som Gudrun. Vi sitter här i vårt lilla sagoland som i en skyddad verkstad och klagar på våra skatter. Vi skulle egentligen förtjäna att få smaka på en sån här elak en. Gudrun tog våra kära tallar. En sån här kan ta precis allt.
Och det ser ut som om den där Dean är en riktigt elak jävel.
Varje Färdigtorp kräver sina katter
Här är dom små rackarna. I Lördags hade vi en superfin dag och åt lunch i sensommarsolen på Robinsons uteservering. Därefter lurade jag med mig folket för att kika på de små liven. Jag skulle vilja ha alla tre på Färdigtorpet. Den vita i förgrunden är Belle. Den till höger är Sebastian.
Det borde vara lag på att ha minst en, helst två katter när man har ett ställe som Färdigtorpet.
Man ska aldrig åka och kolla på dom. Då är det kört.
Men jag får väl nöja mig med att ha en hund ibland.
Var klämmer den berömda skon?
I dag hände det igen.
Oplanerad sovmorgon. Telefonen spelade argt Springsteens "Born to run", denna plåga till väcknings-signal. Måndagen kommer snabbt när man försover sig. Klarvaken på en sekund irrar man omkring och försöker se strukturerad ut och slänger in en kopp vatten i micron, klär på sig, ger hunden mat, och rusar sedan ut i bilen och kör så fort man vågar innan man riskerar att blåsa av vägen.
När lugnet lagt sig står en stackars hund kvar med en leksak i munnen och undrar varför det inte blev något bus den här morgonen medan den rivstartande bilen försvinner in mot stan. I micron står en kvarglömd kopp med varmt vatten och undrar vad det var som gick fel. Hunden går så småningom och lägger sig i soffan och sover. Koppen kommer så småningom att svalna och hittas om ett par dagar.
Jag behöver någon som hjälper mig att komma upp.
Eller rättare sagt, jag behöver någon som hjälper mig att komma i säng på kvällen.
Jag behöver även någon som hjälper mig att välja tapet till mitt nya projekt, fondväggen.
Jag behöver även någon som bestämmer hur jag ska göra med dom där kattungarna.
Någon som säger åt mig att man inte kan ha kattungar om man är borta varenda helg och alltid åker på semester när det är som kallast.
Vi nöjer oss med att säga att jag behöver NÅGON.
Det är där den berömda skon klämmer.
Solnedgång över Boholmarna, i går kväll under Min, Martin, Aminah och Blommas fisketur.
Vi fick en fisk, men innan jag hade vecklat ut den ihopfällbara håven hann den slita sig.
Jag har ingen fiskevana. Jag är kapten på skutan. Det är mitt jobb. Men jag lovar att öva.
Oplanerad sovmorgon. Telefonen spelade argt Springsteens "Born to run", denna plåga till väcknings-signal. Måndagen kommer snabbt när man försover sig. Klarvaken på en sekund irrar man omkring och försöker se strukturerad ut och slänger in en kopp vatten i micron, klär på sig, ger hunden mat, och rusar sedan ut i bilen och kör så fort man vågar innan man riskerar att blåsa av vägen.
När lugnet lagt sig står en stackars hund kvar med en leksak i munnen och undrar varför det inte blev något bus den här morgonen medan den rivstartande bilen försvinner in mot stan. I micron står en kvarglömd kopp med varmt vatten och undrar vad det var som gick fel. Hunden går så småningom och lägger sig i soffan och sover. Koppen kommer så småningom att svalna och hittas om ett par dagar.
Jag behöver någon som hjälper mig att komma upp.
Eller rättare sagt, jag behöver någon som hjälper mig att komma i säng på kvällen.
Jag behöver även någon som hjälper mig att välja tapet till mitt nya projekt, fondväggen.
Jag behöver även någon som bestämmer hur jag ska göra med dom där kattungarna.
Någon som säger åt mig att man inte kan ha kattungar om man är borta varenda helg och alltid åker på semester när det är som kallast.
Vi nöjer oss med att säga att jag behöver NÅGON.
Det är där den berömda skon klämmer.
Solnedgång över Boholmarna, i går kväll under Min, Martin, Aminah och Blommas fisketur.
Vi fick en fisk, men innan jag hade vecklat ut den ihopfällbara håven hann den slita sig.
Jag har ingen fiskevana. Jag är kapten på skutan. Det är mitt jobb. Men jag lovar att öva.
Bowling, Björkviken och Brinnande hus
Vilka infall. Vilka ideér.
T.ex. igår då jag bestämde mig för att åka och kolla på dom där kattungarna som hon på jobbet råkade ha över. Det är så svårt att säga nej när dom leker och skuttar omkring med sin dåliga balans. Jag vill egentligen ha två. Har redan bestämt att en ska heta Belle och en ska heta Sebastian. Det är på något vis självklart.
Det har hänt mycket i helgen. Jag var på husvisning i ljuvliga Björkviken, jordens paradis. 2 195 000 kr i utgångsbud. För dom pengarna är det intressantare att vänta och se vad de nya tomterna kommer att kosta, och eventuellt bygga nytt. Det kommer inte dröja länge innan jag gör slag i saken och flyttar till Borgholm på heltid. Färdigtorpet i all ära, men det är här som man känner sig som riktigt hemma.
I går var vi På Harrys och Bowlade. När vi cyklade hem såg himlen väldigt mycket rödare ut än vanligt. Efter en stund såg vi att ett hus stod i lågor inne i Blå Rörs gamla stugområde. Nyfiken som man är så cyklade vi dit och stod en stund för att värma oss. Det var svinkallt igår, 9 grader på kvällen. Det är fascinerande med ett hus som brinner. Pyromanen i mig vaknade smått till liv. En skräckblandad förtjusning och samtidigt medlidande för de stackarna som stod och frös och såg sitt hus brinna ner till grunden. Om det nu var dom som bodde där. Det var ju en hel del folk som hade samlats.
Solen skiner som vanligt över Björkviken och nu ska jag ut och njuta av Augusti så länge den varar.
Simpsons ikväll kanske....
Helgen V.33
Nu deklarerar jag officiellt helg.
Jag sitter ensam kvar på kontoret och alla skärmar stirrar ilsket på mig, alla med samma budskap:
Lägg ner det där och stick hem till din familj och fira helg.
Vilken familj? era jävla as.
AMINAH KÄRNEBO, GORKY´S ZYGOTIC MYNCI, LILLASYSTER, TONY WILSON
TJÄDER OCH CEDERLÖF
Önskar trevlig helg!
På återseende.
Jag sitter ensam kvar på kontoret och alla skärmar stirrar ilsket på mig, alla med samma budskap:
Lägg ner det där och stick hem till din familj och fira helg.
Vilken familj? era jävla as.
AMINAH KÄRNEBO, GORKY´S ZYGOTIC MYNCI, LILLASYSTER, TONY WILSON
TJÄDER OCH CEDERLÖF
Önskar trevlig helg!
På återseende.
Lärda läxors kyrkogård
Det var en av de där få varma dagarna.
Jag satt inne vid köksbordet och gick igenom posten med dörren öppen. Jag tyckte att jag hörde ett svagt plingande ljud och till sist gick jag upp och såg efter. Det var Elliot med sin nya cykel. Han hade lärt sig cykla nu och världen låg för hans fötter. Det underliga var att han verkade nedstämd, på gränsen till ledsen.
- Hej. Nice cykel. Hur är det fatt, är du nedstämd?
Elliot svarade inte, utan satt kvar sådär eftertänksamt på sin skinande cykel som säkert kostade lika mycket som en normal treåring får i månadspeng i 200 år. Efter ett tag tittade han upp och började tala.
Jag satt inne vid köksbordet och gick igenom posten med dörren öppen. Jag tyckte att jag hörde ett svagt plingande ljud och till sist gick jag upp och såg efter. Det var Elliot med sin nya cykel. Han hade lärt sig cykla nu och världen låg för hans fötter. Det underliga var att han verkade nedstämd, på gränsen till ledsen.
- Hej. Nice cykel. Hur är det fatt, är du nedstämd?
Elliot svarade inte, utan satt kvar sådär eftertänksamt på sin skinande cykel som säkert kostade lika mycket som en normal treåring får i månadspeng i 200 år. Efter ett tag tittade han upp och började tala.
- Jag blev glad när jag lärt mig cykla. Gladare än någonsin tidigare. Till och med gladare än för nobelpriset.
Jag nickade.
- Så en dag så gick jag förbi cykelhandlaren nere vid Danvikstull. Och så såg jag den här i skinande blå metallic lack av märket Peak Performance. Peak Wheel heter den. Så jag tog fram mitt Amex Jr. och cyklade strax därefter hemåt. Glad i hågen. Jag stannade till och med och köpte en klubba på macken. Socker och lyxkonsumtion går hand i hand.
Men varför är du inte glad då, undrade jag och blev bländad av en solkatt från det nyvaxade styret.
Svaret dröjde länge. Sen talade han igen.
- Hjälmen kostar mer än vad du tjänar under ett år på den där räknefabriken. Mina gympaskor är av greppvänlig special-gummi blandning med bas av terylen. Tröjan är av märket "Polarn & Pyret". Eller "pi-and-pi" som min kompis Alexander kallar det.
Han tog en paus och kisade mot solen.
- Men jag är inte lycklig. Jag trodde att jag skulle bli lyckligare bara för att jag har en fin cykel. De andra barnen bara retar mig. Jag kommer skänka allt till Rädda barnen. Cykel, hjälm till och med skorna åker ner i containern.
Det är nobelt gjort av dig Elliot. Jag gick fram och hjälpte honom ta av sig hjälmen. Jag är övertygad om att du har lärt dig en läxa idag.
- mmmm. det är nog så.
Han verkade redan gladare och tog upp två söta klubbor ur sina pi-and-pi shorts.
- Äh vad säger du, ska vi sticka ner till rädda barnens container vid hamnen. Jag vet en bra godisaffär där vi kan få oss en läsk efteråt.
Vi skrattade tillsammans och slängde in den bländande blåa cykeln i bagagen på bilen och drog iväg mot den stora plåtlådan där små framgångsrika barns investeringar samlas på hög.
Det där stället är "Lärda Läxors Kyrkogård", sa Elliot när vi hade dumpat den och var på väg därifrån.
Vi skrattade så vi kiknade och tog en rejäl slurp av Coca Colan.
Jag nickade.
- Så en dag så gick jag förbi cykelhandlaren nere vid Danvikstull. Och så såg jag den här i skinande blå metallic lack av märket Peak Performance. Peak Wheel heter den. Så jag tog fram mitt Amex Jr. och cyklade strax därefter hemåt. Glad i hågen. Jag stannade till och med och köpte en klubba på macken. Socker och lyxkonsumtion går hand i hand.
Men varför är du inte glad då, undrade jag och blev bländad av en solkatt från det nyvaxade styret.
Svaret dröjde länge. Sen talade han igen.
- Hjälmen kostar mer än vad du tjänar under ett år på den där räknefabriken. Mina gympaskor är av greppvänlig special-gummi blandning med bas av terylen. Tröjan är av märket "Polarn & Pyret". Eller "pi-and-pi" som min kompis Alexander kallar det.
Han tog en paus och kisade mot solen.
- Men jag är inte lycklig. Jag trodde att jag skulle bli lyckligare bara för att jag har en fin cykel. De andra barnen bara retar mig. Jag kommer skänka allt till Rädda barnen. Cykel, hjälm till och med skorna åker ner i containern.
Det är nobelt gjort av dig Elliot. Jag gick fram och hjälpte honom ta av sig hjälmen. Jag är övertygad om att du har lärt dig en läxa idag.
- mmmm. det är nog så.
Han verkade redan gladare och tog upp två söta klubbor ur sina pi-and-pi shorts.
- Äh vad säger du, ska vi sticka ner till rädda barnens container vid hamnen. Jag vet en bra godisaffär där vi kan få oss en läsk efteråt.
Vi skrattade tillsammans och slängde in den bländande blåa cykeln i bagagen på bilen och drog iväg mot den stora plåtlådan där små framgångsrika barns investeringar samlas på hög.
Det där stället är "Lärda Läxors Kyrkogård", sa Elliot när vi hade dumpat den och var på väg därifrån.
Vi skrattade så vi kiknade och tog en rejäl slurp av Coca Colan.
Tycker filtret synd om mig, behöver jag vägledning?
Inläggens karaktär styr reklamen.
Om man som jag har ett gratis bloggkonto så får man leva med att det ploppar upp två annonser nedanför varje nytt inlägg. Det är så blogg.se tjänar sina pengar. Om man kikar lite närmare på annonsernas rubriker så ser man att blogg.se har nån slags intelligent urvalsfilter som söker igenom varje inlägg och sedan förser inlägget med lämplig annonsör. Skriver man om musik får man oftast reklam om studio, mp3, skivaffärer, konserter och så vidare. Skriver man om husdjur får man annonser om foder och hundleksaker. Frågan är hur intelligent filtret egentligen är?
Sätt det på prov.
Skriv skruvade inlägg och se vad det där filtret har för lämplig annons till ett inlägg om att "slakta och äta spädbarn", eller ett recept på hur man bäst tillagar en människa.
Det kanske blir annonsen med texten "Gud älskar dig".
Den får jag ganska ofta. Tycker filtret synd om mig? Behöver jag vägledning?
Mitt senaste inlägg som handlade om att min hund väckte mig, att det var fint väder och att det var skönt att komma till jobbet tidigt. Då fick jag tillbaka att Gud älskar mig. Undrar vilka ord som gjorde att just den annonsen matchades med mitt inlägg.
HUND, HUS, VÄDER, JOBB?
Älskar gud alla med hund, hus, jobb och som solen skiner på?
Om man skulle skriva; Jag är en uteliggare som går på socialbidrag och knackar pensionärer på stan.
Får man då tillbaka; GUD HATAR DIG!.
Jag fick även "Kändisar i Stockholm" som andra annons på ovan nämnda inlägg.
Vad i helvete har kändisar i Stockholm att göra med mitt Färdigtorp och min hund?
Och framförallt vad har "Kändisar i Stockholm" att göra med "Gud älskar dig".
Ingen älskar kändisar i Stockholm. Inte ens gud.
Det ska bli spännande att se vad det blir för annonser som filtret klistrar på det här inlägget.
Ska bara trycka på spara & publicera.
Snart vet jag.
Om man som jag har ett gratis bloggkonto så får man leva med att det ploppar upp två annonser nedanför varje nytt inlägg. Det är så blogg.se tjänar sina pengar. Om man kikar lite närmare på annonsernas rubriker så ser man att blogg.se har nån slags intelligent urvalsfilter som söker igenom varje inlägg och sedan förser inlägget med lämplig annonsör. Skriver man om musik får man oftast reklam om studio, mp3, skivaffärer, konserter och så vidare. Skriver man om husdjur får man annonser om foder och hundleksaker. Frågan är hur intelligent filtret egentligen är?
Sätt det på prov.
Skriv skruvade inlägg och se vad det där filtret har för lämplig annons till ett inlägg om att "slakta och äta spädbarn", eller ett recept på hur man bäst tillagar en människa.
Det kanske blir annonsen med texten "Gud älskar dig".
Den får jag ganska ofta. Tycker filtret synd om mig? Behöver jag vägledning?
Mitt senaste inlägg som handlade om att min hund väckte mig, att det var fint väder och att det var skönt att komma till jobbet tidigt. Då fick jag tillbaka att Gud älskar mig. Undrar vilka ord som gjorde att just den annonsen matchades med mitt inlägg.
HUND, HUS, VÄDER, JOBB?
Älskar gud alla med hund, hus, jobb och som solen skiner på?
Om man skulle skriva; Jag är en uteliggare som går på socialbidrag och knackar pensionärer på stan.
Får man då tillbaka; GUD HATAR DIG!.
Jag fick även "Kändisar i Stockholm" som andra annons på ovan nämnda inlägg.
Vad i helvete har kändisar i Stockholm att göra med mitt Färdigtorp och min hund?
Och framförallt vad har "Kändisar i Stockholm" att göra med "Gud älskar dig".
Ingen älskar kändisar i Stockholm. Inte ens gud.
Det ska bli spännande att se vad det blir för annonser som filtret klistrar på det här inlägget.
Ska bara trycka på spara & publicera.
Snart vet jag.
Morgon till en varm helg
Himlen fullkomligt brann över Färdigtorpet igår kväll.
I dag väcktes jag tidigt av Aminah.
Jag vet inte vad hon höll på med. Simulerade andnöd, flåsade och vandrade runt ute i köket.
Hon hade helt enkelt upptäckt det fantastiska vädret och ville ut i skogen. Hon studsade upp och ner och for iväg som en skållad råtta. Det är verkligen härligt väder. Hoppas det varar hela helgen.
Skönt att komma upp och komma till jobbet lite tidigare.
Godnatt mina älsklingar.
Godnatt mina älsklingar.
Sov sött och dröm om något vackert.
Jag har suttit ute i regnet och njutit av lugnet, och friden som råder här ute. Då och då bryts visserligen lugnet av en moped eller bil som susar förbi på landsvägen, men har man bott så här i snart 5 år så tänker man inte på det. Man filtrerar alla ljud man inte behöver höra.
Aminah kom till mig tidigare ikväll.
Ni vet den där mörka, håriga tjejen med håret uppsatt i en tofs. Hunden Aminah. Plötsligt försvann ensamheten.
Vi har gått en promenad i skogen och ska krypa ner i sängen alldeles strax. Eller hon får ju egentligen inte vara i sängen, så hon har sina filtar på golvet. Men om hon lägger huvudet på kanten kan jag inte motstå. Då säger jag varsågod och så hoppar hon upp. Hon förtjänar det bästa. Som när jag lagar pannkakor till henne. Och mig förstås. Det får vi göra i helgen. Hon stannar tills på söndag.
