Grattis världens bästa mamma
Det viktigaste har jag sparat till sist idag;
Nämligen att världens bästa mamma fyller år idag.
Stort grattis!
I väntan på de riktiga presenterna så får du en låt som du alltid säger är världens bästa och som du alltid vill höra mig spela på gitarren. Lars Winnerbäcks version av "Hum Hum från humlegården"
Klicka på bilden så startar den
Nu är det åter igen helg. Ännu en vecka att lägga i minneslunden.
Nästa vecka är det full fart igen. Då ska vi se om vi kan knyta ihop säcken, eller dra upp volymen ytterliggare.
Tills dess;
Niklas C och Snoriz, det vill säga Björkviksgruppen säger:
Trevlig Helg och välkommen åter!
Nu drar jag till Björkviken....so long!
Istället för Indie; en gubbrockare och en musikalbög
I den ständiga jakten på nya musikaliska kickar, så händer det ibland att jag slår knut på mig själv.
Ett fenomen man kan kalla för "Altenativt bara för att det ska vara alternativt". Fast det som driver en i jakten är givetvis belöningen då man vart femte år snubblar över ett band som ger dig den där kicken. Men ibland blir det tröttsamt då det finns så mycket skit därute, som hyllas och utpekas som nästa stora grej.
Det var inte bättre förr, det var inte bättre förr får man stå och intala sig själv när man åter igen inser att man har kastat bort 150 spänn på någon ny jävla skiva med ett okänt skitband från Glasgow som vid första lyssningen lät så lovande, men som snart visar sig vara plågsamt uttröttande och bara sämre kopior av något annat.
Det är viktigt att ibland strunta i sina musikaliska pretantioner och låta en gubbrockare och en fjollig musikalbög hänföra dig och åter ge dig den där tryggheten och känslan av mammas varma famn.
Om man bläddrar fram listan över mest spelade i min itunes ser man något intressant;
1) Peter Jöback, Stockholm i natt
2) Bruce Springsteen, Radio Nowhere
Gillian Welch, New young pony club, Frightened rabbits och The twilight sad är inte ens med på topp-tio.
Det är tryggt med en gubbrockare och en fjollig musikalbög. Ungefär som att ha föräldrar där man alltid är välkommen hem och där det finns en stabilitet och trygghet.
Bruce Springsteen har gjort en grym skiva som för övrigt släpptes idag. Radio Nowhere är en kanonlåt och han fortsätter där den fantastiska "The rising" skivan slutade. Jag grämer mig fruktansvärt över att vi inte lyckades få tag i biljetter till Bossen i Köpenhamn. Jag skulle så gärna vilja pricka av honom.
Peter Jöbacks gravt Stockholmsromantiserande och svulstiga låt kan jag inte låta bli att gilla. Det är nåt vemodigt och ytterst sorgligt över låten, samtidigt som den gör mig glad på något konstigt sätt. Det är alltid väldigt kul med referenser i texter. Jag kom just nu på att jag inte bara gillar den, utan fullkomligt älskar den.
Det krävs visst en gubbrockare och en stockholmsromantiserande fjolla för att få kraft att gå vidare.
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt
Jag står på Norrmalmstorg och tänker på Clark Olofsson
så många chanser, varför tog han aldrig tag i nån
och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar
så svårt att gå
Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt
Södermalm, Stockholm
Tänk om ni skulle hitta min hemliga lista
Visste ni att det fanns en hemlig lista överhuvudtaget.
Visste ni att ni med största sannolikhet finns med på den.
Ni kan bryta er in och vända upp och ner på hela färdigtorpet och lyfta på varenda sten i de närliggande skogarna, men ni kommer aldrig att hitta den. Gömstället är så säkert att jag ibland tvivlar på att jag själv kan hitta dit nästa gång.
Varför är då ni med på en hemlig lista som tydligen ska finnas i eller utanför färdigtorpet.
Det kan jag för tillfället inte svara på.
Vem står överst och varför står du överst?
Det får jag absolut inte svara på just nu.
Dessutom är jag för upptagen med mitt senaste projekt.
Djurkyrkogården.
Jag återkommer senare med vad det här projektet innebär.
Nu är det lunch.
I dag blir det Sushi igen, fast på ett annat ställe.
Den dolda passionen för hästar
Nu vet jag var jag bodde.
I mitt tidigare liv alltså, och vad jag gjorde och hur jag såg ut. Jag drömde nämligen att jag levde för länge sen vid en stor gård omgiven av stora öppna fält med sporadiskt utplacerade jätteträd. Om man kollade långt bort över fälten så såg man havet. Vattnet såg kallt ut och miljön var som hämtad ur en Stephen King film. Det måste ha varit Maine på hösten. Det centrala i drömmen var dock inte miljön, utan alla hästar. jag var omgiven av hästar i olika storlekar. Jag tror att det var mina hästar.
Det är något romantiskt vackert över hästar. Och om jag tänker efter så har jag haft den här dolda passionen för hästar i hela mitt liv. Den första låten som jag hörde, och fastnade för med Belle & Sebastian var "Judy and the dream of horses". Alldeles strax släpper Band of Horses sin nya skiva, ett av mina moderna älsklingsband. När jag såg videon till ingenting med kent blev jag fascinerad över de snygga effekterna med hästen i början.
Sen har jag alltid sagt att det är något aristokratiskt vackert över att äga ett par hästar. Kanske ha ett litet polosportlag. Ännu ett tecken....och de snyggaste märkeskläderna är givetvis inte några töntiga JL eller Tiger, utan Ralph Lauren Polo Sport. Hästen spökar där igen.
Atticus finns ju. Familjens häst. Synd bara att jag skulle upptäcka min passion för hästar precis när Snoriz har tecknat hamburgeravtal med Scan. Jag hann aldrig rida honom, men jag kanske får käka upp honom.
Twin Peaks gänget vet det ännu inte, men alldeles strax kommer en vacker vit häst att introduceras i serien.
Jag har även besökt en hästmässa i ett svagt ögonblick en gång i tiden.
I somras hamnade jag och Snoriz på hästhoppning när vi var ute på roadtrip på Öland.
Det är bara att inse att det snart inte är annat att göra än att köpa en häst.
Fast jag skulle vilja ha en enhörning.
Eskilstuna finest har verkligen gjort en schysst video
Låten är väl kanske inte det bästa som Kent har klämt ur sig.
Den är OK. Inte mer. Men jag blev mycket positivt överraskad då jag såg videon.
Låten + Videon blir tillsammans en riktigt schysst kombination.
Så jävla snyggt med hästen i stroboskopljuset och eldsflammorna.
Kent goes David Lynch.
Den är OK. Inte mer. Men jag blev mycket positivt överraskad då jag såg videon.
Låten + Videon blir tillsammans en riktigt schysst kombination.
Så jävla snyggt med hästen i stroboskopljuset och eldsflammorna.
Kent goes David Lynch.
Dimackordens svarta mästare är tillbaka
Jag kom precis tillbaka från en lunch med Snoriz.
Jag åt en riktigt fin Sushi och hon åt Mongolisk Wok och vi kände oss sådär internationella och trendiga. Ungefär som ungarna i Farsta kände på Sextiotalet när de gick och köpte sig en Pizza.
- Jag säger ju det storebror, sa Snoriz.
Stockholm kommer snart hit, så du behöver aldrig flytta.
- mmm, sa jag och doppade den torra risbollen med en tunn skiva tonfisk i den svarta sojasåsen.
Igår kväll målade jag från klockan 17:00 till 23:00 och taket och samtliga fönster är färdiga. Målet är att riva ner lister och måla väggarna i kväll. Sen är det "bara" golvet kvar. Det ryktas även om att "the bookhouse girls" kommer hem och att det blir lite Twin Peaks ikväll igen. Härligt, härligt.
Jag kan knappt tro att Kenny and the foodboxes ska återuppstå igen. 10 årsjubileum var det visst i år enligt mr "sväng-på-beställning" Ring. Originaluppsättning dessutom. Johan och jag har ju kört lite själva under åren, men det har ju aldrig blivit något seriöst. Henke är efterlängtad och tillbaka, starkare och snyggare än någonsin.
Dimackorden duggar tätt och intrigerna tätnar.
För när allt kommer omkring så är vi ju världens bästa band.
Om du frågar oss.
Dimackorden duggar tätt och intrigerna tätnar.
För när allt kommer omkring så är vi ju världens bästa band.
Om du frågar oss.
blodfärgad himmel över slottet som gud glömde
Nu sticker jag hem till Färdigtorpet. Jävlar vad ond den här bilden blev när jag lekte med Macens bildredigering.
Ser ut som om domedagen är väldigt, väldigt nära....och så silhuetten av det där onda slottet.
Slottet som gud glömde......Man blir inte särskilt sugen på att hoppa i det där vattnet och simma ut och hälsa på.
Ikväll vet jag inte vad som händer....blir väl lite måla antar jag så att man kan bli färdig någon gång.
Här är biljetterna förresten. Fy fan vad jag längtar.
Längst fram Snoriz...längst fram.
Come on Alex, you can do it.
Come on Alex, there's nothin' to it.
If you want somethin' don't ask for nothin,
if you want nothin' don't ask for somethin'!
When daddy comes home you always start a fight,
so the neighbors can dance in the police disco lights.
Neighbourhood # 2 (Laika)
One day the mouse went hippie
Now i go hippie, the mouse said...
He put on a record with strange music and licked on a yellow stamp.
Ahhh, good shit, he said.
I have always admired the mouse for his lack of interest in the outside world
the mouse belives that the real world starts inside your brain, not outside your house.
Now i´m hippie, he said and began a strange dance....
Ever since that day i make sure there´s no stamps in the mouse-house before i come visit him...
I do it because i like the mouse.
I care for the
Tibet ska hjälpa oss att hitta din fjärris
Snoriz fjärrkontroll är borta. (snoriz)
Eftersom jag tydligen är en av de huvudmisstänkta så har jag tagit hjälp av Tibetansk intuition för att knäcka fallet, och bevisa att det inte är jag som har utfört det här illdådet.
På lunchen dukade jag upp nere vid slottet med tavla, kritor, en glasflaska och stenar.
Jag instruerar min medhjälpare om att läsa upp namnet på de misstänkta och även deras relation till Snoriz.
Så började jag....
Jag håller hårt i stenen och viskar första namnet på Snoriz misstänkta-lista;
Niklas Cederlöf (storebror till Snoriz)
Jag skickar iväg stenen och den missar med tjugo centimeter. (där fick du för det)
Jag tar upp nummer två och viskar;
Okänd man som vill ha en hållhake på Snoriz (Snoriz hemliga älskare)
Stenen åker iväg och är inte ens i närheten av att träffa. (då kan vi avskriva de där bokstäverna vi hittade under tangenterna på de andra fjärrisarna som gick sönder. Ett B, ett J och ett N.) Eller var det pottklippta pulvret du hade i tankarna kanske, Lelands look-a-like?
Nästa sten;
Fredrik Norman (relation okänd)
Stenen slungas iväg och stryker flaskan och är en centimeter ifrån. Jag gör en anteckning på tavlan att det var nära.
Nästa sten;
Jonna (inneboende hos Koskela och Emelie)
Stenen är inte ens i närheten.
Nästa sten;
Emelie Karlsson (Snoriz kompis, bookhouse girl)
Stenen flyger iväg och slår omkull flaskan, men den går inte sönder. Jag är noga med att anteckna att den inte gick sönder.
Jag bestämmer mig för att även testa Koskela och Jannika.
Emma Koskela (Snoriz kompis)
Stenen studsar mot en tall och träffar min medhjälpare i huvudet. Jag antecknar.
Jannika Fransson (Snoriz kompis, bookhouse girl)
Stenen drar iväg och missar med 25 meter.
Jag bestämmer mig för att reda ut en sista sak innan jag ger upp.
Snoriz viskar ja till den sista stenen och slungar iväg den.
KRASH!
Flaskan går i tusen bitar, en klockren träff. Jag antecknar och packar ihop.
På vägen hem förhör jag en kvinna som haft en vision om Snoriz fjärris-tjuv. Jag lyckas skapa en fantombild som jag hänger upp på varenda träd i stan. Det här är tjuven. Det säger både Tibetansk intuition och tantens vision:
HAR NI SETT DEN HÄR MANNEN?
KONTAKTA POLISEN
Det ser ut som om man kanske ska se efter under sängen en sista gång innan man börjar anklaga folk till höger och vänster. Eller vad säger du Snoriz?
KONTAKTA POLISEN
Det ser ut som om man kanske ska se efter under sängen en sista gång innan man börjar anklaga folk till höger och vänster. Eller vad säger du Snoriz?
...Och det lilla lammet äter murgröna!
Mairzy doats and dozy doats and liddle lamzy divey
A kiddley divey too, wouldn't you?
Yes! Mairzy doats and dozy doats and liddle lamzy divey
A kiddley divey too, wouldn't you?
If the words sound queer and funny to your ear, a little bit jumbled and jivey,
Sing "Mares eat oats and does eat oats and little lambs eat ivy
A kiddley divey too, wouldn't you?
Yes! Mairzy doats and dozy doats and liddle lamzy divey
A kiddley divey too, wouldn't you?
If the words sound queer and funny to your ear, a little bit jumbled and jivey,
Sing "Mares eat oats and does eat oats and little lambs eat ivy
Texten till sången "Mares eat oats" som Leland Palmer sjunger som besatt efter det att håret blivit vitt. Nu kan du öva Snoriz så att du kan sjunga med nästa gång.
Blev sugen på Lammfilé när jag såg den där bilden, med krämig potatisgratäng.
Jag får fråga min lunchdejt om hon är sugen på lamm.
Jag är dålig på fjäderfän, men låt oss kalla den anka!
Först ut var Sannas labradorvalp
Sen var det Tessans kisse
Sen kom turen till aporna i djurparken.
Nu har jag hittat ännu ett objekt att trycka i hamburgerbröd och chokladdoppad munk nere vid gästhamnen. Nån slags fågel som bor i sjön. Jag är dålig på fjäderfän men låt oss kalla den för en anka.
Jag tryckte i den en halv hamburgare i går och den kvackade förnöjt och pickade mot mina fötter.
Jädrans att jag ska vara så svag för att mata djuren.
För mig är allt som bor i sjön och har fjädrar och simhud en anka.
Om kineserna på Ming får tag i den här så kommer han att sluta sina dagar som Friterad anka med sötsur sås.
Sannas hund är nog stor nu....de växer fort och vips så har den där söta lilla valpen vuxit ur sitt baby-koppel.
Jag undrar var de är de där två.....sötnosarna.
Möss och människor
God morgon
I går kväll tittade vi på Twin Peaks, och när jag skulle gå och lägga mig så satt den bara där....en liten skogsmus. På bänken där jag har en kaffebryggare satt han och tuggade på en svart liten sak. Hoppas att det inte var en del av en elsladd som den rackaren hade knyckt uppe på vinden.
Jag sprang efter mobilen och skulle föreviga det lilla krypet.
När jag kom tillbaka och skulle trycka av så pep han till och tog ett skutt på ett par meter och försvann med ljusets hastighet in mot sovrummet. Jag sprang efter och hann precis se honom försvinna in under min säng. Jag har en sån där kontinental sak som det nästan inte är något mellanrum mellan golv och sängbotten, så att man kan inte direkt krypa under och hugga honom i nackskinnet.
Jag försökte lysa med mobilskärmen, men såg honom inte någonstans i det svaga skenet. Jag gick ut och hämtade en list som jag hade sågat till för att testa i tv-rummet. Hela vägen in upprepade jag för mig själv:
I go to the mouse because i like the
I go to the mouse because i like the
När jag kommer in så ser jag konturen av en liten lurvig boll komma farandes i ljusets hastighet, fort ut mellan mina fötter och så springer han rakt upp på väggen a´la Matrix och försvinner in i ett minimalt litet hål där elementrören går upp till vinden.
Han vann den här gången, men jag är övertygad om att det inte är sista gången jag ser honom.
Nästa gång ska jag vara förberedd.
Lunchpromenad i slottsparken igår.
I går var jag på IKEA och letade matta och soffor. Egentligen var jag inställd på en mörkgrå soffa, men hittade den här som var sådär skön så att man höll på att somna när man satte sig. Det negativa var priset som var högt för att vara på IKEA. Jag hittade även en sån där lurvig matta som jag alltid velat ha.
Jag åt även middag på IKEA.
Mätt och glad för tjugo kronor.
En kväll i riktig småländsk anda.
I går kväll tittade vi på Twin Peaks, och när jag skulle gå och lägga mig så satt den bara där....en liten skogsmus. På bänken där jag har en kaffebryggare satt han och tuggade på en svart liten sak. Hoppas att det inte var en del av en elsladd som den rackaren hade knyckt uppe på vinden.
Jag sprang efter mobilen och skulle föreviga det lilla krypet.
När jag kom tillbaka och skulle trycka av så pep han till och tog ett skutt på ett par meter och försvann med ljusets hastighet in mot sovrummet. Jag sprang efter och hann precis se honom försvinna in under min säng. Jag har en sån där kontinental sak som det nästan inte är något mellanrum mellan golv och sängbotten, så att man kan inte direkt krypa under och hugga honom i nackskinnet.
Jag försökte lysa med mobilskärmen, men såg honom inte någonstans i det svaga skenet. Jag gick ut och hämtade en list som jag hade sågat till för att testa i tv-rummet. Hela vägen in upprepade jag för mig själv:
I go to the mouse because i like the
I go to the mouse because i like the
När jag kommer in så ser jag konturen av en liten lurvig boll komma farandes i ljusets hastighet, fort ut mellan mina fötter och så springer han rakt upp på väggen a´la Matrix och försvinner in i ett minimalt litet hål där elementrören går upp till vinden.
Han vann den här gången, men jag är övertygad om att det inte är sista gången jag ser honom.
Nästa gång ska jag vara förberedd.
Lunchpromenad i slottsparken igår.
I går var jag på IKEA och letade matta och soffor. Egentligen var jag inställd på en mörkgrå soffa, men hittade den här som var sådär skön så att man höll på att somna när man satte sig. Det negativa var priset som var högt för att vara på IKEA. Jag hittade även en sån där lurvig matta som jag alltid velat ha.
Jag åt även middag på IKEA.
Mätt och glad för tjugo kronor.
En kväll i riktig småländsk anda.
Sälj era barn eller belåna huset
Det finns bra band och så finns det jävligt bra band.
Populärmusiken måste ständigt vara i fara eftersom det alltid uppkommer band som av många framställs som räddare av just densamma. En vän sa för några år sedan att om ingen räddar rocken från Arctic Monkeys så kommer snart hela den moderna musikscenen som vi känner den att kollapsa. Jag förstår honom så väl, och kan känna hans frustation inför det faktum av att makten i att föra rockmusiken vidare ligger i händerna på ett gäng känslokalla apor.
De som bäst lämpar sig att föra musiken ett steg framåt den här gången är utan tvivel Win Butler, Régine Chassagne, Richard Reed Parry, William Butler, Tim Kingsbury, Sarah Neufeld och Jeremy Gara.
Tillsammans utgör de det fantastiska och hyllade kanadensiska bandet "Arcade fire"
2003 hörde jag en låt som hette "No cars go" från deras självbetitlade EP. Året efter släppte de debuten "Funeral" i en snygg pappförpackning. Sedan dess har skivan långsamt vuxit sig fast vid medvetandet och placerat sig allra högst upp på min absoluta 2000-tals topplista. Det är intelligent popmusik som tar på sig den otacksamma rollen att föra arvet vidare och de gör det med sådan kraft att man ryser av välbehag.
I år följde de upp sin fantastiska debut med "The Neon Bible" som direkt avfärdar farhågorna om att "Funeral" skulla ha varit en ovanligt tursam lyckoträff. The neon bible är årets bästa album och jag kan sätta min gamla hatt på att ingen lyckas överträffa det innan året är slut.
För övrigt så är de kanske det bästa som man kan se live just nu och måndagen den 5:e November kommer hela gänget vara i Stockholm och sparka hela den etablerade popscenen rakt i ansiktet så att blodet sprutar. Har ni inte råd så sälj era barn eller belåna huset. Ni kommer aldrig att se något bättre i år.
