strobe lights and blown speakers

Världen är liten....

Även i Rotebro i Guess!

Vi sitter i Arlanda stad och blir bjudna på öl av en Norrlänning som har suttit och väntat på ett flyg hem till Luleå i två dagar. Ett flyg som aldrig vill komma. Eller så försöker han att bli ett med Rotebro. Nu är det läggdags enligt vår kycklingmamma. 

Bäst att lyda så att vi kan stå givakt klockan 07:10 då bussen kommer som tar oss ut till flygplatsen. 

Av alla osannolika namn som de där norrlandskompisarna har så har vi fått ett nytt till samlingen i dag, en människa som den här norrlandsresenären dessutom har legat i lumpen med. Människan heter Plö.

Nu går de andra....bäst att hänga på eftersom jag inte vet var vi bor.

Natti



 

På telefonen står det semester till den 14:e Januari.

Det är dags att ta farväl av 2007 och blicka fram emot ett nytt år med nya möjligheter.

Det är även dags att ta farväl av det här iskalla landet för ett litet tag. På Söndag lyfter planet mot New York City och sedan vidare mot västindiens varma vatten. Känns inte helt jävla fel om jag känner efter riktigt noga. Som vanligt känns det som om året har gått alltför fort, men det är ändå mycket som man har hunnit med om man summerar. En helt underbar skidvecka i Åre som man fortfarande lever på, och så lite skön livemusik som Metallica, Arcade Fire, Kent om man ska nämna de som var bäst. Arcade Fire tar priset. Bland det bästa jag sett någonsin. Längtar efter nya spelningar 2008.

Och så blev det flytt från Färdigtorpet till Vintergatan där det just nu råder fullständigt kaos. Efter semestern är det verkligen dags att lägga all sin energi och ett par tråkiga vintermånaders tid på att försöka få i ordning på huset till våren och sommaren.

Om planet plötsligt tappar kurs någonstans långt därute över atlanten och stillsamt faller ner mot det stora blåa och så uppslukas av den väldiga oceanen.....då vet vi i alla fall att vi hade kommit en bit på vägen.

En sliten 747:a ska bära oss över det mäktiga havet.

Det är bara att förlita sig på att tekniken håller.

Gott nytt år!





Vi ses 2008......

God Jul önskar alla i Björkviken!

Nu är det äntligen dags för lite välförtjänt julvila.

Jag skulle så gärna vilja säga att vi släcker ner dom en efter en de där rackarns bolagen.....

Men det ska vi inte. Jag får inte släcka ett skit innan den 20:e Januari, vilket gör mig smått frustrerad.

Det blir som inte något riktigt avslut då.

Nu är det dock 5 dagars välförtjänt vila som väntar. För alla er också hoppas jag. I morgon är det julfest på Färdigtorpet och gud vet hur det kommer att sluta. Kanske i bubbelkoppen med glögg i skägget.

Ta det lugnt och ha en skön jul om vi inte hörs.....

Breaking up is hard to do....

Javisst.....men nu är i alla fall årets julklappar skickade!
Det är givetvis något som jag själv skulle bli mycket glad av att få.

I allt byggande och arbete så hade jag nästan glömt bort att det är julfest på Lördag....

Och på gamla Färdigtorpet dessutom!

Det ser jag fram emot och har tagit rollen att göra Janssons frestelse och köttbullar på största allvar.
Men det får nog bli i morgon.

För övrigt är det Hard work som gäller....

Fan, jag trodde att alla skulle ta lite extra julledig och inte hålla på och ringa om allt mellan himmel och jord nu när det börjar dra ihop sig.

I förrgår kom min biljett till paradiset......det är nära nu......10 dagar till incheckning....

Det blir häftigt att göra en inflygning över New York i mörker på hemresan.....lär vara en mäktig syn.

Tänk om vi inte ser New York för alla husen????

Det verkar som om det drar ihop sig till bokslut för en hel era ute på stan.....

En tidsepok som ska stängas och förbindelser som måste avslutas. Klockorna ringer snart för ett nytt år och allt måste hinnas med innan det är försent och förbi. Julhandeln väntas som vanligt slå rekord vilket borde vara en produkt av att det helt enkelt finns fler dåliga samveten idag än vad det gjorde för tio år sedan. Folk köper och stressar sig fria för att försöka knyta samman i alla fall några av de där trådarna som för länge sedan brann av mot ett stearinljus i den där lägenheten som aldrig får besök förutom då det är dags för den där årliga trippen med de griniga barnbarnen.