Det är mysigt med regn. Bara det blir fint i helgen så får det regna hur mycket det vill i natt.
Gäsp.
Verkligen läggdags.
Natti, natti.
Sov sött och dröm om något vackert.
Jag har suttit ute i regnet och njutit av lugnet, och friden som råder här ute. Då och då bryts visserligen lugnet av en moped eller bil som susar förbi på landsvägen, men har man bott så här i snart 5 år så tänker man inte på det. Man filtrerar alla ljud man inte behöver höra.
Aminah kom till mig tidigare ikväll.
Ni vet den där mörka, håriga tjejen med håret uppsatt i en tofs. Hunden Aminah. Plötsligt försvann ensamheten.
Vi har gått en promenad i skogen och ska krypa ner i sängen alldeles strax. Eller hon får ju egentligen inte vara i sängen, så hon har sina filtar på golvet. Men om hon lägger huvudet på kanten kan jag inte motstå. Då säger jag varsågod och så hoppar hon upp. Hon förtjänar det bästa. Som när jag lagar pannkakor till henne. Och mig förstås. Det får vi göra i helgen. Hon stannar tills på söndag.
Det är mysigt med regn. Bara det blir fint i helgen så får det regna hur mycket det vill i natt.
Gäsp.
Verkligen läggdags.
Natti, natti.
Bloggandet räddade mig från psykologsoffan
För nästan exakt två månader sedan postade jag mitt första blogginlägg.
Jag minns det som igår när jag satt vid köksbordet, där jag alltid hade datorn på den tiden innan mitt ex stängde av min telefon så att jag blev utestängd det där roliga som alla kallar internet. Jag ska ta tag i det där nu och skaffa mig en ny dator och en rejäl uppkoppling. Det har bara varit en del annat att tänka på den här våren och sommaren.
Det har blivit en del inlägg. 258 närmare bestämt.
Syftet med bloggen var inte att erövra världen. I första hand var det en social arena där vi kunde hålla kontakten och snabbt kommunicera vad som hände i helgen och så vidare. Ett annat syfte som bloggandet fyllde var att det kändes bra att skriva av sig när allt var kolsvart.
Istället för att gå till en psykolog och betala pengar jag inte har för att berätta för honom om sådant som han inte förstår så är det bättre att skriva ett inlägg som "TERAPI 23:06 (om döden, drömmar och förlorade husdjur)" och sen mår man bättre. Det hjälper. Annars hade det inte blivit 258 inlägg på två månader.
Det var egentligen Snoriz, Marie, Lillasyster (samma person) som fick mig att börja.
- Varför skaffar du inte en blogg, frågade hon en kväll.
- Jag och Emelie har redan en.
Och så blev det en blogg. Och visst är det kul att ha en dokumentation att falla tillbaka på och se vad som hände en viss vecka eller en viss månad. Man glömmer fort allting. Minnet är kort och ganska svagt.
Det finns hundratals fantastiska bloggar där ute. Och miljarder som bara handlar om skit, skit och åter skit.
Om man kollar den vänstra listan på de mest aktiva bloggarna på Blogg.se och vad de egentligen handlar om så blir man mörkrädd. Det sorgliga är att den är en spegelbild av det som räknas och intresserar människor även i det riktiga samhället utanför cyberspace.
Men som sagt var. Många andra är helt jävla lysande.
Statistiken för besökare har för länge sedan passerat det antal som kan vara mina vänner eller släktingar, så det måste vara en hel del utomstående som kontinuerligt tittar in och läser bloggen. Det är jag tacksam för, och jag kommer fortsätta skriva tills det känns att jag är färdig. Tills jag är tömd.
Tack för att ni lyssnar.
Jag minns det som igår när jag satt vid köksbordet, där jag alltid hade datorn på den tiden innan mitt ex stängde av min telefon så att jag blev utestängd det där roliga som alla kallar internet. Jag ska ta tag i det där nu och skaffa mig en ny dator och en rejäl uppkoppling. Det har bara varit en del annat att tänka på den här våren och sommaren.
Det har blivit en del inlägg. 258 närmare bestämt.
Syftet med bloggen var inte att erövra världen. I första hand var det en social arena där vi kunde hålla kontakten och snabbt kommunicera vad som hände i helgen och så vidare. Ett annat syfte som bloggandet fyllde var att det kändes bra att skriva av sig när allt var kolsvart.
Istället för att gå till en psykolog och betala pengar jag inte har för att berätta för honom om sådant som han inte förstår så är det bättre att skriva ett inlägg som "TERAPI 23:06 (om döden, drömmar och förlorade husdjur)" och sen mår man bättre. Det hjälper. Annars hade det inte blivit 258 inlägg på två månader.
Det var egentligen Snoriz, Marie, Lillasyster (samma person) som fick mig att börja.
- Varför skaffar du inte en blogg, frågade hon en kväll.
- Jag och Emelie har redan en.
Och så blev det en blogg. Och visst är det kul att ha en dokumentation att falla tillbaka på och se vad som hände en viss vecka eller en viss månad. Man glömmer fort allting. Minnet är kort och ganska svagt.
Det finns hundratals fantastiska bloggar där ute. Och miljarder som bara handlar om skit, skit och åter skit.
Om man kollar den vänstra listan på de mest aktiva bloggarna på Blogg.se och vad de egentligen handlar om så blir man mörkrädd. Det sorgliga är att den är en spegelbild av det som räknas och intresserar människor även i det riktiga samhället utanför cyberspace.
Men som sagt var. Många andra är helt jävla lysande.
Statistiken för besökare har för länge sedan passerat det antal som kan vara mina vänner eller släktingar, så det måste vara en hel del utomstående som kontinuerligt tittar in och läser bloggen. Det är jag tacksam för, och jag kommer fortsätta skriva tills det känns att jag är färdig. Tills jag är tömd.
Tack för att ni lyssnar.
"Hangman looks round as he waits,
Cord stretches tight then it breaks,
Someday we will die in your dreams,
How I wish we were here with you now"
Cord stretches tight then it breaks,
Someday we will die in your dreams,
How I wish we were here with you now"
Joy division, in a lonely place
I kväll bjuder jag....Fria drinkar till alla som behagar komma. Färdigtorpet är platsen.
I kväll bjuder jag....Fria drinkar till alla som behagar komma. Färdigtorpet är platsen.
Hur uttalar man Ymwelwyr a gwarchod?
I slutet av maj släppte ett av mina hata / älska band ännu ett litet mästerverk.
Dom kommer från Wales och heter Gorky´s Zygotic Mynci.
Bara bandnamnet får mig att vilja spy.
Jag tror det var tack vare en artikel av Lokko för länge sen som jag knatade iväg och köpte deras då nyutgivna skiva. Tror det var Gorky 5 eller möjligen Barafundie. De är speciella och har aldrig gjort det särskilt lätt för sig.
Bara en sån sak som att de stundom sjunger på engelska och stundom på det där jävla alv-språket gör ju att det blir svårt att sjunga med och förstå vad de talar om. Det uppstår även problem genom att låttitlarna är så in i helvetes krångliga att uttala och man blandar därmed ihop allt och skivorna blir som en gröt. Man får leta andra vägar och särskilja spåren genom utmärkande drag, t.ex. den där lugna med flöjt eller den där glada med piano.
Tänk er att U2 hade döpt sina största hits till wewrdaf, qsfawe och nbvknga.
Det skapar oreda och musikalisk dyslexi. Särskiljandet är en del av helheten, och man måste kunna referera på ett vettigt sätt. Det funkar inte vad det gäller Gorky´s Zygotic Mynci.
De har i alla fall gett upp nu. Bandet splittrades ungefär vid utgivningen av senaste skivan, och det är nog lika bra.
Även om en a-lagare är en mysfarbror så stör han ju den allmäna ordningen när han antastar folk och försvårar när man försöker uträtta sina ärenden. Gorky´s skivsläpp har varit som den där jobbiga alkisen som man går omvägar för att försöka slippa, men som man ändå vill ska finnas där för att de tillför något till stadsbilden.
Här är fyra bra låtar från senaste skivan:
Ymwelwyr a Gwarchod
Gewn ni gorffen
Ffarm-Wr
iechyd da
Jag har dock inte en aning om vilken som är vilken. Men jag vet hur de låter om jag hör dom.
Farväl Gorky´s. Jag kommer att sakna er ibland...
Dom kommer från Wales och heter Gorky´s Zygotic Mynci.
Bara bandnamnet får mig att vilja spy.
Jag tror det var tack vare en artikel av Lokko för länge sen som jag knatade iväg och köpte deras då nyutgivna skiva. Tror det var Gorky 5 eller möjligen Barafundie. De är speciella och har aldrig gjort det särskilt lätt för sig.
Bara en sån sak som att de stundom sjunger på engelska och stundom på det där jävla alv-språket gör ju att det blir svårt att sjunga med och förstå vad de talar om. Det uppstår även problem genom att låttitlarna är så in i helvetes krångliga att uttala och man blandar därmed ihop allt och skivorna blir som en gröt. Man får leta andra vägar och särskilja spåren genom utmärkande drag, t.ex. den där lugna med flöjt eller den där glada med piano.
Tänk er att U2 hade döpt sina största hits till wewrdaf, qsfawe och nbvknga.
Det skapar oreda och musikalisk dyslexi. Särskiljandet är en del av helheten, och man måste kunna referera på ett vettigt sätt. Det funkar inte vad det gäller Gorky´s Zygotic Mynci.
De har i alla fall gett upp nu. Bandet splittrades ungefär vid utgivningen av senaste skivan, och det är nog lika bra.
Även om en a-lagare är en mysfarbror så stör han ju den allmäna ordningen när han antastar folk och försvårar när man försöker uträtta sina ärenden. Gorky´s skivsläpp har varit som den där jobbiga alkisen som man går omvägar för att försöka slippa, men som man ändå vill ska finnas där för att de tillför något till stadsbilden.
Här är fyra bra låtar från senaste skivan:
Ymwelwyr a Gwarchod
Gewn ni gorffen
Ffarm-Wr
iechyd da
Jag har dock inte en aning om vilken som är vilken. Men jag vet hur de låter om jag hör dom.
Farväl Gorky´s. Jag kommer att sakna er ibland...
Ingen natt är tillräckligt lång när neonskylten brinner
Titeln till dagens första inlägg har jag stulit rakt av från min nya favortisite.
WWW.KUTEN.SE
WWW.KUTEN.SE
"Vår neonskylt stavar E-L-V-I-S och är uppsatt av gud själv. Sätt dig under den och avnjut det himmelska röda surret. Ingen natt är tillräckligt lång när neonskylten brinner"
De flesta av mina tidigare inlägg har till största delen haft passion som gemensam nämnare. Passion till musik, film, livet själv, flygplan, bearnaisesås, you name it. Människor som väljer att inte passa in den vedertagna föreställningen om hur idealmänniskan ska se ut, bete sig och vara får oftast trubbel och kommer alltid bli betraktade som galna idioter som inte förstår tjusningen med att bo hela livet med en fru som man hatar och ungar som inte är ens egna i ett område man egentligen inte har råd att bo i, och som gör att man måste jobba mer än vad man egentligen vill. Priset vi betalar för att passa in är högt. Vi betalar med våra drömmar. De vi ger upp för att passa in och bli en av dom.
Det är dom som är hjältarna och de andra som är följarna. De går sin egen väg och skiter konsekvent i vad andra säger. Jag önskar att jag kunde göra detsamma, men ännu har jag inte styrkan tyvärr. Men vem vet. När min passion för något blir tillräckligt stark så kommer den kanske att övervinna de där spärrarna och börja slåss på allvar mot det av andra förutbestämda normer, lagar och värderingar om hur Homo "fucking" sapiens bör vara.
Som tur är snubblar man över passionerade galningar som den här bensinmannen ganska ofta ändå. Och jag blir lika glad varje gång. Desto mer jag tänker på det så började min resa mot Kutens bensin för två veckor sedan innan jag visste om att fenomenet existerade. Det var då Bro-Elvis uppträdde. Sen kom Martin hem med bilderna. Och på hemsidan finns en stor snygg bild på Bro-Elvis i sin röda outfit. Tillbaka där vi började. Tack för att ni var där och gav mig förhoppningar om ännu ett ställe som jag "måste besöka". Det är en resa jag ser fram emot.
I dag är det alltså trettio år sedan Elvis Presley dog i sitt hem i Memphis, Tennesse. Huruvida det var gud som skapade honom lär vi väl aldrig få reda på. En sak som är säker är i alla fall att det lär vara drag hos Kuten i kväll.
Varenda gatlampa i Memphis lär slockna i kväll, har jag hört....:-)
Det är dom som är hjältarna och de andra som är följarna. De går sin egen väg och skiter konsekvent i vad andra säger. Jag önskar att jag kunde göra detsamma, men ännu har jag inte styrkan tyvärr. Men vem vet. När min passion för något blir tillräckligt stark så kommer den kanske att övervinna de där spärrarna och börja slåss på allvar mot det av andra förutbestämda normer, lagar och värderingar om hur Homo "fucking" sapiens bör vara.
Som tur är snubblar man över passionerade galningar som den här bensinmannen ganska ofta ändå. Och jag blir lika glad varje gång. Desto mer jag tänker på det så började min resa mot Kutens bensin för två veckor sedan innan jag visste om att fenomenet existerade. Det var då Bro-Elvis uppträdde. Sen kom Martin hem med bilderna. Och på hemsidan finns en stor snygg bild på Bro-Elvis i sin röda outfit. Tillbaka där vi började. Tack för att ni var där och gav mig förhoppningar om ännu ett ställe som jag "måste besöka". Det är en resa jag ser fram emot.
I dag är det alltså trettio år sedan Elvis Presley dog i sitt hem i Memphis, Tennesse. Huruvida det var gud som skapade honom lär vi väl aldrig få reda på. En sak som är säker är i alla fall att det lär vara drag hos Kuten i kväll.
Varenda gatlampa i Memphis lär slockna i kväll, har jag hört....:-)
På Gotland finns mitt Mecka
Nu ska jag åka hem.
På radion pratar de Elvis.
Det var väl ett antal år sedan han åt ihjäl sig i morgon. Regnet har räddat mig. Egentligen skulle jag ägnat fyra timmar av kvällen till att klippa gräset. Nu blir det att slappa och titta på film istället. Hur bra som helst.
De snackar Elvis, Elvis, Elvis. The king.
Jag träffade Elvis för några helger sen. Han uppträdde på det där bröllopet som jag var toastmaster på. Nr 1 i europa på Elvis-imitation. Han kom ifrån Gotland. Jag undrar om inte Gotland är ett riktigt Elvis-näste. Sveriges egna Memphis. Jag tänker på den där Hippien som Martin besökte för ett tag sen.
Kutens bensin på Fårö, Gotland.
Jag kanske har levt i en garderob, men jag har aldrig hört talas om stället innan han visade mig bilderna igår.
Nu bara måste jag dit. Jag ser det som mitt livs pilgrimsresa och få se det här stället i verkligheten. Alla foton med kryptiska meddelanden i neonfärg. På tal om Elvis så minns jag särskilt en av de spretiga målningarna som sa:
"i heard all lights went out in Memphis on the anniversary day of Elvis Presleys death"
Hela stället stinker David Lynch stämning och jag kan tänka mig att det är rockabilly heaven.
Jag måste dit och se den där skylten som enligt ägaren är uppsatt av "gud själv", och se all de där klockorna som står still bara för att tiden stannade när James Dean dog.
Nu ska jag hem och laga köttbullar som smakar som om gud själv hade gjort dom.
Och den bästa Elvis-låten?
Utan tvekan "In the Ghetto".
Kontroll och världens vackraste hav.
Jag har full kontroll.
Inget på den här jorden kan få mig att tappa kontrollen. Jag bestämmer över vem jag talar med, vad jag gör, hur jag gör det och allt jag tycker är det bästa. Jag har kontrollen och makten som kommer föra mig precis dit jag själv vill.
Inget kommer någonsin att ändra på det. Det är förutbestämt och gjutet i granit. Ingen människa kan någonsin få mig att göra något som jag inte vill.
Du lägger huvudet på sned.
Du drar dina fingrar genom håret och ler ditt sötaste leende.
Du flyttar dig lite närmare och i dina ljusblåa ögon ser jag karibiska havet. Världens vackraste hav.
Du är så nära så att jag hör dina försiktiga andetag.
Jag tappar kontrollen.
Jag hatar dig.
Inget på den här jorden kan få mig att tappa kontrollen. Jag bestämmer över vem jag talar med, vad jag gör, hur jag gör det och allt jag tycker är det bästa. Jag har kontrollen och makten som kommer föra mig precis dit jag själv vill.
Inget kommer någonsin att ändra på det. Det är förutbestämt och gjutet i granit. Ingen människa kan någonsin få mig att göra något som jag inte vill.
Du lägger huvudet på sned.
Du drar dina fingrar genom håret och ler ditt sötaste leende.
Du flyttar dig lite närmare och i dina ljusblåa ögon ser jag karibiska havet. Världens vackraste hav.
Du är så nära så att jag hör dina försiktiga andetag.
Jag tappar kontrollen.
Jag hatar dig.
upp på sociala och ner på systemet!
14:14.
Jag lägger fötterna på skrivbordet. Smuttar på mitt kalla kaffe.
Från datorn vrålar Florence Valentin att jag ska gå upp på sociala och sedan ner på systemet.
Det är över för den här gången.
I varje liten stad sitter det ivriga beslutsfattare och trycker på tangenterna för att få ut en rapport som är frukten av vårt slit. Det är nu deras arbete börjar. När mitt lugn äntligen infinner sig och jag kan konstatera att vi lyckades bli färdiga hyffsat i tid ännu en gång. Då tar de andra över och deras slit och förklaringar för ännu högre tjänstemän börjar. Undrar om de någonsin reflekterar över att det kanske är en galning som ligger bakom de där rapporterna.
