strobe lights and blown speakers

Det är inte bara slut på veckan i dag.

Det är även slut på en årstid som många inte tycker allt för mycket om i det här landet,
nämligen vintern.

I morgon är det den första mars och alltså vår enligt almanackan.

Det firar vi med att knäcka ett Kinderägg.

Trevlig helg!

29/2 2008 står det i almanackan.

Det betyder att månad nummer 2 kan skrivas till historien, och därmed så kommer enligt utlovat min lilla lista på det som har fastnat i min hjärnas inbyggda musikfilter. Det har väl inte varit överdrivet hög kvalitet på det som har landat på bordet den här månaden, men ett par små guldkorn gick att vaska fram. Håll till godo.


Bästa skivsläppen februari 2008:


1) Correcto - s/t



Glasgowbandets debut har mottagits med både ris och ros. Hobbyprojekt skriver någon, och andra klankar ner på att de inte gör allt för stora ansträngningar att dölja sina influenser. Och det är väl kanske inte meningen med ett hobbyprojekt heller. Jag brukar vara smått allergisk mot skrammel om det inte finns en bakomliggande mening. Det gör det på Correctos skiva. Det är raka låtar som fungerar för alla tillfällen. Det är riktiga hitlåtar som den smått fantastiska "Joni". Det är låtar som får mig att minnas gamla hjältar som Undertones och Television Personalities. Det räcker för att jag ska höja skivan till något över medel och konstatera att recensenterna den här gången har varit lite väl snåla i sina omdömen. Helt klart en skiva värd att äga.


2) Pacific! - Reveries



Hypade Göteborgsduon Pacific levererar snyggt förpackad elektronisk soft surfmusik. Det är musik som är som gjord för den där tiden på fredagarna mellan klockan 17:30 och fram tills man är på väg mot sitt veckoslutsäventyr. Make up music for make up artists skulle man kunna säga.

3) Pete & the pirates - Little death



Ännu mer skrammel från england. Beskriver sin musik själva som "A blend of smooth edged punk and pop which is sweet, raw, joyous, melancholic, raucous and tender". Bara att de använder orden punk och pop i samma mening fick mig först att vilja kasta skivan i papperskorgen direkt. Men snart insåg jag att de verkligen har något att säga. Det är inte bara skrammel. Det är skrammel med innehåll.

4) Laura Marling - Alas i cannot swim



Ännu en kandidat i en genre som det verkligen gått inflation i. Unga tjejer med gitarr som sjunger ut om att klockradion har gått sönder. Jag tror jag är för otålig för att vänta ut vad det är som de vill berätta. Men den här avviker lite från mängden och förklarar även varför klockradion har gått sönder. Eller nåt sånt. En helt okej skiva i alla fall.

5) Markus Krunegård - Jag är en vampyr (singel)



Laakso-sångarens singel från kommande soloskivan på svenska "Marcusevangeliet". Låten fick mig att genast plocka fram allt med Mathias Alkberg BD ur garderoben. Jag vet inte om det är ett gott betyg, men det är en bra låt.


februarisläpp som filtret dissade, men som ändå är värda att notera:

Morrissey - Greatest hits
Hot Chip - Made in the dark
American music club - The golden age
El perro del mar - from the valley to the stars
Mountain goats - Heretic pride

Tidigare uppmärksammade skivor under året:

Vampire weekend - s/t
Lightspeed champion - falling off lavender bridge
Lykke li - youth novels
Pascal - Galgberget



'

Att inleda en förhandling i underläge är aldrig bra.

Så när den stora mannen med guldkedjan öppnade latinomunnen och bad mig kliva ner så kändes det lite som om loppet redan var förlorat. Hans kvinna smackade med bubbelgummet och såg uttråkad ut.

Du förstår, sa han:

Jag tar Colombia, Venezuela, Honduars, Panama och hela den amerikanska inhemska marknaden.

Ok Pero.

Men vad får jag då?

Han började skratta, först dovt och sedan högt och ljudligt så att hela lyxyachten skakade.

När han sansat sig slet han vingen av en grillad kyckling och började tala igen.

- Du får halva Nicaragua.....och min kvinna.

Paqita gav honom en örfil som smackade mot hans fläskiga kinder, och lämnade bubbelpoolen.

Då kom det igen.

Först dovt för att sedan brisera i ett oljud som närmast liknade ett åskoväder.

Yachten skakade och jag lämnade ljudlöst sällskapet till tonerna av hans märkliga skratt.

Blå himmel över takåsarna downtown.

Börjar dagen med att skumma igenom stora nyhetsrubriker och dricka två koppar kaffe till frukost.

Det var lite gott och blandat idag på nyhetsfronten.

Foppas återkomst till Colorado givetvis, en galen pilot som lekte Top Gun och "lågsniffade" med en jumbo jet. Och så de vanliga krafterna som försöker pressa vår ekonomi i botten. Journalister som skriker inflation, bolånekris och överbelåning, och nya ännu dystrare siffror från USA om den djupa avmattning som stundar.

Inget nytt allstå.

Samma gamla vanliga tjat i lite ny förpackning.

I kväll ska jag till IKEA.

Yippi.

God morgon.

Inget nytt idag heller. Jag vaknade och gick till jobbet.

