strobe lights and blown speakers

Grusgång.

Tidig april med solen i ögonen. Migränblixtar och tjut i öronen, som om vi någonsin skulle bry oss. Kasta intryck på oss och vi blir bara mer inåtvända. Sparka oss i ansiktet och vi blir bara mer tåliga för stryk. Skär av våra händer, och först då ska ni få höra på de mest disharmoniska toner som ni inte ens trodde att era öron var kapabla att uppfatta.

Utan händer och tåliga för stryk spelar vi orgel för våren och för tre pojkar som flyr ifrån den galenskap som de just huggt av händerna på. Tandlösa kärringar flinar som om vi vore något att skratta åt. Redlösa alkisar gapar som om vi vore något att gapa åt. Fjuniga anabolapojkar hotar med slagsmål som om vi vore någon att slåss med. Överbelästa poeter skriver böcker som om vi vore något att skriva om.

När ska ni lära er att vi egentligen inte är någonting.

Vi är inget.

Bara pojkar i våren på en grusgång.

Skrattar....

Kan inte låta bli att njuta. Som i sista scenen i "State of Grace".

Pang!.....pang!....pang!.........slow motion och blodstänk.

Jag skulle kunna skära av mig halspulsådern bara för att få se hennes min när den anländer. En riktig ryss-bukett skulle man kunna säga. 100 sorters blommor insvept med sidenband i guld.

Hon frågar vilken dag det gäller, och jag kan inte låta bli att le igen.

Det är dagen då kaffet smakar en aning bättre, man går ut och ser alla färgerna extra tydligt och känner doften av villakvarterets grillos trots att klockan bara är strax före sju på morgonen. Till och med grannen som annars är så inåtvänd kommer att vara en speedad Gösta Ekman på rullskridskor genom Disneyland när han zick-zackar mellan alla bilarna som plöjer is på Vintergatan. Det är dagen då solen aldrig vill gå ner och liksom dröjer kvar för att värma oss lite extra. Det är dagen då det kommer fullvuxna påskkärringar och bjuder på sill och nubbe och kanske en liten tusenlapp därtill. Det är dagen då man betalar för en Skoda och åker hem med en Jaguar. Den dagen kommer solen att gå ner ungefär ett väderstreck mer österut än vad som egentligen är möjligt.

Jag andas.

Hon andas.

Håller andan.

Ryssbuketten har anlänt.....


"Come on Alex....you can do it.....Come on Alex.....there´s nothing to it....."

Nu var det länge sen.

Det är något visst med stamställen. Man känner folket, man får extra bra service och man kan menyn utan och innan. Förra årets premiär var någon av dagarna i påskhelgen. Men då låg ju påsken i mitten av april. Då stekte solen när den första biffen med vitlökssmör skickades in till tonerna av skrikande barn och fyllehundar som rumblade runt under de nyutslagna björkarna.

Snart är det dags igen....

Snart får vi åter gå upp för den där trappan och sitta och äta i flera timmar i den stekande solen och se på de stackars människorna som jagar fram och tillbaka. Det är då man tänker hur lyckligt lottad man är som har det där stället som kallas "utomlands" inom trettio minuters bilresa.

Om man bestämmer sig för att åka utomlands så behöver man bara åka över den där bron och så sitter man ganska snart i en solstol med en paraplydrink och bara låter tiden flöda.

Bara trettio minuter till utomlands.

Bara trettio minuter till Pappa Blå.

När öppnar ni för säsongen?

Jag börjar bli hungrig.

Stars and stripes @ vintergatan


I helgen kollade jag och Snoriz på världens bästa film "Apocalypse Now".

Fast...är den så bra egentligen?

Vi såg den med lite mer kritiska ögon och insåg att den egentligen är ganska....seg.

Det händer ju inte så jävla mycket förutom att Martin Sheen mumlar massa poetisk mumbo jumbo när de tar sig uppför den där floden för att hitta galningen Kurtz. Dessutom så var det redux versionen som är ytterliggare en timme lång.

Det är ofta mörkt. Annars så är det dimma eller skarpt motljus. Mycket snubbar och mycket snack.

Snoriz var så förbannad så att hon inte kunde sova. För att jag hade lurat henne att se "världens bästa film".

Apocalypse now - redux.

Jag somnade från och till och vaknade emellanåt för att styra upp saker och ting.

- Har de surfat ännu......, har de spelat musik från helikoptrarna, har de kommit fram till Kurtz?

- Ja, det har hänt och det var skittråkigt.

Va fan?

Sist jag kollade var det världens bästa film.

Måste vara vädret.