I morse berättade jag att jag tänkte vara ledig sista veckan i September. Återhämtning. Tid att reflektera och samla kraft. Det har hänt mycket det här året. För mycket för att man egentligen ska kunna fungera. Nu när mycket börjar falla på plats så är det lätt att man är för uppe i skiten så att man helt enkelt lägger sig på golvet och bara stirrar i taket. Det ska inte ske. Sista veckan i September är jag ledig och åker till ännu ej bestämd ort.
Florence Valentin skriker att jag ska gå upp på sociala och sedan ner på systemet igen.
Jag råkar ha min bil precis bredvid systemet idag.
Jag tar nog en sväng förbi där idag och köper mig en kasse öl. Kan vara bra att ha i helgen.
Sociala vet jag fan inte ens vad det ligger i den här stan.
Jag lägger fötterna på skrivbordet. Smuttar på mitt kalla kaffe.
Från datorn vrålar Florence Valentin att jag ska gå upp på sociala och sedan ner på systemet.
Det är över för den här gången.
I varje liten stad sitter det ivriga beslutsfattare och trycker på tangenterna för att få ut en rapport som är frukten av vårt slit. Det är nu deras arbete börjar. När mitt lugn äntligen infinner sig och jag kan konstatera att vi lyckades bli färdiga hyffsat i tid ännu en gång. Då tar de andra över och deras slit och förklaringar för ännu högre tjänstemän börjar. Undrar om de någonsin reflekterar över att det kanske är en galning som ligger bakom de där rapporterna.
I morse berättade jag att jag tänkte vara ledig sista veckan i September. Återhämtning. Tid att reflektera och samla kraft. Det har hänt mycket det här året. För mycket för att man egentligen ska kunna fungera. Nu när mycket börjar falla på plats så är det lätt att man är för uppe i skiten så att man helt enkelt lägger sig på golvet och bara stirrar i taket. Det ska inte ske. Sista veckan i September är jag ledig och åker till ännu ej bestämd ort.
Florence Valentin skriker att jag ska gå upp på sociala och sedan ner på systemet igen.
Jag råkar ha min bil precis bredvid systemet idag.
Jag tar nog en sväng förbi där idag och köper mig en kasse öl. Kan vara bra att ha i helgen.
Sociala vet jag fan inte ens vad det ligger i den här stan.
Ljuvliga mellanlandning
Ljuvliga morgon.
Jag känner inte igen mig själv.
När jag loggade in idag stod klockan på 06:36.
Det är omänskligt att vara på jobbet så tidigt när man börjar klockan 08:00.
Men idag kl 12:00 stänger vi ner dom en efter en. Och då är det två veckors lugn igen.
Ljuvliga mellanlandning.
Jag känner inte igen mig själv.
När jag loggade in idag stod klockan på 06:36.
Det är omänskligt att vara på jobbet så tidigt när man börjar klockan 08:00.
Men idag kl 12:00 stänger vi ner dom en efter en. Och då är det två veckors lugn igen.
Ljuvliga mellanlandning.
Lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva.
"Lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva?"
Organisationsteoretikernas stora filosofiska fråga.
Jag tror vi arbetar för att ha råd att supa och gå på konserter.
Och för att inte bli klassad som "dagdrivare" eller "slashas". Som The Dude i Big Lebowski.
Och för att det ska kännas så pass mycket bättre när fredagskänslan infinner sig. Annars är det ju helg dygnet runt, veckan runt. Och det vore ju inte så skoj.
Nu har jag gjort mitt pass så det räcker och blir över i alla fall. Nu ska jag slänga i mig en pizza och planera lite höstsemester.
I Fredags ringde Jannika från Åhléns och berättade att den låg inlåst i deras kassaskåp i väntan på transport till Färdigtorpet. Andra säsongen del 1/2 är numera i min ägo och därmed är hela serien inklusive Fire Walk With me säkrad på DVD. No more Skrapiga gamla nittiotalsinspelningar på VHS.
Snart börjar vi....
...Ni vet var.
Organisationsteoretikernas stora filosofiska fråga.
Jag tror vi arbetar för att ha råd att supa och gå på konserter.
Och för att inte bli klassad som "dagdrivare" eller "slashas". Som The Dude i Big Lebowski.
Och för att det ska kännas så pass mycket bättre när fredagskänslan infinner sig. Annars är det ju helg dygnet runt, veckan runt. Och det vore ju inte så skoj.
Nu har jag gjort mitt pass så det räcker och blir över i alla fall. Nu ska jag slänga i mig en pizza och planera lite höstsemester.
I Fredags ringde Jannika från Åhléns och berättade att den låg inlåst i deras kassaskåp i väntan på transport till Färdigtorpet. Andra säsongen del 1/2 är numera i min ägo och därmed är hela serien inklusive Fire Walk With me säkrad på DVD. No more Skrapiga gamla nittiotalsinspelningar på VHS.
Snart börjar vi....
...Ni vet var.
Världens sista Smiths fan greps nyss på Arlanda
TT (nyhetsbyrån)
Norrmalmspolisen i Stockholm bekräftar under eftermiddagen att världens sista fan av det brittiska åttiotalsbandet The Smiths greps under lugna former tidigare i dag. Tack vare ett intensivt mångårigt spaningsarbete och ett nära samarbete med brittisk underrätelsetjänst greps han med falskt pass på väg att checka in på en flight till Bolivia på flygplatsen Arlanda. 50 poliser deltog i aktionen och det finns uppgifter på att en polisman ådrog sig lättare skallskador vid ingripandet. Säkra källor bekräftar för TT att mannen har erkänt sig skyldig till att ha framfört "Girlfriend in a coma" på en fest i London för sju år sedan, men på den viktigaste anklagelsen, det vill säga om mannen erkänner sig som Smiths fan. Där nekar han fortfarande.
- Jag kan gilla det. Men det kan också vara så att jag inte gör det. Det har ni egentligen inte med att göra.
Polisen satte i eftermiddags in en mobiltelefon med ringsignalen "Hand in glove". Vid slumpvisa tider ringer man sedan för att se om mannen frestas att svara eller nynna med i låten. Det skulle i så fall vara bevis som skulle kunna användas i en rättegång mot honom. Mannen har levt på flykt sedan 1988 då han blev utvisad från England. 1992 var han delaktig i att spränga en reklamradiostation i Manchester.
Polisen i Manchester har blivit förfrågade om de vill ha mannen i sitt förvar. De vill dock enligt källor inte ens ha in mannen i landet igen. Risken är enligt myndigheter alltför stor att han smugglar in nya kopior av t.ex. The Queen is dead, som är helt utrotad i landet sedan slutet av åttiotalet. I delar av landet, t.ex. Manchester upptäcker man dock fortfarande i nutid ibland en och annan skiva av t.ex. Strangeways here we come som anses som den värsta sortens Smiths-epidemi, och är extremt smith-sam.
Det återstår alltså att se vad som händer och om polisen kan tvinga fram ett erkännande. Blir han dömd riskerar han att dömas till livstid alternativt Döden följt av utvisning.
Här är polisens bild av mannen som är 45 år gammal, kraftigt byggd, 2.01 lång och anses som extremt farlig.
Han har levt under hemlig identitet i flera år, men i utredningen kallas han för;
Det pottklippta pulvret.
I det passet som beslagtogs i morse reste han under namnet;
Tobak Danielsson.
Norrmalmspolisen i Stockholm bekräftar under eftermiddagen att världens sista fan av det brittiska åttiotalsbandet The Smiths greps under lugna former tidigare i dag. Tack vare ett intensivt mångårigt spaningsarbete och ett nära samarbete med brittisk underrätelsetjänst greps han med falskt pass på väg att checka in på en flight till Bolivia på flygplatsen Arlanda. 50 poliser deltog i aktionen och det finns uppgifter på att en polisman ådrog sig lättare skallskador vid ingripandet. Säkra källor bekräftar för TT att mannen har erkänt sig skyldig till att ha framfört "Girlfriend in a coma" på en fest i London för sju år sedan, men på den viktigaste anklagelsen, det vill säga om mannen erkänner sig som Smiths fan. Där nekar han fortfarande.
- Jag kan gilla det. Men det kan också vara så att jag inte gör det. Det har ni egentligen inte med att göra.
Polisen satte i eftermiddags in en mobiltelefon med ringsignalen "Hand in glove". Vid slumpvisa tider ringer man sedan för att se om mannen frestas att svara eller nynna med i låten. Det skulle i så fall vara bevis som skulle kunna användas i en rättegång mot honom. Mannen har levt på flykt sedan 1988 då han blev utvisad från England. 1992 var han delaktig i att spränga en reklamradiostation i Manchester.
Polisen i Manchester har blivit förfrågade om de vill ha mannen i sitt förvar. De vill dock enligt källor inte ens ha in mannen i landet igen. Risken är enligt myndigheter alltför stor att han smugglar in nya kopior av t.ex. The Queen is dead, som är helt utrotad i landet sedan slutet av åttiotalet. I delar av landet, t.ex. Manchester upptäcker man dock fortfarande i nutid ibland en och annan skiva av t.ex. Strangeways here we come som anses som den värsta sortens Smiths-epidemi, och är extremt smith-sam.
Det återstår alltså att se vad som händer och om polisen kan tvinga fram ett erkännande. Blir han dömd riskerar han att dömas till livstid alternativt Döden följt av utvisning.
Här är polisens bild av mannen som är 45 år gammal, kraftigt byggd, 2.01 lång och anses som extremt farlig.
Han har levt under hemlig identitet i flera år, men i utredningen kallas han för;
Det pottklippta pulvret.
I det passet som beslagtogs i morse reste han under namnet;
Tobak Danielsson.
En världsskurk är fast och förmodligen är det här början mot att så småningom kunna utrota den sists Smiths farsoten som härjar i skogarna och förorterna kring engelska Manchester. TT (nyhetsbyrån)
Rabatterad parkering blev resa till Grekland
Tack för den här sommaren. Jag har parkerat på betalparkeringen utanför jobbet varje dag sedan veckan efter midsommar. Ungefär 40 arbetsdagar. Igår hade lagens väktare lämnat mig ett litet meddelande på rutan. Semesterna är alltså slut. Mitt samvete är snart rent och plånboken tom.
200 kr delat på 40 dagar blir en dagspenning på 5 kr.
5 kr kostar det per timme annars 09:00-15:00 = 30 kr / dag.
30 kr / dag = 1 200 kr.
Jag har alltså fått 1000 kr i rabatt eller 83%.
Restresorna ligger just nu runt 1000 kr till valfri Ö i Grekland.
Jag tror jag lägger den där tusenlappen på en veckas återhämtning.
Tack!
Zakynthos kanske.....1000 kr.
+ pengar till glass, godis och supa.
Godkänd skrev han.
Han hade blå rock, vita skor och ett slags instrument som blänkte i skenet från alla lysrör.
Han var inte mycket av en talare. Inte mycket av en skämtare heller. Vi åkte tyst omkring och allt eftersom tiden gick fick jag en känsla av att han började vekna. Jag anade en människa bakom den där auktoritära fasaden. När vi kom in i värmen stod det fyra likadant klädda män, alla med instrument som de ivrigt började använda. Jag tittade i golvet och skämdes en aning när den ena mannens rock färgades svart av en luktlös vätska.
Det fingrades och skruvades och tisslades och tasslades. Jag tyckte mig urskilja ett hånskratt, men jag kan ha fel.
Något åkte i golvet och plockades snabbt upp och forslades bort. Jag vet inte om det var något som tillhörde mig.
Helt plötsligt var det över.
Mannen räckte mig ett tjockt fint papper av bästa sort.
Jag åkte ensam ut ur den smala passagen.
Godkänd skrev han.
Jag log hela vägen till jobbet.
Den här fick inte samma goda bemötande som jag.
Han var inte mycket av en talare. Inte mycket av en skämtare heller. Vi åkte tyst omkring och allt eftersom tiden gick fick jag en känsla av att han började vekna. Jag anade en människa bakom den där auktoritära fasaden. När vi kom in i värmen stod det fyra likadant klädda män, alla med instrument som de ivrigt började använda. Jag tittade i golvet och skämdes en aning när den ena mannens rock färgades svart av en luktlös vätska.
Det fingrades och skruvades och tisslades och tasslades. Jag tyckte mig urskilja ett hånskratt, men jag kan ha fel.
Något åkte i golvet och plockades snabbt upp och forslades bort. Jag vet inte om det var något som tillhörde mig.
Helt plötsligt var det över.
Mannen räckte mig ett tjockt fint papper av bästa sort.
Jag åkte ensam ut ur den smala passagen.
Godkänd skrev han.
Jag log hela vägen till jobbet.
Den här fick inte samma goda bemötande som jag.
Sigge och Fanny Fuck.
Nu är det dags att gå hem.
En av de jobbigaste och mest stressiga arbetsdagarna hittils.
Inget stämmer, och alla ringer om all möjlig skit.
Här är dom Snoriz.....
Sigge och Fanny Fuck (R.I.P)
Fanny Fuck är i himlen med Tony Wilson och Ian Curtis nu. De kanske leker "fånga Fanny..?"
En av de jobbigaste och mest stressiga arbetsdagarna hittils.
Inget stämmer, och alla ringer om all möjlig skit.
Här är dom Snoriz.....
Sigge och Fanny Fuck (R.I.P)
Fanny Fuck är i himlen med Tony Wilson och Ian Curtis nu. De kanske leker "fånga Fanny..?"
"Det mesta kan man köpa, men ingen kan köpa livet..."
Bobby Gillespie kom med budet.
Höll nästan på att glömma bort det.
Tony Wilson dog ju i fredags, något som är värt några ord. Hans inflytande på den engelska musikscenen framförallt under 80-talet i egenskap av boss för skivbolaget Factory är minst sagt stort. Att det var han som signade Joy Division som p.g.a Ian Curtis bortfall senare blev New Order säger lite om mannens snille.
Min utsända i skåne meddelade mig per sms i fredags. På sin blogg förklarar han vem det var som berättade det för honom;
Bobby Gillespie under Primal Screams konsert på Way out West festivalen i Göteborg. Precis som min vän skrev; Det känns helt naturligt att det är han som kommer med dödsbeskedet.
Tony Wilson, åttiotalet.
Tonys död leder mig naturligt in på en bok som jag med stor glädje börjat frossa i. Även min man i Skåne har ett finger med i spelet här. På min senaster roadtrip till honom fick jag glutta i Deborah Curtis bok om Ian. Sjukt bra läsning om "mannen i svart".
Läs, läs, läs.
Tony Wilson dog ju i fredags, något som är värt några ord. Hans inflytande på den engelska musikscenen framförallt under 80-talet i egenskap av boss för skivbolaget Factory är minst sagt stort. Att det var han som signade Joy Division som p.g.a Ian Curtis bortfall senare blev New Order säger lite om mannens snille.
Min utsända i skåne meddelade mig per sms i fredags. På sin blogg förklarar han vem det var som berättade det för honom;
Bobby Gillespie under Primal Screams konsert på Way out West festivalen i Göteborg. Precis som min vän skrev; Det känns helt naturligt att det är han som kommer med dödsbeskedet.
Tony Wilson, åttiotalet.
Tonys död leder mig naturligt in på en bok som jag med stor glädje börjat frossa i. Även min man i Skåne har ett finger med i spelet här. På min senaster roadtrip till honom fick jag glutta i Deborah Curtis bok om Ian. Sjukt bra läsning om "mannen i svart".
Läs, läs, läs.
Adoptivföräldrar sökes av ljugande underbarn
Kan ni adoptera mig med....jag gillar salta bad, musik, god mat, umgänge. Är socialt kapabel, kan föra mig bland både goth-rockare, vinalkisar och grevar och brats. Jag äter allt, dricker det mesta och är mycket förtjust i husdjur, t.ex. er lilla hund Sigge om jag bara lyckas fånga honom någon gång. Katten med det fula efternamnet "Fanny Fuck" dog ju oturligt nog. Annars kunde jag klappat henne. Ni vet att jag är soft för ni har alla sett mig dansa. Ni vet att jag är hård för ni har alla sett mig dricka. Jag kan spela och sjunga och kan underhålla er på tillställningar. Jag har B-körkort, egen bil och hittar nästan överallt. Belevad, rik och äckligt snygg, är jag inte riktigt men jag är bra på att ljuga. Vita lögner är min stora förtjusning. Dessutom har jag vana av att sköta en pool. Ska vi säga så eller. Jag kan bo här i vardagsrummet. På en sån där uppblåsbar madrass från Clas ohlson.
Titta så fint jag platsar i ert hem. Jag har matchat kvällens kavaj med er lilla puff till vänster om mig.
Den är randig och det är jag med. Ska vi säga "Deal". Nu när Fanny Fuck är borta.
Lunch var det ju.
Bäst att hämta en sallad efter den här helgen som har gått i pizza-kebab-plockmatens tecken.
Titta så fint jag platsar i ert hem. Jag har matchat kvällens kavaj med er lilla puff till vänster om mig.
Den är randig och det är jag med. Ska vi säga "Deal". Nu när Fanny Fuck är borta.
Lunch var det ju.
Bäst att hämta en sallad efter den här helgen som har gått i pizza-kebab-plockmatens tecken.
Tänk er en pojke
Tänk er en pojke.
Den här pojken bor i någon av de där gråa boxarna som är resulatet av en vision, en dröm. Miljonprojektet. Det kan vara Högdalen, det kan vara Huddinge. Det kan lika gärna vara Bergsjön. Det spelar ingen roll. Det är samma plats.
En morgon tar pojken fyrans linje in till city och köper sig en LP. 49:50. Det är sent 70-tal. På tröskeln till 80-talet. De digitala klockradiornas årtionde. Han springer ivrigt upp för de sju våningarna och slänger sig i den vinröda plyschsoffan. Det knastrar och sprakar och plötsligt fylls den tragiska lägenheten av de förlösande inledande ackorden till "London Calling". The Clash kommer för alltid ha en speciell plats i hans hjärta. Han har varit med om något stort.
