Mansion on the hill (The National)
Lika stort som det var att höra "Atlantic City" i en vråltung version i Göteborg i somras.....lika stort är det att The National lyckas göra en av Springsteens vackraste låtar så infernaliskt bra så att till och med "Bossen" himself måste bli en aning tårögd när han hör den.
MTV get off the air (Dead Kennedys)
Barack Obama duger.
Men det är egentligen den här mannen som borde suttit och bestämt över det stora landet borta i väst.
När mr Biafra talar så lyssnar man.
När jag somnade i soffan igår kväll framför ett program som hette Next som gick ut på att tonåringar skulle dejta / förnedra varandra under löjeväckande förhållanden på kanalen som nedan låt handlar om.......då insåg jag att det är dags att damma av lite gamla bortglömda Dead Kennedys skivor.
Världens i särklass bästa punkband. Sex Pistols var små löjliga flickor i jämförelse med Biafras Dead Kennedys.
Så jävla bra så att klockorna stannar.
The flicker of a little girl (Tindersticks)
Om man summerar årets skivsläpp så finns det en skiva som blir en farlig konkurrent i toppen.
Tinderstick "The hungry saw" som kom ut i våras med tillhörande singeln "The flicker of a little girl".
Så vackert....så vackert.....
I love the unknown (Clem snide)
Clem snide är Eef Barzelay´s alternativa Countryprojekt.
Med basen i New York City och rötterna i Nashville, TN så gav de ut ett gäng riktigt bra skivor med start sent nittiotal.
Bandet är sedan tidigare i år splittrat, men musiken lever vidare genom Eef Barzelay som fortsätter att ge ut musik i eget namn.
I love the unknown är alltid lika aktuell och bra.
Här från en radioinspelning från NY:
Juxtaposed with you (Super furry animals)
Två fantastiska fenomen kommer från Wales...
....Och den ena av dom är inte Tom Jones.
Super furry animals och Gorky´s zygotic mynci är två lika märkliga som bra band som inte bara härstammar från Wales, utan till och med stundvis envisas med att sjunga på det där märkliga alvspråket.
Juxtaposed with you är så mycket 70-tals porrfilmsmusik så att man nästan inte vågar spela den för högt i villaidyllen. Den är lika mycket sommar, sol och minnen från sommaren 2001 då den släpptes som singel.
En fenomenalt skön låt från ett riktigt intressant band.
Transmission (Joy Division)
Ian Curtis dog 1980.
Det är med skräckblandad förtjusning som man med facit i hand läser hans underbara texter som
gör sig precis lika bra helt utan uppbackning av instrument.
En sorglig historia, som lämnar efter sig många frågor och funderingar.
Som musikälskare frågar man sig givetvis exakt hur bra Joy Division hade blivit om det hela hade fortsatt.
Jag vägrar tro att New Order är det enda självklara svaret på den frågan.
Joy Divisions låt Atmosphere som i slutet av Corbijns film "Control" smyger igång precis vid "DEN" scenen är nog tillsammans med "Dead souls" och "A means to an end" de bästa låtarna som de gav ut.
Men det är i just den här liveinspelningen av "Transmission" som Joy Divisions storhet fångas. Under Curtis epileptiska dans då han frenetiskt och med död blick uppmanar oss att dansa till radion.
Det är även i "Transmission" som en av Curtis absolut bästa textrader finns:
"And we would go on as though nothing was wrong.
And hide from these days we remained all alone.
Staying in the same place, just staying out the time.
Touching from a distance, Further all the time"
Dog on wheels (Belle & Sebastian)
Varje ny singel innebar ett par hårda nyp i armen för att kolla att läget var OK.
Glasgowbandets glans har alltmer falnat och efter tvivelaktiga coverförsök, diverse filmmusik, avhopp och i alla fall ett par riktiga bottennapp till skivor under 2000-talet har gjort att B & S inte längre känns lika angeläget.
Men att de under några sköna problemfria år under det glada nittiotalet gav ut en handfull maxisinglar som i min bok kan vara de bästa popmelodier som någonsin har snickrats ihop kan ingen ta ifrån dem.
Dessa tillsammans med fullängdsdebuten "If you´re feeling sinister" och efterföljande "The boy with the arab strap" är ett stycker spröd pophistoria i en helt egen divison.
