strobe lights and blown speakers

Den magiska våren börjar snart.....

Jag har befunnit mig i dvala, vintertrötthet och begravd i jobb sen jag kom hem från semestern.
Men vad fan sitter man och deppar för. Inom några timmar är januari slut, jag ser definitivt ett slut på jobbpressen och framförallt så finns det väldigt mycket att se fram emot 2008.

Om man inte kickar igång året så börjar det aldrig. Då stannar man i dvalan.

Kick off blir det med en tripp till Jönköping snart då jag och Snoriz ska se Kent för jag vet inte vilken gång i ordningen.
På gammal helig Elmia-mark dessutom.....kommer bli hur bra som helst.

Sen har jag mitt husprojekt att sysselsätta mig med. Framåt sommaren kommer det förhoppningsvis vara så pass färdigt så att man kan gå ut och sätta sig på altandäcket med en iskall Wisby och njuta av livet.

Jag ska unna mig något roligt i eftermiddag.

En sväng förbi den lokala skivaffären och köpa en påse gott och blandat för en femhundring.....

....Om inte det får mig på ett strålande humör är det lika bra att ringa och boka sin egen begravning.

Bäst att skaffa de där satans Pascal som Johan tjatar om. Då måste det vara bra!

Snart helg med!

Det finns definitivt hopp om en magisk vår.






I kväll blir det mäklarna igen. Kjell Bergqvist är fan kungen av sarkasm.

Och när det är färdigt kör vi om med möbelhandlarens dotter igen.

Rundgång i tv-seriefabriken.

Hästpojken vrålar "Shane Mc Gowan"

Blä!, säger jag och ger er ett bättre hästgäng.

Lunchmusiken blir en favorit i repris.

Sen Band Of Horses släppte "Cease to begin" så har jag fullkomligt lyssnat sönder den. Men här är en klassiker från deras lysande debut.

Band of horses med den ytterst vackra "Funeral"

För övrigt så kan jag inte släppa The Nationals och Interpols skivor. De bara rullar och rullar.

Och så förstås Radioheads In rainbows som äntligen finns tillgänglig på vanligt CD och som jag till och med har hört på radio en hel del.

Men hästpojken får vråla på om sin Shane Mc Gowan bäst de vill.

Det man vinner på bärighet förlorar man i formbarhet.

Det man vinner på formbarhet förlorar man i bärighet.

Jag har gått linan, testat balansgången och konstaterat att den perfekta blandningen är svår, för att inte säga omöjlig att frambringa. Någonstans där i mitten mellan genomskinligt vatten och det snustorra och alldeles fruktansvärt dammiga pulvret finns det en perfektionism som heter duga.

Det är där i mitten som formbarhet och bärighet blir ett med varandra och det bara är att kleta på, forma och så panga upp plattorna en efter en så att svetten rinner och det svider i ögonen.

Om man måste välja mellan pest eller kolera då?

Bärighet eller formbarhet?

Ingen aning.

Fråga inte mig, jag är bara plattsättaren.....

En dränghalva som daskar på en ganska bra blandning mellan vatten och pulver och det är antingen formbarhet eller bärighet som tar överhanden. I mitt fall tror jag att det oftast är Formbarheten som är den starka parten i det här spelet. Formbarhet därför att jag är lat och inte orkar böka med den där sleven  och försöka göra ränder som sedan faller bort på grund av att bärigheten är så stark. Formbarheten ger mig en kladdig massa som fäster bra. Jag går hellre och efterjusterar de insjunkna plattorna som är Bärighetens hämnd på att jag favoriserade formbarheten.

Jag kom att tänka på det här nyss.

Jag kom på mig själv med att sitta och tänka på den perfekta blandningen av kakelfix. Den mest lättarbetade blandningen. Jag har suttit insjunken i den tanken i kanske en halvtimme nu.

Jag har hjärtklappning.

Jag håller på att jobba ihjäl mig tror jag.

Jag tar en paus.

Jag lyssnar lite på Death cab for cutie och glömmer att jag måste jobba hårdare för att hinna med.

När ska det här ta slut?

Och när ska jag lyckas hitta balansen mellan formbarhet och bärighet.

Kaffet är gott.

Snart har de gjort en sjö av East river och Hudson river.

Kaffet är gott.

Vad vore livet utan Kaffe och Belle & Sebastian.....

Ungefär som morgon utan försovning.





God morgon 09:03

God morgon.

Nu händer det snart!

Sista veckan innan saker och ting börjar återgå till det normala tempot igen.

I går hade jag den lataste dagen på 12 år. Egentligen så hade jag fullt upp med att kakla färdigt toaletten på Vintergatan, men kände att jag behövde en dag utan arbete och förpliktelser. Så vi barrikaderade oss och gjorde milkshake och spelade Xbox. TV-spel gör att man glömmer tiden. Timmar blir lätt dygn och dygn kan bli veckor om man inte rycker upp sig igen. Efter ett tag kände jag mig sömnig och frågade om vi inte kan sova en timme och så fortsätta senare.