Jag tog omvägen idag och det var så kallt så att händerna nästan frös fast när jag växlade. Jag vet minst fyra som jobbar på julafton. Jag vet minst tre som kommer att vara så fulla så att de inte minns varför barnen blev så ledsna när de öppnade sitt paket. Jag vet minst 2 som kommer att vara utklädda och skrämma små barn. Jag vet att proppen kommer att gå lagom till lördag förmiddag då kolesterolen blockerat de största genomfartslederna och allt ställs till sin oundvikliga spets.

Det var då någon stans mitt i mellan tummen och pekfingret som jag fick min vision och min uppenbarelse. Allt det där är mig övermäktigt och jag står skrämmande utanför julen i år. Så är det förutbestämt och så är det sagt, men ändå så kommer den där känslan av att jag har glömt allt och alla.....

Det dåliga samvetet.

Hela julen är ett stort dåligt samvete. Rädslan för att någon ska bli glömd eller besviken.

Det finns inte nog med kolesterol i hela den här världen för att döda vårt kollektiva samvete som vi försöker att dämpa genom att övertrassera våra kreditkort.

Utanför de lungsjukas förening stod tio rökare och sög i sig av de sköna gaserna.

Ett slags frivilligt Auswitch där man frivilligt går in och låser dörren bakom sig och skriker;

"På med gasen, nu ska vi se om det är något krut kvar i gubben..."


Jag ska göra mig en lista.

Det måste vara en hel del som jag har glömt och en hel del jag måste göra.....

Samvetet glöder som en eldfluga



"Pull the blindfold down / So your eyes can't see
Now run as fast as you can / Through this field of trees
Say goodbye to everyone you have ever known /
You are not gonna see them ever again"

Smokers outside the hospital doors, Editors

2007 börjar mycket snart att närma sig slutet.

Artister som strategiskt släpper sina album strax innan jul för att försäkra sig om att deras skiva ska hamna under så många julgranar som möjligt kommer tyvärr inte att få en plats. Men å andra sidan så tror jag inte de hade haft en chans.

För någon månad sedan tänkte jag att det här sannerligen var ett magert skivår. Jag tänkte tillbaka på guldåret 2005 och alla fantastiska album som släpptes. 2006 var även det ett mycket bra år. Däremot så kunde jag inte få ihop särskilt mycket när jag skulle sammanfatta 2007. Har det verkligen inte släppts något bra det här året?

När jag började gräva i högarna så upptäckte jag hur fel jag hade haft. Från början började jag svettas över om jag överhuvudtaget skulle kunna få ihop en topp-tio som jag skulle kunna stå för. Mitt slutliga problem var att försöka begränsa mig till en topp-40 lista. Det blev en del avvägningar runt 40-strecket med faktiskt.

Det är topp tio som räknas, och det är den listan som ALLA måste fylla på sin skivsamling med i den delen som är märkt med en post-it lapp som med spretig text förtydligar att det är här 2007 hör hemma. Alla dessa skivor är femstjärniga alster som är värda att bli ägda av många, många, många.

Så skriv ut och bocka av och köp en hel säck med julklappar till dig själv.

Gott nytt musikår 2008!


2007 ÅRS BÄSTA SKIVOR (alla kategorier / alla länder)