Är sugen på rabarberpaj med vaniljglass. Och så längtar jag till St. Anton.

Snart är vi där.

Tills dess är det egentligen en skam att man ens behöver lämna huset.


This is just a modern rock song
This is just a sorry lament
We´re four boys in corduroys
We´re not terrific but we´re competent

Stevie´s full of good intentions
Richards into rock n roll
Stuart´s staying in and he thinks it´s a sin,
That he has to leave the house at all

This is just a modern rock song, Belle & Sebastian




Rabarberpaj. Om ett par månader är det bara att plocka ett par stjälkar och röra ihop en sagolik paj.

För några inlägg sedan fick jag ett infall att inte göra någonting mer för resten av livet.

Bara dricka lemonad och titta på tv.

Jag skulle bara säga att jag har ångrat mig.

Jag vägde fördelarna mot nackdelarna och utfallet blev att det kanske inte är den bästa idé jag har kläckt.

Utfall.

Jäpp!

Blodsugare är vad ni är. Fast lite snällare, lite bättre och inte så översminkade.

Pandasminkade små vampyras!

Det är Tisdag och jag är så trött så att ögonen håller på att trilla ner på skrivbordet. Om jag en enda kväll kunde komma i säng innan tolvslaget så skulle jag vara nöjd. Måste nog snart börja gå i terapi och försöka vända tillbaka dygnet. Stjäla tillbaka min tid.

Jag har fått en stor hög med februari månads musikskörd på mitt bord. Kanske är det för att jag är trött och lite grinig, men det mesta är så ruttet så att jag inte härdar ut en låt. Är det här allt som februari har att komma med?

En liten gåta:

Om svaret är 10 000 kr, vad är frågan?

Svar:

Vad kostar det att byta olja, oljefilter, bränslefilter, tändstift, tändkablar, kamrem, kompletta bromsar runt om?

Eller är det bara min vilda gissning. Hoppas det, för idag faller domen.


Av vampyrer, för vampyrer.....

Vampire Weekends skiva är fortfarande så svängigt så att tapeterna krullar sig. I väntan på nytt får jag fortsätta att gotta mig i Januarigodiset. Det inkluderar givetvis även Lightspeed Champion, Lykke Li och Magnetic fields.

Salut!




Vampyrföda......enligt de där usla Wallanderfilmerna som Snoriz måste titta på varje söndag.

Blä, Blä, Blä......

Den här måndagen har  varit lugn och skön.

Men nu är det ju faktiskt tisdag när jag skriver detta.

Och jag befinner mig på en plats som ni aldrig kan gissa. Det är inte en plats som ingår i min vanliga sfär om man säger så, och det är inte speciellt vanligt att jag är här klockan 00:39 när jag borde ligga hemma i min varma säng och sussi-nanna.

Jag gör det bara för att jävlas.

Bara för att jag kan.

God natt!

Plötsligt fick jag en stark vilja att inte göra något mer.

Någonsin.

Bara käka chips och dricka lemonad.

Infall.

Jag har hittat en soffa som eventuellt skulle göra sig bra hemma i huset.

Tyvärr så är Snoriz en härmiz och skulle säkert skaffa sig en likadan,
bara för att jag inte ska vara ensam om att ha det fint hemma hos mig.

Suck.



Men jag var först i alla fall om jag köper den.

Kom ihåg det Snoriz.

God morgon.

08:21.

Lyssnar på "Antichrist Television Blues" med världens just nu bästa band, ni vet vem.

Dricker min andra kopp kaffe. Fortfarande inte vaken.

I dag ska jag luncha med en av medlemmarna i den exklusiva Facebook-gruppen "Vi som ska till Anton den 8/3".

Jag blev glad när jag upptäckte att det redan har hunnit bli torsdag.

Helgen here we come.





Varje gång jag hör låten Antichrist Television Blues så tänker jag på Christer Sjögren. Ett tag var jag övertygad om att han är antikrist som många trodde i mitten av åttiotalet. Och nu kom verkligen frågan på tapeten när han ställd upp i melodifestivalen med den där låten där han proklamerade att han älskar europa till tonerna av tysk schlager när den är som allra mest enerverande.

Antichrist television blues!

När jag var liten fanns det en å.

En å är ett vattendrag som är mindre än en älv eller fors, men som är större än en bäck.

Å.

På andra sidan om den här ån fanns det ett stort kråkslott. I det där kråkslottet bodde en sinnesjuk man. Fast bara periodvis. Ibland ryckte han upp sig och levde enligt normen och gjorde som folk i allmänhet gör, som att säga hejsan på stan eller bara ta en fika för att döda lite tid.

Ett tag när han var nere i sin värsta period av galenskap slog han sig i slang med en annan galning och startade en disharmonisk orkester. De ägnade hela dagarna åt att skriva låtar, lyssna på Pink Floyd och diskutera meningen med livet. Vad den galna kompisen gör idag har jag ingen aning om, men när han kom på tal för en tid sen var det någon som hade hört att han flyttade till Säffle och blev bildlärare.

En gång var jag uppe i det där huset.

Jag vill inte tala mer om den saken.