- Jamen då är det ju bättre att åka hem och sova, klockan är ju 23:00.

- Åh, jasså. Jag trodde att den var typ 18:00.

Milkshake och TV-spel......vilken härlig söndag.

Förresten så gjorde jag en nyttig sak innan jag låste in mig igår. Jag tog en promenad i mitt nya område och försökte att hitta en bra löparrunda. Det blev en nätt liten promenad på en halvtimme.

Mitt inre mål är att vara färdig invändigt med huset till påsk. Utvändigt till midsommar. Det är bäst att försöka minimera de lata dagarna framöver om det ska hända grejer. Köket är helt färdigplanerat och klart att beställa. Och sovrummet är helt färdigt. Kaklingen av lilla toaletten borde vara färdig till helgen.

Här är lite nya bilder från huset:



Sovrummet nästan färdigt. Det har tillkommit lite växter, men annars så är det ok.






Kakel i lilla toaletten. Små plattor = tar lång tid, är jobbigt att få rakt.



Svart mosaik till de vita väggarna.


Om 12 dagar är det konsertdags igen förresten.

Kent igen.

Jönköping den här gången.

Spännande.

Segt idag....

Jobbade till halv åtta i går kväll och åkte hem och började kakla.

Sedan avslutade vi Twin Peaks hösten något för sent med att se långfilmen "Fire walk with me" som utspelar sig ett tag före första avsnittet i serien. Klockan var efter 01:00 innan ögonlocken slog igen.

F.W.W.M var bättre än vad jag kom ihåg. Mer Lynch över det och mycket mörkare än serien.

Så nu är man tillbaka i den till synes ändlösa högen av papper och allt som ska knytas ihop innnan vi stänger igen för 2007. I min värld är nyårsafton i början på Mars. Tills dess är det full fart.




Över för den här gången.....

...Nu måste vi hitta något annat att glutta på under sena kvällar.

Någon blir rik på våra dumma ideér.....

Mycket rik skulle jag blygsamt vilja påstå!

Alla som har varit i färd med att sätta bo och inreda sin egnahemsdröm kan säkert skriva under på det. Tidningen PLAZA är roten till allt ont om man är medfinansiär till ett projekt där någon får för sig att de vill ha just den där lilla kudden som låg i fårskinnsfotöljen på sidan sju i decembers julspecial. En liten kuddjävel kan väl inte kosta många kronor tänker man och fnyser åt dess futtighet.....så liten och så, eh.....onödig!

Eller......?

Jag fick för mig att mitt nya och alldeles vita sovrum behövde något mer för att vara fulländat. Det var verkligen nåt som saknas. Svart, vitt och ek.

På väggarna hänger tavlor med segelbåtar för att visa att jag inte är en landkrabba.....men trots det så saknas pricken över i:et.

Helt plötsligt som en blixt från klar himmel slog det mig att det är lite stars and stripes som saknas.....båtarna, eken och så lite stars and jävla stripes så har vi fått ett riktigt New England Mekka i det där gamla sovrummet. Problemet är bara att det inte fanns att få tag i nån sån där filt.....eller inte en sån som jag har tänkt mig. Jag har för mig att jag har sett en röd och en blå fin ullpläd med vita stjärnor i någon av mammas enorma hög av PLAZA.

Hon hittade senare den där filten som jag tänkt mig i Borgholm i helgen. Klarröd med vita fina stjärnor på som skulle passa perfekt på min säng.

Priset?

Nästan 2 000 kr.

För en filt!

Någon berikar sig på våra dumma ideér.

Och när man fått en idé så kommer man aldrig att bli nöjd innan den där filten ligger där.

Om ens då....

Men det måste finnas kopior, för om det så blir det sista jag gör så ska jag förse det där huset med svart, vitt, ek och lite stars and bloody stripes....!

Ännu en måndagsmorgon med grus i ögonen och rufsig i håret.

Januari är snart slut och inte en gnutta snö ännu. Sannolikheten för snö och kyla minskar inte, men däremot minskar sannolikheten för att vintern ska bli lång. I helgen har jag sysslat med det jävligaste som man kan göra när man håller på och bygger på ett hus. Spackla och slipa taket!

Ögonen är helt röda och det knastrar i munnen av slipdamm när jag äter och dricker mitt kaffe.

Det är lyxigt att ha en tv.

Jag insåg det igår, då jag inte har haft tv överhuvudtaget sen i April. Nu har jag alla onödiga kanaler igen, och även om man inte blint sitter och tittar så är det angenämt att använda någon dokumentär som bakgrund när man går att plockar i huset.

Jag är mitt uppe i en mycket underhållande bok just nu.