Varje gång han hör världens bästa låt "The card cheat" så minns han lukten, färgerna och den nyinköpta LP:n.
Han slängde alla skivor för inte så länge sen.
När han städade på vinden i deras fina villa. Han har det bra nu, och är långt borta ifrån det där gråa helvetetet till barndomshem. Fast skivorna fick inte plats längre. Hans fru skulle ha prydnadssaker där. Fast de har ju ändå ingen LP-spelare längre. De är ju så gräsligt fula.
Första kärleken är svårast att komma över, för att inte säga omöjligt.
Alla förälskelser därefter är bara kopior av ett oersättligt original.
Så även när han älskar med sin fru eller med hennes väninnor så har han svårt för att glömma.
Han minns lukten, soffan och de fula tapeterna.
Han minns sin första kärlek, och hennes prickiga svarta klänning.
När han kör till sitt jobb i sin stora feta stadsjeep. Då drar han på stereon tre steg högre än vad som är moraliskt försvarbart för en man i hans position. Han glömmer den han blev och det är sent sjuttiotal.
The Card Cheat strömmar genom högtalarna.
Den första förälskelsen är svårast att komma över.
För att inte säga omöjlig.
Den här pojken bor i någon av de där gråa boxarna som är resulatet av en vision, en dröm. Miljonprojektet. Det kan vara Högdalen, det kan vara Huddinge. Det kan lika gärna vara Bergsjön. Det spelar ingen roll. Det är samma plats.
En morgon tar pojken fyrans linje in till city och köper sig en LP. 49:50. Det är sent 70-tal. På tröskeln till 80-talet. De digitala klockradiornas årtionde. Han springer ivrigt upp för de sju våningarna och slänger sig i den vinröda plyschsoffan. Det knastrar och sprakar och plötsligt fylls den tragiska lägenheten av de förlösande inledande ackorden till "London Calling". The Clash kommer för alltid ha en speciell plats i hans hjärta. Han har varit med om något stort.
Varje gång han hör världens bästa låt "The card cheat" så minns han lukten, färgerna och den nyinköpta LP:n.
Han slängde alla skivor för inte så länge sen.
När han städade på vinden i deras fina villa. Han har det bra nu, och är långt borta ifrån det där gråa helvetetet till barndomshem. Fast skivorna fick inte plats längre. Hans fru skulle ha prydnadssaker där. Fast de har ju ändå ingen LP-spelare längre. De är ju så gräsligt fula.
Första kärleken är svårast att komma över, för att inte säga omöjligt.
Alla förälskelser därefter är bara kopior av ett oersättligt original.
Så även när han älskar med sin fru eller med hennes väninnor så har han svårt för att glömma.
Han minns lukten, soffan och de fula tapeterna.
Han minns sin första kärlek, och hennes prickiga svarta klänning.
När han kör till sitt jobb i sin stora feta stadsjeep. Då drar han på stereon tre steg högre än vad som är moraliskt försvarbart för en man i hans position. Han glömmer den han blev och det är sent sjuttiotal.
The Card Cheat strömmar genom högtalarna.
Den första förälskelsen är svårast att komma över.
För att inte säga omöjlig.
"Theres a solitary man crying hold me / It´s only because he´s a-lonely / if the keeper of time runs slowly / he won´t be alive for long / if he only had time to tell of all of the things he planned / with a card up his sleeve what would he achieve / it means nothing"
The card cheat
The card cheat
Efter drink nr 6 var de kusligt verklösa.
"There is gonna be some trouble, a whole house will need re-building. And everyone i love in the house will reclaim on an analyst´s coach quiet soon. Your father cracks a joke and in the usual ways empties the room"
Jordens största pessimist Morrissey beskriver bra hur ett party kan gå till med inledande orden i
"Now my heart is full". Och de var på plats allihop. Psykologen, gråtmadame, partydjuret, mannen med de misslyckade skämten, och så gratisdrickarna och snyltarna. Jag vet inte var pengarna kommer ifrån, men det är förmodligen ett högriskprojekt. Precis som festen var. För bygger man ett hus för sju miljoner och sedan bjuder vår familj på inflyttningsfest och dessutom har en bartender som blandar vad du vill bara du viftar med lillfingret, då är det ett högriskprojekt. Risken att någon framåt småtimmarna snubblar rakt igenom ett av de väldiga glaspartierna är överhängande. Men jag skötte mig. Inga spyor i poolen, eller sönderslagna kinesiska vaser. Allt gick som smort och det var en riktigt trevlig inflyttningsfest i Dovreviken i lördags. Förmodligen hade bartendern order att skippa spriten i alla drinkar efter nummer 6. För därefter var de kusligt verklösa.
Här följer lite bilder från Lördagens invigningsfest i Dovreviken.
Jordens största pessimist Morrissey beskriver bra hur ett party kan gå till med inledande orden i
"Now my heart is full". Och de var på plats allihop. Psykologen, gråtmadame, partydjuret, mannen med de misslyckade skämten, och så gratisdrickarna och snyltarna. Jag vet inte var pengarna kommer ifrån, men det är förmodligen ett högriskprojekt. Precis som festen var. För bygger man ett hus för sju miljoner och sedan bjuder vår familj på inflyttningsfest och dessutom har en bartender som blandar vad du vill bara du viftar med lillfingret, då är det ett högriskprojekt. Risken att någon framåt småtimmarna snubblar rakt igenom ett av de väldiga glaspartierna är överhängande. Men jag skötte mig. Inga spyor i poolen, eller sönderslagna kinesiska vaser. Allt gick som smort och det var en riktigt trevlig inflyttningsfest i Dovreviken i lördags. Förmodligen hade bartendern order att skippa spriten i alla drinkar efter nummer 6. För därefter var de kusligt verklösa.
Här följer lite bilder från Lördagens invigningsfest i Dovreviken.
Poolparty @ Färdigtorpet.
Måndag den 13:e Augusti.
Bilbesiktningsvecka. I morgon kl 07:20 är det upp till bevis. Då ska trotjänaren in för grundlig granskning hos de nitiska besiktningsmännen på svensk bilprovning. Bokslutsvecka och mycket att göra på jobbet. Mycket att se fram emot också, t.ex. skivorna som kanske kommer i dag samt Twin Peaks säsong 2 del 1 som lydigt ligger och väntar på mig enligt samtal från Åhléns i fredag.
Mästaren på poolparty MR Onkel var ju tyvärr förhindrad att komma p.g.a. ett trilskande sandfilter som han var tvungen att meka med. Men Jag och Martin såg i alla fall till att få valuta för investerade Öl och Pool pengar.
Bilbesiktningsvecka. I morgon kl 07:20 är det upp till bevis. Då ska trotjänaren in för grundlig granskning hos de nitiska besiktningsmännen på svensk bilprovning. Bokslutsvecka och mycket att göra på jobbet. Mycket att se fram emot också, t.ex. skivorna som kanske kommer i dag samt Twin Peaks säsong 2 del 1 som lydigt ligger och väntar på mig enligt samtal från Åhléns i fredag.
Mästaren på poolparty MR Onkel var ju tyvärr förhindrad att komma p.g.a. ett trilskande sandfilter som han var tvungen att meka med. Men Jag och Martin såg i alla fall till att få valuta för investerade Öl och Pool pengar.
poolparty @ färdigtorpet. 2007
Allt för att leva på övertid i solen
Då sitter vi här igen.
Vårt nervösa beteende är efterverkningarna av två dagars alkoholintag. Sista riktiga fullspäckade helgen. Och som det känns här i Borgholm idag, så var det nog den sista riktiga turisthelgen. Det mesta slår nog igen nu. Vi hann med en Pappa Blå idag med. Kanske var säsongens sista.
Nedräkningen mot hösten är ett faktum.
Jag sitter och funderar på att dra mig hemåt till Färdigtorpet som fortfarande bara är grovstädat efter fredagens kräftskiva. Jag är inte så himla sugen på att åka hem och städa. Skulle hellre sitta här på verandan i kvällssolen och njuta av den sista lilla sucken av den här helgen.
I morgon kanske mina skivor kommer....och då jävla ska jag stänga in mig och frossa.
Preliminärt skulle Snoriz jag och Emelie kolla på "Illusionisten i kväll med". Får se hur det blir med den saken.
Den omtalade inflyttningsfesten i Dovreviken som gick av stapeln i går kväll och som vi lämnade runt fem tiden i morse var en väldigt blöt tillställning i dubbel bemärkelse. Influgen bartender med fria drinkar inbjöd till att man allt som oftast hängde vid baren och beställde den ena färgglada paraplydrinken efter den andra. Poolen invigdes även och det blev en hel del badande framåt natten. Synd att "det fina folket" har lite svårt att slappna av och släppa loss bara. Bilder kommer i morgon, både på kräftskiva och inflyttningsfest.
Nu ska jag ut i solen en stund igen och försöka ljuga ihop en anledning för mig själv till varför jag inte bör åka hem ännu. Mycket trafik kanske. Pappa Blå igen kanske.
Pappa Blå får det bli. Då kan jag med gott samvete dröja ett par timmar till.
Grillbiff med bakad potatis och kryddsmör.
Allt för att leva på övertid i solen.
Helgen V.32
Nu ska jag hem och suga på urtidsdjur, bryta av dom klona, slita stjärten av dom och slutligen pilla sönder deras skal och karva ur innehållet och se om det finns nåt ätbart.
Som den bästa Zombiefilmen....
Färdigtorpet productions ger er:
KRÄFTSKIVA.
Elliot och Aminah.
Trent Reznor.
Den som bor här.
Tessans kisse.
Aporna
Önskar trevlig helg och på återseende.
Som den bästa Zombiefilmen....
Färdigtorpet productions ger er:
KRÄFTSKIVA.
Elliot och Aminah.
Trent Reznor.
Den som bor här.
Tessans kisse.
Aporna
Önskar trevlig helg och på återseende.
Kärt återseende med Arcade Fire och så den där väntan...
ARCADE FIRE.
Jag har fått ett återfall. Ett kraftigt sådant.
Jag lyssnar om och om igen på deras debut och man blr galen av lycka att det fortfarande finns hjärnor som kan skapa fantastiska album. Senaste är med bra, men första slår fan allt.
Lyssnar även på Live-ep:n där de framför LIfe on Mars? tillsammans med David Bowie.
Så bra och så glömt. Nu minns jag. Jag minns varför jag fick spelet när jag köpte Arcade Fire och körde in den i spelaren. Det var ju så bra. Så var det ju.
Jag har förresten beställt skivor nu igen. Det blev en massa roligt. Hoppas de hinner komma tills ikväll...:-)
Väntan är det jävligaste när man beställt nåt.
Att det ska behöva ta flera dagar i en tid när man kan skicka ett brev på en sekund genom rymden.
Skärpning.
När jag drar mitt strå till stacken och försöker både köpa musik i digital form och så köpa så mycket jag kan i fysisk form så får ni fan ta mig skicka hem paketet i taxi.
Jag längtar ju ser ni väl......
Suck.
Jag har fått ett återfall. Ett kraftigt sådant.
Jag lyssnar om och om igen på deras debut och man blr galen av lycka att det fortfarande finns hjärnor som kan skapa fantastiska album. Senaste är med bra, men första slår fan allt.
Lyssnar även på Live-ep:n där de framför LIfe on Mars? tillsammans med David Bowie.
Så bra och så glömt. Nu minns jag. Jag minns varför jag fick spelet när jag köpte Arcade Fire och körde in den i spelaren. Det var ju så bra. Så var det ju.
Jag har förresten beställt skivor nu igen. Det blev en massa roligt. Hoppas de hinner komma tills ikväll...:-)
Väntan är det jävligaste när man beställt nåt.
Att det ska behöva ta flera dagar i en tid när man kan skicka ett brev på en sekund genom rymden.
Skärpning.
När jag drar mitt strå till stacken och försöker både köpa musik i digital form och så köpa så mycket jag kan i fysisk form så får ni fan ta mig skicka hem paketet i taxi.
Jag längtar ju ser ni väl......
Suck.
FISTFUCKING vs FAUSTFIKKING
Le bagerie de la paj un de torp de la färdig.
Det betyder "Det lilla pajbageriet på Färdigtorpet".
Jag har precis lärt mig franska och kan föra en hyffsad diskussion om t.ex. Chiracs kärnsprängningar för ett par år sen.
Nöff de la böff de la bom bom a revoir de la pig chirac.
Det betyder "den jävla grisen chirac är igång och spränger nu igen"
Tyska kan jag redan. Det är bra mycket lättare än franska.
Trixet med tyska är att man tar ett engelskt ord och sen kastar man om bokstäverna så att det låter nästan likadant. Det funkar med alla engelska ord i princip. Ett exempel:
FISTFUCKING. ett fint engelskt ord som vi vill använda i tyskland.
då är det bara att kasta om lite och så har vi det på tyska:
FAUSTFIKKING. se där. teorin om omkastning håller alltså.
Spanska ska jag snart ge mig på. Men jag kan det mesta redan.
Det kunde det där gänget Göteborgare som stod i kön till Berg och dalbanan på Ölands Djurpark förra helgen med.
- Du grabben. Vet du hur fort en sån här maskin går.
Nä.
- Skiitfort. Men du grabben.
- Vet du vad man säger när man beställer en öl i spanien.
Nä.
- Säg det du Kjelle.
- Åna servesa påår favåår.
Tack.
Stora språkkunskaper i kön till den mellanstora berg och dalbanan.
Det betyder "Det lilla pajbageriet på Färdigtorpet".
Jag har precis lärt mig franska och kan föra en hyffsad diskussion om t.ex. Chiracs kärnsprängningar för ett par år sen.
Nöff de la böff de la bom bom a revoir de la pig chirac.
Det betyder "den jävla grisen chirac är igång och spränger nu igen"
Tyska kan jag redan. Det är bra mycket lättare än franska.
Trixet med tyska är att man tar ett engelskt ord och sen kastar man om bokstäverna så att det låter nästan likadant. Det funkar med alla engelska ord i princip. Ett exempel:
FISTFUCKING. ett fint engelskt ord som vi vill använda i tyskland.
då är det bara att kasta om lite och så har vi det på tyska:
FAUSTFIKKING. se där. teorin om omkastning håller alltså.
Spanska ska jag snart ge mig på. Men jag kan det mesta redan.
Det kunde det där gänget Göteborgare som stod i kön till Berg och dalbanan på Ölands Djurpark förra helgen med.
- Du grabben. Vet du hur fort en sån här maskin går.
Nä.
- Skiitfort. Men du grabben.
- Vet du vad man säger när man beställer en öl i spanien.
Nä.
- Säg det du Kjelle.
- Åna servesa påår favåår.
Tack.
Stora språkkunskaper i kön till den mellanstora berg och dalbanan.
Rekord i dåliga nattliga vanor
Resten av mitt liv börjar i dag.
Och i det nya livet MÅSTE jag lära mig att komma i säng.
I natt slog jag rekord. Klockan visade 02:16 när jag släckte i köket.
Kräftskivan ikväll är ett så kallat knytkalas där var och en av gästerna har med sig något i matväg som tillsammans med de andra gästernas bidrag blir det som äts under kvällen. En smart uppfinning.
Mitt bidrag till mathögen är det som kommer sist. Desserten.
Så jag och min polare "BUD" ställde till med pajbakeri framåt "småtimmarna". Det blev en klassisk blåbärspaj och så en Ananaspaj med kanel och ingefära.
Jag städade även hela huset grundligt, och då menar jag GRUNDLIGT.
Jag dammade minsta vrå, Dammsög noggrant och avslutade med att Skura golven.
Ananaspajen njutes helst i sällskap av Thorsten Flinck och en iskall margarita.....
Det värsta med att städa, baka, skura, putsa, plocka, fixa och lyssna på musik och se lite film emellanåt, är att det tar sån tid. Tiden bara rinner iväg.
Att lägga sig klockan 02:30 när jag ska upp klockan 06:45. Det är vansinnigt och ett mönster som måste brytas.
Rekord i dåliga nattliga vanor.
Inget rekord att vara stolt över.
I dag var huset bländande, skinande rent och förberett för gästernas anstormning i kväll.
Fast jag märkte det aldrig. Mina ögon var helt igenklistrade av trötthet.
Det tar på krafterna att slå rekord och baka paj.
Och i det nya livet MÅSTE jag lära mig att komma i säng.
I natt slog jag rekord. Klockan visade 02:16 när jag släckte i köket.
Kräftskivan ikväll är ett så kallat knytkalas där var och en av gästerna har med sig något i matväg som tillsammans med de andra gästernas bidrag blir det som äts under kvällen. En smart uppfinning.
Mitt bidrag till mathögen är det som kommer sist. Desserten.
Så jag och min polare "BUD" ställde till med pajbakeri framåt "småtimmarna". Det blev en klassisk blåbärspaj och så en Ananaspaj med kanel och ingefära.
Jag städade även hela huset grundligt, och då menar jag GRUNDLIGT.
Jag dammade minsta vrå, Dammsög noggrant och avslutade med att Skura golven.
Ananaspajen njutes helst i sällskap av Thorsten Flinck och en iskall margarita.....
Det värsta med att städa, baka, skura, putsa, plocka, fixa och lyssna på musik och se lite film emellanåt, är att det tar sån tid. Tiden bara rinner iväg.
Att lägga sig klockan 02:30 när jag ska upp klockan 06:45. Det är vansinnigt och ett mönster som måste brytas.
Rekord i dåliga nattliga vanor.
Inget rekord att vara stolt över.
I dag var huset bländande, skinande rent och förberett för gästernas anstormning i kväll.
Fast jag märkte det aldrig. Mina ögon var helt igenklistrade av trötthet.
Det tar på krafterna att slå rekord och baka paj.