Den där Ån delade vår värld och galenskapen uppe i kråkslottet. Så småningom blev han en stor inspirationskälla, han och den där andra galningen. Många låtar handlar om just "Han som bor i det huset". Ibland tror jag att han kom på oss. Att han insåg att det var han som var den där sjön som skulle kalkas, eller den där flygande kanonen.

Han var och såg Nirvana i Stockholm en gång.

Strax därefter blåste Kurt Cobain bort sin hjärna.

Ibland undrar jag hur det står till med den där mannen.

Undrar vad han gör där borta på andra sidan ån?

Han som bor i det där huset.

Trött.

Tröttare.

Tröttast.

Onsdag, halvtid.

Önskar att jag kunde vara i det blåa, varma och simma runt och kolla på djurlivet.

En påse lördagsgodis har nyligen lämnat postterminalen i Västerås för att snart landa i min del av galaxen.

Det är förmodligen den viktigaste uppdateringen av filmsamlingen under hela min karriär som filmtittare.

En del har jag haft som skrapig VHS, men en del är helt nya i samlingen:

Smaka på det här:

State of Grace - Sean Penn är min favoritskådespelare. Här är en av hans största rollprestationer. Slutscenen är så vacker som ultravåld överhuvudtaget kan bli på duken.

Attentatet mot Richard Nixon - Ännu mera Sean Penn. Ingen kan spela totalt uppgiven bättre än vad han gör i den här filmen. "Slaveriet upphörde aldrig, det bytte bara namn till anställning...." Penn gör hela filmen.

Elefantmannen - David Lynch......jag upprepar: David Lynch!!!!!

Apocalypse now (redux) - Coppolas mästerverk med Marlon Brando som den galne Kurtz. Få stunder i världshistorien har film varit bättre. Även Dennis Hopper gör en lysande insats.
"The horror.....the horror...."

Fight Club - Brad Pitt och Edward Norton i filmen som fick den moraliserande världen att sätta morgonkaffet i strupen. Tillsammans med Pulp Fiction den film som verkligen är ett måste i hyllan under fliken "superbt jävla bra nittiotalsfilmer".

Kalifornia - Kommer jag knappt ihåg, förutom att den var jävligt bra och att Brad Pitt var en helt galen psykopat.


Helgen är räddad.

Men räddast är nog vargen.

I går kväll jobbade jag med huset som vanligt.

Jag spacklade och slipade tills ögonen blödde. Sen kom Snoriz och Björn och försökte skrämma mig genom att knacka på rutan. Jag var övertygad om att det var den gamla ägaren som skulle stjäla tillbaka sin Calibra, så jag flög ut och drog iväg en hagelsalva.

Som tur var hade de en stor vit flagga som de viftade med från busken där de hade tagit skydd.

Det var ändå dags att sluta arbeta, så jag borstade av mig dammet och vi drog till Mc Donalds och köpte en glass av den där tjuriga madamen. Jag förstår inte var de gräver upp alla sina uttråkade och dryga tjejer som dessutom ALLTID gör fel.

- Börja med att dra kortet åt rätt håll!!!, säger hon och tuggar på sitt bubbelgum.

- Börja för helvete med att lägga i rätt mat i påsen och lägg ner din jävla attityd!!!!!

Tacka vet jag Burger King, i alla fall i den här staden. De har lyckats lägga beslag på varenda snygg, söt, snäll, trevlig och serviceinriktad tjej (och kille med för den delen).

Men jag fick min glass och en kaffe och till och med en liten tiokronorsburgare eftersom jag bad riktigt snällt.

Sen skulle vi hem och kolla på Donnie Brasco. Det gick bra tills DVD:n strejkade en halvtimme in i filmen.

Så var det bara hem och sova.

Jag drömde om att åka båt i natt.

Längtar.

I dag var den första riktiga vårdagen.

Det var säkert över 10 grader, men kändes som minst 15.

Det är svårt att förstå att vi bara är inne i mitten av Februari annars. För ett år sedan var det en halv meter snö och runt 4-6 minusgrader varje dag. Jag minns det eftersom jag kollade igenom lite kort på datorn som var tagna runt den 15:e februari för exakt ett år sedan.

Nere vid hamnen satt folk i drivor och många åt glass och hade solglasögon.

Riktigt starka vårkänslor infann sig och man började fundera på att lägga i båten.

Besvikelsen när snön kommer lär bli extra stor i år, om det nu kommer någon.

Hoppas inte.

Måndag!

Var på bastuinvigning i lördags och på Bio i går.

Den efterlängtade Tim Burton + Johnny Depp skapelsen "Sweeney Todd"

Tyvärr måste jag säga att filmen bara får godkänt. 3 och en halv snittade halspulsådrar av 5  möjliga.

Trevlig helg önskar den som bor här med vänner....

Slånstigen 7, Hallonberget kl 10:43 Onsdag förmiddag

- Sådärja, då är det bara att skriva på här så är allt färdigt.

Ella gjorde som hon blev tillsagd och ägnade inte dyrbar tid till att läsa igenom det som mannen hade knåpat ihop. Något med mannen irriterade henne. Möjligen var det att han hade en så fruktansvärt iögonfallande klocka. Den var inte ful, men otroligt stor och utmärkande. Mannen var dessutom väldigt liten vilket gjorde att kontrasterna mellan stor och liten blev nästan skrämmande.