40 Feist - The reminder (kanada)



39 Smashing Pumpkins - Zeitgeist (usa)



38 Arctic monkeys - Favourite worst nightmare (england)



37 Lars Winnerbäck - Daugava (sverige)



36 Dave Gahan - Hourglass (england)



35 Jens Lekman - Night falls over Kortedala (sverige)



34 The thrills - Teenager (england)



33 Travis - the boy with no name (england)



32 Rufus Wainwright - Release the stars (usa)



31 The apples in stereo - New magnetic wonder (usa)



30 Eldkvarn - Svart blogg (sverige)



29 Elmo - Kamikaze heart (sverige)



28 Dinosaur JR - Beyond (usa)



27 Brett Anderson - s/t (england)



26 Nine inch nails - Year zero (usa)



25 Weeping willows - Fear & Love (sverige)



24 Einsturzende neubauten - Alles wieder offen (tyskland)



23 Ministry - The last sucker (usa)



22 Love dance - Result (norge)



21 Christian Kjellvander - I saw her from here, i saw her from here (sverige)



20 Radical face - Ghost (usa)



19 Sällskapet - s/t (sverige)



18 Grinderman - s/t (england)



17 Pelle Carlberg - In a nutshell (sverige)



16 The mary onettes - s/t (sverige)



15 Club 8 - The boy who couldn´t stop dreaming (sverige)



14 Cats on fire - The province complains (finland)



13 Laakso - Mother am i good looking? (sverige)



12 The tough alliance - A new chance (sverige)



11 Shout out louds - Our III wills (sverige)



10 White Stripes - Icky thump (usa)



White stripes är fortfarande världens coolaste band. Och framförallt världens
Coolaste syskonpar. Varje gång jag är full säger jag till min syster att vi en dag
ska starta ett band som ska se ut och låta som White stripes. Ja,ja säger hon...
det blir nog bra. Deras intelligenta skrammel håller fortfarande. Det räckte
med att höra smakprovet i form av singeln med samma namn som skivan för
att bli till sig av längtan. När Jack White vrålar "If American kids got nothing better
to do, why don´t you kick yourself out, you´re an immigrant too..." då lyfter taket....

9) Interpol - Our love to admire (usa)



Bara omslaget är värt de 150 kr du får hosta upp för skivan, om du inte laddar ner förstås.
Det är något viss med band från New York, en slags känsla och något övermäktigt.
The Velvet underground, The strokes, The magnetic fields.....alla har de lyckats fånga
det där som hänger över ljudbilden och som gör att det känns så stort på något vis.
Och så Interpol då förstås. Our love to admire är ett sant mästerverk rakt igenom.

8) Bruce Springsteen - Magic (usa)



Vad säger man....kommentarer är överflödiga. Jag kan inte komma på en enda artist
som har hållit en så hög lägsta-nivå under en så pass lång karriär som "Bossen" nu
faktiskt har bakom sig. Jag fullkomligt älskade "The rising" när den kom, och jag älskar
nästan den här ännu mer. Albumet innehåller låt efter låt som är potentiella framtida
klassiker. Längtar till Ullevi i sommar....


7) The Shins - Wincing the night away (usa)



The shins har en hel del bakom sig nu. Och visst har det tidigare varit bra, men det är först
på den här som det verkligen börjar slå gnistor. När skivan väl har satt sig kan man
inte få nog utan måste ha sin dagliga dos av The Shins fantastiskt spröda och
galet bra popmusik.


6) The national - Boxer (usa)



När jag hörde introspåret "Fake empire" höll jag på att trilla av stolen....det är ju precis sånt
här som jag gillar ju!. Känner du ett par gäng som kallar sig Joy Division och ett par gubbar
som heter Nick Cave, Tom Waits och Leonard Cohen. Ta all deras musik och mixa ihop
med ett vackert omslag och lägg därtill den där New York känslan som jag precis talade om.
Då har du fått en av årets absolut bästa skivor i The Nationals Boxer. Helt enkelt en måste-ha-skiva
om du känner för någon av de där gubbarna....


5) Band of horses - Cease to begin (usa)



Debuten var riktigt bra......och det här är ljusår bättre. Jag var tveksam till om Band of Horses
skulle klara att utvecklas och få lite mer kontinuitet i låtarna. Den här skivan bevisar att
det inte kommer att bli några som helst problem att erövra världen.


4) Kent - Tillbaka till samtiden (sverige)



Jag testade att tänka bort att Kent egentligen är ett gäng bönder från en svensk industristad.
Jag försökte att tänka världen istället för sverige, precis som Kent själva försökte med i en
svag period av sin karriär. Jag försökte att intala mig själv att Kent är ett patetiskt försök till sorgsen
rockmusik med pretantiösa texter och fånig image och att allt är en enda stor bluff som jag
kommer att skratta åt om 30 år, och som inte fungerar i jämförelse med de stora i världen utan
bara i ankdammen sverige. Men det gick inte. Tillbaka till samtiden är inte deras bästa album,
och är även ett ganska ojämnt sådant. Jämför man Kent med Kent så kanske man kan kritisera
Tillbaka till samtiden, och det ganska ordentligt om man är på det humöret. Men jämför
Tillbaka till samtiden med allt annat svenskt som någonsin släppts så är även den skivan ganska
ensam på toppen. Herrejösses vilket jävla under till band. Har aldrig funnits något liknande i det
här landet, och kommer aldrig att finnas.