Låt dom inte håna er bara för att ni har dålig musiksmak.
Stadsfest.
Det kallas det där oljudet som stör mig utanför fönstret när jag sitter och försöker bränna lite Bratmix. Jag letade nämligen hemma och kom till den hemska insikten att jag har en enda kvar, femman. Och den är jag så trött på så att jag kan spy. Så nu får jag bränna ner lite till mig själv igen.
Jag vet fan inte vem som spelar, men repertoaren är skrämmande lik sådant som ett after-ski band kör i Åre. Det är gamla slitna Bryan Adams låtar uppblandat med lite åttiotal som Prince "1999" och sen en och annan "Oa hela natten" och lite "Sommartider hej, hej".
Suck. Är kraven så horribelt låga.
Nöjer sig folk med att stå med en avslagen och utspädd öl i en plastmugg som man betalat 65 kr för och konstatera att "Oa hela natten" svänger minst lika bra som den gjorde på den där skolresan till visby 1988. Då har det varit en lyckad stadsfest.
Revoltera mot sån här skit och börja kräva kvalitet.....
Bara för att ni inte har någon musiksmak så behöver ni inte tåla vad som helst. Kräv åtminstone originalartister och inte den där apan som står där ute och grymtar. Låt dom inte håna er bara för att ni har dålig musiksmak.
Just det, The sounds spelar ju ikväll med......det höjer väl kvalitén en aning.
Skulle ju gått på det med Snoriz och Jannika egentligen.....
Men jag har så mkt att stå i. Måste fixa klart inför kräftskivan i morgon.
natti, natti.
Det kallas det där oljudet som stör mig utanför fönstret när jag sitter och försöker bränna lite Bratmix. Jag letade nämligen hemma och kom till den hemska insikten att jag har en enda kvar, femman. Och den är jag så trött på så att jag kan spy. Så nu får jag bränna ner lite till mig själv igen.
Jag vet fan inte vem som spelar, men repertoaren är skrämmande lik sådant som ett after-ski band kör i Åre. Det är gamla slitna Bryan Adams låtar uppblandat med lite åttiotal som Prince "1999" och sen en och annan "Oa hela natten" och lite "Sommartider hej, hej".
Suck. Är kraven så horribelt låga.
Nöjer sig folk med att stå med en avslagen och utspädd öl i en plastmugg som man betalat 65 kr för och konstatera att "Oa hela natten" svänger minst lika bra som den gjorde på den där skolresan till visby 1988. Då har det varit en lyckad stadsfest.
Revoltera mot sån här skit och börja kräva kvalitet.....
Bara för att ni inte har någon musiksmak så behöver ni inte tåla vad som helst. Kräv åtminstone originalartister och inte den där apan som står där ute och grymtar. Låt dom inte håna er bara för att ni har dålig musiksmak.
Just det, The sounds spelar ju ikväll med......det höjer väl kvalitén en aning.
Skulle ju gått på det med Snoriz och Jannika egentligen.....
Men jag har så mkt att stå i. Måste fixa klart inför kräftskivan i morgon.
natti, natti.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Det verkade så glamoröst. Stora beslut och företagsnedläggningar hit och dit. Sälj, köp, investera. Kör över dina anställda och berika dig själv. Det är det stora budskapet. Hollywoods glamorifiering av kapitalismen var som en förlösande kampsång som manade oss till att söka och bli en del av ett liv på en så kallad pinne.
La dolce vita.
Så nu sitter jag här och dricker kallt kaffe istället för den där Cristal-champagnen som skulle vara så bra och tillgänglig. Jag har inte ens någon sekreterare som jag kan skrika åt och säga;
- Ring upp någon, vem som helst. För att sedan vråla; Du är avskedad!
Fast ansvar och beslut finns ju. Men de är inte sådär glamorösa som de framställs i de där filmerna. Periodisera 100 miljoner hit och betala moms 20 miljoner. Det är stora summor och stora konsekvenser om jag inte sköter mitt jobb. Men de där i filmerna jobbar ju aldrig. De sitter på en restaurang och käkar hummer och så frågar någon
- Direktörn, hur ska vi göra med det där lilla bolaget i Rwanda där 100 barnarbetare arbetar.
- Lägg ner skiten ska man svara då. Slicka sig om munnen, smutta på Cristal och lägga av ett asgarv som sprider sig kring bordet.
Verkligheten är att sitta och stämpla papper, arkivera, boka om, skriva rapporter, granska, ändra, rapportera.
Lika glamoröst som att lägga asfalt.
I dag har vi dock varit iväg på något som skulle kunna ingjuta lite Hollywood-känsla i det verkliga ekonomlivet.
Vi är på väg att köpa ett litet företag som minst sagt försökte försköna sitt goda resultat och sina möjligheter. Generellt gäller det för alla såna där småskojar-firmor på väg "upp" att de tror att "fantasi" och "drömmar" är något som de kan ta betalt för. Vi försökte gång på gång förklara att om det var sådant vi var ute efter så ringer vi Disneyland. De är proffs på fantasi. Vi är proffs på att läsa en balansräkning och att inte bli lurade av snorungar som försöker försköna sitt företag.
Det slutade med att "de skulle tänka på saken" och gick molokna upp till sina rum och googlade "balansräkning".
Hollywoodkänslan var total. Mina tio minuter Hollywoodekonom.
När vi kom ut Cabbade vi ner och rullade ut på HIGHWAY 22 (E22:an).
Triumfen var ett faktum. Mot hollywood.
Vind i håret och vår sikt var klar.
Då började det ösregna. Elcabben var trasig. Våra kläder blev snabbt kalla och våta.
Vi rullade in på en parkering och hissade upp taket.
Hollywoodkänslan varade i exakt 17 minuter och 37 sekunder.
Nu är jag tillbaka på kontoret.
Den sista timmen idag ska jag skriva ut etiketter till pärmar och bära ner dom i arkivet.
Som sagt var.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Två ekonomer med fungerande elcab
Det verkade så glamoröst. Stora beslut och företagsnedläggningar hit och dit. Sälj, köp, investera. Kör över dina anställda och berika dig själv. Det är det stora budskapet. Hollywoods glamorifiering av kapitalismen var som en förlösande kampsång som manade oss till att söka och bli en del av ett liv på en så kallad pinne.
La dolce vita.
Så nu sitter jag här och dricker kallt kaffe istället för den där Cristal-champagnen som skulle vara så bra och tillgänglig. Jag har inte ens någon sekreterare som jag kan skrika åt och säga;
- Ring upp någon, vem som helst. För att sedan vråla; Du är avskedad!
Fast ansvar och beslut finns ju. Men de är inte sådär glamorösa som de framställs i de där filmerna. Periodisera 100 miljoner hit och betala moms 20 miljoner. Det är stora summor och stora konsekvenser om jag inte sköter mitt jobb. Men de där i filmerna jobbar ju aldrig. De sitter på en restaurang och käkar hummer och så frågar någon
- Direktörn, hur ska vi göra med det där lilla bolaget i Rwanda där 100 barnarbetare arbetar.
- Lägg ner skiten ska man svara då. Slicka sig om munnen, smutta på Cristal och lägga av ett asgarv som sprider sig kring bordet.
Verkligheten är att sitta och stämpla papper, arkivera, boka om, skriva rapporter, granska, ändra, rapportera.
Lika glamoröst som att lägga asfalt.
I dag har vi dock varit iväg på något som skulle kunna ingjuta lite Hollywood-känsla i det verkliga ekonomlivet.
Vi är på väg att köpa ett litet företag som minst sagt försökte försköna sitt goda resultat och sina möjligheter. Generellt gäller det för alla såna där småskojar-firmor på väg "upp" att de tror att "fantasi" och "drömmar" är något som de kan ta betalt för. Vi försökte gång på gång förklara att om det var sådant vi var ute efter så ringer vi Disneyland. De är proffs på fantasi. Vi är proffs på att läsa en balansräkning och att inte bli lurade av snorungar som försöker försköna sitt företag.
Det slutade med att "de skulle tänka på saken" och gick molokna upp till sina rum och googlade "balansräkning".
Hollywoodkänslan var total. Mina tio minuter Hollywoodekonom.
När vi kom ut Cabbade vi ner och rullade ut på HIGHWAY 22 (E22:an).
Triumfen var ett faktum. Mot hollywood.
Vind i håret och vår sikt var klar.
Då började det ösregna. Elcabben var trasig. Våra kläder blev snabbt kalla och våta.
Vi rullade in på en parkering och hissade upp taket.
Hollywoodkänslan varade i exakt 17 minuter och 37 sekunder.
Nu är jag tillbaka på kontoret.
Den sista timmen idag ska jag skriva ut etiketter till pärmar och bära ner dom i arkivet.
Som sagt var.
Hollywood lurade mig till att bli ekonom.
Två ekonomer med fungerande elcab
Världen är en vampyr (och jag är snart tömd)
Världen är en vampyr.
Den bokstavligen suger skiten ur mig med sina bestialiska hörntänder som borrar sig djupt in i min hals. Jag skriker och försöker värja mig när det tunna röda blodet strömmar nedför mina axlar och absorberas av den vita tröjan. Jag får tag i en sten och slår mot världen med all kraft jag har. Livskraften som är starkare än det där monstret. Då biter han igen, och igen och igen. Jag känner hålen och försöker täppa dom med mina händer. Det varma röda forsar mellan fingrarna och jag ställer mig på knäna. Jag ser upp mot himlen och kallar på min frälsare. Världen står bakom mig. Den är en stor bestialisk blodsugande vampyr. Han kommer fullständigt dränera mig.
Jag är snart tömd.
Den bokstavligen suger skiten ur mig med sina bestialiska hörntänder som borrar sig djupt in i min hals. Jag skriker och försöker värja mig när det tunna röda blodet strömmar nedför mina axlar och absorberas av den vita tröjan. Jag får tag i en sten och slår mot världen med all kraft jag har. Livskraften som är starkare än det där monstret. Då biter han igen, och igen och igen. Jag känner hålen och försöker täppa dom med mina händer. Det varma röda forsar mellan fingrarna och jag ställer mig på knäna. Jag ser upp mot himlen och kallar på min frälsare. Världen står bakom mig. Den är en stor bestialisk blodsugande vampyr. Han kommer fullständigt dränera mig.
Jag är snart tömd.
Blåbärspaj och vaniljglass.
Halv tre fika med ljummen blåbärspaj och vaniljglass.
Sitter perfekt efter pizzalunchen.
För att fira övertagandet av www.darkest.blogg.se
Nu är jag kung över det riket.
"There´s a new sheriff in town..."
Sitter perfekt efter pizzalunchen.
För att fira övertagandet av www.darkest.blogg.se
Nu är jag kung över det riket.
"There´s a new sheriff in town..."
Dagens Lynch.
Blue velvet marinerad baby med stänk av Laura Palmers underhudsfett.
69 kr inklusive Log-ladys hembakade bröd och Coopers salladsbuffé.
Mums.
Jag ska slänga i mig en pizza på lunchen, bara för att jag kan. Det är det som är det fina med att vara vuxen, man kan göra vad man vill närsomhelst. Hade jag varit liten hade mamma sagt, inte kan du väl äta pizza till lunch en Onsdag. Sånt äter vi på helgerna. Nu när jag är stor kan jag slänga ihop en kaksmet utan att baka färdigt den. Bara slicka ur bunken framför tv:n. Det kallas vuxenlyx.
69 kr inklusive Log-ladys hembakade bröd och Coopers salladsbuffé.
Mums.
Jag ska slänga i mig en pizza på lunchen, bara för att jag kan. Det är det som är det fina med att vara vuxen, man kan göra vad man vill närsomhelst. Hade jag varit liten hade mamma sagt, inte kan du väl äta pizza till lunch en Onsdag. Sånt äter vi på helgerna. Nu när jag är stor kan jag slänga ihop en kaksmet utan att baka färdigt den. Bara slicka ur bunken framför tv:n. Det kallas vuxenlyx.
Nej för fan, inte ugnen. Vi äter den som den är. Med sked.
En lista till Emma.
Jag fick ett mejl och du frågade inte hur jag mår.
Du skrev;
"Det är lika bra att fråga vad du lyssnar på just nu. Då vet jag hur du har det"
Så jag tryckte "äpple" + "mellanslag" och spotlight-fönstret blippar upp på min Mac.
(Itunes he wrote)
Där finns en spellista som heter "Baby wanna fuck". Det är den senaste. Så här ser den ut:
BABY WANNA FUCK (skapad 07.07.28)
1) Icky thump (the white stripes)
2) From dust to dust (elmo)
3) New york, new york (ryan adams)
4) The killing moon (echo & the bunnymen)
5) This corrosion (The sisters of mercy)
6) Trail of scarlets (The mission)
7) All sparks (editors)
8) Nihilisten (kent)
9) M (kent)
10) in a lonely place (joy division)
11) Atmosphere (joy division)
12) västerbron (laakso)
13) love will tear us apart (honeyroot)
14) visit to vienna (sahara hotnights)
15) the ship song (nick cave & the bad seeds)
16) river of sorrow (antony & the johnsons)
17) i know where the summer goes (belle & sebastian)
18) starlight (muse)
19) hurt (Nine inch nails)
20) teenage kicks (undertones)
21) fulla för kärlekens skull (eldkvarn)
22) this and that (acid house kings)
23) honey watch that man (los fancy free)
24) annie waits (ben folds)
25) spiderweb suit (sandy mouche)
26) intervention (arcade fire)
27) fake tales of san fransisco (arctic monkeys)
28) lost (the mary onettes)
29) indianernas park (bob hund)
30) lovesick (broder daniel)
Så ser det ut. Så nu vet du hur jag mår.
Trettio låtar säger mer än tusen ord....
Skicka din lista så att jag vet hur du mår.
Du skrev;
"Det är lika bra att fråga vad du lyssnar på just nu. Då vet jag hur du har det"
Så jag tryckte "äpple" + "mellanslag" och spotlight-fönstret blippar upp på min Mac.
(Itunes he wrote)
Där finns en spellista som heter "Baby wanna fuck". Det är den senaste. Så här ser den ut:
BABY WANNA FUCK (skapad 07.07.28)
1) Icky thump (the white stripes)
2) From dust to dust (elmo)
3) New york, new york (ryan adams)
4) The killing moon (echo & the bunnymen)
5) This corrosion (The sisters of mercy)
6) Trail of scarlets (The mission)
7) All sparks (editors)
8) Nihilisten (kent)
9) M (kent)
10) in a lonely place (joy division)
11) Atmosphere (joy division)
12) västerbron (laakso)
13) love will tear us apart (honeyroot)
14) visit to vienna (sahara hotnights)
15) the ship song (nick cave & the bad seeds)
16) river of sorrow (antony & the johnsons)
17) i know where the summer goes (belle & sebastian)
18) starlight (muse)
19) hurt (Nine inch nails)
20) teenage kicks (undertones)
21) fulla för kärlekens skull (eldkvarn)
22) this and that (acid house kings)
23) honey watch that man (los fancy free)
24) annie waits (ben folds)
25) spiderweb suit (sandy mouche)
26) intervention (arcade fire)
27) fake tales of san fransisco (arctic monkeys)
28) lost (the mary onettes)
29) indianernas park (bob hund)
30) lovesick (broder daniel)
Så ser det ut. Så nu vet du hur jag mår.
Trettio låtar säger mer än tusen ord....
Skicka din lista så att jag vet hur du mår.
Ser jag verkligen allt fantastiskt?
Ända sen jag föddes har jag varit livrädd.
Livrädd för att missa något fantastiskt. Allt vi avstår ifrån för att välja något annat. Känslan blev farligt påtaglig i helgen då jag närvarade vid en väns bröllop. Många val får inte så värst stora konsekvenser, det handlar om att välja att se KENT framför Nine Inch Nails, eller att gå på en fest och sedan höra att den andra blev så mycket roligare. Vardagsval som egentligen inte spelar någon som helst roll. De flesta försöker förstärka bilden av att de lyckats fånga det fantastiska genom att överdrivet omge sig av attribut såsom bilar, hus, skräp och prylar för att signalera att de har ett otroligt skarpt och utvecklat sinne för att hitta det fantastiska. Att göra rätt val.
Jag ser att dom är lika rädda som jag. När ett stort val är gjort, och ett stort steg är påbörjat, det är då den stora lögnen börjar. Det är då de livrädda börjar att sälja in sitt val för alla i sin omgivning och framförallt för sig själv. Omgivningen ser snabbt om det uppstår sprickor i den perfekta fasaden. För lögnarna själva som sitter på insidan av huset är det svårare. De ser oftast inte sprickorna förrän huset rasar.
Vi bor i Sverige.
Sverige är ett obetydligt litet sagoland där det går isbjörnar på gatorna och där alla åker Volvo. Sannolikheten att den stora kärleken bor i just vårt land, att den människan som är mest fantastisk för dig skulle bo i just vårt sagoland kanske egentligen är ganska liten. Ännu mindre är den väl att personen skulle bo i din egna stad eller by.
Jag tänker på min egna farfar som dog utan att ha varit utanför den lilla byn där han föddes. Gifte sig med en kvinna som kom från samma ort. Tänk om man missar en massa fantastiska människor och tillfällen bara för att man är upptagen med att ljuga och laga alla sprickor i sin fasad. Upptagen med människor som är näst intill perfekta. Upptagna med att ljuga.
Min rädsla blev påtaglig i helgen, på den där bröllopsfesten. Jag träffade en människa som verkligen var fantastisk. Hon var verkligen fantastisk med stort F. Hon var för övrigt väldigt upptagen. Upptagen med att ta hand om sin man, sina barn, sina attribut och att ljuga. Fast de kanske är världens lyckligaste. Men tänk om det är hon och jag som är perfekta tillsammans. Tänk om hon gjort fel val i all sin rädsla och ligger vaken om nätterna och lyssnar på ljudet när ännu en spricka uppstår utanför väggarna.