- Så hur känns det nu då?

Mannen kanske bara ville vara artig, men Ella blev direkt misstänksam. Vad har han för rätt att komma här och snoka om mina känslor. Hon bytte snabbt ämne och påpekade vikten av att det inte skulle bli någon stor tillställning. Hon hade små medel att röra sig med, och en stor och påkostad ceremoni skulle kunna göra förödande hål i hennes kassakista som hon numera hade full kontroll över.

- Det känns bra faktiskt, svarade hon till sist.

Jag har inte ätit på sju dagar, och det börjar ge resultat.

Sen jag bestämde mig för att pendla mellan stort och litet matintag så har en helt ny värld öppnat sig.

Mannen verkade lite förbryllad över svaret, och Ella dömde honom snabbt som en mindre vetande rent av retarderad. Han verkade i alla fall ha sådan koll att han betraktade situationen som något som snabbt måste avslutas.

De tog farväl och Ella följde honom ut med hunden.

Han fick stuva om lite i den minimala bilens bagageutrymme och så hoppade hunden in och somnade nästan så fort den hade funnit sin plats.

- Då säger vi så då.

Vi låter det som en gång var vara glömt och så tar jag hand om er lilla hund.

Bra!!!!!

Ella skakade mannens hand och gick snabbt in tillbaka till sitt lilla kryp in i sin del av världen i Hallonberget.

Hon satte sig vid köksbordet som så många gånger förr och såg ut över husen som alltid verkade vara i behov av antingen målning eller taktvätt.

Hon kunde inte låta bli att tycka synd om alla de där stackars människorna.

Slånstigen 7, Hallonberget kl 18:21 Fredag kväll

Arthur gick sin promenad och försökte samla kraft, styrka men framförallt mod nog att konfrontera henne. Dessvärre så började tiden bli knapp. Det började skymma och hela Hallonberget blev plötsligt en mycket kallar och mörkare plats att utspela en slutstrid på. Arthur hade gömt en flaska överbliven julsnaps i ett buskage tre kvarter bort i det fall att han behövde sig en stärkande knuff någon gång. Till Ella hade han sagt att han hällt ut den. Hon skulle ändå ha hällt ut den, så det spelar ju egentligen ingen roll.

Arthur tog ett par rejäla klunkar och kände i alla fall att värmen kom tillbaka en smula.

Med värmen kommer modet predikade Arthur för sig själv och lät båda hundarna få ströva fritt och ta god tid på sig. Han ville verkligen inte hem. Inga vapen i världen kunde hjälpa honom och utanför huset tömde han slutet av flaskan.

Först en liten klunk och sen en stor.

Han slöt ögonen och öppnade försiktigt dörren.

När han kom in så ropade han flera gånger hennes namn, men det enda som hördes var den där förbannade moraklockan som förrådde honom i den förra striden tidigare på förmiddagen.

På köksbordet låg det ett par nycklar, en papperslapp och en hög med obetalda räkningar.

Han tog upp lappen och läste det korta meddelandet som hon hade lämnat.

En tår föll utan förvarning och smetade ut bläcket så att ordet "fläskfetto" blev en enda blå prick.

Han skrynklade ihop lappen och kastade den mot den stora hunden som ryckte till och fick den lilla hunden att ta betäckning.

Han gick ut i köket och ryckte upp kylskåpsdörren så att den helt enkelt lossnade från sin infästning och marmeladburkar och saftflaskor krossades och förvandlade hela golvet till ett slagfält av kladdiga sörjor och glassplitter.

Längst därinne fanns det en ölburk.

Han slet tag i den och kände genast att den var tom.

Trots att den inte var öppnad?

Han kände på ännu en, och en till......varenda en av de 18 burkarna som var kvar sen i påsk var helt jävla tömda på sitt innehåll. Nog för att Ella var en riktig häxa, men såna här trollkonster hade hon aldrig tidigare visat prov på.

Han vände på burken och hittade förklaringen till hennes svarta magi.

På något sätt hade hon med all sin list fått igång hans borrmaskin när han var ute med hundarna. I botten på varenda burk så var det ett hål borrat. Sen hade hon försiktigt pyst öppningen så lite så att det inte syntes, men ändå tillräckligt för att få ölen att strömma ut genom bottenhålet. Efter att ritualen var färdig så hade häxan bemödat sig med att ställa tillbaka de tomma burkarna i kylskåpet.

Arthur slog knytnäven rakt in i högen av tomma burkar och skrek som en gris.

Han drog tag i kylskåpet och välte omkull det med krafter som han inte trodde att en människa kunde uppbringa.

Han kände en isande känsla som om något gick sönder i huvudet och det var nästan som om någon hade hällt ett varmt spann med vatten över huvudet.

Han satte sig försiktigt ner på golvet och tog stöd mot en trasig syltburk som borrade sig in i handen. Arthur var dock redan förlamad och kände ingenting. Det varma översköljde honom och han reflekterade inte ens över att han inte längre såg någonting.

I obduktionsprotokollet stod det att döden inträffade någon gång mellan 17:00 och 19:00.