Sen somnade jag om. Jag sover mig igenom kvällarna. Tror jag lider av någon slags omvänd sömnlöshet. Har jag verkligen så mycket ackumulerad sömnbrist som briserar när våren gör sig påmind.  Igår skulle jag och Björn kolla på O brother, where art thou?. Jag somnade som om jag fått en slägga i huvudet och kunde precis maka mig hem till sängen för att toksova ända till morgonen. Cohenbröderna, Coppola.....inte ens Lynch kan hålla mig vaken längre.

Jag är en obotlig sömntuta.

Påskela 08.

Kom, passerade, försvann.

Skärtorsdag, långfredag, påskafton och påskdag.

Många lediga sköna dagar och redan i lördags kändes det som om helgen var över, och då var det ändå en hel helg kvar. Påsken försvarar titeln som den skönaste helgen vi har i almanackan.

Förutom att lägga golv och montera kök så har helgen även inneburit fest, vila och eftertanke.

Och vår man i skåne rapporterar att det var ett fruktansvärt laddat och bra Kent som avslutade vårturnén i Malmö i helgen. Han har dessutom utlovat en styck present som ska dyka ner på Vintergatan idag. Överraskningar är alltid roligt. Bara det inte är en sån där liten låda som skickar iväg en boxningshandske i nyllet när man öppnar den.

iTUNES, iMOVIE, iDVD

Det finns inget som de här programmen inte klarar. De fixar allt.

Min bästa vän, vovven Aminah har tydligen blivit väldigt sjuk. Och i morse fick jag det definitiva beskedet att hon kommer att leva högst ett par månader till.

Det finns inget iMINIS som kan fixa henne. Hade det funnits hade jag tryckt lite här och lite där och fått fram en fantastisk hund som fått leva i alla fall fem år till. Hundredigeringsprogram. Att laga det som lagas bör.

En dag ganska snart så måste jag koppla henne, åka iväg och låta henne somna i min famn.

Hur fan gör man något sånt?

Går det?

Trevlig påsk.

.....inte jag i alla fall.

Nu loggar jag ut.

I morgon käkar jag Pasta Carbonara och dricker en stor stark med en liten Jäger på en bergssluttning i Österrike.

Det känns helt OK.

Trevlig helg!

Snart bär det iväg....

Tisdag och jag har varit och växlat till mig lite leksakspengar.

Evvro eller Yuuro.

Välj själv hur det ska uttalas. Löjliga är dom i alla fall. Monopolpengar.

Förutom intressen som att kriga och släcka bränder så har resesällskapet Fredrik N även dolda konstnärstalanger, vilket han visar med skissen ovan som man kan skåda på hans utställning "saker jag tycker om" som pågår hela mars på Waldemarsudde i Stockholm. Den här tavlan heter "När jag fick min första pulka".

Fredrik N kommer för övrigt ansvara för gruppens säkerhet och scanna av lavinläget och sätta upp avspärrningar.

Så vad lyssnar man på för att ladda inför en vecka i alperna då?

Avalanches givetvis.

"Since i left you" på högsta volym.

I kväll måste jag försöka samla ihop alla skidkläder och se vad som saknas sen sista Åretrippen. Skidhandskarna ligger i alla fall på jobbet, hur de nu har hamnat där.

Mössa äger jag nog ingen, men jag hoppas på solsken.

Let´s rock....




Åreskutans topp mars-07


Grattis Snoriz till ditt "gamla" jobb som du fick på nytt....eller nåt sånt.

Det var ett år sen sist nu....

Första måndagen i mars. Det känns som i går.

Det firade Discshop med att leverera den restnoterade "State of Grace" så att Sean Penn samlingen blir lite mer komplett. I går var jag dessutom på IKEA och betalade köket, och fick det glädjande beskedet att det kommer levereras innan påsk. Jag skjuter allting framför mig. Som att lämna in bilen när bromsarna börjar gnissla.

Resultat blir att man får byta hela bilen. Det är priset man får betala för att skjuta allting framför sig. Fråga R.W.P. Hon vet det där mer än någon annan av oss.

I lördags var rövpoeten Björn Rosenström på Harrys i Borgholm. Alla inklusive undertecknad var givetvis där och hade en helkväll. Kvällen slutade dock i misär då vi skulle ta oss in på svartklubben under mataffären. De hade stängt, eller rättare sagt så hittade vi ingen ingång. En väl dold hemlighet alltså. Så det var bara att gå hem trots att klockan bara var strax efter tre.

Den här veckan är bara en lång jävla uppladdning för lördagens lilla flygning.

STHLM - INNSBRUCK och så transfer till den moderna utförsåkningens vagga......

St. Anton.

En vecka kvar till en veckas skidåkning i världsklass med vita pister och svarta nätter.

Den här veckan kommer att gå fort.