Jag säkrade mina biljetter idag och nedräkningen har börjat.
Tills dess;
Arcade Fire - Neighbourhood # 2 (Laika)
Live 2005
Live 2005
Septembers sista tisdag
I dag är det glad stämning i korridorerna.
Det är hej och hejsan hit och dit och alla verkar ha något stort på gång.
Det är inte bara septembers sista tisdag, utan det är lönedag och alla är nyrika igen.
Höstens fina väder fortsätter och idag fick jag beskåda en fantastiskt vacker soluppgång över Öland på
vägen in till "city". I går betade "the bookhouse boy and girls" av två avsnitt av Twin Peaks.
Audrey är fortfarande fast uppe på "One eyed jacks", Cooper återhämtade sig snabbt när han fick reda på att halva Twin Peaks har blivit skjutna, nerslagna eller försvunnit. Cooper får återkommande besök av en jätte som snor hans ring och lovar att lämna tillbaka den när Cooper har löst de gåtor som han berättar. Det handlar om en man i en leende säck, någon som pekar utan kemikalier och att ugglorna inte är vad de ser ut att vara. Leland Palmers hår har blivit kritvitt över en natt och han är på ett sjuhelsikes bra humör och sjunger galna sånger. Intrigerna tätnar och man längtar tills nästa gång man får krypa ner under en filt och åter besöka denna underbara stad.
"Do you want to play with fire little boy, do you want to play with BOB?"
Jatoba flyttar in till helgen
Jag har valt golv till det rum som jag håller på att renovera. Brasiliansk körsbär, eller Jatoba som det
oftast kallas. Kommer att läggas på söndag efter skördefesten. I kväll ska jag fortsätta att måla på fönster, väggar
och tak. Allt ska bli vitt, vitt, vitt förutom det här djupt röda golvet.
Det är inte lätt att se framför sig hur det blir. Men jag tror att det här blir bra.
Jag kanske skulle låta tärningen välja golv....
Tärningen är kastad och världen ligger klar
En kväll vill jag göra som mannen i Luke Rhineharts roman Tärningsspelaren.
Att helt underkasta sig en tärning och låta dess utfall avgöra vilka vägval jag ska göra. I många fall är det omöjligt att göra ett rationellt val grundat på förnuft och då skulle ett enda litet tärningskast bespara mycket grubblande och sömnlöshet. Det kommer krävas karaktär att blint lita på det som tärningen beordrar mig att göra. Idén är vansinnigt lockande. Inga mer svåra beslut. Det som kan gå åt helvete går med all sannolikhet åt helvete ändå.
Visserligen behöver man inte vara så drastisk som Rhineharts hjälte.
En gång slår han tärningen och tänker för sig själv "Blir det en etta går jag en trappa ner och våldtar Arlene"
Givetvis blir det en etta och han måste tiil varje pris underkasta sig tärningens vilja. En annan gång slår han om att lämna sin fru och sina barn för alltid. Tärningens lag är allsmäktig och det är bara att lyda.
Innan du underkastar dig tärningen har du ju visserligen makten att bestämma graden av förödelse. Du sätter reglerna innan och bestämmer hur grova konsekvenser tärningens utfall egentligen kommer att kunna få.
En kväll vore det intressant att testa.
Börja redan på bolaget. Blir det en etta köper vi öl, en tvåa whiskey........och så fortsätter man hela kvällen. Blir det en etta åker vi hem till henne och blir det en tvåa åker vi hem till honom. Och så fortsätter man hela kvällen igenom.
Sen slutar man nere vid Fyrkanten runt halv tre och den uttråkade fjortisen i kassan frågar vilken sås man vill ha. Då tänker jag tyst för mig själv....en etta för vitlök, en tvåa för stark.......så kastar man tärningen och låter den avgöra mitt öde.
Med tärningens hjälp kan jag gå hur långt som helst utan att behöva tänka.
Jag ska kolla i en rollspelsaffär om det inte finns någon sån där konstig åttakantig sak som har ja och nej.
Det skulle förenkla tärningsspelandet många gånger. T.ex. ska jag binda boräntorna eller inte? Ska jag ha fast eller rörligt elpris? ska jag ringa AM idag och fråga om vi ska äta lunch och snacka jobb.....
....Där vet jag att tärningen hade sagt ja, och eftersom jag ännu inte har någon tärning så är jag fortfarande chef i mitt liv. Därför säger jag:
Givetvis ska du ringa!
Det är ju bara "business as usual" när allt kommer omkring.
Tärningen är kastad och världen ligger klar!
Jag kontrar en bruten tå med ett sönderhostat revben
Tillbaka där allt en gång började i våras.
Björkviken öland.
Vi har varit inne på Harrys och ätit Cesarsallad. Helgen har varit rolig och i Fredags blev det utgång på Harrys i Kalmar och på Lördagen hamnade vi på Palace. Mitt besök från vår kungliga hufvudstad stannade hela helgen och det var jävligt skoj och skönt att bara ligga hemma och dricka öl och sedan bege sig ner till "city" och festa.
I går tog jag begreppet bakfylla till en ny nivå. Jag kan inte minnas när jag var så dålig sist. Det är bara att konstatera att man inte orkar lika mycket längre, och att kroppen säger ifrån mycket fortare.
Vi spikade att det blir Roskildefestivalen 2008. Jag hoppas innerligt att jag kan locka med mig några eller helst alla från vårat gamla roskildegäng och ha en återträff. Det var alldeles för många år sedan jag var där nu.
Fredriks tå var helt blå i morse. Han tror att den är bruten, men de gör aldrig något åt en bruten tå ändå så det är bara att härda ut. Själv tror jag att jag är på väg att få ett brutet revben på grund av hosta. Satans förkylning som aldrig någonsin verkar vilja släppa greppet.
Nu ska vi åka hem till Färdigtorpet och se på den film som jag i svaga stunder har beskrivit som "bland det bästa som någonsin gjorts"......
FIGHT CLUB
Ett modernt mästerverk som man aldrig kan se för många gånger.
"You buy furniture. You tell yourself, this is the last sofa I will ever need in my life. Buy the sofa, then for a couple years you're satisfied that no matter what goes wrong, at least you've got your sofa issue handled. Then the right set of dishes. Then the perfect bed. The drapes. The rug. Then you're trapped in your lovely nest, and the things you used to own, now they own you"
Helgen V.38
Tiden knaprar i sig av 2007 bit för bit.
38 Tårtbitar av 52 är redan uppätna.
Nu ska jag bara knata ner till det lokala systembolaget och köpa hem lite rött till helgen.
Får väl bli en låda Wisby med eftersom jag ska få besök från Hufvudstaden.
Kanske rent utav är läge att bli "fulla för kärlekens skull" ikväll.....
De som bor här önskar trevlig helg och välkommen åter!
Doppelganger!
WWW.NIKLASCEDERLOF.BLOGG.SE
WWW.DARKEST.BLOGG.SE
WWW.TWINPEAKS.BLOGG.SE
BJORKVIKSGRUPPEN PRODUCTIONS 2007
Granskad och utnämnd av gud själv
Det är mycket världens alla möjliga saker hit och dit.
Världens bästa restaurang, Världens dyraste pizza, världens vackraste kvinna, världens fetaste man, världens skitigaste gris, världens starkaste krydda. Världens mest illaluktande skunk.
Och så världens bästa Karlsson. Är det Emelie eller är det han på taket?
Expressen har samlat världens bästa författare och släpper en bok varje tisdag som kostar 59:-. Boken är riktigt inbunden och väldigt trevlig och hittils har de betat av Gösta Berlings saga med Selma Lagerlöf och så har jag för mig att det var nåt med Strindberg, men jag är inte säker. Expressen är i alla fall bombsäkra på att det är världens bästa författare de har kokat ihop.
Jag har varit på världens finaste strand 5 gånger. På 5 olika platser dessutom. Och det är olika tidningar som har utsett den varje gång. Femfaldig världsmästare i badning kan jag alltså stolt titulera mig.
Det handlar i de flesta fall om ytterst subjektiva sanningar som på något vis genomgår en slags förädling i någon åsiktsmaskin någonstans, t.ex. en tidning och hux flux så kommer det ut något som gör anspråk på att vara en objektiv sanning. Granskad och utnämnd av gud själv.
Jag vill inte förstöra fredagsstämningen för er på något sätt.
Men idén till det här världens-bästa-snacket fick jag nyss då det ringde in en man och ville höra vad som enligt honom var världens deppigaste låt. Jag lyssnade noga och blev glad då han sa det;
"The Cry of Mankind" med My dying bride.
Jag har inte lyssnat på den skivan på många, många år men jag minns hur den fullständigt knockade oss när den släpptes och att den verkligen var bland det deppigaste som jag hört någonsin i musikväg. Tyvärr så hade de ju inte den här låten i arkivet så att de spelade någon Bruce Springsteen låt istället. Men då blev jag så sugen så att nu tänkte jag ge er den låten som är en mycket god kandidat till "Världens deppigaste låt":
Världens bästa restaurang, Världens dyraste pizza, världens vackraste kvinna, världens fetaste man, världens skitigaste gris, världens starkaste krydda. Världens mest illaluktande skunk.
Och så världens bästa Karlsson. Är det Emelie eller är det han på taket?
Expressen har samlat världens bästa författare och släpper en bok varje tisdag som kostar 59:-. Boken är riktigt inbunden och väldigt trevlig och hittils har de betat av Gösta Berlings saga med Selma Lagerlöf och så har jag för mig att det var nåt med Strindberg, men jag är inte säker. Expressen är i alla fall bombsäkra på att det är världens bästa författare de har kokat ihop.
Jag har varit på världens finaste strand 5 gånger. På 5 olika platser dessutom. Och det är olika tidningar som har utsett den varje gång. Femfaldig världsmästare i badning kan jag alltså stolt titulera mig.
Det handlar i de flesta fall om ytterst subjektiva sanningar som på något vis genomgår en slags förädling i någon åsiktsmaskin någonstans, t.ex. en tidning och hux flux så kommer det ut något som gör anspråk på att vara en objektiv sanning. Granskad och utnämnd av gud själv.
Jag vill inte förstöra fredagsstämningen för er på något sätt.
Men idén till det här världens-bästa-snacket fick jag nyss då det ringde in en man och ville höra vad som enligt honom var världens deppigaste låt. Jag lyssnade noga och blev glad då han sa det;
"The Cry of Mankind" med My dying bride.
Jag har inte lyssnat på den skivan på många, många år men jag minns hur den fullständigt knockade oss när den släpptes och att den verkligen var bland det deppigaste som jag hört någonsin i musikväg. Tyvärr så hade de ju inte den här låten i arkivet så att de spelade någon Bruce Springsteen låt istället. Men då blev jag så sugen så att nu tänkte jag ge er den låten som är en mycket god kandidat till "Världens deppigaste låt":
MY DYING BRIDE med THE CRY OF MANKIND
You can't expect to see him and survive
You'll swallow his tongue of thorns
His mouth, dripping with flies
In his glorious kingdom of fire
But I believe he wept
I will make them all lie down
Down where hope lies dying
With lust, you're kicking mankind to death
We live and die without hope
You tramp us down in a river of death
As I stand here now, my heart is black
I don't want to die a lonely man
This is a weary hour
This is a weary hour
Jippi. Nu ska jag traska hemåt och sjunga en
glad sång hela vägen till helgen.....
la, la, la, la, la!
Under det blåa väntar hajarna, vaknar och är hungriga!
God morgon.
Jag har varit vaken länge och var på jobbet vid 07:00 idag.
Fredagsförmiddag i förkylningsträsket. Hostan blir bara värre, men ingen feber ännu.
På lunchen ska jag till Resia och boka hotellet till nyår. Jag ska fixa ett riktigt kackerlacksnäste till Snoriz....
Här ska vi bo....Isla Verde, San Juan, Puerto Rico.
Vithajarna lär älska att knapra på turisternas sprattlande ben i det där
lockande blåa vattnet. Lunchen är serverad!
"Under det blåa väntar hajarna, vaknar och är hungriga..."
I kväll får jag besök ifrån Stockholm som kommer att stanna hela helgen. Jag fick reda på det igår och det blir trevligt värre. Jag måste bara åka och handla lite frukost så att jag inte låter mitt kylskåp avslöja vilket fattigt
hem det egentligen är. Det finns bara en torr gammal ost och en massa folköl. Tragiskt. Jag måste köpa på mig
massa musli, fil och sånt där som vuxna människor äter till frukost.
DAGENS LILLA LISTA:
Just one fix - Ministry
Subterranean homesick alien - Radiohead
Rock n roll damnation - AC/DC
All mixed up - Red house painters
For all tomorrow parties - The velvet underground
Stripped - Depeche mode
No time for us - Broder Daniel
Do the Vera Naning revolution!
DO THE VERA NANING REVOLUTION!
Du hade huvudet i en plasthink och såg på alla som fläsk så salt, fläsk så salt
do it, sa du och tittade på han som sköt sig i huvudet och såg blodet komma fram, komma fram
Härskna kvinna, stora man. Du tvingade ett litet barn i din fläskiga famn
Jag kunde läsa innan du kunde gå, du kunde gå innan vi kunde stå
det är nåt allvarligt fel med din hjärnas institution, Do the sinnesjuka Vera Naning revolution.
Ny låt med Kenny & The Foodboxes
"Do the Vera Naning revolution"
snart ute på "12" vinyl.
Let´s Rock...
Du hade huvudet i en plasthink och såg på alla som fläsk så salt, fläsk så salt
do it, sa du och tittade på han som sköt sig i huvudet och såg blodet komma fram, komma fram
Härskna kvinna, stora man. Du tvingade ett litet barn i din fläskiga famn
Jag kunde läsa innan du kunde gå, du kunde gå innan vi kunde stå
det är nåt allvarligt fel med din hjärnas institution, Do the sinnesjuka Vera Naning revolution.
Ny låt med Kenny & The Foodboxes
"Do the Vera Naning revolution"
snart ute på "12" vinyl.
Let´s Rock...
Vår finansminister är ett riktigt fisknylle
Enligt Expressen idag så är förloraren i den moderata regeringens nya budget;
"En bilburen, deltidsarbetslös rökare med Hem-PC"
Först när jag läste det fnissade jag till, sen läste jag igen och så började jag skratta så att jag nästan ramlade av stolen. Jag vet inte riktigt varför...men jag tänker mig den där människan, förloraren som tar sin gamla bil till macken och tankar tre fjärdedels tank, köper ett paket marlboro light och tokröker hela vägen hem. Som tur är så jobbar han ju bara deltid och har därför hela eftermiddagen över till att sitta och spela och röka framför sin splirrans nya Hem-PC som skulle vara så förmånlig.
Skäms. Jag ska ju tycka synd om den här människan och förstå allvaret i att vår regering håller på att berika de redan rika med slantar som de tar från Hem-PC folket och rökarna.....men det kan jag inte.
Jag vet inte när, men någon gång under resan slutade jag bry mig överhuvudtaget. Jag har kommit på att jag är helt jävla likgiltig och bryr mig mer om vem som slog ner Dr Jacoby i Twin Peaks än om att fisknyllet håller på att robba alla rökare. Fisknyllet är inte min idé. På samma restaurang som jag satt och lunchade på då jag läste om den här förlorarkategorin satt det två lokala alkisar och söp till det. På TV visade de budgetpromenaden och de skrockade och kommenterade som alkisar i allmänhet gör.
Den där jäveln.....
Han pekade med hela handen upp mot tv:n
Den där jäveln är ett riktigt fisknylle!
En gång i tiden brydde jag mig om allt och hade idéer om allt. Självklart har jag kvar mina grundvärderingar och intresserar mig visst om vilket parti som sitter i regeringen eller inte. Men jag kommer aldrig att starta någon revolution, eller stå längst fram med basebollträt den dagen då fisknyllet ska störtas.
Jag är förresten en vinnare enligt samma tidning.....
....Även det passerar mig förbi med overkligt lågt intresse.
Mr Fish-face, we must go now....there´s a knack-party at
kungsträdgården with a bunch of smoking home-pc fuckers!
Min vind är full av hemligheter
Jag glömde berätta något viktigt.
I går kväll var jag uppe på vinden för att leta efter något som jag trodde fanns där.
Det var mörkt och jag hade bara en lampa med ett svag sken med mig. Jag lät vindsluckan stå öppen för att låta lite av skenet från trädgårdsbelysningen komma in. Det blåste ganska mycket och givetvis for vindsluckan igen med våldsam kraft. Jag grävde bland lådor och gamla kvarglömda saker som säkert legat där sedan två ägare tillbaka, alltså mitten på sextiotalet. Då jag inte hittade vad jag skulle så bestämde jag mig för att leta mig fram till luckan igen.
Precis när jag ska öppna luckan hör jag en melodi. Ett plingande ljud som från en speldosa eller en vindflöjel. Jag ryser i hela kroppen och det är som att vara mitt i en skräckfilm. Jag har levt där ute i skogen i snart sex år och gått omkring i svartaste natten bland tallarna och aldrig någonsin känt någon som helst rädsla. Jag till och med njuter av mörkret, skogen och tysnaden. Men nu när jag ligger uppe på den där mörka vinden omgiven av gamla okända prylar och ett plingande ljud som spelar en melodi som jag känner igen fast inte kan placera.....då blir jag faktiskt hysteriskt livrädd och vill ut därifrån.
Jag får upp luckan och lite ljus kommer in.
Jag lyssnar och den spelar fortfarande. Nu hör jag vad det är för låt....
"Dansa min docka medan du är unger, när du blir gammal så blir du så tunger....."
Jag vänder och kryper tillbaka in i mörkret.
Jag river och sliter och i en sliten kasse från någon mataffär som lades ner på åttiotalet hittar jag förutom lite gamla barnkläder även en speldosa som är skyldig till det här skämtet.
Jag måste ha kommit åt den när jag letade efter det där andra. Jag är lättnad över att de logiska förklaringarna ännu en gång har segrat och kryper ut och nedför stegen.
Vad var det jag letade efter då?
Äh, det var bara ett Ouija-board, ni vet ett sånt där anden-i-glaset kör som man kan prata med de döda igenom.
Jag tänkte sälja det på blocket. Det finns alltid galningar som tror att de döda har något att berätta för oss levande.
Jag är övertygad om att jag har lagt det på vinden, men saker har en tendens att flytta runt där uppe och försvinna.
Min vind är full av hemligheter.
DOPPELGANGER
Jag var aldrig inkluderad i din stora plan
Sen kväll, ingen snö ännu.
Jag lägger mig ner och väntar på att en komet ska slå ner i huset innan färgen ens har hunnit torka.
Den kommer aldrig och jag tar ett glas vatten istället. Jag tar fram den gamla akustiska och lägger mig på golvet och plinkar på de splirrans nya strängarna. De första timmarna låter den nästan elektrisk när man har strängat om den. Det är ett förlösande och behagligt ljud som man måste ta vara på innnan den blir trött och sliten igen.
Jag höll på att köra på en tjej idag. Hon bara stod där mitt i vägen och såg bortkommen ut. Först tänkte jag att hon måste ha rymt från något mentalsjukhus och i samma stund slog de mig att alla sådana för länge sedan är nedlagda. Hade jag ändrat låt på stereon så hade jag kanske blickat ner för bråkdelen av en sekund, och då hade jag klippt henne rakt av så att hon hade fått sitt livs resa.
Nu hann jag att väja och i backspegeln såg jag henne stå kvar där mitt i vägen och flyttade sig bara en aning ut mot mitten för att lämna fri väg åt bilarna som kom efter mig. Det var för övrigt sista gången som jag lyssnade på ingenting singeln just på grund av att den inte betyder någonting för mig längre. För ett ögonblick där trodde jag att de hade gjort en svängig och helt OK låt. Men hela kvällen när jag målade så lyssnade jag på låtar som "M", "Ansgar & Evelyn" och "Mannen i den vita hatten" och insåg att KENT fan måste skärpa sig lite på resten av albumet i fall att det ska vara något att ha. Kanske var det sista gången på länge på grund av att jag har lyssnat på den oavbrutet sen den släpptes. Nu lägger jag ner det där. Det är ingenting mellan oss längre.