Jag gjorde ett val som jag trodde var fantastiskt. Hur gick det?
En dag stod jag där ensam och livrädd. Räddare än någonsin förut. Lämnad och inte saknad.
Jag har tänkt på henne sen i Lördags. Tänk om hon har gjort ett felaktigt val.
Ser vi verkligen allt fantastiskt?
Är det konstigt att man blir livrädd.....
Livrädd för att missa något fantastiskt. Allt vi avstår ifrån för att välja något annat. Känslan blev farligt påtaglig i helgen då jag närvarade vid en väns bröllop. Många val får inte så värst stora konsekvenser, det handlar om att välja att se KENT framför Nine Inch Nails, eller att gå på en fest och sedan höra att den andra blev så mycket roligare. Vardagsval som egentligen inte spelar någon som helst roll. De flesta försöker förstärka bilden av att de lyckats fånga det fantastiska genom att överdrivet omge sig av attribut såsom bilar, hus, skräp och prylar för att signalera att de har ett otroligt skarpt och utvecklat sinne för att hitta det fantastiska. Att göra rätt val.
Jag ser att dom är lika rädda som jag. När ett stort val är gjort, och ett stort steg är påbörjat, det är då den stora lögnen börjar. Det är då de livrädda börjar att sälja in sitt val för alla i sin omgivning och framförallt för sig själv. Omgivningen ser snabbt om det uppstår sprickor i den perfekta fasaden. För lögnarna själva som sitter på insidan av huset är det svårare. De ser oftast inte sprickorna förrän huset rasar.
Vi bor i Sverige.
Sverige är ett obetydligt litet sagoland där det går isbjörnar på gatorna och där alla åker Volvo. Sannolikheten att den stora kärleken bor i just vårt land, att den människan som är mest fantastisk för dig skulle bo i just vårt sagoland kanske egentligen är ganska liten. Ännu mindre är den väl att personen skulle bo i din egna stad eller by.
Jag tänker på min egna farfar som dog utan att ha varit utanför den lilla byn där han föddes. Gifte sig med en kvinna som kom från samma ort. Tänk om man missar en massa fantastiska människor och tillfällen bara för att man är upptagen med att ljuga och laga alla sprickor i sin fasad. Upptagen med människor som är näst intill perfekta. Upptagna med att ljuga.
Min rädsla blev påtaglig i helgen, på den där bröllopsfesten. Jag träffade en människa som verkligen var fantastisk. Hon var verkligen fantastisk med stort F. Hon var för övrigt väldigt upptagen. Upptagen med att ta hand om sin man, sina barn, sina attribut och att ljuga. Fast de kanske är världens lyckligaste. Men tänk om det är hon och jag som är perfekta tillsammans. Tänk om hon gjort fel val i all sin rädsla och ligger vaken om nätterna och lyssnar på ljudet när ännu en spricka uppstår utanför väggarna.
Jag gjorde ett val som jag trodde var fantastiskt. Hur gick det?
En dag stod jag där ensam och livrädd. Räddare än någonsin förut. Lämnad och inte saknad.
Jag har tänkt på henne sen i Lördags. Tänk om hon har gjort ett felaktigt val.
Ser vi verkligen allt fantastiskt?
Är det konstigt att man blir livrädd.....
"Spelar det längre någon roll / jag orkar inte slåss / det är bortom min kontroll / du lämnade mig ensam / och självklart blev jag rädd / min sista gnista hopp / var att synas och att bli sedd"
Socker, KENT
En havsutflykt i solnedgången
Jag, Jannika, Martin och Jacobine kastade loss och gav oss iväg ut mot friheten och det stora havet.
En vacker kväll.
Där satt vi mitt inne i staden, guppandes på vågorna medan solen sjönk bakom husen. Jag hade som vanligt varit förutseende och tagit med kaffe och mackor. Vilken vardagslyx.
Nu ska jag åka hem och tvätta jeans, diska, prova kortet och se om det funkar i min digitalbox.
Och kanske, kanske ska jag lyssna Honeyroots cover av "Love will tear us apart" och ta ett varmt bubbelbad.
Jag förtjänar att må äckligt bra nu.
Och det gör även du min vän.
....men du ser inte ut att ha det så dåligt, eller?
Natti, natti.
Nine Inch Nails i Stockholm.
Trent reznor och hans NINE INCH NAILS spelar i Stockholm ikväll.
En konsert som jag egentligen skulle på, men jag sålde min biljett p.ga. att det är så mycket annat som kostar pengar just nu. Jag är dock väldigt avundssjuk på er som ska dit, och jag minns fortfarande deras hultsfred och roskildespelning som makalöst bra.
The downward spiral har fortfarande en magisk plats i min skivhylla.
You bring med closer to god....
En konsert som jag egentligen skulle på, men jag sålde min biljett p.ga. att det är så mycket annat som kostar pengar just nu. Jag är dock väldigt avundssjuk på er som ska dit, och jag minns fortfarande deras hultsfred och roskildespelning som makalöst bra.
The downward spiral har fortfarande en magisk plats i min skivhylla.
You bring med closer to god....
Fången i skyskrapan
Vilket underbart lunchväder.
Jag gick runt hamnen och dreglade över båtarna och blickade ut över sundet där de lyckliga lediga människorna seglade fram över vågorna. Det är nästintill perfekt seglarväder idag. Jag längtar hem nu till Färdigtorpet och till badet i poolen.
På en uteservering satt min preskriberade kärlek och åt lunch.
Hon hälsade artigt.
Hennes nya vackrare och bättre kärlek var med.
Vi hälsade artigt.
Jag tog vägen förbi badet och satte mig ett tag och blickade ut över Varvsholmens skyline och tänkte att i en av de där "skyskraporna" sitter lillayster och längtar ut. Om jag kunde rädda henne från tristessen där uppe. Om vi kunde ha en picknick kanske. Ingen ska behöva sitta inne i en sån där ful skyskrapa en dag som den här.
Sen tänkte jag på Morrissey och Marr och alla vackra ljud de hade skapat. Jag tänkte på Fredagen och på Margaritas längtan till sin mästare. Jag tog vägen tillbaka längs kajen och suktade ännu en kort stund efter det ljuvliga livet på en segelbåt.
Jag gick runt hamnen och dreglade över båtarna och blickade ut över sundet där de lyckliga lediga människorna seglade fram över vågorna. Det är nästintill perfekt seglarväder idag. Jag längtar hem nu till Färdigtorpet och till badet i poolen.
På en uteservering satt min preskriberade kärlek och åt lunch.
Hon hälsade artigt.
Hennes nya vackrare och bättre kärlek var med.
Vi hälsade artigt.
Jag tog vägen förbi badet och satte mig ett tag och blickade ut över Varvsholmens skyline och tänkte att i en av de där "skyskraporna" sitter lillayster och längtar ut. Om jag kunde rädda henne från tristessen där uppe. Om vi kunde ha en picknick kanske. Ingen ska behöva sitta inne i en sån där ful skyskrapa en dag som den här.
Sen tänkte jag på Morrissey och Marr och alla vackra ljud de hade skapat. Jag tänkte på Fredagen och på Margaritas längtan till sin mästare. Jag tog vägen tillbaka längs kajen och suktade ännu en kort stund efter det ljuvliga livet på en segelbåt.
Nittiotalets vackra skivomslag...
Det här är en underbar bild på när Elliot är ute och går med Aminah.
Eller om det är tvärtom.
Så här ser ett typiskt skivomslag ut på 90-talet. En Blur-skiva t.ex. Det handlade mycket om människor fångade i en rörelse eller situation hämtad från vardagen. Som den där Blurskivan med ett greyhoundrace, eller mästerverket "The great escape" med den där inbjudande bilden på den dykande människan som fångas vid nedslaget i vattnet.
Grymt snyggt exempel på ett nittiotalsomslag. Så vackert så att jag får gåshud.
Grymt snyggt exempel på ett nittiotalsomslag. Så vackert så att jag får gåshud.
Hade Aminah funnits under den här tiden hade hon säkert kunnat bli en stjärna på ett omslag. Fångad i en vardagssituation, som på bilden när hon är ute och går med Elliot. I dag tror jag inte att hundar har så stor plats hos omslagsmakarna. Jag har inte ens kvar den här skivan kom jag på nu. Det slog mig som en hammare i huvudet. Jag har inte haft den på många år. Jag ska gå ner till den lokala skivhandlaren och köpa på mig ett ex på lunchen.
Jag borde skämmas som har slarvat bort en så vacker och bra skiva.
Jag borde skämmas som har slarvat bort en så vacker och bra skiva.
Här kommer lite Blur. Visserligen är den här från Parklife skivan,
men låten är fantastisk. To the end.
24 grader i poolen, still counting.....
Jösses vad det susar i skallen.
Jag sitter och fingrar på en tangent i taget och försöker sluta att må så illa.
Det är efterdyningarna av helgens åtaganden och gårdagens grillfest.
Det är ingen höjdare, att sitta bakfull på jobbet.
Solen steker dock idag med, och det är så skönt att det är sommar.
Det var 24 grader i poolen igår när jag åkte hemifrån, och poolskötaren Tjäder var tydligen där igår med och såg till att alla insekter plockades upp. Det ingår i hans uppladdning inför fredagen.
Idag ska jag bara lyssna på "Teenage fanclub" och "Super Furry Animals".
Vädret gör att man vill gräva ner sina Antony & the johnsons skivor för alltid.
Let´s roll....
Jag sitter och fingrar på en tangent i taget och försöker sluta att må så illa.
Det är efterdyningarna av helgens åtaganden och gårdagens grillfest.
Det är ingen höjdare, att sitta bakfull på jobbet.
Solen steker dock idag med, och det är så skönt att det är sommar.
Det var 24 grader i poolen igår när jag åkte hemifrån, och poolskötaren Tjäder var tydligen där igår med och såg till att alla insekter plockades upp. Det ingår i hans uppladdning inför fredagen.
Idag ska jag bara lyssna på "Teenage fanclub" och "Super Furry Animals".
Vädret gör att man vill gräva ner sina Antony & the johnsons skivor för alltid.
Let´s roll....
Fri uppfostran vid rätt sida om tigerburen.
Jag vet inte vad jag hade gjort tigrarna igår. Vanligtvis brukar de vara så slöa och likgiltiga och bara ligga där i sin halm. Men igår var de verkligen på hugget. Kolla blicken. Flera gånger ställde hon sig upp och tryckte dom väldiga tassarna mot pansarglaset. Hon ville nog käka upp mig. Riva mig så blodet sprutar. Tanken är fascinerande.
Bredvid mig stod det en sån där vedervärdig familj som tillämpar fri uppfostran. Ungarna skrek och kastade saker på glaset och bankade så att tigrarna skulle bli arga. Ett flertal gånger gjorde tigerhonan utfall mot glaset, till barnens förtjusning. De pekade finger åt tigern och svor att dom skulle döda den.
- Du kan inte ta oss din fula jävla tiger.
Så sa dom faktiskt ordagrant. Det är sådant man lär sig säga när man är fem år och har föräldrar som tror på en fri uppfostran. När tigern gjorde sitt sista utfall mot glaset och barnen studsade av glädje så önskade jag att glaset skulle ge vika.
Tänk er en 300 kg tung rasande tiger som tillämpar fri uppfostran på sju gapiga snorungar.
Jag ville ha en show. Jag ville se blod. Jag ville så mycket.....men tigern gav upp.
Och barnen fick snart tankarna på annat. Mjukglass och sockervadd kanske, som de kunde kleta i andra barns hår när de åkte karusell och lirkade sönder låset så att något annat barn skulle ramla ur och skada sig.
Jag fingrade på glaset och tänkte mig ännu en gång hur det skulle kännas när de där två hörntänderna bet av min ryggrad som om den vore gjord av frigolit.
Människan är ett modigt djur så länge man har ett tjockt pansarglas mellan sig och det farliga.
"Vi visste allt pojkars övermod, ett farligt vapen var vår blinda tro..."
J.berg, Sundance kid
Nu sticker jag hem.
Och tänder grillen.
Och tänder grillen.
Mina bästa vänner är riktiga apor.
Lugn grabbar, här finns det popcorn till alla....
...och tar det slut köper jag mer. Bara ni inte skvallrar för skötaren!
Jag var på Djurparken igår.
Här är mina favoriter. Apor.
Jag är alla djurskötares mardröm. Speciellt apskötarna.
Jag hade inhandlat en strut med popcorn på väg mot aporna. Och väl framme så börjar det roliga.
På nolltid klänger aporna vid gallret och sträcker ut sina små händer, bedjande och tindrar med de små bruna apögonen. Jag lägger ett popcorn i varje hand och de tuggar i sig det varsamt, och håller det hårt med båda händerna för att inte tappa det.
Jag fortsätter och fortsätter. De är mina vänner. Så länge jag har popcorn så kommer de vara vid min sida.
En polack med blå overall tittar surt fram bakom ett staket vid älgparken. Han har buskiga ögonbryn och ger mig blickar som jag inte tycker om. Jag tittar bort mot lejonhonornas kamp om ett köttstycke och äter ett par popcorn.
Nu är han borta.
Jag tar upp en hel hand, och så kastar jag in den på backen i apburen.
Orkestern drar igång. Det är både ostämt och galet, och aporna tjattrar och slåss om popcornhögen.
När alla har fått tag i en hög så sätter de sig på varsin pinne i varsitt hörn och blänger surt på varandra och äter sina popcorn.
Jag står kvar länge efter att popcornen är slut.
De är fantastiska.
För ett tag där var vi bästa kompisar.
Är en blå tunga priset vi måste betala?
Det var en kväll för inte så länge sen.
Jag och Elliot satt framför den öppna spisen och resonerade om framgångens pris. Vi hade tidigare varit på Operakällaren och ätit middag med hans gode vän Philip Kotler, professorn i Marknadsföring som var i stan på en snabbvisit.
Jag märkte att det var något som tyngde honom, men ville inte pressa honom. Dessutom var vi båda ganska påverkade av allt socker vi hade fått i oss.
- Vill du ha ett glas Cola till, undrade han. Jag har Sockerdricka med och jordgubbssaft.
Elliot hällde upp ett glas till mig och ett halvt till sig själv.
- Jag ska cykla i morgon, så jag måste sluta i tid sa han och skruvade på den röda plastkorken.
- Du vet ju att jag i princip har vunnit allt jag tagit mig för. När jag fyller fyra år så vill jag gärna se tillbaka på mitt liv och kunna finna någon slags mening och godhet i min karriär. Visst. Böckerna har prisats och Nobelpriset för den sista är ju någon form av bekräftelse på att jag ändå har satt ett avtryck i litteraturhistorien.
Jag nickade och smuttade på den söta Colan.
Men många människor har blivit överkörda i min jakt på framgång. Det är ett tungt pris såna som vi måste betala, om du förstår vad jag menar. När jag turnerade med Killers i somras så förstod jag att det finns en baksida av allt det här med. Det är lätt att falla in i sockerberoendet allt för tidigt. Innan var det mycket svårare. Då var jag tvungen att skicka någon att köpa sockerhaltiga livsmedel. Nu kan jag cykla ner själv. Världen har krympt.
Jag nickade i samförstånd.
Har du hört talas om Slush Puppie?
Jag hade hört talas om den fruktansvärda sockerbomben som var populär där borta i Amerika, så jag nickade.
Blåbärssmaken är den som innehåller mest socker. Det är en kick som slår allt annat du någonsin testat. 100% socker rakt ut i blodet. Sötningsmedlet är så starkt så att det lämnar en blå hinna efter sig om man regelbundet dricker det.
Vi satt tysta ett tag och smuttade på vår läsk.
- Men varför berättar du om den där hemska blåbärs-socker-bomben för mig, undrade jag försiktigt.
Han tittade på mig med sina rådjursögon och öppnade sedan munnen och sträckte ut sin tunga.
Allt har ett pris sa han. Även framgången.
Jag och Elliot satt framför den öppna spisen och resonerade om framgångens pris. Vi hade tidigare varit på Operakällaren och ätit middag med hans gode vän Philip Kotler, professorn i Marknadsföring som var i stan på en snabbvisit.
Jag märkte att det var något som tyngde honom, men ville inte pressa honom. Dessutom var vi båda ganska påverkade av allt socker vi hade fått i oss.
- Vill du ha ett glas Cola till, undrade han. Jag har Sockerdricka med och jordgubbssaft.
Elliot hällde upp ett glas till mig och ett halvt till sig själv.
- Jag ska cykla i morgon, så jag måste sluta i tid sa han och skruvade på den röda plastkorken.
- Du vet ju att jag i princip har vunnit allt jag tagit mig för. När jag fyller fyra år så vill jag gärna se tillbaka på mitt liv och kunna finna någon slags mening och godhet i min karriär. Visst. Böckerna har prisats och Nobelpriset för den sista är ju någon form av bekräftelse på att jag ändå har satt ett avtryck i litteraturhistorien.
Jag nickade och smuttade på den söta Colan.
Men många människor har blivit överkörda i min jakt på framgång. Det är ett tungt pris såna som vi måste betala, om du förstår vad jag menar. När jag turnerade med Killers i somras så förstod jag att det finns en baksida av allt det här med. Det är lätt att falla in i sockerberoendet allt för tidigt. Innan var det mycket svårare. Då var jag tvungen att skicka någon att köpa sockerhaltiga livsmedel. Nu kan jag cykla ner själv. Världen har krympt.
Jag nickade i samförstånd.
Har du hört talas om Slush Puppie?
Jag hade hört talas om den fruktansvärda sockerbomben som var populär där borta i Amerika, så jag nickade.
Blåbärssmaken är den som innehåller mest socker. Det är en kick som slår allt annat du någonsin testat. 100% socker rakt ut i blodet. Sötningsmedlet är så starkt så att det lämnar en blå hinna efter sig om man regelbundet dricker det.