3) Radiohead - In rainbows (england)



Någon sa att "Thom Yorke är en kanal mellan himlen och jorden genom vilken musiken kanaliseras och översätts
till ett språk som vi människor har lättare att förstå. Nackdelen med att använda Thom som filter är att han behåller allt det övermäktiga som gud finner oss oförmögna att förstå, och dessutom ingjuter egna tolkningar och förstärker det med sina överjordiska texter. Att lyssna på Radiohead är som att smaka på himmelriket".
Jag har för mig att det var en kommentar till en låt från nya skivan som jag såg på youtube. Det är en uppsjö av målande stora ord som används för att försöka förmedla den känslan som personen känner för Radiohead och deras musik. Jag hade nästan gett upp hoppet för Radiohead. Jag har alltid haft respekt för allt de har gjort, men de har för länge sedan slutat att göra skivor som man kan slänga på som bakgrundsmusik när man diskar. Det är istället en skön fotölj, ett mörkt rum och så blunda och flyta med. Himmelskt, precis som kommentaren på Youtube antyder. När Radiohead meddelade att de inte kommer att sälja albumet på traditionellt vis, utan istället lägga upp en site från vilken fansen själva kan välja hur mycket de vill betala för att ladda ner albumet så kan jag inte göra annat än att le. Jag själv betalade 200 kr för att ladda ner In Rainbows. Det kan bara finnas två skäl till att jag betalade för något som kunde ha varit gratis.

1) Jag är dum i huvudet
2) Jag hyser sådan respekt för Thom Yorkes fantastiska Radiohead så att jag tycker att de är värda mina 200 kr.

Jag tänker inte berätta av vilket skäl jag gjorde det. Men jag lovar att det var väl investerade pengar. In Rainbows är ett fantastiskt album. Det är det bästa de har gjort sen mästerverket OK Computer som har hunnit få 10 år på nacken. Avfärda inte Radiohead som gnälligt och konstigt. Sätt er när och koncentrera er och smaka på himmelriket. Thom Yorke visar vägen med sina fantastiska texter. Varje gång jag summerar så kommer jag fram till samma sak. Radiohead är kanske inte alltid bäst eller gör bäst låtar, men lyssnar man på hur de bygger upp sina låtar och skapar den där mörka men ändå vackra stämningen som alltid finns där så är de det skickligaste bandet i världen.


2) Editors - An end has a start (england)




Som så många andra gånger så var det Johan som introducerade Editors för mig. Jag började i fel ände och köpte uppföljaren innan debuten. Det finns inte mycket som man behöver säga om den här skivan. Den har allt det där som gjorde att jag en gång började älska musik. Det är ren och skär jävla briljant drivig och mörk
rockmusik a´la Joy Division. Det bjuds inte på några större överraskningar, utan styrkan sitter
i att det helt enkelt är en samling väldigt bra låtar. Man blir glad av att det görs musik som låter så här 2007.


1) Arcade Fire - Neon bible (Kanada)



Som en jäsande surdeg ligger Neon bible och bubblar hemma på mitt golv. Den växer och växer och snart är den så stor så att jag får slänga ut alla andra skivor. Åtminstone de som har kommit ut det här året. Montreal har fött genialitet och det är naturligtvis framtiden inom musiken som vi har nöjet att bevittna redan nu. Den har legat framme sen veckan den släpptes, omslaget på golvet och innehållet för det mesta i stereon. Har man släppt ett album som ?Funeral? är det svårt för att inte säga omöjligt att ge ut en uppföljare som ens är i närheten av samma kaliber. Men ta mig fan att Arcade Fire (nästan) lyckas. När Intervention gavs ut som smakprov innan albumet kommit ut så fick popvärlden stroke. Låten var en klassiker långt innan den släppts, och De hade bevisat att det inte är lönt att försöka utmana dem i den här fighten. Jag måste åter igen påpeka att tidningen Sonic inte hade med Arcade Fire på en enda lista när det var dags för bokslut i deras avslutande nummer. Då tycker jag nog att det är dags att byta jobb och lägga ner skiten eftersom Win Butler sopar mattan med allihop av de där banden på samtliga deras listor. Det kan nog varenda en av de lyckliga som bevittnade deras avslutning i Stockholm i november skriva under på.