Men det var med just den här låten som det började den där sommaren utan bostadslån och funderingar kring pensionsförsäkringar. Ett soundtrack till en tid då saker och ting var en aning lättare.
Inte bättre kanske.....men bra mycket lättare.
Dog on wheels.......
Do i love you (indeed i do) (Frank Wilson)
Av alla dansanta snärtiga motown-northern-soul stänkare så är nog Do i love her (indeed i do) med pastor Frank Wilson den absolut bästa. Själva ur-mallen för låtbyggande i framgångsfabriken i Detroit på 60-talet.
Wilson tyckte dock att det var roligare att producera grupper som "The Supremes" och "Four Tops", vilket han vigde resten av sin karriär åt.
Har man en originalvinyl liggandes på vinden så kan du skratta hela vägen till skivspelaren, och till banken.
Material som man länge trodde var försvunnet med Frank Wilson har gått för rekordsummor till samlare.
I mina ögon den gladaste, bästa och mest dansanta låten som fabriken producerade:
Do i love you (indeed i do):
You are my sister (Antony & the Johnsons och Boy George)
Regnet smattrar mot rutorna, vinden skriker så att blodet fryser när man blickar ut över det förbannade mörkret.
Som tur är finns det ljus och värme i form av tidernas sprödaste och vackraste duett.
Med sina två mycket speciella röster framför Antony Hegarty och Boy George den mycket gripande historien "You are my sister. Deras historia tillsammans börjar i england redan när Antony i tioårsåldern såg Boy George uppträda och då blev hans stora förebild. Först i New York kunde Antony i vuxen ålder förverkliga sig själv och kliva ur känslan av utanförskap som under hela hans uppväxt blev en stor börda att bära. Med självaste Lou Reed som skyddsängel var det ingen som längre behövde ifrågasätta "Den sjungande tunnan", ett smeknamn som han en gång kallats kanske mest i ett infall av avund och beundran.
De som går sin egen väg är de som beundras bör.
Speciellt en "sjungande tunna" med handväska som med stor inlevelse ger sin kärleksförklaring till sin syster som i det här fallet med största sannolikhet är just Boy George som han blygt sneglar mot bakom den svarta flygeln.
För mig handlar den om MIN syster.
Inte Boy George.
Men vacker är den.
"We felt so differently then, So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories, But there's nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know
You are my sister, And I love you
May all of your dreams come true
I want this for you, They're gonna come true"
Up with people (Lambchop)
För några dagar sedan plockade jag in dom sista skivorna från garaget. De hade hamnat där i flytten för ungefär ett år sedan.
Längst in i ett hörn stod en mindre flyttkartong med mestadels pärmar, men även ett tiotal skivor. När jag bläddrade igenom högen så låg den längst ner. Det var således den sista skivan som var kvar därute.
Att den sista skivan skulle vara en av de viktigaste av alla var kul eftersom jag för ett tag helt glömt bort min relation till Kurt Wagner och hans mästerliga musik som allt som oftast beskrivs som soul-country. Mer själ än land i så fall.
Lambchop är bandet från Tennessee som ett tag bestod av för många medlemmar (16).
Up with the people är från deras mästerverk "Nixon" som jag utan att tveka sätter bland topp 25 av skivor som någonsin har släppts.
Amerika kan, om än i mindre doser än sina europeiska (och numera även kanadensiska) kollegor. Det här är bland det finaste som har kommit fram och jag blev så glad när jag senare surfade runt och hittade den här underbart sköna videon som extra krydda.
Jag lovar att aldrig mer glömma en så här viktig skiva längst in, längst ner och längst bort i ett kallt garage.
Concrete and clay (Kevin Rowland)
Han skriver ett hjärteskärande brev om att han äntligen har hittat hem och ger oss sin historia och sin definition av begreppet skönhet. Det är skivan "My beauty" som faktiskt sålde ett antal tusen ex i sverige p.ga. av hype och omskrivning av känd popjournalist.
Det är svårt att förstå motivet med en skiva som "My beauty" och därmed är det lätt att skratta åt den och därmed avfärda den som skräp och ett infantilt försök att desperat få uppmärksamhet.
Men den tolerante lyssnaren hör att Kevin aldrig sjöng så här bra ens under Dexy´s glansdagar. Det är med äkta passion som Kevin med största allvar och putande röda läppar framför gamla dammiga låtar tillsammans med strippor och fjäderklädda dansare.