Jag har velat läsa den sen den kom ut, men det har inte blivit av innan och så såg jag den på flygplatsen när vi skulle iväg och slog till:




Boken är en bestseller och Steven D. Levitt anses av många som en av vår tids främsta ekonomer. Senare i år kommer även en filmad dokumentär baserad på boken. Freakonomics kan med nöje läsas av vem som helst som inte är ett dugg intresserad av nationalekonomi eller något som har med ekonomi att göra överhuvudtaget. Bara för att författaren råkar vara ett Harvardsnille inom ämnet så betyder det inte att han bombarderar oss med obegripligt strunt.

När man har läst klart boken så kvarstår en insikt som alla borde fundera över.....

Tänk om våra vedertagna sanningar inte stämmer?

Steven avslöjar många vedertagna sanningar i det amerikanska samhället som ren lögn och bevisar det på ett mycket underhållande sätt som påminner om den bästa tänkbara detektivroman.

Vill man veta varför knarklangare bor ihop med sina mammor, Hur Ku Klux Klan och fastighetsmäklare är av samma skrot och korn och hur felaktiga morötter och belöningssystem kan driva en mängd lärare att fuska åt sina elever så bör man läsa Freakonomics.

"Om moralen handlar som hur vi skulle vilja att världen fungerade så handlar ekonomin om hur den faktiskt fungerar"

Fredag igen.

Och tillbaka i rätt tidzon. Det tar ett tag innan man blir hungrig vid rätt tillfälle och inte vaknar mitt i natten och tror att det är dags att stiga upp.

Jag har flyttat in på Vintergatan och har i alla fall ett litet sovrum som är helt i ordning. I går fick jag även vattnet tillbaka så att jag slipper åka runt och duscha hos folk på kvällarna. I helgen ska jag ställa iordning ett litet provisoriskt kök med en kombinerad kokplatta / ugn så att jag kan värma min micromat som jag ska fylla frysen med.

Det kanske låter miserabelt, men det är inga problem alls.

Man anpassar sig snabbt efter situationen och speciellt när man vet att det är ett övergående fenomen.

Snart kommer köket, och golven och allt annat och så är känslan av att bo i en ockuperad rivningskåk i östberlin ett minne blott.

Resan över nyår var helt underbar. Helt klart den bästa jag gjort. Vi firade en avslagen nyårsafton i Puerto Ricos huvudstad San Juan på en sylta som enligt skylten serverade öns bästa ostron och orkade knappt vara vakna för att titta på fyrverkerierna.

Här är lite blandade bilder från några av ställena vi besökte:



Grönlands mäktiga vidder i helt klart flygväder från STHLM till New York.



Jag och Snoriz i San Juan, Puerto Rico



Isla Verde, San Juan. Karibiens motsvarighet till Rio de Janeiros Copacabana.



Mamma mitt i hjärtat av El Yunqe regnskog Puerto Rico



Giganternas kamp! Världens största respektive näst största kryssningsfartyg låg ankrade i
St. Maartens huvudstad Philipsburg. Freedom of the seas är ENORM. Korridoren som
båtarna bildar är 60 meter hög och 350 meter lång. Båda är produkterna av Finsk båtbyggarkonst
och Amerikanskt storhetsvansinne.




Pinel Island, St. Maarten. Så nära paradiset man kan komma utan att bränna sig.



Snoriz på den gröna vulkanön St. Lucia.



På en öde strand i St. Lucia lyckades jag pruta ner en kokosnöt till 2 dollar av en mystisk reaggepirat som
smög upp vid sidan av båten i sin lilla kanot. Han tog snabbt pengarna och paddla bort och försvann glatt sjungandes på Bob Marleys "I shot the sheriff".



Vykortsvy tagen från båten över St. Lucia. Kanske den vackraste av dem alla.....



Öde strand På Isla Margarita, Venezuela. Det fanns ett hundratal till om man tröttnade på just den här.
En öl kostade 4,50 = thailandsnivå, och så slipper man fulla svenskar, pedofiler, försäljare och den oljedoftande maten......här finns ingenting! Bara milslånga sköna stränder.



Willemstadt, Curacao. En av nederländska antillernas mest fotograferade vyer. Hela Curacao var som att
gå omkring i ett sagoland. Allt var målat i regnbågens alla färger.



Snoriz i det kristallklara vattnet strax utanför Willemstadt, Curacao.



Willemstadt i solnedgång.



Jag och Kenneth på Piratskepp utanför Arubas kust.



Både Aruba och Curacao bjöd på grym snorkling / dykning. Det kändes som att vara i en gigantisk
klorerad pool. Vi såg elektrisk ål, havssköldpaddor, miljontals fiskar och krabbor. Inga rockor den
här gången tyvärr....



En del av resgänget ovanför "the natural pool", Isla Margaritas nordkust.



Solnedgång på Barbados. Över för den här gången, men jag lovar att komma tillbaka så snart jag kan.