Intervention, No cars go, Antichrist Television Blues, Keep the car running......

Om det är så här stadiumrocken kommer att se ut när U2 så småningom kommer att slockna så vill jag väldig gärna vara med.....

Framtiden tillhör Arcade Fire, världens just nu bästa rockband.



Niklas C

2007-12-14

Klockan 15:07 idag faller domen över 2007 års albumsläpp....

av hundratals skivor återstår 40 st som jag med mycket möda och besvär har rangordnat för att få fram den åtråvärda titeln "årets bästa album 2007"

15:07 som sagt var....

Jackass + Rödvin + Popcorn

Jag vet att det var ungefär hundra år sen Jackass var hett och att det "egentligen inte är roligt" med folk som slår halvt ihjäl sig. Men MTV fortsätter ju visa skiten så att jag tvingas ju titta och därtill måste jag ju intaga diverse drycker såsom rödvin alternativt en kylskåpskall pilsner. Det är mitt kall och min förbannade skyldighet.

I dag var det en av mina absoluta favoritscener. Det är den när de hittar en död skunk som de sätter på en radiostyrd bil och kör omkring med och terroriserar folk. Det roligaste är uteliggaren som påstår sig ha kört radiostyrd bil i sju år och som ifrågasätter om föraren vet att det egentligen är en leksak.

Dave England svarar honom argt (tror det är han som kör, alternativt Bam Magera):

- Det är ingen leksak, det är en skunkmobil!!

Och så fortsätter de tjafsa om huruvida det är en leksak eller en skunkmobil.

I morgon är det fredag och sedan helg. Skönt ska det bli.....

Nu är det dags att sova lite igen.

Natti

I går var det avklarat....

När jag och Aminah Kärnebo kom hem från mitt bygge så intog jag med andakt årets första knäckebrödsmackor med julskinka. Alltid lika gott!!!

Därtill lyckades jag se färdigt Inland empire som legat och väntat i snart en månad. Ja vad säger man om den....jag tror inte att jag förstod den fullt ut om jag ska vara ärlig. Jag har ju inte sett Lost Highway ännu, men om den är mer skruvad än den här filmen så vet jag inte ens om jag orkar se den.

Det märks dock att det är David Lynch. Det är vackert och skräckslaget om vartannat och man sitter långt efteråt och tänker på detaljer och undrar och funderar. Jag ska se om den någon kväll innan jag kan ge den ett rättvist betyg i jämförelse med hans andra mästerverk.





I dag är det luciatåg och glögg på jobbet.

Alla tycker att det är så mysigt och att det ska bli så kul att få stressa ihjäl sig och pynta sönder både hjärta och hem för en enda dag. Klappar ska köpas och skilsmässopapper lämnas in och lammet ska kokas och hunden ska avlivas. Allt ska ske och i alla fall här pratar alla om hur skönt det ska bli med lite ledigt i mellandagarna.

Nä, jag nöjer mig med skinkmackor och David Lynch. Det är min lagom anti-stress jul.

Och mycket snart är det faktiskt dags för det mäktiga skuttet....

...North Atlantic Ocean.

Hoppas eländet håller ihop.

Solnedgång på Tunavägen med Mannen i den vita hatten som bakgrundsmusik.

Ja den hette faktiskt Tunavägen, där spelstället låg i Lund. Måste ha varit världens mest korkade konsertlokal. Inga skyltar, ett helt anonymt grått gammalt betongkomplex. Man går in genom en glasdörr och går genom betongkorridorer för att sedan slutligen nå fram till en sporadiskt uppslängd entré som liknar insläppet till en bandymatch i sporthallen.