Jag var alltid den som sa; allt kommer att ordna sig, allt löser sig alltid, glöm aldrig det.
Jag sa det för att jag trodde att det var sant och för att jag någonstans djupt därinne visste att det var sant.
När jag låg där på golvet och plinkade på gitarren med det svagt elektriska ljudet så slog det mig plötsligt att du aldrig sa det till mig. Du sa aldrig att allt skulle lösa sig eller att saker och ting skulle ordna sig. Du hade aldrig någon större plan och du hade aldrig någon mening eller långsiktigt lösning som på något vis kunde ingjuta hopp, tro och mod i saker som vi gjorde. När något var svårt eller gick fel så var det alltid jag som fick vända och vrida så att jag till sist kunde hitta en möjlig utväg från en till synes hopplös situation. Deus ex machina.
Under hela den här långa resan sa du aldrig en enda gång att saker och ting skulle lösa sig, allt kommer att ordna sig. Jag förstår det så här i efterhand och jag borde ha tänkt på det långt innan saker och ting gick överstyr.
Anledningen till att du aldrig berättade för mig om någon större plan där allting skulle ordna sig....
......Anledningen var helt enkelt att jag aldrig har varit inkluderad i någon sådan plan.
När jag var upptagen med att förstärka muren på norra sidan så att inte fienderna skulle komma in, så hade du fullt upp med att gräva en tunnel på den södra sidan. En tunnel stor nog åt en person. En tunnel som var byggd för att rasa så fort den första människan krälat sig igenom.
"Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
i väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
genom en iskall vinter
Du är min hjälte för du vågar vara rak, du är min hjälte för du är
precis så svag som jag
Och hjälp mig jag behöver dig igen, igen, igen....."
vinter noll 2, KENT
VM i Cliff hangers på Färdigtorpet
God morgon.
I går sändes sista avsnittet av säsong 1 på Färdigtorpet. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var VM i cliff hangers. Frågorna är många, men jag antar att svaren kommer inom en snar framtid.
När ni hade åkte hem igår fick jag sån där vanligt tomhetskänsla och abstinens, och därför slängde jag i DVD:n med extramaterialet till första boxen. Ganska roliga grejer faktiskt, som en intervju med kvinnan som ägde och lånade ut det där Cafét och senare tjänat en förmögenhet på att sälja körsbärspaj till Twin Peaks turister.
Idag var det kallt ute, bara 4 grader och jag hade glömt fönstret nere på bilen eftersom jag hämtade nya lister till mitt renoveringsprojekt igår. Men solen skiner och det kommer nog bli en fin dag så småningom.
Grymt fin Peak Performance affär hittade vi i Jönköping.
Jag köpte ingenting men Snoriz kunde inte hålla sig och
fick lägga en liten slant för att få en sån där fin blank påse med sig hem.
De som redan är förbannade kommer att tappa förståndet (ingenting, kent)
Jag har två stunder med Kent som får mig att rysa av välbehag. Den första är mitten av nittiotalet under turnén för Verkligen då de framförde en blytung version av Depeche Modes "Stripped" i sina svarta kostymer som skavde så mycket att de snart var tvungen att hänga dom på hyllan för alltid. Platsen var Roskilde och under samma spelning levererade de den längsta och bästa versionen av "En timme en minut" som jag har hört med bandet. De malde på som om tiden stod stilla.
Den andra stunden är när jag knatar iväg och köper uppföljaren till singelalbumet "Vapen och ammunition", en svart skiva med den lockande titeln "Du och jag döden". När jag sätter den i spelaren och förväntar mig ett ännu mer kundanpassat sound och ännu fler hyllningar till nubbe och sill i den svenska midsommarnatten så håller jag på att gå i bitar av lycka.
Jag möts av en plågsam resa med ljudlandskap som känns igen från skivor som The Cure "Disintegration" och de mest deprimerande texter som Joakim Berg hittils har kläckt ur sig, i konkurrens med Hagnesta Hill. Kent hade tagit ett kliv framåt och hundra steg bakåt. De hade grävt upp de hjältar som hjälpte dom att fly en gång i tiden och refererar till all världens depprockare med resultatet att de har producerat en av sveriges genom tidernas bästa och mörkaste skiva. Jag tackar dom för det. Den skivan lever jag på ännu.
Så det är inte så värst underligt att förväntningarna är uppskruvade till elva. Tidigt står det klart att vi är tillbaka i barndomens gråa betonglandskap i Hagnesta hill. Depeche Mode är som vanligt med och spökar och låten har ett grymt sväng med ett vasst och tungt riff som direkt fastnar på hjärnan. Jocke Bergs fulsnygga falsettsång i refrängen och den där texten om att "Dom jävlarna tog oss en efter en" är klockrent men kommer förmodligen att reta gallfeber ytterligare på den skara som verkligen hatar kents unika sound.
Jag kan tänka mig att lika mycket som kentfansen kommer att gilla den här låten kommer motståndarna att avsky den. För om man tänker efter så är det egentligen en ganska störande låt som de har valt att släppa som singel.
De som tvivlade på att kent kommer att kunna leverera ännu ett mästerverk kan lugnt avskriva sina misstankar.
Och de som redan är förbannade kommer fullständigt att tappa förståndet.
mannen i vitt med röda byxor
Frukost på en främmande planet
Planeten Jönköping.
Vilken frukost de hade där uppe, man blev helt vimmelkantig.
Hemmagjord filmjölk med rostade kastanjer, linfrön, valnötter, honung, torkade frukter, färska fikon, kanel och nyriven ingefära. Köttbullar, äggröra, smörslungade skärbönor, sill, rostat bröd, apelsinmarmelad, färskpressad apelsinjuice, kaffe, kokt ägg, nyponsoppa.
Tidigare har jag berättat om höstens renoveringsprojekt, och igår började jag.
Det är den delen av huset som idag kallas TV-rum. Det var 5 år sedan något gjordes där och det är dags nu. När jag är färdig är planen att det inte längre ska vara ett tv-rum. Det ska i fortsättningen fungera som sällskapsrum med stereo och öppen spis där man kan sitta och läsa eller lyssna eller bara dricka whiskey och umgås.
Jag började med att måla fönstren vita. Ett riktigt pilljobb, men rummet kommer att få ett otroligt lyft när jag är färdig.
I kväll fortsätter jag med taket som också ska bli vitt.
Sen ska vi se om vi kan få tag i KENT-singeln som var slut hos skivbolagen igår, den första dagen den släpps.
Kents nya är ingenting att bry sig om
Ordvitsen ovan är snodd från min favoritblogg som jag inte nämner namnet på....
Men kul är den!
Eftersom singeln inte finns i butik som utlovat idag, och eftersom den inte finns tillgänglig för nedladdning legalt från iTunes så får man skaffa den på ett sätt som är mot mina principer. Men lugn, jag tänker betala för mig. Jag köper den riktiga varan i morgon, så att ni kommer att få era väl förtjänade slantar. Jag blev bara så jävla sugen.
Ingenting heter den som sagt.
Jag har lyssnat igenom den ungefär 15 gånger under eftermiddagen och försöker bilda mig en uppfattning om hur nya KENT kommer att låta.
Riffet är skönt. KENT goes disco igen och mollackorden haglar traditionsenligt.
Det är svängigt som fan. Det är ingen ny "Du och Jag döden" om man bara ska döma utifrån singeln.
Kents låtar kräver alltid att man ger dom en hel del lyssningar innan man kan säga varken bu eller bä, men jag tycker nog att det är en riktigt bra låt som de har snickrat ihop. Den växer hela tiden.
"I Hagnesta hill blinkar tv-ljusen, jag gör vad jag kan drömmer mig bort
i Hagnesta hill bland de identiska husen rycker vi till reklamen avbryts för sport"
i Hagnesta hill bland de identiska husen rycker vi till reklamen avbryts för sport"
Det ska vara en box i år
Krutröken har knappt hunnit lägga sig från saluten då sista pusselbiten i Twin Peaks anlände.
DVD-Boxen är den bästa uppfinningen sen.....lådvinet.
Jag har precis lagt en order hos Discshop som kommer hjälpa till att göra hösten ännu behagligare.
Den här gången har turen kommit till Peter Jackson och Stanley Kubrick vars samlade (mäster) verk strax kommer att digitaliseras och ersätta de gamla knastriga VHS banden med utspilld grogg på.
Kubrick i all ära, men just nu är jag faktiskt mest sugen på att åter igen se Peter Jacksons första skruvade filmer, Bad Taste, Braindead och Meet the feebles. Jag kan fortfarande inte förstå att det är samma gubbe som står bakom Sagan om ringen. Kubrick-boxen innehåller en del gott som jag aldrig har haft. Slutligen kommer det hem ännu en pusselbit i Lynch-samlingen, Wild at heart. Jag är inte riktigt säker på att jag har sett den.......men den kommer givetvis att vara bra.
Fuck Christmas.....get your own presents!
Mycket väsen för ingenting
Mycket väsen för ingenting.
Kents nya singel alltså som släpps idag.
Varför har inte Itunes-store lagt upp den för nedladdning?
På grund av att jag kör med MAC så vågar jag inte använda andra nedladdningssiter, p.ga. tidigare dåliga erfarenheter från t.ex. CDON. Det finns säkert andra bra, men jag har inga konton där och ingen vidare
Jag får väl göra som förr i tiden och knata ner till den lokala skivhandlaren på fikarasten och se om han har ett ex över.
Förkylningen har slagit hårt mot mig och jag låg länge i sängen och övervägde om jag skulle ta en sjukdag eller inte. Men handen på hjärtat så går en förkylning att jobba med om man inte har hög feber. Det svåraste momentet är att just ta sig ur sängen. När man väl sitter på jobbet så går det oftast vägen.
Jönköping var roligt som vanligt och det har varit väldigt lugnt.
Enda ödet var när vi åt sushi och jag skulle visa att det inte var så starkt med Wasabi som man kan tro. Jag slevade på en ordentlig skopa och svalde tillsammans med fisken och riset och lite sån där surkål. Ögonen vändes ut och in och jag fick kämpa för att inte spy och sedan sprutade tårarna......damn, det var verkligen starkt. Men det är väldigt gott...
Vi var och skulle köpa en ny dator åt Snoriz på lördagen. Tyvärr gick vi ju till PC-City först och då fick jag syn på något som fick mig att tappa all koncentration så att jag inte längre kunde fungera som opartiskt stöd åt henne:
Den nya iMac med aluminiumskal, ännu tunnare och ännu kraftfullare och framförallt ännu snyggare.
En MAC-älskares våta dröm som kan bli verklighet för strax över 12 000:-
Jannika, Emelie, Snoriz och jag, det vill säga "The Bookhouse Boy and Girls" körde igår Twin Peaks rally och betade av tre avsnitt på raken. Saker och ting börjar verkligen röra på sig nu......One Eyed Jacks marker dyker upp lite varstans och Cooper och gänget drack te hos Log-lady och fick reda på vad hennes vedträ såg den där natten då Laura mördades. Stugan med röda gardiner hittades till sist och därinne fanns en fågel som till en början inte var så talför. När den fått i sig lite mat så lärde den sig slutligen tala, men då skickade Leo ett "Love letter" från sitt gevär så att fågeln blev fucked forever. Och så lyckades de ju äntligen hitta den enarmade mannen....som i Coopers dröm var tvungen att hugga av sin arm. Jösses vad det börjar bli bra.....
"Harry, I'm going to let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it, don't wait for it, just let it happen. Could be a new shirt at the men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot, black coffee. Like this."
Agent Cooper till Harry Truman
"Harry, I'm going to let you in on a little secret. Every day, once a day, give yourself a present. Don't plan it, don't wait for it, just let it happen. Could be a new shirt at the men's store, a catnap in your office chair, or two cups of good, hot, black coffee. Like this."
Agent Cooper till Harry Truman
Kladdigt lager med utsöndring på hela min bil
Söndag morgon, Jönköping.
Gråmulet höstväder, blåsigt och lite kallt.
Jag gjorde samma misstag i å igen. Varje år blir jag lika glad när jag ser att det finns massa med parkeringar över på den högra sidan. Varje år kommer jag sedan ut till bilen när vi ska åka hem och upptäcker att den är täckt av ett kladdigt lager med utsöndring från alla träden som växer intill. Så även detta år. Och det går knappt att tvätta bort det där klibbiga kådaliknande gojset.
I går var vi på ett Italienskt ställe och åt pasta. I natt var det ett livligt gäng som vägrade gå och lägga sig och höll låda nedanför vårt fönster, så att det har inte blivit så värst mycket sömn. Dock var det väldigt lugnt igår kväll med alkhohol så att det ska nog inte vara några problem att köra hemåt strax.
Jag har erbjudit mig att göra en hushållsbudget till Mamma och Lillasyster. De är inte så sugna.
- Jag vill inte veta vart pengarna tar vägen (mamma)
- Blir inte det väldigt jobbigt och så (Snoriz)
Klart ni ska ha en hushållsbudget så att ni vet hur slösaktiga ni är och att ni lägger pengarna på skräp.
Ni kan ju bli sådär ordentliga som Smala Sussie. Göra hushållsbudget och skriva julkorten i Oktober.
I kväll blir det Twin Peaks på Färdigtorpet.
Jag är full och det är kallt i Jönköping
Jag sitter just nu i hotellets enda dator för publikt bruk.
De skyltar med att de inte heller tar betalt för dricksvattnet och därför så tar de inte heller betalt för internetuppkoppling. Smart, mycket smart.
Jag är full och det är kallt i Jönköping.
Vi ska köpa en skinkmacka av den där Skinntorra portiern.
Godnatt.
Jens Lekmans nya har gjort mig Schizofren.
Helgen kom snabbare än vad vi kunde anat idag....
Jag checkar faktiskt redan ut och beger mig hem för att packa.
Strax ska jag nämligen hämta Snoriz och sen drar vi till Jönköping för en hel helg med stim och stoj.
Jag tänker mycket idag och ideérna bubblar i min lilla ärthjärna. Dialog med sig själv. Är inte det en monolog?
Jag själv:
Fan vad Jens Lekmans nya suger, kunde han inte kläckt ur sig nåt bättre. Fast titeln är ju helt Ok. Tänker på Janne Josefsson inslaget med alkisarna vid Kortedala torg.
Jag själv svarar:
Men du har ju aldrig kunnat med Jens Lekman och till och med kallat honom för en "plagierande Magnetic Fields kopia som Stephen Merrit borde ha knackat ner för länge sen"
Jag själv:
De har jag väl aldrig sagt, och förresten så köpte hon en ödetomt för den där miljonen hon vann, en av alkisarna i det där Josefsson-inslaget.
Jag själv svarar:
Det har väl för fan inget att göra med ditt Jens Lekman hat.
Jag själv:
Jag hatar honom för fan inte, jag tycker bara att originalet slår kopian.....är det så svårt att förstå?
Jag själv svarar:
Vem är världens bästa sångare då?.........kom igen....säg att det är Stephen Merrit...!
Jag själv tänker:
- - - - - - - - - - - - - - -
Jag själv:
Mark Kozelek.
Jag själv igen:
Mark who?
Jag själv:
Mark "The Red House Fucking Painters" Kozelek, That´s who!
Nu är det helg och uppe i Jönköping arbetar ismaskinen frenetiskt för att få fram tillräckligt med kyla till kvällen Gin och Tonic. Gud hjälpe er allihop där uppe. Här kommer en törstig jävel....!
KENT, Niklas C, Onkel, Laura Palmer, Ian Curtis och Charles Valentin säger trevlig helg och på återseende!
kotteri i dess barnsligaste form
God Morgon.
Visste ni att det finna pojkar och flickor även i kottvärlden?
Jag visste inte det för att jag tyckte att det tråkigaste ämnet i skolan var biologi. Lära sig om svampar, och träd och gräs och stenar och sånt där. Däremot minns jag att kottkrig är kul. Om man får in en riktigt pärla i pannan på sin antagonist. Fast det spårar oftast ur och en del går över till äpplen, större pinnar och slutligen stenar.
Det är det tunna röda vi vill se.....det är våran hunger efter blod som gör oss till hänsynslösa barbarer i det som började som ett oskyldigt krig med pojk- och flickkottar.
Nypon användes oftast vid närstrider förresten, men då endast då urspårningsfasen påbörjats. Alla samlade på sig en ficka full med nypon, trots att alla mycket väl visste att det var förbjudet. När saker och ting började gå överstyr och småstenar började vina kring öronen......Då var det dags för närstrid.
Om någon lyckades fånga en flyende fiende så delades nyponet och klipulvret gneds innanför tröjan på ryggen och det kliade för jävligt och stack och sved. Nyponen sved även ganska bra då man kastade dom på t.ex. kinden från ungefär 5 meters avstånd. Risken var att man sedan stod utan ammunition fem meter ifrån en galen unge från grannkvarteret med en svidande kind och en stor sten i handen.
"Kotte är ett fortplantningsorgan.
Honkottar tillverkar frön och hankottar tillverkar pollen"
De gjorde det på lillasysters nya Plasma-tv
Äckliga små djur har länge synts i hennes lägenhet då och då.
De har lämnat spår efter sig, men det är aldrig någon som lyckats se dom och folk i kvarteret har börjat tvivla på om de verkligen existerar eller inte. I går gick dock ryktet i den undre världen om att det skulle bli någon slags månskensfest och att alla skulle samlas efter midnatt.
Vi riggade ett par mörkerkameror och spolade ivrigt tillbaka bandet i morse för att se vad det var för en slags fest. Något verkar ha skrämt djuren då man på de första bilderna ser ett tjugotal sitta och dricka och prata i en ring nedanför balkongdörren. Strax efter två upptäckte vi dock något på den kameran som fick vårt blod att frysa till is.
Vi var så ivriga med att kolla på golvkamerorna så att vi hade glömt den som filmade i huvudnivå. Där, mitt uppe på hennes nya Plasma-tv såg vi två stycken av de där kräken som höll på att göra fler små kräk. Duplikation på ny teknik. Vi slängde banden, och hämtade tvål och vatten och skrubbade den där listen flera gånger om.
Jag åkte hem och vi lovade att inte berätta det här för någon.
Men hela dagen idag har tanken plågat mig.....
.....De gjorde det på lillasysters nya plasma-tv.
PABST BLUE RIBBON
Frank är lättretad och hatar tysk öl
Man sitter som på nålar genom hela Blue Velvet.
Dennis Hopper är filmhistoriens mest lättretliga och läskiga karaktär som den fullkomligt rasande psykopaten Frank.
Bästa scenerna i filmen:
1) När de kommer in till Ben och ska dricka öl. Hela scenen är lysande, dels när Frank får ett utbrott för att glasen aldrig kommer och vrålar att han hatar varm jävla öl. Sen när Ben vill skåla för Franks hälsa och han istället vill att Ben utbringar en skål för ett knull. Pricken över i:et är sedan när Frank oväntat klipper till Jeffrey och utropar "You fucking neighbour...."
"Do you want me to pour it?..........NO I WANT YOU TO FUCK IT!
2) När Ben sjunger Roy Orbisons "In dreams" som börjar med att han tänder den där lampan i ansiktet. Och så Franks minspel och slutligen när han blir förbannad igen och börjar skrika "I fuck everything that moves".
"The Candy-Colored clown they call the sandman...."
3) Efter besöket hos Ben när Frank blir vansinnig och börjar andas i sin mask och Jeffrey klipper till honom på snoken. Scenen utanför bilen är helt fantastisk.
"Do you know what a love-letter is....it´s a bullet from my fucking gun.....when you recieve a love letter from me you´re fucked forever fucker....."
4) När de är på väg in till Ben och Frank frågar vilken öl Jeffrey tycker om. Frank gillar inte tysk öl....
4) När de är på väg in till Ben och Frank frågar vilken öl Jeffrey tycker om. Frank gillar inte tysk öl....
Jag missade tyvärr David Lynchs kassa ko.