Slånstigen 7, Hallonberget kl 15:06 Fredag eftermiddag

Efter timmar av ett av sig själv tilldömt straff isolerad i en sykammare har slutligen Ella kommit till insikt.
Eller i alla fall kommit ut därifrån. Det betyder således icke att det råder fred, lugn och rå över villorna
i Hallonberget. Tvärtom så är det nu den stora kampen börjar, vilket Arthur är mer än väl medveten om.

Ella har snöat in på ett spår som hennes isolerade hjärna har spunnit vidare på. Hon är övertygad om att allt bottnar i att Ella är stor och Arthur är liten. Arthur själv har ingen aning. Ella går på och låter sig inte tystas ner. Hon tror att Arthur har en sjuk fascination för stort kontra litet och har så många exempel i sin argumenation så att till och med den annars så talföre Arthur drabbas av plötslig tunghäfta.

Bland annat så kommer den där Kinaresan på tal. När Arthur ville fånga möjligheten att uppleva ett stort land med små människor innan det var försent. Eller som när Ellas son som är en storvuxen karl råkade bli lite för full och fick stanna över natten. Då slet Arthur livet ur sig bara för att få in den stora klumpen i den minsta lilla kammaren i deras hus. Ella kokade inom sig och höll bokstavligen på att tappa förståndet.

Arthur hade verkligen inget att säga till sitt försvar. Han insåg hur innerligt korkat det hade varit att bara sitta och lyssna på den där förbannade moraklockan och tro att hon bara satt där inne i sin kammare och rullade tummarna. Nä, det hela hade ju uppenbarligen varit en skenmanöver för att vinna tid och skaffa sig ett rejält övertag gentemot Arthur som nu fick sitta där som en fåntratt och inte kunna försvara sig.

Kommer du ihåg midsommar 1968 fortsatte Ella......I den minsta lanthandel som du kunde hitta i hela jävla Bohuslän köpte du den största jubileumsburken med sill som du överhuvudtaget kunde hitta. Eller den där gången då du sa att jag kunde ta den största tårtbiten för att du ville ha den minsta. Eller den där förbannade semestern i gamla stugan då toaletten gick sönder och du skulle åka och skaffa delar dagen efter.....

...Fy fan dig Arthur, om jag tänkt på det då så skulle jag inte varit här idag. Du åkte iväg, det var en lördag minns du?
Du hittade en VVS-affär och så skyllde du på att du inte visste vilken dimension det skulle vara på rörbiten. Så du tog en stor och en liten med löfte om att kunna byta....minns du. En stor och en liten, vilken jävla ynklig undanflykt för att få ge utlopp för sina sjuka fantasier.

Ella kände att hon snart var tvungen att gå ut ur huset innan det blev försent och hon inte längre skulle vara kapabel att svara för sina egna handlingar. För ett ögonblick tänkte hon rycka det första som kom i hennes väg och kasta det mot hans huvud, men hon bet sig i läppen i sista sekunden.

- Ut härifrån ett tag, din skitgris. Såsfläcksgubbe!!!!

Arthur reste sig lydigt och gick utan att säga ett ord ut i hallen och plockade fram hundkopplen.

Vad som än händer i en eventuell bodelning så är i alla fall hundarna mina tänkte Arthur när de två lyckliga djuren kom farandes eftersom de hade hört det rasslande ljudet när han plockade fram kopplet.

Han slog dövörat till när Ella fortsatte sitt tjat och trädde det lilla kopplet på den lilla hunden och det stora kopplet
på den stora hunden. Han gick utan att säga hej, och väl utanför kände han sig äntligen fri.

Ensam med sina två hundar.

Slånstigen 7, Hallonberget kl 07:43 Fredag morgon


Ella tittar djupt i Arthurs ögon och ropar i rent vansinne:

- Den där jävla räkningshögen är väl bara toppen av ett isberg
  om jag förstår det hela rätt????

14:e Februari, Alla hjärtans dag.

Ända sen Robert Smith skrev världens vackraste kärlekslåt just den 14:e Februari så har vi firat med små presenter och uppvaktar våra älsklingar med och handlarna kränger nallar med röda halsdukar på och alla är väldigt nöjda och glada.

Låten var "Pictures of you" och tillhör det gamla gothrockarfettots finest moment.

Nu ska jag inte förstöra den här soliga och fina dagen med att klanka ner på mannen som anser att englands musikpress gick samman på 80-talet och startade en komplott mot The Cure genom att favorisera bandet med samma efternamn som Gothrockarfettot, nämligen The Smiths. Därför kommer jag f.om. nu att sluta kalla honom för Gothrockarfetto i resten av inlägget. Vi säger helt enkelt Robban.

Dessutom så hade ju Robban och gänget "Alla-hjärtans-dag-förfest" igår kväll och drog av några låtar i Köpenhamn. Eller ja, det var ju ett 70-tal låtar. Kort och gott så spelade The Cure i köpenhamn igår och min utsände var givetvis på plats och har lovat en lång och utförlig recension som kommentar under dagen. Vi får se om han håller sitt löfte.

Jag laddade ner setlistan från Stockholm för ett par dagar sedan (5,6 MB PDF-FIL) och är mycket imponerad av låtvalet. För mig som inte är lika Hardcore-Cure som min utsände så passar en lite mer hitbetonad setlista alldeles utmärkt.