Jag var sen och körde fel eftersom jag följde vägbeskrivningen på Hitta.se. Först svor jag över deras dåliga vägbeskrivning, sen förstod jag att det inte ens hade hjälpt om jag hade haft GPS då det var som gjort för att ingen skulle hitta dit.

Jag missade fyra låtar av intron på grund av att jag irrade omkring bland betongen och panikartat frågade folk till höger och vänster. Ingen av alla jag frågade hade en minsta aning om var det här stället låg. Då måste jag tillägga att jag stod i princip utanför den väl maskerade huvudentrén och frågade. Bra koll de verkar ha i den där stan.

Nya singeln Columbus blev kvällens öppningslåt. För mig i alla fall. Innan dess hade de kört Vy från ett luftslott, Berlin, Max 500 och givetvis 400 slag som jag har tjatat om att få höra.

Men det kändes ändå skönt att slippa den sömniga luftslottsintron och kastas rakt in i setet som var snarlikt det på turnépremiären i Stockholm för ett par veckor sedan. Kevlarsjäl istället för Gravitation funkade perfekt och Vinter nolltvå som extra satt som ett gevärsskott i pannan. Det har alltid varit en riktigt bra livelåt.

Trots att jag var på ett minst sagt dåligt humör när jag anlände sent och fick armbåga mig fram för att hamna på ungefär tredje raden så slog det mig att det var ett riktigt bra spelställe på insidan. Det var knökfullt och publiken var verkligen med på noterna. I Stockholm var Jocke Berg fåordig och det var inte mycket till mellansnack. Premiärnervositeten var bortblåst och setet hade satt sig.

De lekte ännu mer med låtarna, de var tajtare och verkade ha mer roligt och framförallt publiken var helt fantastisk.

Lars Winnerbäck, The Hives och Mando diao kan emigrera för det finns bara ett riktigt bra band i det här landet.

Och när konfettiregnet börjar och Jocke Berg sjunger extraverserna om världens äldsta raggningsreplik  och att vi ska följas åt till himmelen och göra det bästa av vår tid så kommer tårarna som vanligt.

Det är den där förbannade mannen i den vita hatten som spökar.







Se även tidigare inlägg om Kents turné:

Stockholm annexet 16/11-07

http://niklascederlof.blogg.se/2007/november/familjen-var-samlad-for-en-elektronisk-hogmassa.html

Har man hemlängtan så går det....


Jag hatar Lund.....förbannade hemska studentstad.

Jag vet att det inte är varken stadens eller studenternas fel, men tack vare att det där spelstället var inklämt i nån slags anonym asbestbyggnad som satt ihop med ett slags parkeringskomplex och en matvaruaffär så missade jag fyra låtar på kvällens Kent-konsert.

En av dom var 400 slag.....

Tack hemska stad....tack.....

Men fy fan vad bra konserten var.....igen......

Och all Cred till publiken....Ni var helt grymma och slog den loja "hemmapubliken" i Stockholm med hästlängder.

Återkommer i morgon. nu måste jag sova..

Natti.

God morgon.

9 grader varmt, mulet och väldigt blött.

En typisk svensk decemberdag med andra ord. Försovning till på köpet. Jag hittade Kentbiljetten igår. Jag hade lagt den i ett kuvert i en påse med viktiga papper och räkningar från bygget. Och bilen är tankad så i eftermiddag drar jag söderut.

Biljettförsäljningen till vårturnén går trögt om man använder Kent-mått.

11 ställen har fortfarande grönt bokningsläge på Ticnet.

4 utsålda inklusive hemmaplan och Västerås som har relativt nära till Stockholm.

I dag är det månadsavslut i min värld....

....Nu stänger vi ner dom en efter en!!!

Och så vill jag ha massor av snö....




Låt det snöa!

Jag sitter framför TV:n och kollar på en skräckfilm som går på 6:an. Det är nån tjej som sitter på psyket och är förföljd av nåt slags spöke eller väsen. Jag håller hårt på mina arbetstider vid det nya huset och sen i måndags så har jag strikt arbetat 18:00-21:00. Det går sakta framåt och jag har snart målat färdigt väggytorna i sovrummet.

Jag bor i Snoriz lägenhet den här månaden ut. En bra sak med det är att hon lämnade kvar sin bärbara dator så att jag kan surfa på kvällarna.