I somras kunde man läsa i DN om en viss ko signerad ingen mindre än David Lynch.
Cowparade är en slags kringflyttande konstutställning som har besökt sverige och Stockholm fram tills för några veckor sedan. En talesman för Färghuset där David Lynchs hatade ko ställdes ut ansåg att "det är ett roligt projekt och är gulligt för barn".
I New York tyckte man inte att det skulle vara lika gulligt för barnen att beskåda hans kassa ko. Den refuserades och ansågs olämplig att stå på allmän plats.
Själv tycker jag att den är underbart vacker och är lite ledsen över att jag inte fick beskåda den live när den ändå hade tagit sig hela vägen till lilla Sverige. Undrar vad den är gjord av?
På tal om hans kassa ko så kan man ju fundera över om den nya filmen Inland Empire kommer att bli en kassako och dra in miljarders dollar. Hursomhelst så är mina förväntningar på topp och det lockar att köpa den amerikanska utgåvan och tjuvkika.
På tal om hans kassa ko så kan man ju fundera över om den nya filmen Inland Empire kommer att bli en kassako och dra in miljarders dollar. Hursomhelst så är mina förväntningar på topp och det lockar att köpa den amerikanska utgåvan och tjuvkika.
Den korta beskrivningen om att den handlar om "en kvinna som hamnat i trubbel" räcker för att man ska få gåshud när man vet vem som är mannen bakom planen.
I kväll kommer jag ha fullt upp med att hålla fingrarna i styr
God morgon.
Strålande septemberhimmel idag med.
I natt drömde jag att jag flyttade till Stockholm, till ett litet torp ungefär hälften av färdigtorpets storlek.
Torpet låg vid ett ställe som jag inte vet vad det heter, men det är inte långt ifrån där Vaxholmsfärjan avgår längst ute på Värmdö. Det var en lycklig dröm och jag vaknade på ett strålande humör. Jag längtar till Stockholm just nu, kan vara därför. Det kommer i perioder det där.
I kväll är det tydligen gruppkurs i gitarrspelande ute på färdigtorpet........och precis som Emelie skrev i en kommentar så kommer väl jag ha fullt upp med att hålla alla fingrar i styr...:-)
Vilket är det finaste ackordet frågade någon igår?
Ja det var ingen enkel fråga. Det finns väl massor.
Men mollackord är vackrare än durackord och två ackord som i kombination är väldigt användbara är G och AM.
Skulle jag få välja att bara kunna spela två ackord för resten av livet skulle jag nog välja dessa.
"Det var en gång för så länge sen, du och jag slogs mot dumheten......"
"The sun goes down to the water, and see the women weeping there....."
"I hurt myself today, to see if i still feel..."
"Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frere..."
Fyra låtar som med fördel påbörjas med ett am.
Godnatt från er dumma, lättlurade och osäkra vän.
Flitens lampa lyser starkast framåt småtimmarna.
Jag ska hem och sova så att jag orkar vara duktig i morgon med.
Sjukt att sitta på jobbet vid halv tolv.
Jag fick bara en slags konstig panikångest och var tvungen att bli av med lite pappersarbete. Jag är alltid grymt nervös för att något ska gå fel nämligen. En liten felräkning som inte betyder något för mänskligheten, men som betyder väldigt mycket för de jag utför beräkningarna åt. Därför kommer den alltid så här ett par dagar efter, den där tryckande smärtan i bröstet och så måste jag kolla över allt en gång till.
en miljon där, sju miljoner där.....ser bra ut. Ok.
Osäkerhet eller noggranhet?
Det är den stora frågan.
Ungefär som att snäll är synonymt med dum och lättlurad.
Jag tror att jag är snäll och noggrann som sitter uppe halva natten och ser till att alla avskrivningar ännu en gång blir korrekta och upprättas enligt konstens alla regler, men i själva verket är jag dum, lättlurad och osäker.
Godnatt.
Undrar om jag drömmer om dig i natt med.
I så fall blir det fjärde natten i rad....:-))
Men det är över......hopplöst över.
"If i could open my arms, and span a lenght of the isle of Manhattan.........."
Varför är hela min värld en stor jäsande bulldeg?
Det är kväll.
Jag sitter och tänker tillbaka på min dag.
En dag som alla andra. Började med att jag skrev ett blogginlägg om att morgonen var precis som alla andra. I dag hade jag tänkt ta tag i saker och undersöka varför det alltid är tomt i min brevlåda. Varför kommer det ingenting trots att jag har en massa ärenden ute hos myndigheter överallt. Varför känns det som om hela min värld är en stor jäsande bulldeg i vilken jag ligger och sprattlar och ingenting händer någonsin.
Nu ska vi se........vi tar det från början:
Det började med att jag skulle åka ut till den lokala bilhandlaren och hora lite och böna och be om han kan tänka sig och köpa min bil till ett fruktansvärt underpris. På vägen dit åkte jag förbi Mc Donalds för att jag tänkte luncha på firman. När jag kom fram till firman var det stängt och inte en själ i närheten. Jag glömde att alla är på mässan redan. Jaha, så då åkte jag bort och ställde mig på en parkering och slängde i mig den sunkiga burgarmenyn.
Så begav jag mig bort till bilhandlaren och tågade in genom den nya fina entrén. Därinne satt det en yngling som snabbt lät mig veta att min vanliga kontakt minsann var ledig idag, och att jag skulle komma tillbaka i morgon. Men han påpekade även att jag inte skulle ha några som helst förhoppningar om att han skulle vilja köpa min bil. Nähä.
På eftermiddagen tänkte jag ringa lite samtal och kolla runt i fall det möjligen var någon någonstans som vet hur det går med alla dom där ärendena som är väldigt viktiga för mig och som tynger min hjärna i onödan.
Först var det förhandsbeskedet på bygglov som jag sökte för min tomt i början av April. Det sista jag hörde var att beslut skulle fattas för två veckor sedan. Mannen som handlägger ärendet var på tjänsteärende och återkommer på måndag. Jaha.
Sen ringde jag inskrivningsmyndigheten för att kolla om de möjligen skulle kunna tänka sig att få sina jävla arslen ur den berömda vagnen och ge mig lagfart på mitt hus så att jag inte behöver känna att jag betalar hela och äger halva. En lagfart som jag för övrigt sökte i mitten av Juni. Min handläggare var på kurs och återkommer på tisdag nästa vecka.
Ett sista samtal gick till skatteverket för att höra om de möjligen räknades kunna skicka ut min FA-skattsedel innan Fredag p.ga. att det skulle underlätta för mig. Det skulle jag inte räkna med. De var nämligen överbelastade.
Jag ger fan upp.
Hela livet går ut på att kastas mellan myndigheter och satans instanser som sitter där och stämplar alla papper och bara drar ut på lidandet.
Ingen skickar längre brev. Det kommer knappt räkningar längre.
Ingen ringer längre hem.
Jag har visserligen sagt upp hemtelefonen, men ändå.....
Om alla kunde göra klart vad de ska, så att jag kan få mina jävla papper och ta kontrollen på mitt liv igen.
Jag är på väg ner igen. Det märks eftersom man söker upp mannen i svart allt oftare.
Atmosphere. Sist i spelaren i kväll. Först på i morgon. Det är regeln, utan undantag.
"People like you find it easy / Naked to see / Walking on air
Hunting by the rivers / Through the streets / Every corner abandoned too soon
Set down with due care / Dont walk away in silence / Dont walk away"
Joy division, Atmosphere
Exakt vad definierar ni som konst Snorizar?
Jaha, så har hela världen gått och blivit webdesigners.
Här försöker man snygga till sin sida lite och sitter och svettas framför tangenterna med
"liftarens guide till HTML-kod" framför sig.
Och så regnar det kommentarer från Snoriz och hennes crew om att det
jag håller på med inte är konst.....art.........what exactly is art?
I morgon är det torsdag, därefter blir det fredag.
På fredag åker vi till Jönköping för en av årets absoluta höjdpunkter. Husvagnsmässan!
Förhör vid eftermiddagsfikat:
- Så du är husvagnsintresserad?
- Nej.
- Ska du jobba då?
- Nej.
- Vad ska du göra där då?
Äta gott, bo på hotell och dricka vin och tinto. Nedräkningen börjar nu.....
......Och nu tänker jag gå hem.
Här försöker man snygga till sin sida lite och sitter och svettas framför tangenterna med
"liftarens guide till HTML-kod" framför sig.
Och så regnar det kommentarer från Snoriz och hennes crew om att det
jag håller på med inte är konst.....art.........what exactly is art?
I morgon är det torsdag, därefter blir det fredag.
På fredag åker vi till Jönköping för en av årets absoluta höjdpunkter. Husvagnsmässan!
Förhör vid eftermiddagsfikat:
- Så du är husvagnsintresserad?
- Nej.
- Ska du jobba då?
- Nej.
- Vad ska du göra där då?
Äta gott, bo på hotell och dricka vin och tinto. Nedräkningen börjar nu.....
......Och nu tänker jag gå hem.
Brinnande himmel över Köpingsviken
Den här morgonen började precis som alla andra.
Man vaknar ensam, fryser är trött som fan och försöker att öppna sina igenklistrade ögon. Det knäpper i elementrören och rutorna är fuktiga av höstnatten. Man segar sig upp och tar sig ut till tv:n och slår på den skiva i DVD spelaren som satt i när man gick och la sig. Idag råkade det vara Television Personalities "My dark places". Jag fortsätter ut i köket och ser att klockan oftast är runt 07:35. Ingen tid för frukost alltså, och för övrigt så finns det aldrig någon frukost eftersom det inte är någon mening att sitta själv och stirra in i väggen och sleva i sig filmjölk och kärleksfullt uppvärmda bake-off bröd när man är själv. Frukost som vi känner den var tänkt som en social tillställning där man talar med sin partner eller familj om vad som händer lite under dagen och där man kan samlas innan man ger sig iväg till respektive dagsyssla.
Jag slänger på mig kläder, blir aldrig nöjd och håller på att få den ena skjutdörren över mig eftersom den ena klaffen som håller den på plats är lite trött. Jag sliter åt mig telefonen och behövliga nycklar och sedan rivstartar iväg ut på motorvägen.
En ny dag har börjat.
Ett nytt löfte kanske kan vara att skaffa mig lite morgonrutiner.
1) Att börja köpa frukost.
2) Att skaffa någon att äta frukost med.
Man vaknar ensam, fryser är trött som fan och försöker att öppna sina igenklistrade ögon. Det knäpper i elementrören och rutorna är fuktiga av höstnatten. Man segar sig upp och tar sig ut till tv:n och slår på den skiva i DVD spelaren som satt i när man gick och la sig. Idag råkade det vara Television Personalities "My dark places". Jag fortsätter ut i köket och ser att klockan oftast är runt 07:35. Ingen tid för frukost alltså, och för övrigt så finns det aldrig någon frukost eftersom det inte är någon mening att sitta själv och stirra in i väggen och sleva i sig filmjölk och kärleksfullt uppvärmda bake-off bröd när man är själv. Frukost som vi känner den var tänkt som en social tillställning där man talar med sin partner eller familj om vad som händer lite under dagen och där man kan samlas innan man ger sig iväg till respektive dagsyssla.
Jag slänger på mig kläder, blir aldrig nöjd och håller på att få den ena skjutdörren över mig eftersom den ena klaffen som håller den på plats är lite trött. Jag sliter åt mig telefonen och behövliga nycklar och sedan rivstartar iväg ut på motorvägen.
En ny dag har börjat.
Ett nytt löfte kanske kan vara att skaffa mig lite morgonrutiner.
1) Att börja köpa frukost.
2) Att skaffa någon att äta frukost med.
Brinnande himmel över Björkviken till vänster i bilden.
Bilden tog jag när Snoriz och jag skjutsade hem en medlem
ur den fruktade TE-maffian i helgen.
Powered by Sony Ericsson W880i.
Om flygrädsla och världshistoriens mest bortglömda flygolycka
Av olika anledningar har jag idag tvingats till att konfrontera min flygrädsla.
Sexårsdagen av attentaten mot World Trade Center där fyra amerikanska inrikesflyg spelade en viktig och inte alltför uppmuntrande roll är en av anledningarna. Min nyligen bokade New York resa är en annan, och insikten om att jag snart ska sitta där igen i den där stolen och se de där krasherna passera framför mina ögon. Jag tänker på Concorden i Paris, KLM vs. Pan Am på Teneriffa. Klassikerna, de stora kioskvältarna.
Flygrädsla är kanske att ta i eftersom ni då föreställer er att jag sitter och skakar och tuggar sönder min tunga. Men så illa är det inte för jag är sansad och lugn, men kramar stolen extra hårt under de där fatala minuterna från Take off till.....eh Off. Av all skit jag läser har jag nämligen läst någon stans att de flesta krasher sker vid starten. Klarar man sig de första fem minuterna så kan man enligt statistiken vara hyffsat säker på att komma fram hel och precis som man såg ut när man klev in i den där flygande plåttunnan. Jag kan ha fel, men är ganska säker på att det är så. Och kollar man på de stora olyckorna så är det ju oftast vid startögonblicket, eller strax därefter som något går fel.
Många mellanlandningar är alltså en statistikkunnig flygrädd människas värsta mardröm. Risken för krash är tre gånger så stor vid tre mellanlandningar jämfört med en sträckflygning och så vidare. Så där kan jag hålla på om och om igen medan flygvärdinnorna står där i sina blå dräkter och stinker parfym och pekar i den där löjliga säkerhetsboken som ska visa oss hur vi ska bete oss när planet slits i tre bitar och vi dränks i brinnande flygfotogen.
- Luta er framåt och andas i de där maskerna så ska ni se att allt går bra. HYCKLARE. ni vet vad som händer när "The only way is down". Stå inte där och ljug oss rakt upp i ansiktet. Vi köper inte era stolsfickeböcker med leende människor som åker rutschkana nedför en jättelik gummitrappa och tas emot av en spelande orkester.
OK. Jag ska inte raljera med säkerhetsshowen på flygplanen. Jag vet att de lyckas ta ner en och annan kärra, senast häromdagen i danmark. Och då är det säkert bra att man sitter så där och ler. Jag vet även att min chans att överleva en flygning är större än att överleva bilresan till flygplatsen och allt det där.
Men jag kan ändå inte sluta att fundera över det. Och jag tackar gud varje gång landningshjulen slår i backen och planet slutar kränga och man börjar uppnå en mänsklig fart igen. När kontrollen återfås. För det är nyckelordet mina vänner och roten till min ångest inför flygningar. Jag tappar kontrollen. När jag kör min bil till flygplatsen är det jag som kontrollerar fordonets framfart. När jag sitter i den där stolen är jag i händerna på hundra andra människor, vars enda lilla misstag kan utlösa en katastrof. Piloten, servicemannen, flygledaren, terroristen, klantskallen och dagdrömmaren. Alla har de ansvar över mitt liv under den där resan. Det är det som gör mig ängslig.
Sen kom jag att tänka på vad som borde vara världshistoriens mest bortglömda flygolycka. Dagarna efter attentaten mot World Trade Center så inträffade nämligen en olycka till, även den i New York. Jag kommer inte ihåg om det var ett plan som lyfte från JFK eller Newark, men strax efter start inträffade något som gjorde att planet störtade. Det kan till och med ha varit några veckor efter den 11:e september, eftersom jag har för mig att det rådde totalt flygförbud på amerikanskt luftrum i alla fall under de första dygnen.
Jag har försökt att googla lite om olyckan, men utan resultat. Jag är dock övertygad om att den ägde rum. De nämnde bara att det hade störtat ett plan och att man direkt fastslog att det inte var ett terrorattentat, utan bara en ren olyckshändelse. Jag har även för mig att det fanns en liten sidohistoria kring just den här bortglömda olyckan med. Det var nämligen någon vars pappa precis hade lurat döden genom att komma försent till sitt jobb i det södra tornet och därmed kunna sätta sig i säkerhet när allt började. Däremot råkade denna man ha oturen att vara med på just den här flighten, kanske en av de första avgångarna efter attacken. Jag kommer inte ihåg vart planet var på väg, men det måste vara en av världshistoriens mest bortglömda olyckor eller i alla fall en av de minst mediebevakade. Trots att New York aldrig tidigare hade varit så medieinvaderat.
Ett svagt minne säger att det var ett av American Airlines plan.
Tänk om jag har drömt igen.
"The candy-colored clown they call the sandman"
Sexårsdagen av attentaten mot World Trade Center där fyra amerikanska inrikesflyg spelade en viktig och inte alltför uppmuntrande roll är en av anledningarna. Min nyligen bokade New York resa är en annan, och insikten om att jag snart ska sitta där igen i den där stolen och se de där krasherna passera framför mina ögon. Jag tänker på Concorden i Paris, KLM vs. Pan Am på Teneriffa. Klassikerna, de stora kioskvältarna.
Flygrädsla är kanske att ta i eftersom ni då föreställer er att jag sitter och skakar och tuggar sönder min tunga. Men så illa är det inte för jag är sansad och lugn, men kramar stolen extra hårt under de där fatala minuterna från Take off till.....eh Off. Av all skit jag läser har jag nämligen läst någon stans att de flesta krasher sker vid starten. Klarar man sig de första fem minuterna så kan man enligt statistiken vara hyffsat säker på att komma fram hel och precis som man såg ut när man klev in i den där flygande plåttunnan. Jag kan ha fel, men är ganska säker på att det är så. Och kollar man på de stora olyckorna så är det ju oftast vid startögonblicket, eller strax därefter som något går fel.
Många mellanlandningar är alltså en statistikkunnig flygrädd människas värsta mardröm. Risken för krash är tre gånger så stor vid tre mellanlandningar jämfört med en sträckflygning och så vidare. Så där kan jag hålla på om och om igen medan flygvärdinnorna står där i sina blå dräkter och stinker parfym och pekar i den där löjliga säkerhetsboken som ska visa oss hur vi ska bete oss när planet slits i tre bitar och vi dränks i brinnande flygfotogen.
- Luta er framåt och andas i de där maskerna så ska ni se att allt går bra. HYCKLARE. ni vet vad som händer när "The only way is down". Stå inte där och ljug oss rakt upp i ansiktet. Vi köper inte era stolsfickeböcker med leende människor som åker rutschkana nedför en jättelik gummitrappa och tas emot av en spelande orkester.
OK. Jag ska inte raljera med säkerhetsshowen på flygplanen. Jag vet att de lyckas ta ner en och annan kärra, senast häromdagen i danmark. Och då är det säkert bra att man sitter så där och ler. Jag vet även att min chans att överleva en flygning är större än att överleva bilresan till flygplatsen och allt det där.
Men jag kan ändå inte sluta att fundera över det. Och jag tackar gud varje gång landningshjulen slår i backen och planet slutar kränga och man börjar uppnå en mänsklig fart igen. När kontrollen återfås. För det är nyckelordet mina vänner och roten till min ångest inför flygningar. Jag tappar kontrollen. När jag kör min bil till flygplatsen är det jag som kontrollerar fordonets framfart. När jag sitter i den där stolen är jag i händerna på hundra andra människor, vars enda lilla misstag kan utlösa en katastrof. Piloten, servicemannen, flygledaren, terroristen, klantskallen och dagdrömmaren. Alla har de ansvar över mitt liv under den där resan. Det är det som gör mig ängslig.
Sen kom jag att tänka på vad som borde vara världshistoriens mest bortglömda flygolycka. Dagarna efter attentaten mot World Trade Center så inträffade nämligen en olycka till, även den i New York. Jag kommer inte ihåg om det var ett plan som lyfte från JFK eller Newark, men strax efter start inträffade något som gjorde att planet störtade. Det kan till och med ha varit några veckor efter den 11:e september, eftersom jag har för mig att det rådde totalt flygförbud på amerikanskt luftrum i alla fall under de första dygnen.
