strobe lights and blown speakers

www.myspace.com/kennyandthefoodboxes

Sagan om ett rockband helt enkelt

På 90-talet dyrkade jag engelsk musik så mycket så att jag till slut fick nog. Visst skrev vi på engelska i många av de underliga konstellationer av bandmedlemmar som präglade harvandet i replokaler på den tiden. Men vi bara lät och härmade och kunde aldrig få sagt det vi ville.

För hur det än är så får jag mer gåshud av när Bob Hund skriker att "nu så ska ja va din hund" än när samma låt framförs av Mando Diao och de istället tjuter "Now i wanna be your dog" som det faktiskt en gång var menat att sjungas.

Någonstans där gjorde jag upp med både engelskan i och britpopen som jag då var fullkomligt urless på att både spela och lyssna på .

Vi gjorde slut helt enkelt.

Det var på svenska som jag kunde uttrycka det jag ville säga och därför blev bandet som jag strax ska komma till således helt naturligt ett projekt på svenska.

I samma veva sitter jag och Johan i en bil någonstans mellan Eslöv och Trelleborg eller nåt sånt där. Det var i alla fall sommar, eller åtminstone på god väg att bli det. Jag tror att året var 1997, men årtal och sådana saker är Johans grej.
Hursomhelst så skapades det som senare kom att byta namn till Kenny and the foodboxes, först som ett vredesuttryck över en Skånsk bondlurk "Tokfan i burken". Det senare namnet lät en aning för mycket Eddie Meduza för att vi skulle kunna ha kvar det. (absolut inget illa menat till dig Eddie, hoppas du retar djävulen ur alla där uppe i himlen med dina fantastiska kompositioner).

Kenny and the foodboxes var alltså nyfödda och bestod då av Mig och Johan Ring och strax därefter även Henke "Helvete" Wahlstedt som på den tiden dock hette Johansson. 

Kenny blev bandet som aldrig ville ta slut, och långt efter att alla andra band vi har haft för länge sedan är nedlagda och begravda så sitter ändå jag och Johan och jobbar på varsitt håll och då och då får fram ideér som leder fram till nya Kennyprojekt.

Nu var det ju enligt Johan tydligen 9 år sedan vi sist spelade in något tillsammans, men nu har det äntligen skett igen. Kenny lever alltså igen, men fråga mig inte för hur länge, för det vet man aldrig när det gäller oss.

Under ungefär två månaders tid har jag arbetat med ca 20 låtar som jag sedan presenterade för Johan som blev sugen på att dra igång maskinen igen. Så förra helgen begav jag mig ner till Skåneland där jag och Johan stängde in oss i hans källare i kärnvapenbunkern där han framlider sina dagar.

Där drack vi mängder av vin och spelade in det som kommer att resultera i inte mindre än tre E.P under våren.

.....eller kanske ett album.

Vi har fortfarande inte bestämt oss i sedvanlig ordning.

Hur som helst så finns ett litet urval för avlyssning på Kenny and the foodboxes lilla hem på det här nya som kallas internet.

Historien upprepar sig aldrig......den bara börjar om.

...som AC/DC från 1980-2009 ungefär.

/ N