Vi satt tysta ett tag och smuttade på vår läsk.
- Men varför berättar du om den där hemska blåbärs-socker-bomben för mig, undrade jag försiktigt.
Han tittade på mig med sina rådjursögon och öppnade sedan munnen och sträckte ut sin tunga.
Allt har ett pris sa han. Även framgången.
Förälskelsen till en gul sås
Jag träffade en man i helgen som har vigt hela sitt vuxna liv till att leta efter den perfekta Bearnaisesåsen.
Jag frågade hur det gick till när han fick sin passion för den gula kolesterolbomben till sås, som med fördel serveras till nötkött, men som funkar till det mesta. Han har alltid haft den påstår han. Passionen för världens mest mytomspunna sås. Den som alltid skär sig. Restaurangelevernas skräck.
Undertecknad kan skriva under på att det är en överdriven skräck, och att det inte är svårare att "slänga ihop" en krämig bearnaisé än vad det är att göra i princip vilken sås som helst. Det gäller bara att använda termometer och elvisp så brukar det lösa sig.
Han gör ofta Bearnaise själv, han som är passionerat förälskad i såsen. Han berättar entusiastiskt för mig om när han och hans fru ägnade en hel semester åt att finkamma varenda krog i hela skåne för att smaka och sätta betyg på deras Bearnaise. Fyra veckors jakt på ett gult flytande guld.
Bara en fanatiker som hyser äkta passion för det som dyrkas kan göra något sådant. Han har även smakat på varenda "köpbearnaise" som finns registrerade på den svenska marknaden. Vinnaren enligt honom är "Lohmanders". Jag testade i går, och det var verkligen en höjdare. Bra smörsmak och krämighet med lagom balans mellan vinäger och dragon.
Så hade säkert även min vän Bearnaisekännaren uttryckt sig. Av restaurangbearnaiserna så nämner han mängder av ställen som jag inte kommer ihåg. Dock påstår han att många använder just "Lohmanders" men utannonserar den som husets. Det var en lärdom han och hans fru tog med sig från den där semestern i skåne för ett par år sedan.
Passion är alltid vackert. Oavsett om det är kärleken till ett fotbollslag, en politisk åskådning eller som i det här fallet en fet gul sörja till gourmétsås. Eller som den där tjejen som har sin sida helt tillägnad författaren Ronnie Sandahl, och som kommenterade ett av mina inlägg om just honom. Det är också passion som är vacker.
Men av alla passioner och förälskelser som jag mött har jag aldrig hört en människa som han i helgen. Han slog alla rekord. I tjugo minuter skissade han på en pappersservett om hur man ska föra vispen för att få in rätt mängd luft i den hemgjorda såsen och det lyste i hans ögon som om det var hans nyfödda son han talade om.
Han bjöd hem mig till sitt hem utanför Skellefteå. Det är långt bort, men känns ändå som en resa som kan vara värd att göra. Bara för att se den här mannen väga varje råvara, temperera smöret och finhacka den egenodlade dragonen, för att sedan med största koncentration vispa samman allt till en gudomlig gul sås.
Såsen går oftast under smeknamnet "bea".
Hans döttrar hette Beatrice och Beata.
Passion.
Jag frågade hur det gick till när han fick sin passion för den gula kolesterolbomben till sås, som med fördel serveras till nötkött, men som funkar till det mesta. Han har alltid haft den påstår han. Passionen för världens mest mytomspunna sås. Den som alltid skär sig. Restaurangelevernas skräck.
Undertecknad kan skriva under på att det är en överdriven skräck, och att det inte är svårare att "slänga ihop" en krämig bearnaisé än vad det är att göra i princip vilken sås som helst. Det gäller bara att använda termometer och elvisp så brukar det lösa sig.
Han gör ofta Bearnaise själv, han som är passionerat förälskad i såsen. Han berättar entusiastiskt för mig om när han och hans fru ägnade en hel semester åt att finkamma varenda krog i hela skåne för att smaka och sätta betyg på deras Bearnaise. Fyra veckors jakt på ett gult flytande guld.
Bara en fanatiker som hyser äkta passion för det som dyrkas kan göra något sådant. Han har även smakat på varenda "köpbearnaise" som finns registrerade på den svenska marknaden. Vinnaren enligt honom är "Lohmanders". Jag testade i går, och det var verkligen en höjdare. Bra smörsmak och krämighet med lagom balans mellan vinäger och dragon.
Så hade säkert även min vän Bearnaisekännaren uttryckt sig. Av restaurangbearnaiserna så nämner han mängder av ställen som jag inte kommer ihåg. Dock påstår han att många använder just "Lohmanders" men utannonserar den som husets. Det var en lärdom han och hans fru tog med sig från den där semestern i skåne för ett par år sedan.
Passion är alltid vackert. Oavsett om det är kärleken till ett fotbollslag, en politisk åskådning eller som i det här fallet en fet gul sörja till gourmétsås. Eller som den där tjejen som har sin sida helt tillägnad författaren Ronnie Sandahl, och som kommenterade ett av mina inlägg om just honom. Det är också passion som är vacker.
Men av alla passioner och förälskelser som jag mött har jag aldrig hört en människa som han i helgen. Han slog alla rekord. I tjugo minuter skissade han på en pappersservett om hur man ska föra vispen för att få in rätt mängd luft i den hemgjorda såsen och det lyste i hans ögon som om det var hans nyfödda son han talade om.
Han bjöd hem mig till sitt hem utanför Skellefteå. Det är långt bort, men känns ändå som en resa som kan vara värd att göra. Bara för att se den här mannen väga varje råvara, temperera smöret och finhacka den egenodlade dragonen, för att sedan med största koncentration vispa samman allt till en gudomlig gul sås.
Såsen går oftast under smeknamnet "bea".
Hans döttrar hette Beatrice och Beata.
Passion.
Saltberoende vampyrer samlas på mitt Graceland
Söndag kväll.
Helgen vecka 31 som jag så länge fruktat för har nu nått sitt slut.
Daniel och Karin är numera äkta makar och mitt uppdrag som toastmaster gick över förväntan. Stressig lördag, men när väl festen började och man såg att allt rullade på så var det bara att glida med och se till att allt flöt på och att de som skulle tala gjorde det och att köket höll sitt schema.
Jag höll även ett tal som jag skrev hemma i trädgården ett par timmar innan festen, och sjöng
"Längtan till dig" av Åsa Jinder som överraskning till brudparet tillsammans med Therese som var värdinna.
Jag tror att de menade allvar när de sa att vi skötte oss utmärkt. Jag hoppas det i alla fall.
Den kommande veckans helg bjuder på fest som vanligt. Kräftskiva på Färdigtorpet på fredag och Inflyttningsfest i Dovreviken, Borgholm på Lördag. Jag ser speciellt fram emot fredagen då eliten kommer samlas på mitt "Graceland" för att skåla och likt saltberoende vampyrer suga i oss av de små krypens saft.
Sommaren kom ju förresten på allvar tillbaka idag efter en lång tids frånvaro.
Hoppas den stannar kvar länge nu. I alla fall över nästa helg.
Helgen vecka 31 som jag så länge fruktat för har nu nått sitt slut.
Daniel och Karin är numera äkta makar och mitt uppdrag som toastmaster gick över förväntan. Stressig lördag, men när väl festen började och man såg att allt rullade på så var det bara att glida med och se till att allt flöt på och att de som skulle tala gjorde det och att köket höll sitt schema.
Jag höll även ett tal som jag skrev hemma i trädgården ett par timmar innan festen, och sjöng
"Längtan till dig" av Åsa Jinder som överraskning till brudparet tillsammans med Therese som var värdinna.
Jag tror att de menade allvar när de sa att vi skötte oss utmärkt. Jag hoppas det i alla fall.
Den kommande veckans helg bjuder på fest som vanligt. Kräftskiva på Färdigtorpet på fredag och Inflyttningsfest i Dovreviken, Borgholm på Lördag. Jag ser speciellt fram emot fredagen då eliten kommer samlas på mitt "Graceland" för att skåla och likt saltberoende vampyrer suga i oss av de små krypens saft.
Sommaren kom ju förresten på allvar tillbaka idag efter en lång tids frånvaro.
Hoppas den stannar kvar länge nu. I alla fall över nästa helg.
"Först suger man dom, sen bryter man klorna av dom och till sist sliter man stjärten av dom och äter upp köttet. Är man en riktig fanatiker så äter man även upp diverse inkrom och annat som finns under skalet. Det hela sköljs ner med företrädelsevis ljus sprit och ett mörkt källarsvalt öl."
Lämna aldrig ditt tempel för en kvinnas skull
Helgen vecka 31 kryper på mig som en lömsk barnamördare i en skum gränd.
Den här veckans stora lärdom är:
Ta dig inte vatten över huvudet.
En annan är:
Lyssna på Lundell när han sjunger; "Håll ditt tempel rent och lämna det aldrig för en kvinnas skull..."
Det ska jag aldrig mera göra. Inget av dom.
Och tro aldrig att Lajka lärde oss någonting om nånting. Den lärde oss bara att människan är världens mest korkade djur.
Lajka (citronen, lilla skalbaggen, lilla krullet) / Sean Penn / Den sjungande tunnan / Den som bor här
Säger trevlig helg och på återseende.
Den här veckans stora lärdom är:
Ta dig inte vatten över huvudet.
En annan är:
Lyssna på Lundell när han sjunger; "Håll ditt tempel rent och lämna det aldrig för en kvinnas skull..."
Det ska jag aldrig mera göra. Inget av dom.
Och tro aldrig att Lajka lärde oss någonting om nånting. Den lärde oss bara att människan är världens mest korkade djur.
Lajka (citronen, lilla skalbaggen, lilla krullet) / Sean Penn / Den sjungande tunnan / Den som bor här
Säger trevlig helg och på återseende.
Finns det jästa inälvor i Oskarshamn?
Det var en helt vanlig dag i Oskarshamn. Gotlandsfärjan hade precis lagt till och ett par barn sprang omkring
och spelade kula på trottoaren. Borta vid Kråkan satt ett äldre par och delade på en öl.
Bredvid stod en blå container med en gråaktigt massa som verkade svämma över och
höll på att fylla hela kajen. Och som det stank. Kråkan fick stänga fönstret in till köket.
och spelade kula på trottoaren. Borta vid Kråkan satt ett äldre par och delade på en öl.
Bredvid stod en blå container med en gråaktigt massa som verkade svämma över och
höll på att fylla hela kajen. Och som det stank. Kråkan fick stänga fönstret in till köket.
På www.barometern.se kan man läsa att folk har klagat på att det står en container full med inälvor, slakteriavfall från förslagsvis gris eller nötkreatur. Problemet är att den har blivit bortglömd och börjat att jäsa. Som man ser på bilden så bokstavligen svämmar containern över och den sura illaluktande massan lägger sig på kajen.
Det mest komiska i den här historien är kommentaren från Kommunens miljöchef Kerstin Åbinger.
På frågan om den stinkande massan utgör en fara för människors hälsa svara hon:
- Nej, det finns folk som arbetar på tarmrenseri och som vistas i denna luft (?)
Jaha. Så dom låter griskadavren ligga och ruttna och jäsa innan dom rensar ur tarmarna på slakteriet.
Vilket jävla jobb förresten. Tarmrensare. Att med sina händer karva ur innehållet ur en gristarm.
Det blir korvskinn sen.
Tarmen alltså.
Sån där riktigt dyr korv med "äkta" tarmskinn. Jäst tarmmassa.
Om vi hade spelat "vad finns inte i Oskarshamn igår så hade jag accepterat svaret "jästa inälvor".
Men ibland överträffar fantasin verkligeheten.
Och även Oskarshamn spelar mig tydligen ett spratt ibland.
Det mest komiska i den här historien är kommentaren från Kommunens miljöchef Kerstin Åbinger.
På frågan om den stinkande massan utgör en fara för människors hälsa svara hon:
- Nej, det finns folk som arbetar på tarmrenseri och som vistas i denna luft (?)
Jaha. Så dom låter griskadavren ligga och ruttna och jäsa innan dom rensar ur tarmarna på slakteriet.
Vilket jävla jobb förresten. Tarmrensare. Att med sina händer karva ur innehållet ur en gristarm.
Det blir korvskinn sen.
Tarmen alltså.
Sån där riktigt dyr korv med "äkta" tarmskinn. Jäst tarmmassa.
Om vi hade spelat "vad finns inte i Oskarshamn igår så hade jag accepterat svaret "jästa inälvor".
Men ibland överträffar fantasin verkligeheten.
Och även Oskarshamn spelar mig tydligen ett spratt ibland.
Lilla krullet som åkte till stjärnornas land
Här är den första varelsen som hamnade i omloppsbana runt jorden.
3:e November 1957, alltså för snart 50 år sedan blev hon uppskickad som en del av Sovjetunionens Sputnikprogram. Farkosten byggdes aldrig för att kunna ta hunden levande tillbaka till jorden. Av medmänsklighet så la man gift i maten som hunden fick med sig, så att den skulle dö smärtfritt.
För några år sedan avslöjades det dock att hunden dog redan inom ett par timmar efter uppskjutningen till följd av stress och överhettning. Sonden snurrrade 2500 varv runt jorden med den faststpända hunden innan den slutligen återträdde in i atmosfären och brann upp ungefär ett halvår efter uppskjutningen.
Lajka hette hon, och var en 6 kg tung blandras som man hittade på gatan i Mosva. Lajka hade många smeknamn.
Mina favoriter I urval:
Kudrjavka "Lilla Krullet"
Zjutjka "Lilla skalbaggen"
Limontjik "Citronen"
Det är lika sjuka smeknamn som kommunisthjärnorna tänkte ut som det sjuka i själva tanken på att skicka en stackars hund för en plågsam död hos stjärnorna. Det fanns väl ganska gott om alkisar i Moskva som de kunde tagit istället.
Varför kallar man en hund för "Citronen" eller "Lilla skalbaggen".
"Lilla krullet" hade väl funkat, om nu Laika hade haft krullig päls, men det hade hon ju absolut inte heller.
Jag förstår ingenting.
Vi får skänka en tanke åt den lilla krulliga citrongula skalbaggen den 3:e November.
Hon som åkte till stjärnorna och smälte.
Och blev en skalbaggebäbis igen.
Kissekatt, hundvalp och lolas fant
Fredagen den 3:e Augusti.
Ösregn, blåst och kyla.
Men jag är glad att den här veckan snart är ett minne blott.
I går var Jannika, jag och lillasyster var ute och käkade pizza och lyssnade på Staffan Hellstrand. Sen åkte jag hem och sov så gott i den mjuka varma sängen. Jag måste sluta träffa massa husdjur. Det kommer ju se ut som ett mini-zoo hemma hos mig framöver. Speciellt om Lolas Fant eventuellt vill bo där.
Det här jobbar jag med.
Skriva ut Excelark som jag sitter och kladdar lite på och sedan arkiverar.
Ibland, men bara ibland så smyger jag in:
28 days 6 hours 42 minutes 12 seconds - That´s when the world will come to an end
På något papper precis innan det arkiveras.
Kanske någon revisor hittar det i framtiden.
Och förresten. Kanske det viktigaste.
(nu vet jag var hon bor)
Ösregn, blåst och kyla.
Men jag är glad att den här veckan snart är ett minne blott.
I går var Jannika, jag och lillasyster var ute och käkade pizza och lyssnade på Staffan Hellstrand. Sen åkte jag hem och sov så gott i den mjuka varma sängen. Jag måste sluta träffa massa husdjur. Det kommer ju se ut som ett mini-zoo hemma hos mig framöver. Speciellt om Lolas Fant eventuellt vill bo där.
Det här jobbar jag med.
Skriva ut Excelark som jag sitter och kladdar lite på och sedan arkiverar.
Ibland, men bara ibland så smyger jag in:
28 days 6 hours 42 minutes 12 seconds - That´s when the world will come to an end
På något papper precis innan det arkiveras.
Kanske någon revisor hittar det i framtiden.
Och förresten. Kanske det viktigaste.
(nu vet jag var hon bor)
Alla horor i Hamburg kunde inte haft mer fel
Nu är det färdigt.
Jag är klar, tömd och galet......lättad.
Vi har skrivit kontrakt, druckit kaffe och för en och en halv helig och underbar timme kunnat prata som människor och inte maskiner. Kunnat skippa formalitetshandlingar och bara vara det som en gång gjorde oss till det vi blev.
Så nu när vårt krig har tagit slut....vad önskar jag då?
Lugn, ro och sinnesfrid och att få sitta på mitt älskade Färdigtorp medan snön bäddar in vår lilla stad och käka popcorn och se på Twin Peaks. Det önskar jag just nu. Och att vi kommer iväg på den där resan. Familjen. Det bästa jag har.
Ni har räddat mig från att falla igenom så många gånger nu att jag för länge sedan tappat räkningen.
Vi ska ut en sväng ikväll. Inget supande för min del.
Det blir mat och Staffan Hellstrand, akustiskt.
Med Lillasyster, Faffster och Jannika om ryktet stämmer. Sämre sällskap får man leta efter.
Jag hörde förresten en rolig kommentar i korridoren idag.
Uppjagad man till en annan:
- Jag kollade upp det där som du trodde, och fick fram en jävla massa information.
- Jaha, hur låg det till då...hade jag rätt?
- Nä, alla horor i Hamburg kunde inte haft mer fel.....
Ett underligt, men ganska roligt svar. Finns det ett vedertaget uttryck som heter så?
Nu ska jag sticka hem.
Sinnesfrid till er alla.
Jag är klar, tömd och galet......lättad.
Vi har skrivit kontrakt, druckit kaffe och för en och en halv helig och underbar timme kunnat prata som människor och inte maskiner. Kunnat skippa formalitetshandlingar och bara vara det som en gång gjorde oss till det vi blev.