Jag har försökt att googla lite om olyckan, men utan resultat. Jag är dock övertygad om att den ägde rum. De nämnde bara att det hade störtat ett plan och att man direkt fastslog att det inte var ett terrorattentat, utan bara en ren olyckshändelse. Jag har även för mig att det fanns en liten sidohistoria kring just den här bortglömda olyckan med. Det var nämligen någon vars pappa precis hade lurat döden genom att komma försent till sitt jobb i det södra tornet och därmed kunna sätta sig i säkerhet när allt började. Däremot råkade denna man ha oturen att vara med på just den här flighten, kanske en av de första avgångarna efter attacken. Jag kommer inte ihåg vart planet var på väg, men det måste vara en av världshistoriens mest bortglömda olyckor eller i alla fall en av de minst mediebevakade. Trots att New York aldrig tidigare hade varit så medieinvaderat.
Ett svagt minne säger att det var ett av American Airlines plan.
Tänk om jag har drömt igen.
"The candy-colored clown they call the sandman"
Vi stod tysta och såg när de föll en efter en
Vi satt och slöade som alla andra dagar.
Alla andra med nio till fem jobb var på sina "riktiga" jobb och gjorde ungefär det som man gör på riktiga jobb. Jobbar lite, fikar, lunchar, jobbar lite och sen går man hem och äter middag. Den här dagen skiljde sig inte på något sätt. Jag anlände runt 12-tiden och åt lunch med Johan Ö. Skräpmat och sen pulverkaffe. Jag antar att han talade om Weezer och att jag lyssnade med ett halvt öra. Han kunde konsten att tala ihjäl en hel dag med Weezer och om sångarens benförlängning och Harvardstudier. Jag saknar hans Weezer utlägg.
Jag var nästan sist ut den här dagen och körde en riktig skogstur. Det var ett stopp vid en liten husklunga med idylliska småländska "Barnen i Bullerbyn" vyer och sedan fick man köra ett par kilometer innan det var dags igen. Vädret var klart, vackert och riktigt varmt för årstiden. Jag fick äpplen av den där stammisen, hon som inte hade alla hästar hemma och det var såna där goda mjöliga och syrliga äpplen. Söta äpplen är det vidrigaste som går att stoppa i munnen.
Runt tretiden hade jag en liten transportsträcka på drygt en mil. Jag lyssnade på Morrissey, Maladjusted. Låten måste ha varit "Roys keen". Solen bländade mig hela vägen till Irshult. På Irshult gård bodde det två familjer, riktiga original som oftast på de här skogsturerna. Strax innan jag svängde upp på gårdsplanen försökte jag ringa Johan Ö, men han svarade inte.
Frun i huset kom ut och pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt och köpte de två sorter hon alltid brukade köpa.
- Otäckt det där som händer i Amerika, sa hon precis innan jag skulle åka.
- Vadå, det har jag missat.
- Det har hänt en stor flygplansolycka mitt i New York. Det är ett plan som på något sätt har råkat köra rakt in i en stor skyskrapa, en av de där två som ser likadana ut.
- Det var som fan, då får jag lyssna på radion då.
- ja, de sa det precis.
Vi sa hej och tack och jag fortsatte min resa längre in i skogen. Jag tittade på telefonen och hade sex missade samtal. Tre från Johan Ö. Jag slog på radion och försökte bilda mig en uppfattning om vad det var för olycka.
Först var det bara massa svammel hit och dit om att ingen visste något och om att det var obekräftade uppgifter och att man bara visste att det rörde sig om en olycka, möjligen en kapning. Jag stannade bilen på en parkeringsficka för att gå ut och stänga ett av de bakre skåpen som alltid kärvade. När jag stod därute avbröts diskussionerna på radion och man gick in med ny information om att ett till plan hade kraschat in i den andra skyskrapan. Det var då man först förstod att det inte rörde sig om en fyllenavigering eller "normal" kapning. Det inkom även uppgifter om att det rörde sig om minst ett plan till som man hade tappat kontakten med. Det var fullskaligt krig i USA:s självaste hjärta. Mitt på Manhattan. Ondskan slog till där det var som mest sårbara. Utan Hangarfartyg, Missiler och marsherande trupper. De visste precis vilka följder det här skulle få.
Jag fortsatte och kom fram till en annan stammis. En gammal åkare som bodde själv sedan hans kärring dragit, som han själv uttryckte det. Han höll på att meka i garaget med en rostig gammal åkgräsklippare, och vinkade åt mig att komma in. Han hade en liten tv på en smutsig bänk med massa skiftnycklar och motordelar.
Vi stod tysta och såg när de föll en efter en och hur människor hoppade 200 meter och krossades mot asfalten.
Jag minns att jag tänkte två tankar förutom på hur många som måste ha dött i attackerna:
1) Hur kommer det se ut i morgon när stål / betong från två skyskrapor på 300 meter var har spridits ut över hela nedre Manhattan?
2) Vad kommer USA göra för att straffa de skyldiga, och hur kommer det påverka resten av världen?
Det är sex år sedan USA förklarade krig mot terrorismen idag.
Ett krig som de ofta påstår sig ha vunnit eller i alla fall är på gång att vinna.
Varför är jag då så rädd bara på tanken att sätta mig i ett flygplan med destination USA?
Alla andra med nio till fem jobb var på sina "riktiga" jobb och gjorde ungefär det som man gör på riktiga jobb. Jobbar lite, fikar, lunchar, jobbar lite och sen går man hem och äter middag. Den här dagen skiljde sig inte på något sätt. Jag anlände runt 12-tiden och åt lunch med Johan Ö. Skräpmat och sen pulverkaffe. Jag antar att han talade om Weezer och att jag lyssnade med ett halvt öra. Han kunde konsten att tala ihjäl en hel dag med Weezer och om sångarens benförlängning och Harvardstudier. Jag saknar hans Weezer utlägg.
Jag var nästan sist ut den här dagen och körde en riktig skogstur. Det var ett stopp vid en liten husklunga med idylliska småländska "Barnen i Bullerbyn" vyer och sedan fick man köra ett par kilometer innan det var dags igen. Vädret var klart, vackert och riktigt varmt för årstiden. Jag fick äpplen av den där stammisen, hon som inte hade alla hästar hemma och det var såna där goda mjöliga och syrliga äpplen. Söta äpplen är det vidrigaste som går att stoppa i munnen.
Runt tretiden hade jag en liten transportsträcka på drygt en mil. Jag lyssnade på Morrissey, Maladjusted. Låten måste ha varit "Roys keen". Solen bländade mig hela vägen till Irshult. På Irshult gård bodde det två familjer, riktiga original som oftast på de här skogsturerna. Strax innan jag svängde upp på gårdsplanen försökte jag ringa Johan Ö, men han svarade inte.
Frun i huset kom ut och pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt och köpte de två sorter hon alltid brukade köpa.
- Otäckt det där som händer i Amerika, sa hon precis innan jag skulle åka.
- Vadå, det har jag missat.
- Det har hänt en stor flygplansolycka mitt i New York. Det är ett plan som på något sätt har råkat köra rakt in i en stor skyskrapa, en av de där två som ser likadana ut.
- Det var som fan, då får jag lyssna på radion då.
- ja, de sa det precis.
Vi sa hej och tack och jag fortsatte min resa längre in i skogen. Jag tittade på telefonen och hade sex missade samtal. Tre från Johan Ö. Jag slog på radion och försökte bilda mig en uppfattning om vad det var för olycka.
Först var det bara massa svammel hit och dit om att ingen visste något och om att det var obekräftade uppgifter och att man bara visste att det rörde sig om en olycka, möjligen en kapning. Jag stannade bilen på en parkeringsficka för att gå ut och stänga ett av de bakre skåpen som alltid kärvade. När jag stod därute avbröts diskussionerna på radion och man gick in med ny information om att ett till plan hade kraschat in i den andra skyskrapan. Det var då man först förstod att det inte rörde sig om en fyllenavigering eller "normal" kapning. Det inkom även uppgifter om att det rörde sig om minst ett plan till som man hade tappat kontakten med. Det var fullskaligt krig i USA:s självaste hjärta. Mitt på Manhattan. Ondskan slog till där det var som mest sårbara. Utan Hangarfartyg, Missiler och marsherande trupper. De visste precis vilka följder det här skulle få.
Jag fortsatte och kom fram till en annan stammis. En gammal åkare som bodde själv sedan hans kärring dragit, som han själv uttryckte det. Han höll på att meka i garaget med en rostig gammal åkgräsklippare, och vinkade åt mig att komma in. Han hade en liten tv på en smutsig bänk med massa skiftnycklar och motordelar.
Vi stod tysta och såg när de föll en efter en och hur människor hoppade 200 meter och krossades mot asfalten.
Jag minns att jag tänkte två tankar förutom på hur många som måste ha dött i attackerna:
1) Hur kommer det se ut i morgon när stål / betong från två skyskrapor på 300 meter var har spridits ut över hela nedre Manhattan?
2) Vad kommer USA göra för att straffa de skyldiga, och hur kommer det påverka resten av världen?
Det är sex år sedan USA förklarade krig mot terrorismen idag.
Ett krig som de ofta påstår sig ha vunnit eller i alla fall är på gång att vinna.
Varför är jag då så rädd bara på tanken att sätta mig i ett flygplan med destination USA?
jag checkar ut, och har inte rört minibaren.
18:30.....
.....Och där trillar den sista ner och jag kan känna mig färdig för idag.
nu checkar jag ut från jobbet och har inte rört minibaren, har inte ens ringt något samtal.
Återstår att se om det blir någon Twin Peaks ikväll. Har inte hörst så mycket av Snoriz och dom andra idag, och dessutom har jag haft så mkt att göra så att jag inte har hunnit tänka på kvällen. Jag måste bara hem och äta innan jag svimmar. Jag hann inte ta någon lunch idag, så nu bär det av hemåt mot frysen där jag vet att det väntar ett gäng vårrullar som man kan värma på och sätta tänderna i.
Boxer eller Canal Digital......
Frågan gnager mig.
Fördel Boxer just nu.
Ses i morgon...
.....Och där trillar den sista ner och jag kan känna mig färdig för idag.
nu checkar jag ut från jobbet och har inte rört minibaren, har inte ens ringt något samtal.
Återstår att se om det blir någon Twin Peaks ikväll. Har inte hörst så mycket av Snoriz och dom andra idag, och dessutom har jag haft så mkt att göra så att jag inte har hunnit tänka på kvällen. Jag måste bara hem och äta innan jag svimmar. Jag hann inte ta någon lunch idag, så nu bär det av hemåt mot frysen där jag vet att det väntar ett gäng vårrullar som man kan värma på och sätta tänderna i.
Boxer eller Canal Digital......
Frågan gnager mig.
Fördel Boxer just nu.
Ses i morgon...
I go to the mouse because i like the
One day i went to the mouse
He lives in a brown and orange colored house
We talk about what to do and what to eat
He had many funny ideas about where papa-mouse go when he die
The mouse and i started drinkin, and he put on a record with strange music
He said, this is good shit young blogger; good shit.
Eventually you will become a leader he said.
You will lead the army of darkness through the gates of hell.
He sipped on his corona and continued
Teach the bloggers to worship satan, and you will soon be greater than them
You will conquer them all young blogger.
Ever since that day, i go the mouse.
I go to the mouse becase i like the.
Tillbaka till överlägsenheten (samtid version 2.0)
Jag har inte riktigt bestämt mig än angående deras nya skivomslag.
Är det snyggt eller är det irriterande?
Innan jag hade sett det var det någon som skvallrade och sa att Kent kommer att ha ett rosa skivomslag....och ja det är rosa och ja det är en stor ful häst på det. Är det på Västerbron i STHLM? Ser lite ut så, men jag vet inte.
På KENT.NU diskuteras omslaget flitigt, och vad som verkligen verkar reta gallfeber på folk är den där uber-pretto bilden där de står på en bädd av röda rosor i svarta bögkläder och pilotglasögon. På sätt och vis förstår jag att folk blir förbannade på det här rosa omslaget och den där bilden. Hela den här releasen igenom går ut på att signalera deras överlägsenhet gentemot sin publik och sina fiender. Som det där mobilsläppet t.ex. där de i samarbete med Sony Ericsson släpper en designtelefon full med dels den rosa skivan och så en massa annat gott och blandat kent material. Var 100:e kartong är signerad av hela bandet, och kartongen är i sig givetvis designad av bandet.
Hoppas ni är lika bra på att leverera som att agera.
Då kommer Du och jag döden att halka ner från min förstaplats.
Är det snyggt eller är det irriterande?
Innan jag hade sett det var det någon som skvallrade och sa att Kent kommer att ha ett rosa skivomslag....och ja det är rosa och ja det är en stor ful häst på det. Är det på Västerbron i STHLM? Ser lite ut så, men jag vet inte.
På KENT.NU diskuteras omslaget flitigt, och vad som verkligen verkar reta gallfeber på folk är den där uber-pretto bilden där de står på en bädd av röda rosor i svarta bögkläder och pilotglasögon. På sätt och vis förstår jag att folk blir förbannade på det här rosa omslaget och den där bilden. Hela den här releasen igenom går ut på att signalera deras överlägsenhet gentemot sin publik och sina fiender. Som det där mobilsläppet t.ex. där de i samarbete med Sony Ericsson släpper en designtelefon full med dels den rosa skivan och så en massa annat gott och blandat kent material. Var 100:e kartong är signerad av hela bandet, och kartongen är i sig givetvis designad av bandet.
Jag trodde faktiskt att kulmen av Kents egotripp var nådd efter den vita konserten. Jag trodde att det var ungefär så långt de var beredda att gå för att driva sina fans till dyrkans avgrunder. Men de vill tydligen fortsätta att reta gallfeber på både vänner och ovänner.
Ja, jag gillar skivomslaget. De kommer undan med det, och så länge de har täckning för sina pretantioner bestående av vitklädda folkmassor, höga hästar, rosa vyer över storslagna broar och bilder där de ser ut som ett gäng läderbögar med dubbla skärp och rosor så låter jag dom hållas. Jag låter dom hållas därför att jag tror jag förstår deras sjuka humor och för att jag vet vad man har att vänta av ett Kent-släpp.
Kent är ett märkligt band. Dödsallvarliga och oseriösa på samma gång. Anonyma och ändå kaxiga och överlägsna.
Om man lägger upp såna där bilder, har en så här upphaussad release och så sätter den där hästen på skivan.....
...detta i kombination med att man går ut och förvarnar om att "det är givetvis det bästa vi gjort"....
...då gäller det att man vet att man klarar att leverera.
Kent är det enda svenska bandet som klarar att leva upp till vad dom lovar.
Hoppas innerligt inte att "den rosa skivan" blir ett undantag.
Hästen är som sagt väldigt stor och ful, och ett fall från dess rygg kommer att svida.
Vad säger man? Det är läggdags för skämten?Ja, jag gillar skivomslaget. De kommer undan med det, och så länge de har täckning för sina pretantioner bestående av vitklädda folkmassor, höga hästar, rosa vyer över storslagna broar och bilder där de ser ut som ett gäng läderbögar med dubbla skärp och rosor så låter jag dom hållas. Jag låter dom hållas därför att jag tror jag förstår deras sjuka humor och för att jag vet vad man har att vänta av ett Kent-släpp.
Kent är ett märkligt band. Dödsallvarliga och oseriösa på samma gång. Anonyma och ändå kaxiga och överlägsna.
Om man lägger upp såna där bilder, har en så här upphaussad release och så sätter den där hästen på skivan.....
...detta i kombination med att man går ut och förvarnar om att "det är givetvis det bästa vi gjort"....
...då gäller det att man vet att man klarar att leverera.
Kent är det enda svenska bandet som klarar att leva upp till vad dom lovar.
Hoppas innerligt inte att "den rosa skivan" blir ett undantag.
Hästen är som sagt väldigt stor och ful, och ett fall från dess rygg kommer att svida.
Hoppas ni är lika bra på att leverera som att agera.
Då kommer Du och jag döden att halka ner från min förstaplats.
Tänkarnas vägar äro outgrundliga
Jag känner henne knappt, ändå tycker jag synd om henne.
Hon går till sitt jobb varje dag utan en tanke på att klä upp sig. Hon är inte heller en trashank, utan väldigt alldaglig och en förmåga att smälta in och kamouflera sig i den gråa omgivningen. En gång om dagen lämnar hon sitt jobb för att gå en runda vid vattnet. Ritualen följer samma mönster och det går näst intill att ställa klockan efter hennes maniska promenerande. Hon känner dom där nere, och hon talar otydligt och med ett argsint vibrato på den något manliga rösten. Jag vet att många här uppe är livrädda för henne. De kallar henne antikrist och i smyg tänker de sig att hon faller från balkongen och blir till pöl, rester och kladd.
En dag ska jag konfrontera henne och ge henne en chans att förklara varför de beter sig som de gör. Varför det finns sådana som önskar någon annan till pöl, rester och kladd. Men idag är inte rätt dag, inte heller i morgon. En dag kanske jag kliver i henne. Får hennes sjukdom på hela min nya sko.
Tänker de tillräckligt hårt och tillräckligt länge så kan det mycket väl gå så.
Tankens kraft är större än universum.
Och tänkarnas vägar äro outgrundliga.
Nu går hon igen....
Trygghet skala 3:1
Hon går till sitt jobb varje dag utan en tanke på att klä upp sig. Hon är inte heller en trashank, utan väldigt alldaglig och en förmåga att smälta in och kamouflera sig i den gråa omgivningen. En gång om dagen lämnar hon sitt jobb för att gå en runda vid vattnet. Ritualen följer samma mönster och det går näst intill att ställa klockan efter hennes maniska promenerande. Hon känner dom där nere, och hon talar otydligt och med ett argsint vibrato på den något manliga rösten. Jag vet att många här uppe är livrädda för henne. De kallar henne antikrist och i smyg tänker de sig att hon faller från balkongen och blir till pöl, rester och kladd.
En dag ska jag konfrontera henne och ge henne en chans att förklara varför de beter sig som de gör. Varför det finns sådana som önskar någon annan till pöl, rester och kladd. Men idag är inte rätt dag, inte heller i morgon. En dag kanske jag kliver i henne. Får hennes sjukdom på hela min nya sko.
Tänker de tillräckligt hårt och tillräckligt länge så kan det mycket väl gå så.
Tankens kraft är större än universum.
Och tänkarnas vägar äro outgrundliga.
Nu går hon igen....
Trygghet skala 3:1
08:12 - ante meridiem
God morgon.
Skönt att måndagen äntligen kom efter en tung söndag. Det tar på krafterna att fira födelsedag.
I dag kl 12:00 släcker vi dom en efter en.......
......Sen kommerormarna lugnet igen!
Skönt att måndagen äntligen kom efter en tung söndag. Det tar på krafterna att fira födelsedag.
I dag kl 12:00 släcker vi dom en efter en.......
......Sen kommer
Under snön väntar ormarna, dom kommer fram och är hungriga!
Björkviken kl. 11:57
Förberedelserna inför Snoriz födelsedagskalas löper på så fint.
Vi ska alldeles strax sticka in till stan och hämta tårtan.
På stereon sjunger Morrissey om att vi ska "Hang the DJ".......Yes tänker jag, inte en dag för tidigt.
Jag har försökt att fixa en trasig toalett. Efter en timme med en kärvande gammal skiftnyckel och hela toalettens innehåll i utspridda högar över hela badrumsgolvet tänkte jag för ett ögonblick svälja stoltheten och ringa efter Martin som borde ha lite bättre koll på läckande toalettstolar än vad jag har.
Men vad fan, jag försökte karva bort så mycket sand som möjligt och plockade sedan ihop eländet provisoriskt så att ytan såg bra ut. Sen gick jag ut i köket och berättade att det nog var dags att köpa en ny toalett.
Den funkade lite bättre än innan, med stor betoning på ordet LITE.
Helgens låt är "Stockholm" med Mathias Alkberg BD.
"Under snön väntar ormarna, dom kommer fram och är hungriga...."
Bratmix 7 är färdig med.
Jag säger som KENT........Det bästa vi har gjort.
Trevlig Lördagkväll!
From the Leeds side streets that we slip down, provincial town we jog round, hang the dj, hang the dj, hang the dj.....hang the dj, hang the dj, hang the dj
Att lära sig att se glädjen i en rykande kopp med kaffe
Så börjar det närma sig igen.....