Jag kunde inte närvara när han fyra år senare (2003) återförenades med Dexy´s igen. Det hade jag kunnat betala mycket för att se.
Att däremot få höra Kevin 1999 tillsammans med sina fjäderklädda kollegor med största lidelse sjunga Springsteens "Thunder road".....
.....jösses.
Så otroligt fult, fel och egentligen dåligt så att det till slut blir det som Kevin från början fastslår att han vill åstadkomma:
Nämligen skönhet.
His Beuty!
Tout petit la planet (Plastic Bertrand)
Plastic Bertrand.
Smaka på namnet.
Känn på namnet i munnen och lyssna, se och hör videon till låten som Bob Hund brukade välta regeringar med på sina livespelningar. Dock med det något försvenskade direktöversatta namnet "Den lilla planeten".
(Genialiskt Öberg för övrigt)
Det är något mkt bizarrt över denna Belgiske sångare vid namn Roger Jouret. Den lilla planeten appropå vaddå?
Han har gjort filmmusik till tecknad film (Asterix), Kommit näst sist i Eurovisionsschlagerfestivalen 87 och spelat trummor i det otroligt dåliga belgiska punkbandet Hubble Bubble.
Han har till och med spelat in en låt som heter Rock n roll, Je te hais som i originalversion är skriven av ingen mindre än allas vår Magnus Uggla, fast då med titeln "Vittring" (???)
Ett väldigt bizarrt CV, att läsa denna fredagskväll med en whiskey i handen när helgen sköljer över oss med sin sötma.
Den lilla planeten, eller Tout petit la planet.
Mer planet (men samtidigt mindre) än så här blir det inte i Plastic Bertrands värld.
Bizarrt, men någonstans.....så bra och gör mig så glad varje gång jag hör / ser den här konstiga videon.
Hurra för introvert disco!
Society (Eddie Vedder)
När han släppte soundtracket till den fenomenala filmen "Into the wild" så kanske han inte fullkomligt dödade, men i alla fall väldigt brutalt slaktade min strävan efter att till varje pris upprätthålla kampen för att passa in i det som jänkarna skulle ha kallat "society".
Into the wild är magisk film och Society med flera alster bidrar till magin och gör filmen till Sean Penns absoluta "finest moment" som regissör.
Hur många gånger efter "Into the Wild" har jag funderat på att bryta med den vedertagna illusionen av samhället och dess lurade invånare. De vars största önskan är en Mercedes med ett högt nummer som mellannamn och "Sport unt Lecht" som efternamn.
5, 10, 100....???
Det är inte kommunism. Det är inte galenskap.
Det är sunt förnuft och ren och skär poesi.
"There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops.
Kinda like you're startin' from the top...
and you can't do that"
Låtar.
Från och med idag (2008-11-13) kommer bloggen enbart att bestå av korta inlägg om låtar.
Korta, långa, bra, dåliga, skramliga, elaka, försiktiga, bra, värdelösa, fantastiska, svenska, tyska, engelska, italienska och kanske dåligt ihopsnickrade, eller fantastiskt komponerade låtar.
Låtbloggen helt enkelt.
Utan mening, Utan mål.
Låtbloggen.
/ N
Rött, Vitt och ett välförtjänt Guld.
SMS konversation söndag kväll:
Snoriz:
- Sitter på jobbet och lyssnar på musiken på din blogg och kan inte göra annat än att citera Hardy Nilsson;
När musik är riktigt bra då glömmer man allt annat....
NC:
- Jäpp, så är det :-) Och själv sitter jag på mitt jobb och smuttar på en kopp kallt kaffe och ler. Det finns inget som är så jävla skönt som när en underdog slår ut de stora. Stockholmslagen är besegrade av bönderna. Som Davids kamp mot Goliat, som Forrest Gumps kamp mot världen och som min kamp mot fascistiska entrévakter. Rättvisan segrar alltid! Ikväll ska jag njuta och lyssna på Dead Kennedys version av "I fought the law (and i won)" och skura golvet...... Härligt.
Snoriz:
- He, He =) Ha det bra då. När lunchar vi img? 12 tiden?
NC:
- 12 blir bra. Jag har en ny idé som du måste höra....men vi tar den i morgon. Vilket liv det är utanför....snart kommer alla hem från Halmstad, ses i morgon.
Grattis Kalmar FF till guldet.