Aminah, den söta hunden är här med. Jag passar henne i två veckor och hon ligger bredvid mig och snarkar i soffan som jag köpte på blocket igår.

Förutom att äta något, duscha och betala en räkning så har jag en mycket viktig sak att göra.

I morgon är det ju dags för Kent igen. Lund den här gången och jag har inte ens hunnit börja längta. Men det som slog mig tidigare i dag var att jag inte har en aning om var jag har biljetten. Den kan vara precis var som helst. Förmodligen har jag lagt den på ett säkert ställe som man brukar med resultatet att man aldrig hittar den.

Vågar jag hoppas på Ansgar & Evelyne i morgon då? Eller 400 slag?

Oavsett lär det vara minst lika bra som i Stockholm för ett par veckor sedan. De bör ju vara varma i kläderna nu.

Och på Fredag är det familjens årliga julbord.

Brukar bli en vild tillställning. Bäst att ta det lugnt eftersom vi ska såga ner halva trädgården på Lördag.

A ringde.

Hon var glad och ville att vi skulle  träffas.

Jag sa att vi aldrig mer ska träffas och att hon är en stor egoist som borde ägna sin energi åt att umgås med de som älskar henne istället för att leva i en såpbubbla.

Hon blev arg och ville aldrig mer träffa mig.

Det sved ska ni veta, fy fan vad det sved.

Hela vägen hem lyssnade jag på den där låten och orden ekade i huvudet.

Det sved och jag ångrar mig, men vet att jag har varit duktig och gjort det som förväntas av en god människa.

A + N = Historia.

Godnatt.

"If i could open my arms....and span the lenght of the isle of Manhattan...i´d bring it to where you are...making a lake of the east river and hudson...."

 

Men går inte tiden väldigt snabbt.

Det var ju för sjutton alldeles nyss sommar.

Klockan 10:38 fick jag beskedet efter en tids sms-kontakt med teamet i Skåne.

"Har fredagsbiljetterna i min hand nu"

Förbannelsen är bruten.

Den fjärde Juli, på självaste USA:s nationaldag kommer vi se Bruce Springsteen & The E-street Band på Ullevi.

Jag har väntat i 15 år sen jag första gången hörde Born to run skivan och förstod att det här är en snubbe som är mycket, mycket viktig i musikhistorien.

Just nu känns till och med Kentkonserten på Torsdag som en väldigt betydelselös tillställning.





Bruce Springsteen & The E-street band live på Ullevi.....

Eller i alla fall över hans biljettsläpp.

Jag har alltid en väldans tur och får biljetter till det mesta som jag försöker mig på. Dock aldrig till Bruce Springsteen. Jag har sett det mesta som är värt att se på den här jorden, men aldrig aldrig har jag fått chansen att se den mäktiga bossen live. Det är en pusselbit som skulle göra min värld mycket komplett.

Tidigare i våras försökte vi få tag i biljetter till Köpenhamn.

Nu är det dags igen.

I dag kl 09:00 släpps biljetterna till Bruce Springsteen & The E-street band på Ullevi den 4:e Juli.

Vi har en ny teknik den här gången.

Jag försöker på Ticnet som vanligt, och trupperna i Skåne försöker på plats vid en biljettlucka.

Måtte gudarna vara med oss den här gången.....






Övermäktig version av "Atlantic City" från 1985 att lyssna på under biljettsläppet....

Dilemman.

Det är ett helvete ska ni veta, att hålla på och renovera ett hus.

Inte på grund av alla överaskningar som väntar i väggarna i form av avsågade elledningar och sönderborrade vattenrör, utan mer på grund av att man precis hela tiden förväntas ha huvudet på skaft och göra en massa rationella val.

Jag var och köpte färg på lunchen och ansåg mig väl förberedd då jag redan i morse bestämt mig för färgen vit.

Okej. Men vilken storlek då?

1, 3, 5 eller 10 liter?

Redan där börjar det jävlas i huvudet och man börjar kalkylera på hur mycket det går åt och om man ska ha vitt överallt och så vidare. Vilken nyans ska det vara då?

Blank, sidenmatt, halvblank, högblank?