,,,det oundvikliga slutet på ännu en vecka och den sköna långa helgen som vi har framför oss.
Jag blev så lycklig vid eftermiddagsfikat. En av mina kvinnliga äldre kollegor som är i 60 års åldern satte sig vid fikat och jag var inne i ett samtal om gamla serier som släpps på box så att man får möjlighet att se dom igen.
Så säger hon:
- Det är två som jag verkligen skulle vilja ha. Den ena är Dallas och den andra är en serie som måste ha gått i slutet av 80-talet, möjligen tidigt 90-tal och som hette Twin Peaks.
Jag satte kaffet i halsen och berättade att vi håller på att se den och att jag fullkomligt älskar serien och allt som David Lynch har gjort.
- Kan jag kanske låna boxen när ni är färdiga då?, säger hon.
Hon berättar att hon blev fast från första stund och satt klistrad framför tv:n varje kväll det var dags för ett nytt avsnitt. När det var två avsnitt kvar hade de bokat en resa till Frankrike och hon skulle missa slutet. För att gardera sig lämnade hon videoband hos tre olika familjer och bad alla att spela in avsnitten.
Sånt här kan göra mig vansinnigt glad. Att det finns äldre som inte är så trångsynta och som kan se någonting med öppna ögon och inte konsekvent sätta sig emot allt som inte är som det "ska vara". Hon kanske kan hänga på, vi är ju bara på nummer 2 än så länge....
I går reflekterade Jannika över att Federal Bureau Investigation special agent Dale Cooper kan glädjas över de väldigt små sakerna i livet. T.ex. en kopp kaffe, eller en fantastiskt god körsbärspaj. Jag har tänkt på hennes funderingar hela dagen och när jag satt i all ensamhet på Mc Donalds anspråkslösa uteservering på lunchen så stressade jag inte iväg, utan verkligen njöt av att sitta själv och få en stund med mitt kaffe. Ett kaffe som för övrigt är mycket gott. Det ska faktiskt Mc Donalds ha cred för.
Jag såg det till och med som ett privilegium att få sitta och vara ensam.
Ensam och se glädjen i den rykande koppen med kaffe.
Nu är det helg och jag drar iväg till björkviken. Kul att jobba över till 19:30 en fredag, men nu väntar en stor whiskey på Strömmingstigen 3. Björkviken here we come.
.....Och även i kväll kommer två människor lyssna på samma låt och viska så tyst, så tyst så att ingen hör!
,,,det oundvikliga slutet på ännu en vecka och den sköna långa helgen som vi har framför oss.
Jag blev så lycklig vid eftermiddagsfikat. En av mina kvinnliga äldre kollegor som är i 60 års åldern satte sig vid fikat och jag var inne i ett samtal om gamla serier som släpps på box så att man får möjlighet att se dom igen.
Så säger hon:
- Det är två som jag verkligen skulle vilja ha. Den ena är Dallas och den andra är en serie som måste ha gått i slutet av 80-talet, möjligen tidigt 90-tal och som hette Twin Peaks.
Jag satte kaffet i halsen och berättade att vi håller på att se den och att jag fullkomligt älskar serien och allt som David Lynch har gjort.
- Kan jag kanske låna boxen när ni är färdiga då?, säger hon.
Hon berättar att hon blev fast från första stund och satt klistrad framför tv:n varje kväll det var dags för ett nytt avsnitt. När det var två avsnitt kvar hade de bokat en resa till Frankrike och hon skulle missa slutet. För att gardera sig lämnade hon videoband hos tre olika familjer och bad alla att spela in avsnitten.
Sånt här kan göra mig vansinnigt glad. Att det finns äldre som inte är så trångsynta och som kan se någonting med öppna ögon och inte konsekvent sätta sig emot allt som inte är som det "ska vara". Hon kanske kan hänga på, vi är ju bara på nummer 2 än så länge....
I går reflekterade Jannika över att Federal Bureau Investigation special agent Dale Cooper kan glädjas över de väldigt små sakerna i livet. T.ex. en kopp kaffe, eller en fantastiskt god körsbärspaj. Jag har tänkt på hennes funderingar hela dagen och när jag satt i all ensamhet på Mc Donalds anspråkslösa uteservering på lunchen så stressade jag inte iväg, utan verkligen njöt av att sitta själv och få en stund med mitt kaffe. Ett kaffe som för övrigt är mycket gott. Det ska faktiskt Mc Donalds ha cred för.
Jag såg det till och med som ett privilegium att få sitta och vara ensam.
Ensam och se glädjen i den rykande koppen med kaffe.
Nu är det helg och jag drar iväg till björkviken. Kul att jobba över till 19:30 en fredag, men nu väntar en stor whiskey på Strömmingstigen 3. Björkviken here we come.
.....Och även i kväll kommer två människor lyssna på samma låt och viska så tyst, så tyst så att ingen hör!
"if i could open my arms.....and span the lenght of the isle of manhattan"
Olof Palme, Christer Pettersson, Dale Cooper, Fredric N, Niklas C, Snoriz säger;
Trevlig Helg och på återseende.....
Olof Palme, Christer Pettersson, Dale Cooper, Fredric N, Niklas C, Snoriz säger;
Trevlig Helg och på återseende.....
Har ni hört att Tony Hawk är i Göteborg just nu?
Rykten är kul.
T.ex. Ryktet om att någon.....
.....skjuter heroin, har aids, är smygbög, lyssnar på Justin Timberlake, gillar fotboll, röstar höger, gillar miljöförstöring, läser serier, är dålig på engelska, är bra på att bugga, spelar bilbingo, kollar på kunskapskanalen.
Jag spred ut ett rykte som jag är stolt över på det glada 80-talet. Jag var "ungdom på hjul" på den tiden, och terroriserade gatorna med min skateboard tillverkad av Powell Peralta. Tror det var en Lance Mountain. Min första var dock en Tony Hawk. Denna skateboardlegend som var en gud då det begav sig.
Tack vare mina föräldrar som var mycket tidiga med att skaffa en sån där förhistorisk parabolantenn så gick det så mycket lättare att hitta på rykten. Det var nämligen tämligen svårt för de andra i skateboardklubben att kolla upp sanningshalten i alla de där rykterna som jag verkade snappa upp var och varannan dag. De hade fortfarande bara ettan och tvåan. Och där visade de minsann inga soliga bilder på skateboardåkning från Los Angeles.
En dag dundrade jag in i vår klubbstuga och utropade;
- Har ni hört att Tony Hawk är i Göteborg just nu....(tystnad och dreglande godismunnar)
- Jo för fan, han ska utföra ett trick på Liseberg. Det går ut på att han ska "grinda" nedför hela uppfarten på Lisebergbanan. Helt livsfarligt, men det ingår i hans "round the world on a skateboard" tour där han ska hitta det fetaste "grindet" i världen. (tystnad och ansikten som tittar på varandra)
- Wow. Fy fan, vi skulle ju vara där nu då.
Vegar som är lite äldre och jävligt jobbig och allmänt retarderad reser sig upp och konfronterar mig;
- Nu ljuger du igen! Det finns ingen sån turné....var har du hört det?
(jag dröjer ett ögonblick)
- Dom sa det på Rai Uno nyss. Den där tyska kanalen som ligger på kortplats 178.
Vegar tystnar och åker hem.
- Jag tror ändå att du är full av skit säger han när han drar iväg på sin cykel.
Men de andra sitter kvar med öppna munnar och vill veta mer, alla detaljer om den där turnen och om jakten på världens fetaste "grind". För vem tror man mest på; Vegar med det löjeväckande utseendet eller någon som tittar på Rai uno via satellit.
I dag skulle inte det där ha fungerat. I dag hade Vegar kunnat slita upp sin mobiltelefon och googlat om Tony Hawk var i Göteborg eller inte. Kunskap har blivit allmän egendom och det är mer på lika villkor idag. Ryktesspridning och ljugande har alltså blivit en mer sofistikerad konstform där det krävs en hel del mer för att kunna övertyga och bli trodd.
Det konstigaste rykte som cirkulerar just nu:
Att Emelie har fått för sig att det snart ska introduceras några slags "apmänniskor" i Twin Peaks.
Har dom sagt det på Rai Uno eller?
T.ex. Ryktet om att någon.....
.....skjuter heroin, har aids, är smygbög, lyssnar på Justin Timberlake, gillar fotboll, röstar höger, gillar miljöförstöring, läser serier, är dålig på engelska, är bra på att bugga, spelar bilbingo, kollar på kunskapskanalen.
Jag spred ut ett rykte som jag är stolt över på det glada 80-talet. Jag var "ungdom på hjul" på den tiden, och terroriserade gatorna med min skateboard tillverkad av Powell Peralta. Tror det var en Lance Mountain. Min första var dock en Tony Hawk. Denna skateboardlegend som var en gud då det begav sig.
Tack vare mina föräldrar som var mycket tidiga med att skaffa en sån där förhistorisk parabolantenn så gick det så mycket lättare att hitta på rykten. Det var nämligen tämligen svårt för de andra i skateboardklubben att kolla upp sanningshalten i alla de där rykterna som jag verkade snappa upp var och varannan dag. De hade fortfarande bara ettan och tvåan. Och där visade de minsann inga soliga bilder på skateboardåkning från Los Angeles.
En dag dundrade jag in i vår klubbstuga och utropade;
- Har ni hört att Tony Hawk är i Göteborg just nu....(tystnad och dreglande godismunnar)
- Jo för fan, han ska utföra ett trick på Liseberg. Det går ut på att han ska "grinda" nedför hela uppfarten på Lisebergbanan. Helt livsfarligt, men det ingår i hans "round the world on a skateboard" tour där han ska hitta det fetaste "grindet" i världen. (tystnad och ansikten som tittar på varandra)
- Wow. Fy fan, vi skulle ju vara där nu då.
Vegar som är lite äldre och jävligt jobbig och allmänt retarderad reser sig upp och konfronterar mig;
- Nu ljuger du igen! Det finns ingen sån turné....var har du hört det?
(jag dröjer ett ögonblick)
- Dom sa det på Rai Uno nyss. Den där tyska kanalen som ligger på kortplats 178.
Vegar tystnar och åker hem.
- Jag tror ändå att du är full av skit säger han när han drar iväg på sin cykel.
Men de andra sitter kvar med öppna munnar och vill veta mer, alla detaljer om den där turnen och om jakten på världens fetaste "grind". För vem tror man mest på; Vegar med det löjeväckande utseendet eller någon som tittar på Rai uno via satellit.
I dag skulle inte det där ha fungerat. I dag hade Vegar kunnat slita upp sin mobiltelefon och googlat om Tony Hawk var i Göteborg eller inte. Kunskap har blivit allmän egendom och det är mer på lika villkor idag. Ryktesspridning och ljugande har alltså blivit en mer sofistikerad konstform där det krävs en hel del mer för att kunna övertyga och bli trodd.
Det konstigaste rykte som cirkulerar just nu:
Att Emelie har fått för sig att det snart ska introduceras några slags "apmänniskor" i Twin Peaks.
Har dom sagt det på Rai Uno eller?
På två skilda håll sitter två människor och tänker på varandra
If I could open my arms
And span the length of the isle of Manhattan,
I'd bring it to where you are
Making a lake of the East River and Hudson
And span the length of the isle of Manhattan,
I'd bring it to where you are
Making a lake of the East River and Hudson
Fredagen den 7:e September.
Mata mig, mata mig....
Alla djuren dras till mig och jag förser dom med nötter, sötsaker och andra skatter tills deras matte i frustration släpar de stackars valparna som gnyr och suktar och säger...
Mata mig, mata mig....bara en liten sötsak till.....mata mig.....
Jag försökte att reinkarnera mig själv och bli en sån där äckligt framåtsträvande illusionist. En trollkarl som med trix och magi kan få er att kapitulera och dra er tillbaka till de hålor från vilka ni en gång kravlade ut ur. Jag ville ha makten att få er att försvinna och få er att aldrig någonsin vilja röra mig igen.
Jag skulle kunna ställa till med en scen som aldrig förr har skådats. Jag skulle kunna gå emot allas vilja och väl och förstöra inte bara ett liv utan två, tre eller kanske tio människors liv bara för min egna desperation och hängivelses skull. Med ett enda telefonsamtal kan leken vara igång och då blir ni inte glada. Man får inte göra så, man får inte hålla på och trassla upp det som är så intrasslat som det där verkar vara.
Det är tidig september, sen torsdagskväll.
På två skilda håll sitter två människor och tänker på varandra.
Inledningen på en låt som fungerar som bränsle till det förbjudna. Det som var bestämt skulle vara förbjudet.
Ingen utom jag har makten och härligheten att antingen åka med eller stanna kvar.
Nästan samtidigt i två skilda delar av stan letar två människor efter fjärrkontrollen. Det är midnatt nu och det är hög tid att sova.
Melodin börjar spela igen, och ett finurligt leende lägger sig på bådas läppar.
Båda viskar något ohörbart.
Mig kan ingen höra. Ändå viskar jag.
Mata mig, mata mig....
Alla djuren dras till mig och jag förser dom med nötter, sötsaker och andra skatter tills deras matte i frustration släpar de stackars valparna som gnyr och suktar och säger...
Mata mig, mata mig....bara en liten sötsak till.....mata mig.....
Jag försökte att reinkarnera mig själv och bli en sån där äckligt framåtsträvande illusionist. En trollkarl som med trix och magi kan få er att kapitulera och dra er tillbaka till de hålor från vilka ni en gång kravlade ut ur. Jag ville ha makten att få er att försvinna och få er att aldrig någonsin vilja röra mig igen.
Jag skulle kunna ställa till med en scen som aldrig förr har skådats. Jag skulle kunna gå emot allas vilja och väl och förstöra inte bara ett liv utan två, tre eller kanske tio människors liv bara för min egna desperation och hängivelses skull. Med ett enda telefonsamtal kan leken vara igång och då blir ni inte glada. Man får inte göra så, man får inte hålla på och trassla upp det som är så intrasslat som det där verkar vara.
Det är tidig september, sen torsdagskväll.
På två skilda håll sitter två människor och tänker på varandra.
Inledningen på en låt som fungerar som bränsle till det förbjudna. Det som var bestämt skulle vara förbjudet.
Ingen utom jag har makten och härligheten att antingen åka med eller stanna kvar.
Nästan samtidigt i två skilda delar av stan letar två människor efter fjärrkontrollen. Det är midnatt nu och det är hög tid att sova.
Melodin börjar spela igen, och ett finurligt leende lägger sig på bådas läppar.
Båda viskar något ohörbart.
Mig kan ingen höra. Ändå viskar jag.
Så tyst, så tyst......
If I could open my arms, And span the length of the isle of Manhattan
I'd bring it to where you are, Making a lake of the East River and Hudson
If I could open my mouth, Wide enough for a marching band to march out
They would make your name sing, And bend through alleys and bounce off all the buildings.
I wish we could open our eyes, To see in all directions at the same time
Oh what a beautiful view, If you were never aware of what was around you
And it is true what you said, That I live like a hermit in my own head
But when the sun shines again, I'll pull the curtains and blinds to let the light in.
Skogshuggarkväll med Zombieavslutning
God morgon.
Ingen i min närhet kommer att tro mig när jag säger att jag gick upp kl 06:30 idag och sprang 9 km.
Men det gjorde jag. Så idag är jag rensad i skallen och redo att ta mig an månad åttas problem med ny kraft.
I kväll är det Twin Peaks avsnitt 2.
I går monterade jag ner poolstommen och allt ligger i prydliga små högar på tomten i väntan på att jag ska hitta ett bra utrymme för vinterförvaring. Jag drog även igång motorsågen och lekte lite skogshuggare. Om jag vill ha någon ved till myseldning när snön kommer så är det nog hög tid att ta tag i den där gigantiska högen.
Kvällen avslutades med en mycket bra film. En romantisk komedi med Zombies. "Shaun of the dead"
Ingen i min närhet kommer att tro mig när jag säger att jag gick upp kl 06:30 idag och sprang 9 km.
Men det gjorde jag. Så idag är jag rensad i skallen och redo att ta mig an månad åttas problem med ny kraft.
I kväll är det Twin Peaks avsnitt 2.
I går monterade jag ner poolstommen och allt ligger i prydliga små högar på tomten i väntan på att jag ska hitta ett bra utrymme för vinterförvaring. Jag drog även igång motorsågen och lekte lite skogshuggare. Om jag vill ha någon ved till myseldning när snön kommer så är det nog hög tid att ta tag i den där gigantiska högen.
Färdigtorpets vedförråd.....min röda killing machine står och puttrar på tomgång!
Kvällen avslutades med en mycket bra film. En romantisk komedi med Zombies. "Shaun of the dead"
1986 - Musiken
Det viktigaste har jag sparat till sist.....musiken 1986.
Eh jo visst är mordet på Palme och Tjernobyl viktiga händelser....men är det viktigare än att tidernas bästa popalbum släpps just det här året. Nä, tror inte det. Jag kommer strax till vilket det är.
Så här ligger det till....
1986 spelade synten en viktig roll. Till och med inom hårdrocken dränkte banden sina låtar med feta elektriska syntmattor. Iron maiden släpper sitt sämsta album "Somewhere in time" som är en enda lång hyllning till syntpålägg. Fast å andra sidan så kan syntar vara riktigt bra om de används rätt. Det är Black Celebration ett mycket bra bevis på. Depeche Modes enligt mig bästa skiva som också släpps detta år.
The mission släpper sin "Gods own medicine", även den deras enligt mig bästa skiva.
Andra skivor som är värda att uppmärksammas är;
* Europe - The final countdown
* New Order - Brotherhood
* Nick Cave & The bad seeds - Kicking agains the pricks
* Nick Cave & the bad seeds - Your funeral, my trial
* Pet shop boys - Disco
* Pet shop boys - please
* Bon Jovi - Slippery when wet
* Imperiet - Synd
* Black Flag - Atomizer
* The Velvet underground - Another view
* The Triffids - Born sandy devotional
* Sonic Youth - EVOL
Hitlistorna toppades länge av Berlins "Take my breath away", dansgolvsfyllaren från filmen Top Gun. Andra hitsinglar var Bon Jovi "You give love a bad name", Imperiet "Var e´vargen", Madonna "Papa don´t preach" och Lionel Richie med "Say you, say me".
Pet shop boys hade inte mindre än tre hitsinglar 1986 med "Suburbia", "West end girls" och "Opportunities".
Övriga musikhändelser som är värda att notera är att Kaliforniens stoltheter Dead Kennedys spelar sin sista konsert. Sångaren och provokatören Jello Biafra ställs även inför rätta för texterna på "Frankenchrist". Biafra vinner dock målet. Även kollegorna i Black Flag spelar sin sista konsert i Detroit.
I sverige är stora musikhändelser Depeche Mode på Hovet och de för den stora massan relativt okända Metallica som spelar i Solnahallen. Natten efter konserten krockar deras turnebuss och bassisten Cliff Burton omkommer. Bandet hedrade minnet av honom genom att spela hans paradnummer "Orion" i somras på stadion inför en lite större publik.
Metallica fick sitt "halvstora" genombrott i och med "Master of puppets" som är deras näst bästa efter formtoppen på ...And justice for all 1988. Inom Metal-genren släpptes världens hårdaste album när Kaliforniens andra stoltheter Slayer släppte "Reign in blood". Än idag, 21 år senare så har det ännu inte kommit någon skiva som är lika tung, kompromisslös och hård. Angel of death störtar fortfarande regeringar 2007.