Bara att få se det underbara Gothfe..öh, Robban stå och bränna av en sån jävla salva som "A night like this" som andralåt skulle kunna få mig på bra humör resten av året. Och så givetvis ovan nämnda låt, världens bästa kärlekslåt.

Så idag lyssnar vi på "Pictures of you", firar alla hjärtans dag och väntar på att min utsände ska inkomma med rapport.

Alla hjärtans dag dikt

När allt är svart, tänk på en nyfödd och blind katt
När allt skakar, tänk på bullar som mormor brukade baka
När alla ramlar, tänk på alla fjärilar som vi snart kan samla
När magen är för rund, tänk på en ännu tjockare labrador-hund

/ Semla Lagerblad

Någon sa att universum fortfarande är i en explosionsfas. Att vi är på väg någonstans, och ingen jävel vet vart vi ska. Det känns inte så värst betryggande.

I går åt jag lunch och då sa dom att det finns värre saker än växthuseffekten att vänta oss. Varje istid som hittils har varit har varat i ungefär 3000 år. Intervallen mellan istiderna har varit ungefär 10 000 - 13 000 år. Just nu är det ungefär 13 000 år sedan förra istiden gjorde så att den enda yta som hade ett klimat som gick att bo i var området runt ekvatorn.

Det är alltså dags igen....

För 13 000 år sedan fanns det kanske ett par hundra tusen människor som kunde trängas på den där remsan. Om istiden skulle komma idag så är vi typ 5 miljarder människor som ska flytta ner och bo på flottar runt ekvatorn.

De berättade dessutom vad det är som skapar den här så kallade istiden.

Jo, det var så att det finns sådana enorma krafter inom den här explosionen som kallas universum som har sådana gravitaionsfält så att den kan rubba hela himlakroppars banor, som t.ex. jordens. Och det är det som händer då det blir istid.

Svarta hål är ett fenomen med sån där kusligt stark gravitation.

Så frågan är vad som kommer först....

Värmen eller kylan.

Fan vilken otur att vi ska bo mitt i en explosion där vi dessutom kör bil för mycket så att det blir ännu varmare.

Inte konstigt att gud straffar oss med istid.

Kents två stora stjärnor....Sami och Jocke i en underbart svängig version av "Ingenting"


Sami är kvällens hjälte. Med lasern bakom sig levererar han fantastiska toner bakom sitt stenansikte. Det slår mig mer än någonsin tidigare under Kents konsert på Elmiahallen i Jönköping, att det är hans gitarrspel, och sättet som han levererar det på som är grunden för Kents sound.

När jag tänker tillbaka på Sverigepremiären i Stockholm i november så märks det att de har experimenterat med setet och insett vad det är som får folket att dansa. Dessutom har de åter fått lära sig att de måste ha roligt för att publiken ska ha roligt. I Stockholm var de ett stelt och nervöst band med en setlista som borde varit ganska klockren, men som av olika anledningar (kan ha varit den snobbiga huvudstadspubliken) togs emot med ett ganska svalt publikstöd.

Själv njöt jag hämningslöst av Gravitation, Kungen är död och den fantastiskt vackra Ensammast i Sverige från senaste "Tillbaka till samtiden", Och för stunden kunde man bortse från att både band och publik var i otakt.

Redan i Lund en månad senare märktes det att något hade hänt. Eller var det bara det otroliga publikstödet som Skåne bjöd på som fick bandet på ett lysande humör. Däremot kvarstod det där partiet i mitten som jag refererar till som "den tråkiga passagen med nya låtar". Det känns fortfarande som att det stannar av lite där.

För jag håller fast vid att det egentligen bara är "Ingenting" från nya skivan som gör sig riktigt bra live. Generation X funkar med tack vare den häftiga effekten med sjungande tjej på storbild bakom scenen.

Setlistan i Jönköping är klart bäst hittils av de spelningar jag sett på turnén. Bara en sån sak som att de har plockat in Socker och Palace & Maine gör att allt känns mycket, mycket roligare. Ensammast i Sverige plockas bort till förmån för en uppspeedad discoversion av "Dom andra" som får avsluta ordinarie set. Innan dess har allt trappats upp med en oavbruten hitparad av "den döda vinkeln", "Musik non stop", "Kärleken väntar", "Ingenting", och "Om du var här".

Mycket svårt att vara missnöjd med låtvalet.

Publiken var helt galen, vilket J.Berg många gånger påpekar. De verkar ha en mycket trogen skara av fans i Jönköping. Som när han som fjärde låt blygsamt fingrar på gitarren och harklar sig och berättar att de ska köra en låt som det inte är så vanligt att man får höra på en Kentkonsert nu för tiden.....

....Utan dina andetag.

jublet når inga gränser.

Och det är utan tvekan den mest önskade låten bland hardcorefansen och visst är det en av deras bästa låtar.

Sammanfattningsvis är det den bästa spelningen hittils på turnén. Enda riktigt stora minustecknet är fortfarande det där fruktansvärt dåliga sömnpillret till öppningslåt. Sämre intro får man nog leta efter. Precis vilken annan låt som helst skulle passa bättre.