Ska färgen vara gräddvit, vitsippa, mobacka, retroton, avmattad eller helt enkelt helt vanlig vit väggfärg?

Så här kommer det hålla på genom alla inköp......hela tiden tvingas man välja. Och så går man in på nåt byggforum för att kontrollera sina val och alltid, alltid är det någon besserwisser som sågar mitt val och slänger fram tunga argument som talar mot den färgen eller vad det nu är för något som jag har köpt.

För billigt eller för dyrt, för bra kvalitet eller för dålig kvalitet.

Att renovera ett hus är som att välja mellan att slicka på en tistel eller att äta sur yoghurt.

09:13.

Ytterliggare Kent-biljetter säkrade.

Det blir en konsert i Växjö den 20/3.

Upptäckte även att det är påskhelgen och det är skärtorsdagen som konserten är på.


Har även fått för mig att gå och kolla på Smashing Pumpkins i Stockholm den 1:a Mars 2008. En gång i tiden svor jag dyrt och heligt att aldrig någonsin mer gå och kolla på Smashing Pumpkins. Jag har sett dom i Globen, på hovet och ett par gånger på Roskilde och alltid, alltid tyckt att det har varit riktigt dåligt. Ljudet har alltid varit kasst och ni kan säkert fantisera om hur Billy Corgans röst som ibland kan vara aningen påfrestande på skiva låter med stark diskant på toppen av en ljudgröt där man får gissa sig fram till vilken låt det är. Setlistan på turnén för Mellancollie and the infinite sadness var vedervärdig. De förvandlade alla de fantastiska låtarna till en 3 timmar lång episk rockopera och mixade upp allt med obskyra b-sidor som inte ens är bra.

Så varför ska jag då gå och se Smashing Pumpkins live 2008?

1) De säger att Billy Corgan har fått en riktig nytändning och dessutom kan jag inte låta bli att tjuvlyssna på skivan de släppte i år och tycka att den ibland har sina ljuspunkter.

2) Melloncollie and the infinite sadness är en skiva som hamnar på min absoluta topp 20. Den sålde 16 miljoner exemplar och är en orgie i pretantioner och amerikansk överproducerad stadiumskrammel när den är som allra bäst.

3) Siamese dreams, Gish och de övriga plattorna för den delen är inte fy skam heller, även om ingen av dom ens är i närheten av mästerverket Melloncollie....


Det ska bli väldigt spännande att se om Billy ska göra mig besviken ännu en gång.....

Det här är hans sista chans, en chans han egentligen inte förtjänar........upp till bevis.

Snoriz ska följa med, hon vet bara inte om det ännu.





Ett måste i varje skivsamling....

Färdiga!

Vi har flyttat hela klabbet i helgen. I rätt ordning med, så att nu är det bara att börja spika och banka febrilt för alla berörda parter. Snoriz lägenhet tog priset. Hennes moderna soffor som är extra breda fick givetvis inte plats i hissen vid ett första försök. Efter många svåra försök att krångla upp dom för trappan så fullständigt tryckte vi in den i hissen. Och det gick till slut. När vi trodde att allt var klart så säger hon att hon inte vill ha två blytunga garderober som står i hennes sovrum. Så då är det bara att kånka ner dom två och köra ut till Vintergatan hos mig.

Men det känns i kroppen att flytta tre "familjers" ackumulerade skräp på en helg.

Det känns som om jag har blivit överkörd av en lastbil.

Om en halvtimme släpps biljetterna till Kents vårturné. Något som slog mig precis och därför var jag tvungen att ringa och väcka Snoriz och stämma av hur vi skulle ha det. Vi enades om att fixa biljett till 1 konsert eftersom risken är att de kör ungefär samma set som de har kört på de spelningar vi sett i november även i vår, så det känns lite överkurs att köpa till fler. Det återstår att se om det blir samma rusning efter dom här biljetterna eller om det har mattats av lite. Det borde ju vara så att de som inte tyckte att det var värt att åka till de stora städerna nu i vinter ser dom på sin egna hemmaplan den här svängen. Och så finns de ju givetvis de som ser allt igen.

08:37.....Bäst att logga in.





Kul att de har förband den här gången förresten. Familjen  kan nog bli ganska bra tror jag.