Summerat var alltså 1986 ett mycket bra musikår. Och då har jag ändå ännu inte kommit till det skivsläppet som sopar mattan med allt jag nämnt ovan. Om inte den excentriske Morrissey hade vandrat iväg och knackat på hos Johnny Marr den där dagen i början på åttiotalet så hade aldrig The Smiths funnits, och då hade de inte kunnat snickra ihop jordens vackraste gitarrslingor och förse dom med Morrisseys speciella sång och fantastiska texter. 1986 var The Smiths på sin topp. De släppte singlarna "Panic", "Ask" och framförallt så släppte de världens bästa popalbum "The Queen is dead". Jag hörde det första gången när jag gjorde lumpen. Tack vare det albumet kunde jag härda ut i den där sjuka soppan tills jag med hjälp av list, fiffel och båg lyckades få mig förflyttad till en lugnare plats där man blev behandlad som en människa. Man kan säga att "The Queen is dead" hjälpte mig igenom, och när det stod en sån där stridspitt och skrek att jag skulle putsa de där förbannade skorna så hörde jag Morrissey sjunga:
"Sweetness i was only joking when i said i´d like to smash every tooth in your head"
Och tänkte; Gosse du vet inte mycket om vad den här mannen pratar om. Och du ska nog vara glad för det.
The Smiths splittrades året efter. Morrissey släppte ett gäng soloskivor som är snudd på lika bra som när Smiths var som sämst. Alltså jävligt bra. Johnny Marr blev elektronisk och har mest producerat dynga under de här 21 åren. Men vi kommer alltid komma ihåg honom som den som fick en gitarr att låta som en hel orkester.
Det var allt för den här födelsedagen Lillasyster. Jag hoppas att du har lärt dig lite om vad som hände det här speciella året förutom att du föddes. I morgon är det tillbaka till det normala igen. Inga mer årskrönikor. Det är nämligen jävligt jobbigt att kolla upp årtal och sånt där. Och ändå finns det säkert någon som hittar några sakfel.
"There´s always someone somewhere with a big nose who knows, who trips you up and laughs when you fall..."
Men som sagt var.
Grattis, Grattis.......På lördag rockar vi i Björkviken.
Godnatt.
Eh jo visst är mordet på Palme och Tjernobyl viktiga händelser....men är det viktigare än att tidernas bästa popalbum släpps just det här året. Nä, tror inte det. Jag kommer strax till vilket det är.
Så här ligger det till....
1986 spelade synten en viktig roll. Till och med inom hårdrocken dränkte banden sina låtar med feta elektriska syntmattor. Iron maiden släpper sitt sämsta album "Somewhere in time" som är en enda lång hyllning till syntpålägg. Fast å andra sidan så kan syntar vara riktigt bra om de används rätt. Det är Black Celebration ett mycket bra bevis på. Depeche Modes enligt mig bästa skiva som också släpps detta år.
The mission släpper sin "Gods own medicine", även den deras enligt mig bästa skiva.
Andra skivor som är värda att uppmärksammas är;
* Europe - The final countdown
* New Order - Brotherhood
* Nick Cave & The bad seeds - Kicking agains the pricks
* Nick Cave & the bad seeds - Your funeral, my trial
* Pet shop boys - Disco
* Pet shop boys - please
* Bon Jovi - Slippery when wet
* Imperiet - Synd
* Black Flag - Atomizer
* The Velvet underground - Another view
* The Triffids - Born sandy devotional
* Sonic Youth - EVOL
Hitlistorna toppades länge av Berlins "Take my breath away", dansgolvsfyllaren från filmen Top Gun. Andra hitsinglar var Bon Jovi "You give love a bad name", Imperiet "Var e´vargen", Madonna "Papa don´t preach" och Lionel Richie med "Say you, say me".
Pet shop boys hade inte mindre än tre hitsinglar 1986 med "Suburbia", "West end girls" och "Opportunities".
Övriga musikhändelser som är värda att notera är att Kaliforniens stoltheter Dead Kennedys spelar sin sista konsert. Sångaren och provokatören Jello Biafra ställs även inför rätta för texterna på "Frankenchrist". Biafra vinner dock målet. Även kollegorna i Black Flag spelar sin sista konsert i Detroit.
I sverige är stora musikhändelser Depeche Mode på Hovet och de för den stora massan relativt okända Metallica som spelar i Solnahallen. Natten efter konserten krockar deras turnebuss och bassisten Cliff Burton omkommer. Bandet hedrade minnet av honom genom att spela hans paradnummer "Orion" i somras på stadion inför en lite större publik.
Metallica fick sitt "halvstora" genombrott i och med "Master of puppets" som är deras näst bästa efter formtoppen på ...And justice for all 1988. Inom Metal-genren släpptes världens hårdaste album när Kaliforniens andra stoltheter Slayer släppte "Reign in blood". Än idag, 21 år senare så har det ännu inte kommit någon skiva som är lika tung, kompromisslös och hård. Angel of death störtar fortfarande regeringar 2007.
Summerat var alltså 1986 ett mycket bra musikår. Och då har jag ändå ännu inte kommit till det skivsläppet som sopar mattan med allt jag nämnt ovan. Om inte den excentriske Morrissey hade vandrat iväg och knackat på hos Johnny Marr den där dagen i början på åttiotalet så hade aldrig The Smiths funnits, och då hade de inte kunnat snickra ihop jordens vackraste gitarrslingor och förse dom med Morrisseys speciella sång och fantastiska texter. 1986 var The Smiths på sin topp. De släppte singlarna "Panic", "Ask" och framförallt så släppte de världens bästa popalbum "The Queen is dead". Jag hörde det första gången när jag gjorde lumpen. Tack vare det albumet kunde jag härda ut i den där sjuka soppan tills jag med hjälp av list, fiffel och båg lyckades få mig förflyttad till en lugnare plats där man blev behandlad som en människa. Man kan säga att "The Queen is dead" hjälpte mig igenom, och när det stod en sån där stridspitt och skrek att jag skulle putsa de där förbannade skorna så hörde jag Morrissey sjunga:
"Sweetness i was only joking when i said i´d like to smash every tooth in your head"
Och tänkte; Gosse du vet inte mycket om vad den här mannen pratar om. Och du ska nog vara glad för det.
The Smiths splittrades året efter. Morrissey släppte ett gäng soloskivor som är snudd på lika bra som när Smiths var som sämst. Alltså jävligt bra. Johnny Marr blev elektronisk och har mest producerat dynga under de här 21 åren. Men vi kommer alltid komma ihåg honom som den som fick en gitarr att låta som en hel orkester.
Det var allt för den här födelsedagen Lillasyster. Jag hoppas att du har lärt dig lite om vad som hände det här speciella året förutom att du föddes. I morgon är det tillbaka till det normala igen. Inga mer årskrönikor. Det är nämligen jävligt jobbigt att kolla upp årtal och sånt där. Och ändå finns det säkert någon som hittar några sakfel.
"There´s always someone somewhere with a big nose who knows, who trips you up and laughs when you fall..."
Men som sagt var.
Grattis, Grattis.......På lördag rockar vi i Björkviken.
Godnatt.
1986 - Samhället
Vi fortsätter vår resa i det gyllene året 1986.
Förutom nöjen och sånt så hände det ju liksom alla år en hel del elände och ond bråd död. Snoriz missade dock alltihop, eftersom det mesta hände innan hennes födelsedag i September.
Eländet började i USA när något gick snett då rymdfärjan Challenger skulle skickas iväg. Den 28:e Januari exploderade rymdfärjan strax efter start från Florida och samtliga i besättningen omkom.
Vår statsminister Olof Palme satt samma kväll och såg eländet på tv tillsammans med sin fru Lisbeth. Nä, du Lisbeth sa han. Det är lika bra vi går och ser en bio för att muntra upp oss, jag ringer och bokar. De hade dock fullt upp och den första lediga bion gick den 28:e Februari på Sveavägen.
Samma kväll hade en man vid namn Christer Petterson fullt upp med att vara full. Vad som hände under den här kvällen har sedan gäckat polisen i snart 22 år. Det man vet säkert är att Palme skjuts ner i korsningen Sveavägen / Tunnelgatan av en okänd gärningsman och avlider strax efter midnatt. Christer Pettersson blev snabbt sveriges hackkyckling och riksalkis nummer ett och dömdes i tingsrätten för mordet på statsministern. I hovrätten friades han senare och firade med Baileys och Explorer. Om det nu var Christer som "knäppte" Palme lär vi förmodligen aldrig få veta. Christer Pettersson dog i risigt skick för ett par år sedan.
Christer Pettersson och Olof Palme..........huvudrollsinnehavare i gåtan.
Den sista händelse som jag kommer behandla utspelar sig i forna Sovjetunionen, i det land som vi idag känner som Ukraina. I staden Tjernobyl låg det ett kärnkraftverk där det kvällen den 25:e April jobbade ett team som hade fått order att utföra ett experiment. Kortfattat gick testet ut på att se om turbinerna kunde generera ström i fall att den externa försörjningen av el bröts. I god Sovjetisk anda kopplade man ur varenda säkerhetssystem som överhuvudtaget gick att stänga av. Detta i kombination med en livsfarlig reaktorkonstruktion och vad jag kan tänka mig en hel del vodka gjorde att experimentet så småningom gick överstyr och en okontrollerad värmeutveckling skedde. När grafitstavarna som ska stoppa kärnklyvningen fördes in så smälte de halvvägs och katastrofen var ett faktum. Kl 01:24 exploderade reaktor 4 och det som skulle bli den värsta kärnkraftsolyckan i historien var ett faktum. Än idag går det inte att vistas någon längre tid i området kring den gamla reaktorn på grund av strålningsrisken.
Förutom nöjen och sånt så hände det ju liksom alla år en hel del elände och ond bråd död. Snoriz missade dock alltihop, eftersom det mesta hände innan hennes födelsedag i September.
Eländet började i USA när något gick snett då rymdfärjan Challenger skulle skickas iväg. Den 28:e Januari exploderade rymdfärjan strax efter start från Florida och samtliga i besättningen omkom.
Vår statsminister Olof Palme satt samma kväll och såg eländet på tv tillsammans med sin fru Lisbeth. Nä, du Lisbeth sa han. Det är lika bra vi går och ser en bio för att muntra upp oss, jag ringer och bokar. De hade dock fullt upp och den första lediga bion gick den 28:e Februari på Sveavägen.
Samma kväll hade en man vid namn Christer Petterson fullt upp med att vara full. Vad som hände under den här kvällen har sedan gäckat polisen i snart 22 år. Det man vet säkert är att Palme skjuts ner i korsningen Sveavägen / Tunnelgatan av en okänd gärningsman och avlider strax efter midnatt. Christer Pettersson blev snabbt sveriges hackkyckling och riksalkis nummer ett och dömdes i tingsrätten för mordet på statsministern. I hovrätten friades han senare och firade med Baileys och Explorer. Om det nu var Christer som "knäppte" Palme lär vi förmodligen aldrig få veta. Christer Pettersson dog i risigt skick för ett par år sedan.
Christer Pettersson och Olof Palme..........huvudrollsinnehavare i gåtan.
Den sista händelse som jag kommer behandla utspelar sig i forna Sovjetunionen, i det land som vi idag känner som Ukraina. I staden Tjernobyl låg det ett kärnkraftverk där det kvällen den 25:e April jobbade ett team som hade fått order att utföra ett experiment. Kortfattat gick testet ut på att se om turbinerna kunde generera ström i fall att den externa försörjningen av el bröts. I god Sovjetisk anda kopplade man ur varenda säkerhetssystem som överhuvudtaget gick att stänga av. Detta i kombination med en livsfarlig reaktorkonstruktion och vad jag kan tänka mig en hel del vodka gjorde att experimentet så småningom gick överstyr och en okontrollerad värmeutveckling skedde. När grafitstavarna som ska stoppa kärnklyvningen fördes in så smälte de halvvägs och katastrofen var ett faktum. Kl 01:24 exploderade reaktor 4 och det som skulle bli den värsta kärnkraftsolyckan i historien var ett faktum. Än idag går det inte att vistas någon längre tid i området kring den gamla reaktorn på grund av strålningsrisken.
Men du minns väl förstås inte ett dugg av det här snoriz.
Däremot hörde jag att någon i en undersökning påstod att barn som låg i magen under tjernobylkatastrofen fick sämre betyg i skolan än tidigare årgångar. Om det är riktigt eller inte låter vi vara osagt...:-))
Däremot hörde jag att någon i en undersökning påstod att barn som låg i magen under tjernobylkatastrofen fick sämre betyg i skolan än tidigare årgångar. Om det är riktigt eller inte låter vi vara osagt...:-))
1986 - Filmerna
Vad tittade man på när Dallas var slut för säsongen?
Eller när pappa glömt betala in extra-tillägget för färg-tv och Sveriges television hade fimpat rutan?
Jo, då cyklade man ner till den lokala videobutiken och hyrde en Moviebox. En liten väska som innehöll en gigantisk videoapparat. Därtill hyrde man en Movie att stoppa i Movieboxen. Välbärgade familjer hade givetvis redan skaffat sig en gigantisk videobandspelare. Korkade familjer hade satsat på BETA MAX. Ett format som snabbt skulle gå samma öde till mötes som dinosaurierna. Vi var hyffsat tidiga med egen VHS, men jag minns att jag och min kusin Patrik cyklade ner till Pressbyrån varje dag och hyrde en Moviebox med tillhörande Movie under i alla fall ett par år innan vi fick vår egna maskin därhemma.
Svenska komedier hade verkligen en guldera under de här åren i mitten av åttiotalet. Jönsonligan dyker upp igen hade premiär på biografen i vår kära hemby och givetvis figurerade en Finlandsfärja i filmen. Efter premiären åkte vi runt på våra cyklar och planerade kupper hela kvällarna.
En annan film som jag inte är säker på att jag riktigt förstod hur briljant den verkligen var när den kom 1986 är "Morrhår och ärtor" med en fantastisk Gösta Ekman och Lena Nyman. Det är utan nära konkurrens sveriges genom tidernas bästa komedi, ja film över huvudtaget.
Även amerikanarna överöste oss med galna komedier under de här åren. På den nyss nämnda biografen i vår hemby visades både Crocodile Dundee och Polisskolan 3 - Begåvningsreserven för första gången. Snacka om en het filmhöst.
Oliver Stone tar hem ett antal Oscar för sin vietnamfilm "Plutonen" som vi med skräckblandad förtjusning frossade i. Poltergeist II hjälpte även till att skrämma skiten ur oss framför Movieboxen. Även Liftaren med en otäck Rutger Hauer som lärde oss att aldrig någonsin stanna och ta upp någon i vår bil. Och så framförallt kanske den film som har satt sig djupast i mitt hjärta:
TOP GUN.
Goose, Iceman och Maverick som flyger F14 Tomcat och jagar svarta sovjetiska MIG-plan. Efter den kom så kändes cyklarnas båtalterego som tämligen töntigt. Nu var det flygplan som gällde. Och flygspel som Afterburner.
Och så en film som vi förmodligen skulle ha stängt av och kastat i ån om vi hade sett 1986 då den kom. Eller rättare sagt 1987 egentligen då den släpptes senare i sverige;
BLUE VELVET - David Lynch.
Såklart den film som jämte TOP GUN, PLUTONEN och MORRHÅR & ÄRTOR ska vara den man kommer ihåg när man nämner 1986 i filmsammanhang.
Eller när pappa glömt betala in extra-tillägget för färg-tv och Sveriges television hade fimpat rutan?
Jo, då cyklade man ner till den lokala videobutiken och hyrde en Moviebox. En liten väska som innehöll en gigantisk videoapparat. Därtill hyrde man en Movie att stoppa i Movieboxen. Välbärgade familjer hade givetvis redan skaffat sig en gigantisk videobandspelare. Korkade familjer hade satsat på BETA MAX. Ett format som snabbt skulle gå samma öde till mötes som dinosaurierna. Vi var hyffsat tidiga med egen VHS, men jag minns att jag och min kusin Patrik cyklade ner till Pressbyrån varje dag och hyrde en Moviebox med tillhörande Movie under i alla fall ett par år innan vi fick vår egna maskin därhemma.
Svenska komedier hade verkligen en guldera under de här åren i mitten av åttiotalet. Jönsonligan dyker upp igen hade premiär på biografen i vår kära hemby och givetvis figurerade en Finlandsfärja i filmen. Efter premiären åkte vi runt på våra cyklar och planerade kupper hela kvällarna.
En annan film som jag inte är säker på att jag riktigt förstod hur briljant den verkligen var när den kom 1986 är "Morrhår och ärtor" med en fantastisk Gösta Ekman och Lena Nyman. Det är utan nära konkurrens sveriges genom tidernas bästa komedi, ja film över huvudtaget.
Även amerikanarna överöste oss med galna komedier under de här åren. På den nyss nämnda biografen i vår hemby visades både Crocodile Dundee och Polisskolan 3 - Begåvningsreserven för första gången. Snacka om en het filmhöst.
Oliver Stone tar hem ett antal Oscar för sin vietnamfilm "Plutonen" som vi med skräckblandad förtjusning frossade i. Poltergeist II hjälpte även till att skrämma skiten ur oss framför Movieboxen. Även Liftaren med en otäck Rutger Hauer som lärde oss att aldrig någonsin stanna och ta upp någon i vår bil. Och så framförallt kanske den film som har satt sig djupast i mitt hjärta:
TOP GUN.
Goose, Iceman och Maverick som flyger F14 Tomcat och jagar svarta sovjetiska MIG-plan. Efter den kom så kändes cyklarnas båtalterego som tämligen töntigt. Nu var det flygplan som gällde. Och flygspel som Afterburner.
Och så en film som vi förmodligen skulle ha stängt av och kastat i ån om vi hade sett 1986 då den kom. Eller rättare sagt 1987 egentligen då den släpptes senare i sverige;
BLUE VELVET - David Lynch.
Såklart den film som jämte TOP GUN, PLUTONEN och MORRHÅR & ÄRTOR ska vara den man kommer ihåg när man nämner 1986 i filmsammanhang.
1986 - Stämningen
Som utlovat tidigare kommer hela dagens bloggande kretsa kring ett enda årtal - 1986.
1986 gick det bra i Sverige. Jönsonligan var det roligaste som fanns och vi stod inför en stegrande högkonjunktur som så småningom skulle resultera i en fastighetskris utan dess like. Var man inte syntare så var man hårdrockar, och i storstäderna började framgångsrika unga män göra karriär som börsmäklare, dataingenjör eller konsulter och begreppet Yuppie introducerades och kom att bli ett skällsord för alla som klädde sig i kostym. Finlandsfärjorna åkte skytteltrafik och kändes fortfarande lite "exklusiva" och spännande. Det var fortfarande ungefär 10 år kvar innan svensson började installera sina första sega modem och börjar upptäcka den nya flugan internet. Mobiltelefonerna hade inte MMS, TV, Radio, Internet, Kamera. Däremot kostade de 50 000 kr och satt fast med ett 3,5 kg tungt batteri. som hade en taltid på 10 minuter innan man var tvungen att ladda det i ett dygn. 1986 fick man fortfarande betala ett tillägg på tv-licensen i det fall man hade färg-tv, även om de flesta nog hade kostat på att uppgradera sig vid det här laget. Sovjetunionen hade ett ishockeylag som var övernaturligt och Nintendo lanserade sin fantastiska NES-konsol med spel som Zelda, Super Mario, Metroid och Kid Icarus.
På kvällarna samlades man framför sin färg-tv och tittade på Dallas, Dynastin, Maktkamp på Falcon Crest, MASH, Nattsudd och Jacobs stege. Jacob som för övrigt hade AIDS, en sjukdom som verkligen var på tapeten 1986. Det utropades som "vår tids digerdöd" som skulle utplåna hela mänskligheten. Man gick runt jämt och var livrädd att "Aidset" skulle komma och ta oss. Ungefär som växthuseffekten idag.
Aids, Sovjetunionen, Kärnvapen och okända män som bjuder barn på godis. Fyra stora spöken 1986.
Stämningen var mest godis, lek och Nintendo som min åttaåriga hjärna minns det. Och så givetvis den där ständiga rädslan av att "snart smäller det" och så kommer kärnvapenkriget. Men den lärde man sig ju att leva med.
Och så kom lillasyster.
Men det struntade jag i och åkte till Jönköpingsmässan och spelade PAC-MAN i spelhallen tre dagar i sträck. Hon var ju säkert kvar när jag kom hem åxå. He, he.....
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN LILLASYSTER!
God morgon och stort grattis på födelsedagen!
5:e september 1986, det var då det började. Det var då du hörde en gigantisk kanin som viskade;
"WAKE UP"
Det var då du lämnade livet i magen för att krypa ut till jorden, och till oss.
