Där tiden står stilla och färgen blå får en ny dimension


image572

ST MAARTEN, karibien.

Där tiden står stilla och havet är 28 grader varmt.

39 dagar till "Touchdown"

Känns skönt att tänka på en förbannat grå tisdag i mitten av november.





Lite entusiasm om jag får be, du ska till paradiset snoriz!

I ögruppen amerikanska jungfruöarna ligger en ö som heter St. Maarten.

Strax utanför kusten på den nord-västra sidan ligger en liten, liten ö som heter Pinel Island.

Man tar sig dit med en liten, liten båt och på ön finns det ingenting. Ingenting förutom 28-gradigt azurblått vatten och massor av palmer. Det finns även en liten kiosk där man kan köpa sig en iskall Red stripe och så har dom färsk hummer som man pekar på och som de tillagar över öppen eld medan du väntar. Det är så långgrunt så att du i princip kan gå till St. Barthalemy om du skulle vilja.

Som det känns när man är på Pinel Island. Så måste det kännas i himlen. Det är så nära paradiset på jorden man kan komma, om man nu går igång på fina sandstränder, sol och bad vill säga.

Om drygt fyra månader kommer du sätta ner dina fötter på Pinel Island Snoriz.

Jag börjar förvänta mig lite entusiasm snart. Du ska luffa omkring i världens vackraste hav och se platser som du inte trodde fanns i dina vildaste drömmar......och allt jag hör är.....

......jo det blir väl skoj.

Du ska hoppa, skutta och bli alldeles till dig när du tänker på det. Lite entusiasm om jag får be, du ska snart till paradiset snoriz! Vi ska ha så skoj så att de får bända tillbaka käkarna med en kofot för att få bort leendet på våra sönderbrända ansikten.

Fyra månader! - och därimellan KENT.


image355

Pinel island. St. maarten, Västindien.


Jag drömde förresten om att jag fick nödlanda med ett flygplan i natt. Jag lyfte från Kalmar flygplats. Det var ett litet propellerplan och A.M. var med mig, som alltid nu för tiden. Strax efter start stannade motorerna och vi gled ner på en åker och gick oskadda ut ur planet. Det var traumatiskt. Jag drömmer ofta att det blir fel på flygplan som jag åker med precis efter starten. Det blir alltid krashlandning. Fast man dör aldrig. Någon har sagt att man inte kan drömma om sin egen död. Är det så?

Nu är det lunch strax.

Ska till Resia och betala och så är jag sugen på Kebabbens tallrik med stark sås.







Saker man måste göra innan man dör

I går läste jag en sån där lista över saker man måste ha gjort innan man dör.

Då och då revideras dom så att alla ska få chansen att kunna göra allt det där man måste hinna med.
Picknick på toppen av södra world trade center tornet är struket sedan ett par år tillbaka. Dricka en kall pilsner med Ingemar Bergman på Fårö ströks för ett par veckor sedan. Snorkla i ett av världens vackraste korallrev utanför Cozumel i Mexico kommer att strykas så fort Orkanen Dean har dragit förbi ikväll.

Oftast handlar det om platser man måste ha besökt. Att ha gått på Copacabana, kisandes mot den väldiga jesus som vaktar över Rio de janeiro ligger oftast i tätposition. Det ska man bara ha gjort. Hawaii, Påskön, Machu pichu, Alaska är andra platser som ofta platsar på de här listorna.

Se Joy Division live i Manchester 1980

Själv har jag bara en liten smått pretantiös grej som jag bara måste göra.

Om man följer U.S 1 så långt söderut man kan komma så når man till sist Key West. Förutom Ernest Hemingways gamla hus och diverse stambarer så kan man hitta ett ställe som heter "The Blonde Giraffe". Kritiker och gottegrisar världen över är eniga; Här serveras världens godaste och krämigaste Key lime pie.

Key lime pie är en fantastiskt välsmakande paj från Florida med krämig konsistens som är mycket beroendeframkallande. Den smälter i munnen och är härligt söt-syrlig i smaken.

Någon gång ska jag sitta under en palm och blicka ut över karibiska havet medan Rosie bär ut den sjunde portionen Key Lime Pie.

En gång var jag ruskigt nära. Vi befann oss ungefär 40 mil ifrån "The Blonde Giraffe". Res-sällskapet tyckte dock att det var lite långt att åka 80 mil för att äta en bit paj.

Påskön och Machu Pichu i all ära, men jag nöjer mig med en bit paj i all enkelhet på "The Blonde Giraffe".



image287

Krämighet upphöjt till 100. Måste upplevas på plats.

Ich nicht deutschland, Go home....

Ich nicht deutch, Go home....

Fan, den där jävla tysken. Han förföljer mig.

Kunde tydligen hamnat i hjältedrama i helgen. Den där båten jag blev medbjuden på, men som jag missade på grund av den aslånga kön för att få stämpel på strand....Den båten var tydligen med i nåt räddningsdrama senare under kvällen, där de hittade två nedkylda sneseglare som tog in vatten.

Där skulle ju jag ha varit med och underhållt dom tills sjöräddningen hittade dit.

Det värsta var dock att de anklagade mina vänner för att vara tyskar. En reporter på en tidning där jag kanske jobbar hade nämligen skrivit att det var tyskar som hittade sneseglarna. Vilken förolämpning. Jag skulle stämma den som kallade mig tysk i en tidning. Det är som Pölsa säger, de där jävla tyskarna förföljer oss.

Men kul att bli hjältar va, och kanske få medalj....?

Hursomhelst så har hjäteinsatsen gett honom blodad tand, och nu vill han åka till det stora landet i väst och se om det finns några som behöver räddas.

Every city needs his super-hero, ni vet.

Bra för mig. Nu verkar det äntligen som om jag får en reskompis Till New York ändå....Yippi, Yippi....

....NYC. Here we come.....

NEW YORK CITY

271758-10

En kompis kommer hem från New York idag. Jag vill med åka. Nice bild över Central Park. Undrar vad det kostar att köpa lägenheten i tornet med sydlig utsikt. Ungefär samma prisklass som de där skittråkiga skrytlägenheterna ute på varvsholmen med utsikt över en byggarbetsplats, en ful bro och ett alginfekterat hav kanske?

Någon som vill följa med på en picknick i september?

RSS 2.0