Så nu när vårt krig har tagit slut....vad önskar jag då?
Lugn, ro och sinnesfrid och att få sitta på mitt älskade Färdigtorp medan snön bäddar in vår lilla stad och käka popcorn och se på Twin Peaks. Det önskar jag just nu. Och att vi kommer iväg på den där resan. Familjen. Det bästa jag har.
Ni har räddat mig från att falla igenom så många gånger nu att jag för länge sedan tappat räkningen.
Vi ska ut en sväng ikväll. Inget supande för min del.
Det blir mat och Staffan Hellstrand, akustiskt.
Med Lillasyster, Faffster och Jannika om ryktet stämmer. Sämre sällskap får man leta efter.
Jag hörde förresten en rolig kommentar i korridoren idag.
Uppjagad man till en annan:
- Jag kollade upp det där som du trodde, och fick fram en jävla massa information.
- Jaha, hur låg det till då...hade jag rätt?
- Nä, alla horor i Hamburg kunde inte haft mer fel.....
Ett underligt, men ganska roligt svar. Finns det ett vedertaget uttryck som heter så?
Nu ska jag sticka hem.
Sinnesfrid till er alla.
Dumbledore can suck my d..k!
Dumbledore hit och dumbledore hit.
Vet fan inte ens vem människan är.
Det är mycket Harry "fucking" Potter nu. Nu har till och med städtanterna i lunchrummet börjat snacka Harry Potter. Jag känner mig utanför, och då blir jag sur och inåtvänd. Det är visst ett herrans liv om han dör eller inte. Det vet man väl, eller är det inte en sån där företeelse där böckerna ligger så långt före filmerna så att alla vet vad som kommer att hända?
Jag ska inte totalsåga Harry "fucking" Potter, gillar Potter fans förresten att man lägger in ett "fucking" som mellannamn. Det låter lite mer rock n roll då.
Men handen på hjärtat så såg jag faktiskt "Fången från Azkaban" med Elliot, och om vi ska stanna i "barnfilms-genren" så fick jag ut mer av Pixars mästerverk "Bilar" än vad Potter gav mig.
Jag var inne och kollade nu på Potters hemsida (www.harrypotter.nu) och möttes av en skylt som räknade ner mot något stundande boksläpp. Jag får visst vänta i 110 dagar, 8 timmar och 45 minuter på att den ska bli tillgänglig.
Potter är stort. Lite för stort för mig kanske.
Jag surfar vidare....
Det finns tydligen en svensk Harry Potter klubb med, där man "diskuterar Harry Potter".
Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, men när städtanterna har övergett diskussionen om vem som har glömt lägga veckans tjuga till fikabrödskorgen och istället river upp hus och helvete för att reda ut huruvida någon figur som kallas Dumbledore dör eller inte......Då är det för stort för mig.
Kan vuxna uppskatta Potter?
Är det Potter som kan hjälpa mig när allt går överstyr.
Eller den där jävla Dumbledore?
Frågorna är många, och svaren finns säkert hos den där klubben.
Får ringa dom nån gång.
Vet fan inte ens vem människan är.
Det är mycket Harry "fucking" Potter nu. Nu har till och med städtanterna i lunchrummet börjat snacka Harry Potter. Jag känner mig utanför, och då blir jag sur och inåtvänd. Det är visst ett herrans liv om han dör eller inte. Det vet man väl, eller är det inte en sån där företeelse där böckerna ligger så långt före filmerna så att alla vet vad som kommer att hända?
Jag ska inte totalsåga Harry "fucking" Potter, gillar Potter fans förresten att man lägger in ett "fucking" som mellannamn. Det låter lite mer rock n roll då.
Men handen på hjärtat så såg jag faktiskt "Fången från Azkaban" med Elliot, och om vi ska stanna i "barnfilms-genren" så fick jag ut mer av Pixars mästerverk "Bilar" än vad Potter gav mig.
Jag var inne och kollade nu på Potters hemsida (www.harrypotter.nu) och möttes av en skylt som räknade ner mot något stundande boksläpp. Jag får visst vänta i 110 dagar, 8 timmar och 45 minuter på att den ska bli tillgänglig.
Potter är stort. Lite för stort för mig kanske.
Jag surfar vidare....
Det finns tydligen en svensk Harry Potter klubb med, där man "diskuterar Harry Potter".
Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, men när städtanterna har övergett diskussionen om vem som har glömt lägga veckans tjuga till fikabrödskorgen och istället river upp hus och helvete för att reda ut huruvida någon figur som kallas Dumbledore dör eller inte......Då är det för stort för mig.
Kan vuxna uppskatta Potter?
Är det Potter som kan hjälpa mig när allt går överstyr.
Eller den där jävla Dumbledore?
Frågorna är många, och svaren finns säkert hos den där klubben.
Får ringa dom nån gång.
Sanna med hunden
Är det någon som kommer ihåg de här två?
Jag hade nästan glömt bort dom.
Sen stötte jag ihop med dom ute på stan. Den lilla svarta var så glad att se mig så att han nästan höll på att vifta sönder den lilla svansen. Matte verkade också lycklig. Jag blir glad av att se dom. Dom är ljus i en grå vardag.
Jag hade nästan glömt bort dom.
Sen stötte jag ihop med dom ute på stan. Den lilla svarta var så glad att se mig så att han nästan höll på att vifta sönder den lilla svansen. Matte verkade också lycklig. Jag blir glad av att se dom. Dom är ljus i en grå vardag.
Världens kvinnligaste man.
Jag ger dig världens kvinnligaste man.
Den sjungande tunnan.
Dagens lunchmusik:
ANTONY & THE JOHNSONS
"Hope There´s Someone - Live från Malmö-05"
"I am scared of the middle-place between light and nowhere.....
...and i don´t want to be the one left in there"
Lunchschema:
springa runt som en idiot och försöka fixa saker
snabbäta
slänga i sig sju koppar kaffe.
Som Robin Wright-Penn gör i State of Grace...
State of Grace, Attentatet mot Richard Nixon och She´s so lovely.
Jag gillar dom filmerna.
Jag gillar Sean Penn.
Det var bara det jag ville säga.
Jag läste nämligen nyss en intervju med Sean och Robin och kom att tänka på att jag måste se någon alternativt alla av dessa tre igen. Speciellt She´s so lovely är nog min absoluta favorit. Desperation i sin mest försvarbara form.
Tack för att du lyssnade.
Jag gillar dom filmerna.
Jag gillar Sean Penn.
Det var bara det jag ville säga.
Jag läste nämligen nyss en intervju med Sean och Robin och kom att tänka på att jag måste se någon alternativt alla av dessa tre igen. Speciellt She´s so lovely är nog min absoluta favorit. Desperation i sin mest försvarbara form.
Tack för att du lyssnade.
Svart Blogg
Jag vet att du stod där och lyssnade.
Jag var med dig.
Du nickade i samförstånd och vi grät en skvätt för att världen var så orättvis. Vi bestämde oss för att bygga något vackert, kanske för att bevisa att det fortfarande finns något som är större och som är värt att hålla fast vid och försöka bevara.
Som när det där barnet dog. Känslorna slog och sprängde, och jag har alltid trott och vetat var jag har haft dig, det har varit min stora tro och övertygelse. Eller den där bilolyckan när två barnfamiljer dog och en ensam hund irrade omkring och letade förtvivlat efter sin matte och husse som aldrig skulle komma tillbaka. Jag glömmer aldrig den bilden. Det är i ett sådant ögonblick en god människa tänker att hon skulle offrat sig själv för att få rädda de där barnen. Andra ser möjligheter i att profitera på bilderna och artikeln.
I efterhand undrar jag om du är så iskall så att allt det där bara var en del av ditt stora skådespeleri. I den värld där ideal byts ut lika lätt som det är att byta telefonoperatör och där vatten är tjockare än blod.
Är det i den världen du vill leva och uppfostra dina barn?
Det är en sjuk värld och du är en mycket sjuk människa.
Det har varit en svart natt och det kommer bli en svart dag.
Jag var med dig.
Du nickade i samförstånd och vi grät en skvätt för att världen var så orättvis. Vi bestämde oss för att bygga något vackert, kanske för att bevisa att det fortfarande finns något som är större och som är värt att hålla fast vid och försöka bevara.
Som när det där barnet dog. Känslorna slog och sprängde, och jag har alltid trott och vetat var jag har haft dig, det har varit min stora tro och övertygelse. Eller den där bilolyckan när två barnfamiljer dog och en ensam hund irrade omkring och letade förtvivlat efter sin matte och husse som aldrig skulle komma tillbaka. Jag glömmer aldrig den bilden. Det är i ett sådant ögonblick en god människa tänker att hon skulle offrat sig själv för att få rädda de där barnen. Andra ser möjligheter i att profitera på bilderna och artikeln.
I efterhand undrar jag om du är så iskall så att allt det där bara var en del av ditt stora skådespeleri. I den värld där ideal byts ut lika lätt som det är att byta telefonoperatör och där vatten är tjockare än blod.
Är det i den världen du vill leva och uppfostra dina barn?
Det är en sjuk värld och du är en mycket sjuk människa.
Det har varit en svart natt och det kommer bli en svart dag.
Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn
Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå
Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud
I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand
Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt
Om en kräftskiva och en sjungande tunna
Det ryktas om en stor kräftskiva nästa helg. Närmare bestämt på Fredag den 10:e Augusti. Platsen är tydligen Färdigtorpet och kräftorna har kokats levande idag av Lennart och Stig hemma på Skorstensvägen.
Nu är det snart dags att gå hem igen.
Det var ju en idé jag hade lovat att berätta, men ärligt talat så har jag glömt vad det var. Jag har mått dåligt hela eftermiddagen efter först en stor kebabtallrik och sedan en "liten" mjukglass som visar sig vara enorm.
Onsdag är det idag. Som sagt var, tiden kommer bli min räddare den här veckan. Den bara springer iväg.
Nu är det bara Torsdag och Fredag kvar, sen gäller det. Den stora dagen.
Jag tycker ändå att jag ser lite ljusningar i vädret. Det har varit soligt i princip hela dagen.
Nu är det snart dags att gå hem igen.
Det var ju en idé jag hade lovat att berätta, men ärligt talat så har jag glömt vad det var. Jag har mått dåligt hela eftermiddagen efter först en stor kebabtallrik och sedan en "liten" mjukglass som visar sig vara enorm.
Onsdag är det idag. Som sagt var, tiden kommer bli min räddare den här veckan. Den bara springer iväg.
Nu är det bara Torsdag och Fredag kvar, sen gäller det. Den stora dagen.
Jag tycker ändå att jag ser lite ljusningar i vädret. Det har varit soligt i princip hela dagen.
Här är han ju förresten:
Den sjungande tunnan
ANTONY (the johnsons syns ej i bild)
ANTONY (the johnsons syns ej i bild)
Jag är övertygad om att han kommer på kräftskivan och står för underhållningen. Det förtjänar han den rackarn.
Over and out.
Over and out.
They made me do it!
Mjukglass är lent för själen som balsam på ett skadat mjällangripet affro-krull.
Jag är "The human lemon bomb" och sörjer att jag snart ska klippa mig.
Ni har gjort mig bulimiker med ert tjat om att jag måste klippa mig.
YOU MADE ME DO IT!
ATT KONSEKVENT DRA AV 1 ÖRE PÅ VARJE RÄKNING
Frågorna är många, svaren är få.
T.ex.
Är det här slutet, och vem lurar vem?
Kommer det där tuggummit jag gillar att börja tillverkas igen?
Om man konsekvent betalar 1 öre för lite på varje räkning, varje månad. Hur många företag kommer bry sig och kräva in den där ettöringen, kommer de bara sätta den på ett lämpligt avskrivningskonto i bokföringens 7-serie, och hur mycket pengar tjänar man hela livet om man beaktar ränta på ränta effekten?
Om jag och Martin genomför vår barndomsdröm och murar en tjock mur kring huset inifrån och bunkrar upp med proviant och öl och sen ser hur lång tid det tar innan någon myndighet bilar ett hål och drar ut oss....Kommer de då vara arga, besvikna eller bara ledsna på oss. Eller oförstående.....?
Kommer jag bli mätt om jag bara lever på sjögräs och Sushi resten av livet?
Hur kan man glömma att gå på en Eldkvarn konsert om man har biljetter sedan länge?
Den sista frågan är speciellt fastetsad på min hjärna. Som Magnus Carlsson sjöng;
"Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt..."
Jag kom till jobbet en morgon, bläddrade lite i nöjesbilagan och såg en notis om att Eldkvarn hade varit bra och gjort en lång spelning med mycket från nya skivan "svart blogg". Jag öppnar min skrivbordslåda och tar upp de två biljetterna. Mycket riktigt. Det står Eldkvarn på dom och datumet är gårdagens. Jag tittar ännu en gång i tidningen och kontrollerar att det står samma datum.
Hur kan man glömma.....?
Frågorna är många, svaren är få.
Jag kanske har fått sån där alkoholdemens som Conny von Chans. Det är bäst att du tar KENT-biljetterna snoriz så att jag inte glömmer bort det med.
Jag kanske har annat för mig de dagarna.
Konsekvent dra av 1 öre på varje räkning t.ex.
Här är dagens lunchmusik.
Min absoluta "moderna" favorit bland engelsmännen.
BADLY DRAWN BOY - Nothing´s gonna change your mind
Videon är helt underbar.
Lunch!
T.ex.
Är det här slutet, och vem lurar vem?
Kommer det där tuggummit jag gillar att börja tillverkas igen?
Om man konsekvent betalar 1 öre för lite på varje räkning, varje månad. Hur många företag kommer bry sig och kräva in den där ettöringen, kommer de bara sätta den på ett lämpligt avskrivningskonto i bokföringens 7-serie, och hur mycket pengar tjänar man hela livet om man beaktar ränta på ränta effekten?
Om jag och Martin genomför vår barndomsdröm och murar en tjock mur kring huset inifrån och bunkrar upp med proviant och öl och sen ser hur lång tid det tar innan någon myndighet bilar ett hål och drar ut oss....Kommer de då vara arga, besvikna eller bara ledsna på oss. Eller oförstående.....?
Kommer jag bli mätt om jag bara lever på sjögräs och Sushi resten av livet?
Hur kan man glömma att gå på en Eldkvarn konsert om man har biljetter sedan länge?
Den sista frågan är speciellt fastetsad på min hjärna. Som Magnus Carlsson sjöng;
"Jag önskar att du ljög, för det enda som är sant är det värsta av allt..."
Jag kom till jobbet en morgon, bläddrade lite i nöjesbilagan och såg en notis om att Eldkvarn hade varit bra och gjort en lång spelning med mycket från nya skivan "svart blogg". Jag öppnar min skrivbordslåda och tar upp de två biljetterna. Mycket riktigt. Det står Eldkvarn på dom och datumet är gårdagens. Jag tittar ännu en gång i tidningen och kontrollerar att det står samma datum.
Hur kan man glömma.....?
Frågorna är många, svaren är få.
Jag kanske har fått sån där alkoholdemens som Conny von Chans. Det är bäst att du tar KENT-biljetterna snoriz så att jag inte glömmer bort det med.
Jag kanske har annat för mig de dagarna.
Konsekvent dra av 1 öre på varje räkning t.ex.
Här är dagens lunchmusik.
Min absoluta "moderna" favorit bland engelsmännen.
BADLY DRAWN BOY - Nothing´s gonna change your mind
Videon är helt underbar.
Lunch!
Jag och Nina Persson i Uppsala (natten till idag)
Morgon till en varm dag....
Nu är jag på banan igen. Present fixad, planering fixad. Klippning ikväll. Och ännu mer planering.
Jag träffade Daniel och Karin igår kväll och hennes föräldrar. Det börjar kännas lite nervöst faktiskt.
Jag har återupptäckt två skivor som jag spelar dygnet runt just nu.
Först är det Cardigans första. Sen är det den där skivan med Clem Snide, ni vet det där country / pop bandet med den lysande låten "I love the unknown".
"I said sir where are you going, and he said i´m just really not sure. I asked him then how would you know where to get off, he said the place that´s most allure, because i love the unknown, i love the unknown, he said he loves the unknown"
Drömmar, drömmar och åter drömmer.
Jag drömmer mer än någonsin just nu. Igår var det en dröm om bröllopet på Lördag.
I morse vaknade jag av en mycket konstig dröm som kan ha att göra med att jag lyssnat mycket på cardigans första ett bra tag nu.
Jag drömde att jag var tillsammans med Nina Persson och att vi bodde i Uppsala.
Skumt.
Hjärnan är en fruktansvärd maskin (Gud ur maskinen)
Deus ex machina och Uppsala Skyline en morgon till en varm dag.......kanske Augusti.
Nu är jag på banan igen. Present fixad, planering fixad. Klippning ikväll. Och ännu mer planering.
Jag träffade Daniel och Karin igår kväll och hennes föräldrar. Det börjar kännas lite nervöst faktiskt.
Jag har återupptäckt två skivor som jag spelar dygnet runt just nu.
Först är det Cardigans första. Sen är det den där skivan med Clem Snide, ni vet det där country / pop bandet med den lysande låten "I love the unknown".
"I said sir where are you going, and he said i´m just really not sure. I asked him then how would you know where to get off, he said the place that´s most allure, because i love the unknown, i love the unknown, he said he loves the unknown"
Drömmar, drömmar och åter drömmer.
Jag drömmer mer än någonsin just nu. Igår var det en dröm om bröllopet på Lördag.
I morse vaknade jag av en mycket konstig dröm som kan ha att göra med att jag lyssnat mycket på cardigans första ett bra tag nu.
Jag drömde att jag var tillsammans med Nina Persson och att vi bodde i Uppsala.
Skumt.
Hjärnan är en fruktansvärd maskin (Gud ur maskinen)
Deus ex machina och Uppsala Skyline en morgon till en varm dag.......kanske Augusti.