De lämnar inga garantier fick du höra, det är ingen garanti vart du kommer hamna. Som en sista minuten resa till Cypern när man hamnar på ett skitigt hotell med otrevliga städerskor. Fast det gick ju riktigt bra. Du hamnade rätt från början. Tänk om du hade gått fel, då hade du aldrig kunnat sitta på Björkviken på lördag och njuta av alla läckerheter som dukas upp.
HURRA, HURRA, HURRA!
Gå in och lämna ett grattismeddelande på;
www.tiofyrtiotre.blogg.se
Hela dagen kommer ägnas åt 1986.
Håll utkik om du vill veta vad som hände.
Jag har för mig att det var ett ganska bra år......om min 8 åriga lilla ärthjärna inte förvred verkligheten en aning....
ibland händer det och fantasin tar överhand........he,he.
Kanske kan jag bli en åttiotals-tattare i höst?
Jag dröjer kvar ett tag.
Vill inte gå hem, utan hittar på anledningar att slippa och att få stanna lite till.
Jag har nämligen tagit beslutet att skiljas från en kär gammal vän som har varit mig trogen sedan 2001. Jag ska sälja min kära bil och det känns inte bra. Ikväll ska jag putsa upp den så att lacken blänker, och så dammsuga och få insidan att skina lika mycket som utsidan.
Visst, det är bara plåt och skrot men vi har tillbringat 8000 mil tillsammans i glädje och sorg.
Jag blir alltid nostalgisk när jag säljer en bil. Helst skulle jag vilja ha kvar dom allihop.
Nu är det back to basics som gäller.
Det blir att köra skrothög i vinter.
Suktar lite efter en 240-kombi. Det känns så skönt åttiotals-tattare på nåt vis.
Jag får väl i första hand sätta ett ockerpris för min gamla kärra så att ingen vill ha den....suck.
En svensk stolthet.
Kanske kan jag bli en åttiotals-tattare i höst.
Vill inte gå hem, utan hittar på anledningar att slippa och att få stanna lite till.
Jag har nämligen tagit beslutet att skiljas från en kär gammal vän som har varit mig trogen sedan 2001. Jag ska sälja min kära bil och det känns inte bra. Ikväll ska jag putsa upp den så att lacken blänker, och så dammsuga och få insidan att skina lika mycket som utsidan.
Visst, det är bara plåt och skrot men vi har tillbringat 8000 mil tillsammans i glädje och sorg.
Jag blir alltid nostalgisk när jag säljer en bil. Helst skulle jag vilja ha kvar dom allihop.
Nu är det back to basics som gäller.
Det blir att köra skrothög i vinter.
Suktar lite efter en 240-kombi. Det känns så skönt åttiotals-tattare på nåt vis.
Jag får väl i första hand sätta ett ockerpris för min gamla kärra så att ingen vill ha den....suck.
En svensk stolthet.
Kanske kan jag bli en åttiotals-tattare i höst.
Om ett brev med frimärken och längtan efter Åre.
Jag fick ett brev i dag.
Ett riktigt brev med frimärken som har förseglats med saliv som förenas med klisterlösning.
Frimärket föreställde gröna kullar som sluttade brant ner mot ett ilsket rytande och skummande hav. Är det så det ser ut i Skottland tänkte jag, då jag förstod att det var poststämplat i Glasgow.
Jag skummade bara igenom brevet och bestämde mig för att läsa det i lugn och ro i soffan när jag kommer hem.
Jag hann dock förstå av de inledande raderna att saker och ting inte riktigt hade blivit som du tänkt dig. Du hade kommit till någon slags insikt och snabbt tagit beslutet att det var dags att återvända. Hem till det iskalla IKEA-landet igen. Det du sökte fanns inte heller i Skottland, så nu måste du hem och samla energi och kanske besluta dig om något nytt land att genomsöka. För någonstans därute måste det finnas.
Snart brinner skogen av alla färger och i ÅRE är man i full fart med att förbereda sig för ännu en vintersäsong. Det är en fin tid att komma hem till. Snart faller snön över skutan och allt vaknar till liv igen.
Ibland sitter jag och tänker på det perfekta åket. Om man tar kabinen ända upp till toppen en solig klar vårmorgon. Väl däruppe sitter man och blickar ut över den enorma utsikten och njuter av tystnaden. När man känner sig redo tar man fart och väljer "tusenmetern" och håller hög fart. Därefter fortsätter man den fantastiska transportsträckan "svartbergsleden" med den hisnande vyn över 1000 m - platån till vänster. Sedan är det dags för fart igen när man avverkar "Pelikansvängen" som är den roligaste lilla backen i hela liftsystemet. Slutligen är man nere i "stjärnbacken" som man följer hela vägen ner till sjön och till VM 6:an eller Kabinbanan igen om man så önskar.
Fan vad jag längtar. De få veckor man åker skidor kan man leva på resten av året.
Jag är glad att du kommit hem. Jag kommer upp så fort det börjar bli vår däruppe igen.
Ett riktigt brev med frimärken som har förseglats med saliv som förenas med klisterlösning.
Frimärket föreställde gröna kullar som sluttade brant ner mot ett ilsket rytande och skummande hav. Är det så det ser ut i Skottland tänkte jag, då jag förstod att det var poststämplat i Glasgow.
Jag skummade bara igenom brevet och bestämde mig för att läsa det i lugn och ro i soffan när jag kommer hem.
Jag hann dock förstå av de inledande raderna att saker och ting inte riktigt hade blivit som du tänkt dig. Du hade kommit till någon slags insikt och snabbt tagit beslutet att det var dags att återvända. Hem till det iskalla IKEA-landet igen. Det du sökte fanns inte heller i Skottland, så nu måste du hem och samla energi och kanske besluta dig om något nytt land att genomsöka. För någonstans därute måste det finnas.
Snart brinner skogen av alla färger och i ÅRE är man i full fart med att förbereda sig för ännu en vintersäsong. Det är en fin tid att komma hem till. Snart faller snön över skutan och allt vaknar till liv igen.
Ibland sitter jag och tänker på det perfekta åket. Om man tar kabinen ända upp till toppen en solig klar vårmorgon. Väl däruppe sitter man och blickar ut över den enorma utsikten och njuter av tystnaden. När man känner sig redo tar man fart och väljer "tusenmetern" och håller hög fart. Därefter fortsätter man den fantastiska transportsträckan "svartbergsleden" med den hisnande vyn över 1000 m - platån till vänster. Sedan är det dags för fart igen när man avverkar "Pelikansvängen" som är den roligaste lilla backen i hela liftsystemet. Slutligen är man nere i "stjärnbacken" som man följer hela vägen ner till sjön och till VM 6:an eller Kabinbanan igen om man så önskar.
Fan vad jag längtar. De få veckor man åker skidor kan man leva på resten av året.
Jag är glad att du kommit hem. Jag kommer upp så fort det börjar bli vår däruppe igen.
Då är vi på banan igen!
Då är vi på banan igen!
Premiären av tv-hösten gick av stapeln igår och det var lyckat tror jag. Ingen kräktes efter första avsnittet i alla fall.
Jag längtar redan efter fortsättningen......en till den här veckan måste vi ta.
Blir ni riktigt bitna så kommer det ju en guldbox i höst med hela klabbet och massa nytt utlovat extramaterial. Med sedvanliga förseningar kanske, kanske den hinner komma till jul. Kan bli en bra julklapp till er själva.
Agent Cooper talar med Diane i sin lilla bandspelare.
Premiären av tv-hösten gick av stapeln igår och det var lyckat tror jag. Ingen kräktes efter första avsnittet i alla fall.
Jag längtar redan efter fortsättningen......en till den här veckan måste vi ta.
Blir ni riktigt bitna så kommer det ju en guldbox i höst med hela klabbet och massa nytt utlovat extramaterial. Med sedvanliga förseningar kanske, kanske den hinner komma till jul. Kan bli en bra julklapp till er själva.
Agent Cooper talar med Diane i sin lilla bandspelare.
TWIN PEAKS PREMIÄR IKVÄLL!!!!!!!!!!!
Nu börjar det dra ihop sig för premiär.
I våras bestämde vi nämligen att vi skulle samlas ett par kvällar i veckan och kolla på Twin Peaks. Hela serien. Så jag köpte på mig hela klabbet på DVD och så är det tydligen bestämt att premiären ska infalla i kväll.
Så då kör vi.....Som jag har längtat.
Jag har samlat lite matnyttig information eftersom ingen av er har sett ett dugg av det eller vet vad som väntar om jag har förstått det hela rätt.
Twin Peaks var en tv-serie som sändes 90-91. Det är geniförklarade David Lynch (Blue velvet, Eraserhead, Mullholland drive) som låg bakom serien tillsammans med Mark Frost.
Serien utspelar sig i den amerikanska småstaden Twin Peaks som ligger djupt in i skogen nära gränsen till Kanada. Handlingen börjar som en klassisk deckarserie i och med mordet på 17-åriga Laura Palmer. Här slutar dock alla likheter med deckarserier som vi känner dom. FBI-Agent Dale Cooper blir kallad till Twin Peaks för att försöka lösa fallet. Allt eftersom serien fortgår uppdagas den ena mörka hemligheten efter den andra. Angelo Badalamentis mystiska och förtrollande musik bidrar till att skapa den där stämningen som kännetecknar Twin Peaks.
Twin Peaks förändrade för alltid den amerikanska tv-serie produktionen och om den inte funnits hade förmodligen inte serier som Arkiv X eller The Sopranos sett ut som dom gjort, eller blivit sådana framgångar.
Serien lades ner efter två säsonger (30 avsnitt) p.ga. svikande tittarsiffror, men har i efterhand uppnått kultstatus och har en stor och hängiven skara fans som aldrig kan sluta fascineras över den mystiska stämningen, de fantastiska karaktärerna och dialogerna som bara David Lynch kan producera.
Efter att serien lades ner avslutade Lynch samarbetet med Mark Frost och gav ut långfilmen Twin Peaks; Fire walk with me, som handlar om vad som hände innan serien och dagarna innan mordet på Laura. Filmen sågades dock och är betydligt "djupare" än serien, men ger oss väldigt nyttig information som i alla fall ger vissa svar som lämnas obesvarade i TV-serien.
Som sagt var;
Premiär ikväll. Det ska bli ett nöje att introducera denna underbara serie för er. Men det är som sagt var lite antingen hata eller älska över Twin Peaks, så jag har inte jättehöga förhoppningar om att ni håller ut tills i Januari någon gång när vi avslutar med långfilmen "Fire walk with me". Men var bara "open minded" så kommer det hela att lösa sig utmärkt.
"Through the darkness of future pasts the magician longs to see,
one chants out between two worlds;
Fire walk with me"
I våras bestämde vi nämligen att vi skulle samlas ett par kvällar i veckan och kolla på Twin Peaks. Hela serien. Så jag köpte på mig hela klabbet på DVD och så är det tydligen bestämt att premiären ska infalla i kväll.
Så då kör vi.....Som jag har längtat.
Jag har samlat lite matnyttig information eftersom ingen av er har sett ett dugg av det eller vet vad som väntar om jag har förstått det hela rätt.
Twin Peaks var en tv-serie som sändes 90-91. Det är geniförklarade David Lynch (Blue velvet, Eraserhead, Mullholland drive) som låg bakom serien tillsammans med Mark Frost.
Serien utspelar sig i den amerikanska småstaden Twin Peaks som ligger djupt in i skogen nära gränsen till Kanada. Handlingen börjar som en klassisk deckarserie i och med mordet på 17-åriga Laura Palmer. Här slutar dock alla likheter med deckarserier som vi känner dom. FBI-Agent Dale Cooper blir kallad till Twin Peaks för att försöka lösa fallet. Allt eftersom serien fortgår uppdagas den ena mörka hemligheten efter den andra. Angelo Badalamentis mystiska och förtrollande musik bidrar till att skapa den där stämningen som kännetecknar Twin Peaks.
Twin Peaks förändrade för alltid den amerikanska tv-serie produktionen och om den inte funnits hade förmodligen inte serier som Arkiv X eller The Sopranos sett ut som dom gjort, eller blivit sådana framgångar.
Serien lades ner efter två säsonger (30 avsnitt) p.ga. svikande tittarsiffror, men har i efterhand uppnått kultstatus och har en stor och hängiven skara fans som aldrig kan sluta fascineras över den mystiska stämningen, de fantastiska karaktärerna och dialogerna som bara David Lynch kan producera.
Efter att serien lades ner avslutade Lynch samarbetet med Mark Frost och gav ut långfilmen Twin Peaks; Fire walk with me, som handlar om vad som hände innan serien och dagarna innan mordet på Laura. Filmen sågades dock och är betydligt "djupare" än serien, men ger oss väldigt nyttig information som i alla fall ger vissa svar som lämnas obesvarade i TV-serien.
Som sagt var;
Premiär ikväll. Det ska bli ett nöje att introducera denna underbara serie för er. Men det är som sagt var lite antingen hata eller älska över Twin Peaks, så jag har inte jättehöga förhoppningar om att ni håller ut tills i Januari någon gång när vi avslutar med långfilmen "Fire walk with me". Men var bara "open minded" så kommer det hela att lösa sig utmärkt.
"Through the darkness of future pasts the magician longs to see,
one chants out between two worlds;
Fire walk with me"
Songkran 2007 Re-visited.
Songkran 2007 är över.
Årets sista poolbad avverkades natten till söndagen i fjortongradigt vatten. Som tur är fanns det nästan kokande vatten inne i bubbelkoppen. Poolen kommer tappas på vatten under veckan och slutligen monteras ner till helgen. Det blev inget eldande, ingen skogspromenad och ingen aktivitet överhuvudtaget. Vi hade nog att göra med att sitta vid köksbordet och försöka få en femkrona att runda en ölburk genom att flippa den med långfingret. Spriten och Groggvirket och ölen började sina framåt lördagnatten, men som tur var höll sig Pollo nykter och tog sin lilla bil och körde runt macken och hämtade lite påfyllning. Så vi klarade oss ända till Söndagen till sist.
Den här veckan fyller Snoriz år. Hurra. Hurra.
Det måste firas med stort kalas. Jag antar att det blir i Björkviken i helgen.
Fredric N och Robert B........Två Songkranfirare som gärna återkommer nästa år!
Årets sista poolbad avverkades natten till söndagen i fjortongradigt vatten. Som tur är fanns det nästan kokande vatten inne i bubbelkoppen. Poolen kommer tappas på vatten under veckan och slutligen monteras ner till helgen. Det blev inget eldande, ingen skogspromenad och ingen aktivitet överhuvudtaget. Vi hade nog att göra med att sitta vid köksbordet och försöka få en femkrona att runda en ölburk genom att flippa den med långfingret. Spriten och Groggvirket och ölen började sina framåt lördagnatten, men som tur var höll sig Pollo nykter och tog sin lilla bil och körde runt macken och hämtade lite påfyllning. Så vi klarade oss ända till Söndagen till sist.
Den här veckan fyller Snoriz år. Hurra. Hurra.
Det måste firas med stort kalas. Jag antar att det blir i Björkviken i helgen.
Fredric N och Robert B........Två Songkranfirare som gärna återkommer nästa år!
Ingen Springsteen i år heller?
Så gick det med det.
Inte fan blev det några biljetter den här gången heller. Förmodligen är det väl som vanligt att 70% av platserna har gått till svarta marknaden, företag och sponsring, stora internetsiter som har som affärsidé att sälja biljetter till evenemang som är slutsålda till ockerpriser.
Det ironiska är att evenemangen blir slutsålda just på grund av att dessa förbannade siter köper upp allt innan hederliga gamla musikfantaster får chansen att ens vara med i den stora kohandeln som biljettförsäljning är nu för tiden.
Av princip vägrar jag handla av de där företagen.
Men vi får väl se.
Jag gjorde även en sökning på blocket och det ploppade upp flera sidor med biljetter. Det är värst vad många människor som köpt på sig biljetter och som sedan kommit på att de var bortbjudna just den kvällen. Osis. Hoppas det går att bli av med dom nu då.....
En annan tanke slog mig, och jag tänkte den även när hysterin kring Metallicas biljetter rasade som mest. Det vore roligt om någon av de där giganterna skulle göra en spelning på ett stort fält någonstans och se hur många biljetter de kunde sälja. Som utbud / efterfrågan kurvan ser ut nu så skulle de ju kunna sälja 1 000 000 biljetter om man skulle räkna på det. Det är ett starkt bevis för att Utbudskurvan är starkt manipulerad av onda krafter som tokköper allt de kommer över.
Die fuckers die!
Nu är det lunch.
Till firman med ilfart via en bensinmack.
Jag kör nämligen på ångorna.
Inte fan blev det några biljetter den här gången heller. Förmodligen är det väl som vanligt att 70% av platserna har gått till svarta marknaden, företag och sponsring, stora internetsiter som har som affärsidé att sälja biljetter till evenemang som är slutsålda till ockerpriser.
Det ironiska är att evenemangen blir slutsålda just på grund av att dessa förbannade siter köper upp allt innan hederliga gamla musikfantaster får chansen att ens vara med i den stora kohandeln som biljettförsäljning är nu för tiden.
Av princip vägrar jag handla av de där företagen.
Men vi får väl se.
Jag gjorde även en sökning på blocket och det ploppade upp flera sidor med biljetter. Det är värst vad många människor som köpt på sig biljetter och som sedan kommit på att de var bortbjudna just den kvällen. Osis. Hoppas det går att bli av med dom nu då.....
En annan tanke slog mig, och jag tänkte den även när hysterin kring Metallicas biljetter rasade som mest. Det vore roligt om någon av de där giganterna skulle göra en spelning på ett stort fält någonstans och se hur många biljetter de kunde sälja. Som utbud / efterfrågan kurvan ser ut nu så skulle de ju kunna sälja 1 000 000 biljetter om man skulle räkna på det. Det är ett starkt bevis för att Utbudskurvan är starkt manipulerad av onda krafter som tokköper allt de kommer över.
Die fuckers die!
Nu är det lunch.
Till firman med ilfart via en bensinmack.
Jag kör nämligen på ångorna.
Vi såg en röd liten bil vars baksäte fylldes av en tv-apparat.
God morgon.
Trots att det har pågått Songkran sen i fredags kl 17:08 så är jag pigg som en mört.
Igår kom jag i säng vid hisnande halv nio och vaknade utvilad och klar i huvudet.
Idag är det stressigt med månadsavslut och biljettsläpp till Bruce Springsteen i Köpenhamn (och stockholm med antar jag). Vi har gett oss fan på att den här gången ska vi inte bli utan. Både jag och Johan hänger på låset vid tio-snåret.
Fredric N är i stan.
Det går rykten om att han närvarade vid Songkranfestivalen i helgen förklädd till en Tibetansk bergsmunk i en grön munkkappa och med ett magiskt glas i handen som utsöndrade energi när han rörde det fram och tillbaka.
En av mina paparazzis plåtade även några bilder när han i går bar upp en tv till sin lägenhet. En tv som han transporterat i sin röda lilla bil.
Var snäll och ge fan i mitt hus de här veckorna......if you know what i mean!
Trots att det har pågått Songkran sen i fredags kl 17:08 så är jag pigg som en mört.
Igår kom jag i säng vid hisnande halv nio och vaknade utvilad och klar i huvudet.
Idag är det stressigt med månadsavslut och biljettsläpp till Bruce Springsteen i Köpenhamn (och stockholm med antar jag). Vi har gett oss fan på att den här gången ska vi inte bli utan. Både jag och Johan hänger på låset vid tio-snåret.
Fredric N är i stan.
Det går rykten om att han närvarade vid Songkranfestivalen i helgen förklädd till en Tibetansk bergsmunk i en grön munkkappa och med ett magiskt glas i handen som utsöndrade energi när han rörde det fram och tillbaka.
En av mina paparazzis plåtade även några bilder när han i går bar upp en tv till sin lägenhet. En tv som han transporterat i sin röda lilla bil.
Var snäll och ge fan i mitt hus de här veckorna......if you know what i mean!