Den stora frågan återstår dock.....

Varför blev det inget konfettiregn under extraverserna i Mannen i den vita hatten?

Konfettiförbud i Jönköping kanske?

Nästa anhalt: Växjö den 20:e mars. Kan inte bli dåligt efter det här.


Bäst:

Utan dina andetag
Dom andra
Mannen i den vita hatten (som vanligt)

Sämst:

LSD, någon?
Vy från ett luftslott

11/2-2008.

Helgen försvann lika snabbt som den kom.

Måndag morgon och värkande revben. I lördags kom vi till slut iväg efter mycket bestyr och besvär och pimpmobilen tog oss hela vägen upp till den heliga grytan Jönköping.

Om ni frågar mig, en av sveriges trevligaste städer. Jag har många bra minnen därifrån, och på kvällen blev det ett till då Kent spelade uppe i Elmiahallen.

Dessutom hittade vi ett nytt fräscht matställe - Twin Cities tror jag det hette.

Låg precis vid vattnet och serverade stekar, lyxiga pizzor från vedeldad ugn, pasta och roliga fiskrätter.

På vägen hem fick vi dessutom träffa skogens konung. Han stod där vid vägkanten och såg stor och jävligt förbannad ut. Mitt inne i ett samhälle dessutom. Men när vi kom nära så stapplade han iväg på sina på tok för långa ben i förhållande till kroppen, och så var han borta lika snabbt som han kom.

Älgjävlar.

Söndagen gick mest åt till att sova och bygga.




Packningen. Matsäck och skivor. Med två Heineken och lite Radiohead "in rainbows" så blir även den tråkigaste bilresa till ett riktigt himmelrike.



Jönköping City lördag eftermiddag. Snoriz pimpmobil glänser i bakgrunden med de råa 14" plastfälgarna.



Snoriz är pilot i pimpmobilen. Det är mycket knappar och reglage och så stereon.



Pimp my ride!


Hur var Kent då?

Ja.....hur brukar Kent vara?

Jag ber att få återkomma i frågan.

Det har inte släppts några bra skivor i Januari skriker man ut på diverse bloggar!

Kvalificerat skitsnack säger jag.....

Då har man inte lyssnat tillräckligt noga, eller letat under tillräckligt många stenar.

Faktum är att det alldeles nyss släppts i alla fall två skivor som fick mitt hjärta att hoppa över tre kvarts slag och få mig att vilja dansa mig galen till de fantastiskt upplyftande rytmerna. Jag kommer att äta upp min mössa om inte de skivorna placerar sig på Topp 5 över min egna sammanställning över 2008 års bästa skivor när året är slut. Det kallar jag en bra början på musikåret.

Periodbokslut i musikfabriken januari 2008:



1) Vampire Weekend - s/t



Trots höga förväntningar på den här skivan så blir jag totalt knockad. Samma eufori som infann sig då man första gången spelade Arcade Fires debut infinner sig ganska snabbt och efter en genomlyssning förstår man att "hypen" hade rätt. Nu har dock Arcade fire för övrigt väldigt lite med den här New York-kvartetten att göra. De är ett gäng uber-begåvade universitetskillar som skriver fantastiskt lättsam och upplyftande popmusik med titanstarka melodier och med afrikanska influenser. Låt efter låt lämnar mig sittandes med ett leende på läpparna och man vill bara känna, klämma och förstå hur jävla svängigt det här egentligen är. Skivan har fått tokbra recensioner i samtliga tidningar och de trendiga hipsterkidsen har redan för länge sedan tagit dem till sina hjärtan och lämnat dem för andra små obskyra myspace band. Det återstår bara för den stora massan att fullkomligt älska dem.

Med facit i hand kommer alla förstå att det här är en av de riktigt viktiga skivorna det här året!

Mina starkaste rekommendationer är: KÖÖÖÖÖÖÖÖÖP!!!!!!!!


2) Lightspeed champion - Falling off lavender bridge



Lightspeed champion är definitivt kandidat nr 2 till musikalisk extas. Dev Hynes är blott 21 år gammal,men skriver låtar med sådant innehåll som om han levt ett helt liv. Det var länge sen jag har hört så många referenser spöka i en och samma skiva. Hela tiden finns det en gravt ironisk och intelligent touch i texterna som får mig att minnas Jarvis Cocker när han var som vassast och mest sarkastisk. Ibland får jag en känsla av att Rivers Cuomo, Weezers gamle frontman är med och bestämmer, och andra stunder skulle det kunna vara Ed Harcourt eller varför inte Left Banke. Varje gång hittar man ny referenser utan att han för den skull stjäl eller kopierar. Det här är helt unikt och så fantastiskt bra popmusik så att man blir sittandes kvar långt efter sista låten ebbat ut och bara ler, ler och ler.....


3) Magnetic Fields - Distortion



Det finns få personer i musikvärlden som jag hyser sådan respekt för som Stephen Merrit. Den produktive mannen som med sitt Magnetic fields och många, många andra sidoprojekt gång på gång visar prov på briljans och en förmåga att skapa popmelodier som saknar jämförelse. Många år har passerat sen man blev knockad av låtar som Let´s pretend we´re bunny rabbits eller Papa was a rodeo. Det är den åttonde skivan i ordningen och det firar Stephen med att lägga dist på precis varenda instrument. Resultatet blir en gröt av distoriton precis som titeln antyder och därunder ett gäng riktigt bra låtar. Det tar ett tag att vänja sig vid den förskräckliga ljudbilden, men sedan kommer känslan krypandes igen. De har definitivt gjort det igen. Glansdagarna är förbi, men att Stephen Merrit fortfarande kan förmedla känslan av utanförskap från sitt "Lower East Side" är helt uppenbart. Man måste bara lyssna lite extra noga den här gången och komma förbi den brusande ljudbilden. För långt därunder finns fortfarande briljant popmusik.


  4) Pascal - Galgberget



Alla talar svenska. Och dessutom med ett jävla oväsen som bakgrund. Om det håller i längden återstår att se, men för stunden blir man tämligen knockad av deras distade revolution och vassa texter. För vem kan mostå att charmas av en text som:

"Jag ska bygga nånting stort och vackert....som jag ska krossa dig med....."


5) Hästpojken - Caligula



Gammal Broder Daniel trummis möter Gammal Bad Cash Quartet sångare och spelar in omtalad skiva. Recensenterna strör guld i deras hår och festivalsommaren är uppbokad. Någon skrev att de har väntat hela sitt liv på att det här ska hända (?). Jag är måttligt road. Låt oss inte överdriva det här nu. Shane Mc Gowan är en helt okej låt och skivan är helt ok. Men inte mer. Dock är den värd att lyftas fram på grund av att vi förmodligen vare sig vi vill eller inte kommer att få se de här nunorna runt om i landet ett tag.


Andra skivsläpp i januari som är värda att uppmärksammas:

Cat power - jukebox
Nicolai dunger - Nicollide and the carmic retribution
Lykke li - Youth novels

God morgon amöbor!

Dagens tips från bloggfabriken:

"Tag den bruna tråden och för ihop med den blåa och njut av fyrverkeriet"


Det var ingen rolig måndag igår. Gick upp, gick till jobbet och jobbade, jobbade åt lunch och tänkte att samma sak händer i morgon. Sen när jag kom hem så jobbade jag med huset. Kom i säng runt 01:15.

Jag skulle egentligen ha ringt Snoriz så att vi kunde spelat sjuka och börjat på någon ny DVD-Box. Men inte ens det blev av, för jag fick för mig att börja foga badrumskaklet......Med SVART fog (!)

Nja, eller den hette ju Antracitgrå, men den var kolsvart och färgade av sig på kläder, händer, golv och väggar.

Så därför blev det så sent, och ingen DVD-box.

Är det inte snart dags att lägga i båten?

Vad är det för datum?

Stulet från en gästbok på passagen:

Namn: Frank och Ingrid Fransson
önskar mig i julklapp: Golfbana på Arslätt!
Datum: Lördag den 22 mars 2003 18.06

Meddelande:

Jag vet inte om den är färdig, eller var den ligger....men bara tanken på att få spela en turnering på Arslets golfbana får mig att vilja börja spela golf......

Jösses.....de där golfarna.




När man spelar på Arslets golfbana får man se upp för hålet vid bana 3.

God morgon.

Då var det måndag igen.

Biljetterna till gänget ovan är spikade kl 09:01 och det känns fantastiskt roligt.

Jag har fått en otrolig energi att bygga färdigt mitt hus nu, och ska göra ett riktigt krafttag för att försöka få in köket snart. Och så får Martin sätta fart nu och bygga klart den där bastun på färdigtorpet så att vi kan inviga den.

Och så hörde jag rykten om att min favoritjugge kanske ska flytta till Kalmar till sommaren. Ett tag trodde jag att han hade flyttat till Gävle, men det var tydligen inte sant. Han har tydligen byggt upp ett mindre affärsimperium på Barbados. Här är lite blandade bilder från några av hans affärsområden som inkluderar städfirma, restauranger, klädaffär och så ett litet tryckeri som trycker vykort.

Bra jobbat!

Och om du läser det här så är det en skidresa på gång Vecka 11!

Hör av dig.

Jo-go-slaa-via.

Den viktigaste dagen 2008 kommer att vara den 17:e Maj.

Då går Nick Cave och sitt fantastiska kompband The bad seeds upp på annexets scen i Stockholm.
Tänkte bara påminna alla som kallar sig sanna musikälskare att det här är något som absolut måste upplevas.
Biljetterna släpps ju nämligen på måndag.

En av de bästa konserter jag någonsin bevittnat var just med Nick Cave & The bad seeds på roskilde under No more shall we part turnén. De flesta av hans kaliber är redan döda, så passa på och ta tillfället i akt och få en helkväll med den mörke mästaren.

Frågan är hur tomrummet efter Blixa Bargeld kommer att fyllas på scenen?

Och jävlar vad jag längtar efter hans fjortonde (har jag för mig) soloskiva som kommer i mars med titeln;

Dig, Lazarus, dig

Det här är otäckt stort i min lilla trånga valnötsvärld.

Tänk att något så litet kan göra mig så glad....

En gammal gubbe som sprider sådan glädje.


Nu är det dags att packa ihop.

Helgen börjar nu!